Någonting som jag har funderat på en hel del till och från är det här med naturlig skönhet.
Rent allmänt så hålls ju "naturlig skönhet" som någonting lite finare och bättre liksom, men framförallt hos mig själv så känner jag så.
När jag var yngre var det mycket värre, då tyckte jag illa om smink och att raka kroppsbehåring osv. Det har jag kommit över och insett att det var trångsynt och dumt av mig att tycka. Jag har rent av lärt mig att kunna uppskatta sminkning och så. Kroppsbehåring beror på person hur jag känner kring, vissa passar bättre med, vissa utan.
Men fortfarande är det osminkad och avklädd, eller vad motsatsen till uppklädd blir, skönhet som jag tycker är snyggast och sexigast.
Allt bra så, men dessutom tycker jag att det är lite finare att tycka om den typen av skönhet än sminkad och uppklädd sådan.
Varför tycker jag det? Är det dumt av mig att tycka så? Varför behöver jag värdera sådant?
Dessutom, är det inte mer objektifierande i att fokusera så mycket på hur någon ser ut rent istället för att kanske lägga lite intresse för saker dom aktivt har ansträngt sig för att göra?
Alltså, jag reagerar på hur någon råkar vara född att se ut medan man istället kan tycka att personen gör sig snygg genom saker dom gör, borde det inte vara lite finare att uppskatta det någon gör istället för hur dom råkar se ut?
Jag har inte riktigt lyckats forma dessa tankar till någon slags tråd än men ville ändå dela med mig lite...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar