söndag, juni 22, 2008

Fredrick Federley om hoten efter FRA-debatten, Säpo-skyddet, mamma och framgångsrika bögar

Han har blivit misshandlad flera gånger och de senaste fyra dagarna har han bara sovit fem timmar.

Men det är uppenbart att Fredrick Federley älskar att stå i centrum.

Att den unge centerpartisten fått allvarliga hot efter FRA-debatten och skyddas av Säpo hindrar honom inte att fortsätta sticka ut hakan.

Med sina spetsiga boots, svarta kläder och solglasögon ser han mer ut som en basist i något av våra allvarstyngda rockband än en riksdagsman från Centern.

Och Fredrick Federley är givetvis inte omedveten om att människor han passerar tittar nyfiket när han kommer släntrande till caféet i Hammarby sjöstad där vi ska träffas.

Han har nyligen flyttat till denna stadsdel i Stockholm och bubblar av entusiasm över sina nya kvarter och hälsar på var och varannan människa som går förbi under vår timme på uteserveringen.

Det är dagen före midsommarafton. För att bara sovit någon timme per natt under de senaste hektiska signalspanings-dygnen ger Federley ett oförskämt piggt och vaket intryck.

Är du nöjd med din insats i FRA-debatten?

- Man vill alltid nå så långt som möjligt. Jag har inte hunnit reflektera över allt som har hänt, det kommer ta några dagar. Uppenbarligen har de flesta som varit på min sida inte velat ha någon signalspaning alls, och det har aldrig varit min åsikt.

- Det förslag som funnits har varit dåligt. Nu får vi en lag med reglerad signalspaning. Det är en kompromiss jag kan stå för.

I ditt anförande i riksdagen i debatten inför omröstningen hänvisade du till din mamma. Vänder du dig ofta till henne?

- Inte som politisk rådgivare. Om jag har det körigt i livet pratar jag gärna med henne. Det har varit en galen vår och jag har inte hunnit träffa mina föräldrar, men de bor en timme och 20 minuter bort med tåg, så vi träffas ganska ofta. Och de kommer upp när jag behöver göra något i lägenheten eller om jag ska flytta.

Var din mammas åsikt viktig för ditt beslut?

- Det är klart att det är en styrka att mamma säger att du kan inte ge dig, om du tycker att förslaget är viktigt så finns det bara två alternativ, göra det bättre eller förkasta det.

Du hade Säpo med dig när du åt lunch i dag. Har du fått många hot de senaste dagarna?

- Det råder en oerhört otäck stämning därute nu och då måste jag gå igenom säkerhetsläget. Stämningen handlar mycket om signalspaningslagen, men jag har ju en del i bagaget. Jag har ett gäng efter mig sen jag sa att Israel har rätt att existera, att jag är bög gör att jag har ytterligare ett gäng efter mig. Alla de kommer tillbaks då jag hamnar i rampljuset igen.

Är det allvarliga hot?

- Jag har inte läst alla, men den här gången är det väldigt obehagligt. Tidigare har jag tyckt att det bara är knäppskallar som hållit på, men den här gången känns det allvarligt. Det finns begåvade människor som släppt alla hämningar, sagt upp bekantskapen och bett mig dra åt helvete. Och när de börjar så följer andra efter.

Den mer sansade kritiken, förstår du den?

- Det är klart jag gör, särskilt utifrån den medialogik som varit. Jag hade önskat att vi aldrig haft den här debatten. Det här är ju från början ett socialdemokratiskt lagförslag och om Thomas Bodström när han var justitieminister tagit sitt ansvar så hade vi sluppit det här.

Men det är ju i grund och botten samma lag som nu röstas igenom. Våra mejl kommer kunna läsas, våra telefoner avlyssnas.

- Jag noterar att du använder ordet avlyssning. Den korrekta termen är signalspaning. Det pågår redan, men är oreglerat. Det är naivt att inte förstå att detta redan pågår.

Ett tårdrypande skådespel, sa någon miljöpartist om dig.

- Det är oppositionens plikt att i alla lägen försöka sänka oss, så det är klart att de tar alla chanser.

Varför är du alltid i blåsväder?

- Ja du, det undrar min mamma också. Jag har inget svar. Jag säger nej till en jävla massa mediaspektakel där ni försöker få in mig i blåsväder. Men det finns ju vissa fixpunkter i media och jag har blivit en sådan.

När insåg du att du var bög?

- Början på 2000-talet...jag är så dålig på år, men tror att det kanske var 2001.

Tog det lång tid att komma ut?

- Nej, när jag väl kommit underfund med det gick det fort. Jag träffade en kille och sen tog jag det med familjen.

Du är ju offentlig med din sexuella läggning. Har du betalat ett pris för det?

- Jag har fått stryk ett par gånger. Fått blåmärken, svårt att andas över hela jul- och nyårshelgen. Det finns ett ärende som ligger på hatbrottsenheten hos polisen.

- Men politiskt har det inte varit några problem. I den politiska världen är det ingen som bryr sig om min läggning.

Har du en kille?

- Nej.

Du och Maud Olofsson står varandra nära. Är hon en faghag?

- Maud är en typisk faghag. Hon gillar oss bögar.

Vill du ha barn?

- Ja, helst fem. Jag vill egentligen vara hemmafru och stå hemma och laga mat och ta hand om ungarna.

Du tar mycket plats. Tror du inte att det kan bli jobbigt för en partner att leva i skuggan av dig?

- Det är väl ingen hemlighet att jag dejtat människor som kanske varit mer ute efter det liv jag lever än den jag är. Jag har blivit mer reserverad, men har inte riktigt reflekterat över det där. Det finns oerhört mycket kärlek i den här kroppen och jag ställer in saker när jag blir kär. När jag är singel jobbar jag ju bara.

Många unga homosexuella män är i dag framgångsrika politiker. Vad tror du det beror på?

- Bögarna är väl dåliga på fotboll. Eller så säger det någonting om ett förändrat samhällsklimat.

Du startade en salladsbar med din väninna, pr-kvinnan Dominika Peczynski. Den gick i konkurs med 250 000 kronor i skulder. Det drabbade småföretagare som du ju säger dig värna om.

- Över 100 000 var Dominikas pengar, det ska vi inte glömma. Men det känns inte bra, vilket jag sagt i fjortonhundra intervjuer och kommer fortsätta göra.

Du anställde din syster och kompisar. De fick ut 65 000 kronor i statlig lönegaranti.

- Vi hade en heltidsanställd och timvikarier eftersom den personen inte kunde jobba dygnet runt. Bland annat hoppade min syster in. Jag tycker att lönegarantin är ett rimligt sätt att hantera att de anställda får ut sina löner vid konkurs.

Hur blev du kompis med Dominika?

- Vi träffades i Almedalen för kanske tre år sedan och umgås en hel del. Hon ringde senast för en timme sedan. Men då tog jag en tupplur.

Du bor i Stockholm och hänger på Stureplan. Varför blev du något så mossigt som centerpartist?

- Centerpartiet är inte mossigt över huvud taget. Det är partiet som varit mest öppet för nya diskussioner, nya perspektiv och som har kritiserat gamla dogmer och normer.

Du har blivit själva symbolen för vad som har kommit att kallas stureplanscentern. Vad är stureplanscentern?

- Det är en centeravdelning med rätt många nya medlemmar. Vi träffas en gång i månaden i krogmiljöer. Vi har gjort studiebesök och träffat partikamrater i olika delar av landet. Det är en stark aktivitet, jag tror inte det är många avdelningar runt om i landet som har uppemot hundra deltagare på sina månadsmöten.

Vad driver dig?

- Att vilja se en förändring och se resultatet av det.

Tänker du vara politiker hela ditt yrkesliv?

- Det har jag ingen aning om. Jag har lärt mig att halka på så många bananskal som möjligt.

Inga kommentarer: