fredag, september 24, 2010

Min naivitet...

I min naivitet så har jag alltid trott att vi lever i den bästa av tider, vi har aldrig varit så jämställda och accepterande som vi är nu. Även om vi har väldigt (väldigt, väldigt) långt kvar att gå för att vi ska vara ett öppet och accepterande samhälle så har jag ändå trott att vi lever i den bästa av tider. Jag har också trott att även om vägen inte är helt rak så går vi mot bättre och bättre tider. Även om det finns sexism, rasism, homofobi, xenofobi och orättvisa klassförhållanden så har jag alltid trott att vi går mot en rättvisare, mer jämställd, öppnare och bättre värld. Hur kan vi inte göra det? Har vi inte nog med historia av rasism osv att titta tillbaka på och lära oss av? Har vi inte nog med erfarenhet för att inse hur farligt det är om vissa diskurser normaliseras?
Min naivitet får sig ofta en törn då den stöter på verkligheten, i min kontakt med försäkringskassan blir jag t.ex. ofta påmind om hur omänsklig man är i deras ögon. Om vi går mot ett bättre samhälle, varför är det en prövning och inte en hjälp nu för tiden? En samhällsinstitution som finns till för att hjälpa folk borde väll faktiskt bemöta dom som söker hjälp där på det sättet och inte som en fiende man måste besegra för att få den hjälp man har rätt till? När blev försäkringskassan en vakt man var tvungen att ta sig förbi för att få det man har rätt till? Så har det kanske alltid varit för en del, men nu är det så för väldigt många fler...
Och när jag läser Ali Esbatis bloggpost om högerns förbruning så är det nästan att min naivitet slås i spillror. Borde vi inte ha lärt oss av vår historia vad främlingsfientlighet är? Borde vi inte ha lärt oss att det inte är okej att dela in människor pga etnicitet?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet inte vad jag ska skriva. Min naivitet klamrar sig fortfarande fast, jag tror på att en bättre värld är möjlig. Jag vill tro på att en bättre värld är möjlig.
Snälla, kan ni inte hjälpa mig fortsätta tro det? Kan vi inte arbeta tillsammans för att skapa en bättre värld?
Jag kan inte acceptera att majoriteten av befolkningen vill ha den värld vi håller på att skapa, jag kan inte acceptera att det är åt det här hållet folket vill ta samhället.
Men jag kanske tvingas acceptera det snart, men snälla, hjälp mig slippa. Hjälp mig slippa acceptera den verklighet som verkar finnas.
Snälla?

tisdag, september 21, 2010

Motstridiga analyser?

Jag reagerar ganska starkt på olika tolkningar angående Socialdemokraternas nederlag.
I DN skriver United Minds opinionschef Carl Melin att Socialdemokraterna måste vinna tillbaka medelklassväljarna och i ETC skriver Johan Ehrenberg att Socialdemokraterna måste sluta slåss på Moderaternas villkor och engagera arbetarklassen och andra som drabbas av högerpolitiken i samhället.
I norra Botkyrka där jag bor fick Socialdemokraterna över 50% av rösterna men vi hade bara 60% valdeltagande.
Är det bättre om Socialdemokraterna slåss med Moderaterna om mittenväljarna eller om dom faktiskt börjar föra en stark, ideologiskt grundad politik som faktiskt engagerar folk? Som faktiskt påverkar och engagerar dom grupperna som man borde företräda?
Att hålla på och fortsätta snärja in sig i mitten ser jag som ett stort misslyckande, även om man skulle vinna valet.
Och var det inte delvis därför som så många hade så lätt att rösta på Alliansen 2006? Genom att snärja in sig mer och mer i mitten så gav Socialdemokraterna en öppning för högerpartierna att också kalla sig för arbetarparti.
Jag ser att Socialdemokratins framtid ligger i att faktiskt sträva efter dom ideal partiet bygger på och jag hoppas verkligen att dom börjar eftersträva det...

fredag, september 17, 2010

Vi hoppas alla att man ska lösa henne sitation...

...vissa för att man inte vill ha dålig publicitet och andra av medmänsklighet.
Via: Aftonbladet

Men, även om nu hennes fall bli löst och alla liknande fall blir lösta så är det liksom inte det som är det värsta problemet. Om personer med så grava problem har så stort besvär att det krävs att hundratusentals svenskar engagerar sig och statsministern själv behöver kommentera fallet innan vi ser att hon får det stöd hon förtjänar, hur tror ni det är vid gränsfall?
Om inte ens hennes fall är solklart, hur tror ni man blir behandlad om man är friskare och mer kapabel än henne?
Efter lite bloggkommentarer och annat så blir det allt mer tydligt, visst, inte alla som röstar på moderaterna är onda, vissa är dumma i huvudet också.
Dom intalar sig själva att sånt här löser sig till slut ändå.
Men, för många gör det inte det. Och även om det faktiskt gör det, varför ska man behöva gå igenom ett helvete och kanske flera år av att slussas fram och tillbaka, överklaganden, misstro och förnedring innan man får lite stöttning och hjälp av samhället?
Är det en mänsklig behandling?
Är det värdigt av oss som Världens Modernaste Land att behandla människor på det här sättet?
Det handlar ju tom om RIKTIGA Svenskar!

Ät bajs Reinfeldt...

Reinfeldt flyr intervjun.
Hur ser du på att medierna rapporterar om den här typen av fall de sista dagarna före valet?
– Jag känner ju inte till det.
Därefter bröt hans presschef Roberta Alenius intervjun. Statsministern lämnade lokalen.
På vägen ut var Alenius upprörd:
– Ni frågar ju hela tiden om enskilda fall.
Om ni börjar prata om människor istället för statistik så kommer ju folk att inse vilken vidrig människosyn vi har!

onsdag, september 15, 2010

Mitt hat mot Alliansen...

Jag ser mig själv som i första hand demokrat.
Min personliga politiska ställning som frihetlig extremvänster tycker jag inte väger så tungt i sammanhanget. Jag tycker det är viktigare med ett samhälle där vi kan respektera varandra och leva tillsammans även om vi har olika åsikter.
Men hur går då detta ihop med mitt brinnande hat mot Alliansen och totala brist på respekt jag känner inför personer som röstar på dom?

Sveket

Fredrik Reinfeldt [...] erkänner att många kommit i kläm när sjukreglerna förändrats och är ödmjuk inför det.

Du får vara hur jävla ödmjuk som helst, men så länge du för en politik som handlar om att sätta press på svaga personer så kan du stoppa upp din ödmjukhet i röven.

Och är det så här man vill ha det så kan man inte få respekt ifrån mig.

Kombinera det med att man hellre lägger skattemiljarder på städhjälp än på lärare, sjuksköterskor och dagispersonal så ja.
Eller deras värdekonservatism?
Frihet under övervakning och andra låtsasliberala idéer?
Utförsäljningen och utarmningen av våra offentliga tillgångar?
Det finns Liberaler och andra politiker inom Alliansen som jag kan respektera och ta på allvar, men när det kommer till kritan har jag inget annat än brinnande hat och avsky för deras människovidriga skitpolitik.

Jan Björklund är ett jävla pucko

Jag Björklund blev arg när Jenny Östergren pressade honom kring deras integrationspolitik och tyckte hon gick för långt.
Ja, att rada upp Folkpartiets "integrationsförslag" är att gå för långt, det borde gå in under hets mot folkgrupp om det inte vore för att jag tycker det är en skitlag som borde tas bort.
Men Janne, Björkis, om hon går för långt som radar upp det, hur långt har då inte ni gått som lagt fram dom?
Att jämföra Islam med Nazismen, är det att gå för långt? När det blir allmänt känt iaf.
Via: Aftonbladet

tisdag, september 14, 2010