Mobbning...

Jag läser i Aftonbladet om en tjej som blev mobbad och senare tog sitt liv.

Flickans mentor på skolan bestämde då att flickan skulle gå runt i fem klasser och förklara att hon inte var emo.
Och att hon blev ledsen om någon sa det.
Flickan tyckte att det kändes förnedrande, men mentorn ska enligt anmälan ha menat att hon inte hade något val.

Jag går i bitar. Jag sitter här framför datorn och går sönder.
Detta är så hemskt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag mår så dåligt av att läsa detta. Men jag är inte förvånad.
Det är en vanlig reaktion bland skolor när det handlar om mobbning.

Jag hade inte direkt problem med att bli mobbad men jag är en tönt och jag är handikappad så jag hade flera incidenter med mobbare.
Bland annat blev jag en gång i högstadiet knuffad i busskön så jag ramlade ner på marken i snön av en mobbare som jag haft flera otrevliga möten med under hela min skolgång, och även utanför skolan. Han var nått år äldre och hade ofta varit otrevlig och gjort taskiga saker mot mig.
När jag kom hem så pratade jag med mamma om det och grät.
Mamma ringde skolan och pratade med dom om det.

När jag nästa dag gick ut från skolan och ut till bussarna så blev jag chockad över vad jag fick se. Nu hade det införts bussvakter vid kön för att ta itu med knuffandet i bussköerna.
Och jag fick självklart gå först i kön och stå ensam med bussvakten inför alla.

Jag tycker det är precis samma tankefel i mitt fall som i fallet med den här tjejen som nu tagit sitt liv.
Istället för att ta itu med personen eller personerna som faktiskt mobbar så försöker man ta itu med någonting helt annat samtidigt som man sätter offret i en otroligt utsatt position.
Jag känner att jag borde ha jobbat mer med detta, jag har både personliga erfarenheter och observationer av detta och jag vet hur jävla skadligt beteende det är.
Men jag har inte gjort något och det får fortsätter.
Och nu är en flicka död.
Och skolinspektionen ingriper inte.
Och jag går sönder...

V.40 - Offentligt

Den här veckan handlar Vecka 6 om Offentligt.
Jag är lite kluven kring hur jag förhåller mig till det hela. Jag är väldigt öppen och jag bryr mig inte så mycket om någonting är sexuellt laddat offentligt och jag tycker sådana här konservativa "familjeorganisationer" och annat som blir upprörda av någonting sexuellt i det offentliga rummet kan gå och dra något gammalt över sig.
Men samtidigt tycker jag det är så jävla tröttsamt och fånigt med sex och insinuationer kring sex överallt. Framförallt stör jag mig så ofantligt mycket på hur det ska insinueras om sex helt utan någon som helst egentligen anledning i sig. Medan jag skriver detta så twittrar Duktiga och Intelligenta Tanja Suhinina om ett gammalt blogginlägg som jag tycker är ett väldigt bra exempel på hur man så ofta insinuerar kring sex bara för att liksom.
Sen har jag ett stort problem med insinuationer kring sex öht, sluta insinuera för i helvete och säg vad fan det är du vill säga.
Det är så jävla barnsligt att insinuera kring sex, är det verkligen så tabu och spännande med sex fortfarande att insinuationer kring det hela är så spännande och roligt?
När en del bekanta har insinuerat kring sex så har jag helt enkelt bemött det helt rakt så som man pratar om andra saker och dom har blivit helt ställda. Det tyckte jag var roligt även om min intention helt enkelt var att slippa löjliga insinuationer och faktiskt prata om ämnet på ett vettigt sätt. Jag förstår inte varför allting kring sex ska pratas om i koder och med hjälp av insinuationer, som dessutom bygger på en otroligt snävt normativ syn på vad sex är. Det gör att det blir fan nästintill omöjligt att kunna säga någonting vettigt. Tänk om man hade pratat om ekonomi, resor eller vad fan som helst på samma sätt, man hade ju inte fått något gjort någonstans. Att kommunicera med hjälp av omskrivningar och insinuationer är bara fånigt och idiotiskt. Och när det kommer till hur sex skildras i det offentliga så vill jag mest kräkas och skrika MENAR NI KNULLA MED KUKEN I FITTAN??!?!?! eller nått för jag blir helt knäpp på vilken helt idiotisk form av kommunikation som pågår.
Dessutom är det allmänt rent billigt och helt enkelt dåligt att använda sig av sex om det inte är just sex man vill prata om, som i tuggummireklam, eller min favorit från några år sedan, tandtråd. Det visar på att man har helt slut på egentliga idéer och kör på det gamla säkra kortet sex istället.

Sen finns det ju en annan aspekt av sex i det offentliga och det är ju hur folk är sexuella med varandra i det offentliga. Å ena sidan så har jag personligen inga större problem med att folk är väldigt sexuella med varandra offentligt men jag stör mig på att det ofta kan kännas väldigt respektlöst mot andra som eventuellt skulle ha problem med det. Så jag är rätt mycket inne på samma linje som Gustav på Pillow Talk där.
Jag vill själv verkligen inte alls vara särskilt sexuell offentligt. Om jag vill uttrycka mig själv på det viset gentemot någon så är det en väldigt intim och speciell sak som jag inte vill dela med vem som helst. Den personen är speciell för mig och jag vill uttrycka mina känslor så mycket som möjligt gentemot den personen. Men det är inte saker jag vill uttrycka så att andra tar del av det. Det är riktat gentemot den personen. Det behöver inte bara vara romantiska eller kärleksfulla känslor som det kanske verkar, det kan vara det men det gäller även rent sexuella känslor.
Och samtidigt som jag skriver detta så twittrar Duktiga och Intelligenta Tanja Suhinina att hon bloggat sitt bidrag till V.40 - Offentligt och lyckas formulera exakt det som jag satt och försökte formulera med det här:

Jag har aldrig haft svårt för att visa mina känslor för den som känslorna berör, men känner sällan behov att att visa känslorna för nån mer.

Även om jag tidigare varit för blyg för att ta kontakt med personer jag är intresserad av så har jag aldrig haft svårt att visa mina känslor för dom när kontakten väl är tagen. Och jag är inte bara ointresserad av att visa mina känslor för någon annan utan jag vill verkligen bara visa mina känslor för väldigt utvalda personer. Oftast är det bara personen som känslorna gäller men ibland så vill jag dela mina känslor gentemot någon annan med någon av mina "nära". Eller, vänner? Älsklingar? Jag vet inte, personer som står mig väldigt väldigt nära.
Gentemot andra, familj, kompisar, bekanta osv så varken visar eller pratar jag alls om mina känslor på det viset. Och jag vill absolut inte visa upp mig inför främlingar i det offentliga.
Även om det har hänt någon gång. Eller, bara en gång som jag kan komma ihåg tror jag.
Vilket var fascinerande och ögonöppnande för mig, jag grovhånglade med en tjej lite off sådär vid en tunnelbanestation och nästan alla män som passerade och såg oss gav mig tummen upp eller gjorde någon annan handsignal som liksom grattade mig eller nått. Det var en manliga grej som jag inte kände till och det förvånade mig hur likartat det var och hur många det var som gjorde på det viset.

Men nu känner jag att jag skrivit allt jag hade i tankarna och saknar helt inspiration till att avsluta på något bra sätt då min hunger helt kom över mig när jag kände mig klar. Så det får duga så här.

V.39 - Smärta

När jag läste veckans bloggutmaning på Vecka 6 som är smärta blev jag först totalt oengagerad då jag inte direkt känner att jag har så mycket att relatera till.
Jag är inte särskilt intresserad av olika smärtlekar och ingen av mina sexpartners har haft problem med dålig smärta i samband med sex så jag kände inte att jag hade så mycket att säga.
Men så läste jag det första bidraget och kom på att jag inte alls behöver skriva om mig själv och mina erfarenheter, jag kan ju skriva om precis vad jag vill!
Det första jag kommer och tänka på då är samhällets allmänna syn på smärta som någonting tändande är ganska fel. Inte minst har det synts mycket på sistone i olika bloggar och diskussionsforum kring det så kallade BDSM-fallet. Just det specifika fallet har jag egentligen inte så mycket att säga om, jag vet inte vad som hände och har inte orkat bry mig. Jag har dessutom inte läst så mycket vad folk har skrivit om det men av det lilla jag läst så verkar det inte direkt skilja sig från hur det brukar se ut eller hur det såg ut när fallet var i tingsrätten då jag läste lite mer kring det.

Men jag hade tänkt att skriva rent allmänt om hur sex och smärta kan gå hand i hand och det är inga konstigheter med det.
Först och främst ska man kanske ta och tänka på att bara för att man gillar smärta så gillar man antagligen inte alltid smärta eller all smärta. Agnes har bloggat lite kring hur hon upplever det och det är någonting som många kanske inte tänker på. Men det är ingenting som skiljer upphetsningen av smärta från upphetsning av någonting annat. Ibland är man på humör och ibland inte. För att man tänder på en typ av smekningar t.ex så tänder man inte på alla osv.
Men jag uppfattar det som att det finns en bild av någonting sjukligt och/eller nymfomaniskt med att tända på smärta.
Och i samma stil så är det någonting kvinnligt att tända på få smärta och  någonting manligt att tända på att utdela smärta.
Det finns många aspekter att ta hänsyn till om man ska titta på det ur ett genusperspektiv, män förövare/kvinnor offer, man = dominant/kvinna = undergiven och säkert massa andra saker men ur mitt perspektiv så tänker jag på det mest som jag tänker kring allt annat sex.
Det är mannen som är aktiv och ska göra det skönt för kvinnan medan kvinnan tar emot och njuter.
Om det handlar om att bli KiF-knullad eller smiskad spelar liksom ingen roll, mannen gör på kvinnan.
Och även om det finns mycket jag skulle kunna skriva om de olika sakerna så är det som sagt smärtan i sig jag ska försöka fokusera på.

Vad är det med smärta som folk tycker om?
Det är väldigt vanligt med reaktioner kring att folk som tänder på att känna smärta är störda, sjuka, har självskadebeteende och många andra ohälsosamma saker.
Men om man tittar på det rent biologiskt så är det inte alls särskilt konstigt, smärta aktiveras utsöndrande av endorfiner, oxytociner och säkert andra saker också. Det är saker som kroppen tycker om. Så smärta är till viss del belönande för kroppen rent biologiskt. Men djupare än så förstår jag mig inte på den biologiska biten och det är inte heller det som är intressant på ett mer personligt plan.
När man är kåt, eller iaf jag, så reagerar kroppen väldigt annorlunda på beröring av olika slag.
Hela kroppen reagerar väldigt annorlunda på stimulans och det blir liksom väldigt skönt med beröring som i normalt tillstånd kanske inte hade varit något särskilt.
På samma sätt kan jag enkelt relatera till smärta som en källa till njutning när kroppen är på det sättet.
Sen är smärta en ganska intensiv känsla, njutning är också en ganska intensiv känsla. En stark kombination av dom två kan verkligen dominera hela ens sinnesintryck, det blir en väldigt speciell mental känsla av att de sinnesintrycken tar över en helt.
Det är svårt att skriva om, jag vill inte bli för personlig men om man ska skriva någonting vettigt om det här så måste man skriva personligt. Men då har jag också det problemet att smärta på det viset inte riktigt är någonting jag tycker om eller kan njuta av ordentligt. Så jag hamnar i ett lite konstigt mellanläge.
Det jag vill ha sagt är egentligen att det inte är så konstigt att man kan njuta av smärta, det finns många aspekter som inte är så svåra att förstå eller relatera till om man vill. Men precis som allt annat i samhället som är utanför normen så är folk inte särskilt intresserade av att försöka förstå. Det är någonting jag så ofta reagerar över då folk i allmänhet gärna formulerar sig och säger "alltså jag förstår inte hur xxxx kan yyyy" samtidigt som dom absolut inte har något som helst intresse av att försöka förstå. Det är klart som fan att man inte förstår någonting om man inte försöker. Samhället skulle må mycket bättre om folk faktiskt försökte förstå andra människor eller iaf lät bli att döma dom när dom inte förstår.
Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen med det här, som många andra Vecka 6 poster här blir det mest lite blandade tankar och känslor kring ämnet som jag delar med mig utan någon riktig struktur, även om jag försöker!

Sen sitter jag och skriver detta med ryggont, min rygg är någonting jag har mycket problem med och det påverkar ju även mitt sexliv. Men att skriva om funktionshinder och sex känns så himla personligt att skriva om så det vill jag inte.

Aja, det här var mina tankar kring smärta och sex just nu iaf!

V.38 - Ställningar

Den här veckan handlar Vecka 6 om ställningar.
Någonting som jag själv tycker är väldigt ointressant.
Det hör antagligen mycket ihop med att sex för mig är så mycket mentalt som jag skrev om häromveckan.
Jag blir alltid helt matt och trött när jag läser artiklar om att pigga upp ens sexliv med olika nya ställningar eller olika guider där man går igenom femtioelva olika sätt att hålla armar och ben medan man stoppar kuken i fittan som en kompis har uttryckt det.
Det kanske är uppskattat av många med olika ställningar men jag tycker det överdrivna fokus på olika ställningar är så förstärkande av kuk-i-fitta som det enda riktiga sexet.
Om man ska variera sitt sex så måste kuken åka fram och tillbaka i fittan på ett eller annat sätt och då blir det massa olika ställningar som blir variationen.
Det tror jag skapar både sämre sexliv och sämre välmående för väldigt många. Men jag försöker att inte spekulera i hur jag tror det påverkar andra utan fokusera på hur jag ser på det hela.
Jag förstår verkligen inte grejen med olika avancerade ställningar och tycker mest det är bökigt, omständigt, avtändande och helt meningslöst.
Iaf när det kommer till kuk-i-fitta ställningar. För när det kommer till andra ställningar så tycker jag inte det är alls lika ointressant. Jag reagerar lite på mitt egna snäva hetero-perspektiv på ställningar. Men det är väll för att det är just så heteronormativt som ställningar brukar omskrivas.
Andra typer av ställningar där man kanske har fittgnidsex mot olika delar av kroppen, eller kukgnidssex eller lite vad som helst där man stimulerar olika delar av varandras kroppar på olika sätt.
Men det tänker jag mig inte som ställningar, det är bara som det blir när man försöker komma åt olika ställen samtidigt.

En annan tanke jag har kring KiF-ställningar är att jag ofta hört folk prata om att olika bakifrån ställningar känns så opersonliga, avlägsna och ointima. Vilket jag antar att dom kan vara men för mig så är det en otrolig närhet och intimitet av att exponera sig så oskyddat. Eller att ta del av någon annan på det viset för den delen.
Och det gäller ju inte bara KiF-ställningar utan bakifrånställningar öht.

Om man känner att man vill variera sitt sexliv så tror jag många skulle få ut mer av att utforska saker man tycker om att göra utan att stoppa kuken i fittan istället för att hitta andra sätt att hålla armar och ben medan man gör det.
Men det kanske bara är mitt eget ointresse som gör att jag tror det...

V.37 - Bara vänner

Ny vecka och ny utmaning hos Vecka 6, den här veckan handlar det om "bara vänner".
Jag kände först att jag inte hade något att skriva om på ämnet. Letade inspiration i filmerna som nämns och funderade kring olika sätt att kritisera den bilden av vänskapssex som presenteras i filmerna och som anses vara norm men det kändes så inihelvete med *gäsp* att sparka in så öppna dörrar.
Sen började jag tänka lite kring den klassiska "vänskapsfällan" som jag iofs inte har någon direkt erfarenhet av även om jag bitvis känner mig rätt typisk som person att hamna i det läget.
Sen tänkte jag på att jag snarare har hamnat i motsatt läge där tjejer tror att jag har velat ligga med dom när jag inte velat det och försökte skriva något om det men det blev bara blaj.
Så nu har jag tillslut tänkt att skriva om vad det är för skillnad på "bara vänner" och "mer än vänner" ur mitt perspektiv.
Men jag vet liksom inte var eller hur jag ska börja.
Jag hade svårt för att släppa nära när jag var yngre. Jag har alltid haft ett väldigt aktivt och rikt inre emotionellt och intellektuellt liv. Men det tog väldigt lång tid för mig att börja dela med mig av det till andra på ett ärligt sätt.
Dels för att jag var blyg, dels för att jag har svårt att hitta människor jag känner mig kompatibel med och dels för att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra eller ens vad det var jag ville ha.
Så allt eftersom har jag jobbat med dom här olika delarna.
Vilket leder mig in på det här med vänner.
Vänner är för mig personer som jag känner mig trygg och bekväm att dela med mig av mig själv med på ett intimare plan än den jag är i allmänhet.
Vänner skiljer sig på så sätt från Kompisar. Kompisar är sånna där jag är trygg och bekväm med att vara mig själv på ett lite ytligare plan och kräver oftast mer gemensamma hobbys, aktiviteter eller intressen att förlita sig på. Sen finns det ju en glidande skala där, det är inte absolut.
Men för mig blir ändå uttrycket "bara vänner" ganska konstigt. En vän är väldigt sällsynt och väldigt speciellt för mig. Det är ingenting "bara" kring en vän.

Jag förstår ju samtidigt att uttrycket egentligen handlar om att man inte har sex med varandra, men jag har inga problem med att ha sex med mina vänner. Eller kompisar för den delen. Sex är en mycket trevlig aktivitet och ett av mina stora intressen.

Men då kan man kanske säga att uttrycket handlar om att man är "bara vänner" till skillnad från att ha romantiska kärlekskänslor?
Men för mig så funkar inte det heller, för mig är "vän" mer en relationsform och har inte så mycket att göra med vad det är för känslor inblandade.

Men då är "bara vänner" ett sätt att säga att man inte är ihop? Men, vad är ihop? Ihop som pojkvän/flickvän och allt det som antas ingå i en sån relation? I så fall har jag "bara vänner" och jag vill inte säga att jag aldrig kommer vara "ihop" på det sättet men jag kan inte för mitt liv föreställa mig det.
Och då säger uttrycket ingenting om jag säger det.

Det jag vill komma fram till handlar väll mest om att uttrycket egentligen bara fungerar i den mononorm vi lever i. Ett uttryck som jag gärna hade hoppat över att använda men jag känner mig så intellektuellt oengagerad att jag inte lyckas formulera några av mina känslor på ett bra sätt.
Jag hade velat skriva mer och bättre om det här men jag får nog helt enkelt nöja mig så här.

V.36 - I kroppen, i hjärnan

Den här veckan är temat I kroppen och i hjärnan.
Det är ett ämne som ligger mig väldigt nära och som jag skulle kunna skriva väldigt mycket om men just den här veckan känner jag mig rätt mentalt utmattad så jag orkar inte skriva kring allt det jag kanske hade velat.
I sökandet efter inspiration så tänkte jag läsa alla andra som bloggat om ämnet men det var tyvärr inte särskilt mycket.
Patrik skriver bra och välbehövligt breddande kring ansiktssprut men det är inte direkt någonting som inspirerar mig till att skriva om kropp och knopp. Det finns en del jag skulle kunna skriva om min manliga orgasm men det hör inte riktigt hemma på det här temat känner jag.
Istället får jag bli inspirerad av Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina som skrivit om hur hon gått från konceptsex till kött och potatis, för att använda hennes egna ord.
Min sexualitet handlar väldigt mycket om hjärnan. Personkemi och kompatibel sexualitet är det som jag går igång på och som får mig att vilja ligga med någon. Eller ja, får mig att vilja ha sex med någon. Ibland vill jag ligga med folk bara för att dom är coola eller som ett sätt att lära känna dom eller lite vad som helst. Men verkligen ha sex© med så är det liksom en mer mental personkemi som jag går igång på.
Det är också det utbytet som för mig är sex. Vad man gör rent kroppsligt är inte särskilt väsentligt för om jag ska kalla det sex eller inte. Assisterad onani är inte sex för mig t.ex., eller, det kan vara det men det är inte det i sig själv. Om min penis befinner sig inuti en annan människa eller inte är också oväsentligt för att någonting ska vara sex eller inte.
För mig är sex det mentala njutningsutbytet. Typ. Det är svårt att förklara i ord någonting som för mig är så självklart i känsla.
Ett sms kan vara sex. Det är ett innehåll i smset som får en sexuell reaktion av mig som avsändaren väntat sig och hen känner hur jag reagerar och jag känner hur hen reagerar på min reaktion.
Den mentala närheten och utbytet är vad sex handlar om för mig. Sex är liksom helt och hållet en mental grej för mig, på sätt och vis. Utan de kroppsliga reaktionerna skulle det inte vara sex. Kroppen är samtidigt en viktig del och ett slags nödvändigt utlopp.
Det finns ju många rent kroppsliga saker som är väldigt sköna och sexuellt stimulerande men för mig handlar sex© om det här mentala utbytet. Den mentala sexuella kontakten. Eller jag tycker jag förklarar så dåligt men jag har inte orden för att beskriva det bättre.
Det behöver inte innebära att man är kära, eller väldigt nära, det kan vara helt och hållet sexuellt. Men det handlar ändå om någonting i grunden väldigt mentalt.
Det kroppsliga utloppet är dock också en väldigt viktig del. Både som informationsbärare och som rent njutningsorgan.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med det här, känt mig oinspirerad till att skriva hela veckan men ville verkligen skriva någonting och jag hoppas att det iaf delvis har framgått vad jag försökt beskriva.

V.35 - Hur lär man sig?

Jag fortsätter med Vecka 6 och den här veckan handlar det om hur man lär sig.

Det första jag tänker på är det här tänket med att man är bra eller dålig på sex. Ett tänk som jag tycker är så jävla korkat.
Olika personer tycker om olika saker och man kan aldrig vara bra på ett sätt som passar alla.
Så för att lära sig så behöver man helt enkelt öva ihop med dom personerna man har sex med.
Sen finns det ju många saker som uppskattas av dom flesta osv. Men för mig handlar väldigt mycket om att hitta ett samspel.
Jag har en liten anekdot kring just det här att att lära sig nya personer också.
Jag hade precis haft sex med en tjej, vi låg bredvid varandra och hon andades sådär efterorgasmiskt härligt och kändes allmänt nöjd och fin.
Jag låg och njöt av att vara nära den här underbara personen och det var inte första gången vi hade sex med varandra men det hade inte varit särskilt många gånger tidigare heller så det kändes fint, härligt och lite nytt.
Hennes andning började mer återgå till det normala och hon vänder sig mot mig och säger något i stil med:"Vi behöver verkligen öva på din teknik..."
Det var kanske inte det mest väntade eller precis vad jag ville höra men det kändes samtidigt väldigt ärligt och jag tyckte mest att det var roligt. Och jag hade dessutom ingenting emot att öva med henne, höhö.

Jag tänker tillbaka på hur jag lärt mig saker och försöker tänka tillbaka. Först tänker jag på hur jag fantiserade som ung och oerfaren, men jag fantiserade mest om närheten i sig och det var i princip inga specifika saker som förekom i dom fantasierna.
Sen börjar jag tänka på porr men när jag såg på porr så fokuserade jag mest på sexiga personer och förde över dom till min fantasi, var nästan aldrig porrknullandet i sig som jag fokuserade eller tänkte så mycket på.
Det har dock ändrats ganska mycket då jag senare började leta upp porr där det gjordes saker som jag tycker om att göra. Oftast saker som jag aldrig ens fantiserat om innan jag upptäckte dom tillsammans med någon.
Så om det inte var porr och inte fantasier, vad var det då? Det var verkligen inte skolans sexualundervisning och jag pratade inte direkt med kompisar om sånna saker.
Så jag funderade ett tag på varifrån jag lärt mig ha sex innan jag hade sex och det tar emot att skriva om eftersom det känns lite pinsamt men det är nog framförallt från cybersex som jag lärt mig.
För många kanske det låter konstigt men för mig har det alltid varit interaktionen i sex som varit det jag verkligen gillar. Att interagerar med och ta del av någon annan.
Så när jag började ha sex med andra rent fysiskt så följde jag liksom samma grej. De personerna jag började ha sex med var såpass erfarna, kunde sig själva och var inte rädda för att visa eller hjälpa till själva så det var ju hur lätt som helst att bara följa med liksom.
När jag senare haft sex med andra som inte varit lika enkla så har det ändå varit enkelt att hitta vad och hur dom gillar olika saker genom att utgå ifrån hur jag gjort tidigare och sedan anpassa mig efter hur dom reagerar.
Vilket får mig att tänka på en annan rolig anekdot.
Jag umgås och pratar med en tjej varpå hon frågar mig:
"Vad gjorde du med mig igår?"
"Vad menar du?"
"Ja, när vi hade sex, vad gjorde du med mig?"
"Jag förstår inte riktigt vad du menar, jag gjorde många saker med dig."
"Ja, men du gjorde någon grej som var jätteskön."
"Eh, alltså, jag vet inte, som jag minns det gjorde jag många saker som du tyckte var jättesköna"
"Jo jo, men det var en grej som verkligen var superskön"
"Okej, hmm, jag vet faktiskt inte. Jag kan inte komma ihåg att det var någon grej som var så mycket skönare än någon annat. Vad minns du mer?"
"Men du var här *visar* eller nått och gjorde något."
"Jaha, nu tror jag att jag vet vad du menar. *beskriver*"
"Okej, är det verkligen så jävla skönt?"
"Tydligen..."

Det säger också en del om hur man lär sig, man har sex med personer som får en att upptäcka nya saker.
Men det finns många poänger i att lära sig teori, biologi och sånt innan man börjar ha sex med andra. Om man vet hur saker och ting fungerar så är det lättare att undvika att göra helt fel iaf.

V.34 - Sova ihop...

Duktiga och Intelligenta Tanja Suhinina har startat en bloggutmaning med sex och samlevnad som tema och jag tänkte haka på.
Första delen handlar helt enkelt om att sova ihop vilket jag hade kunnat skriva rätt mycket om men eftersom jag känner mig lite pressad vad gäller just skrivande tänkte jag mest bidra med en liten anekdot.
Jag tycker om att sova nära och gosigt, väldigt nära. Jag är väldigt varm av mig så det kan dock bli lite svettigt med hud mot hud så även om jag egentligen tycker om att sova naket och nära kan det ibland vara skönare att sova nära om minst en har på sig en pyjamas.
Men det hela har inte spelat så stor roll då dom flesta av mina sova ihop-relationer har varit med personer som föredrar att sova mer åtskilt.
Den obalansen i vad man vill är rätt vanlig vad gäller många saker och jag tycker det ofta pratas om att man ska "kompromissa". Konceptet att kompromissa i relationer är någonting som jag är allergisk emot då det ofta tar sig rent hemska intryck. Precis som allt annat så tycker jag det är självklart att den som inte vill är den som sätter gränserna.
Trots det så kunde jag lätt hamna i att börja bli lite omedvetet krävande vad gäller sånt som att sova tätt, Jag fick jobba lite med mig själv för att inte lägga press på min partner och jag är nog mycket bättre på det idag.
Men jag var i en relation där jag inte var lika stabil vad gällande det utan fortfarande arbetade med att försöka undvika att sätta den pressen då min partner inte alls tyckte om att sova nära på det viset.
Men så en kväll låg vi och skulle sov lite halvnära, typ sked fast med utrymme emallan  när jag känner att hon närmar sig mig och börjar gnida sig och gosa mot mig. Jag är lite halvslumrande och flyttar mig närmre och gosar tillbaka och hon svarar genom att kärleksfullt gosa tillbaka mer.
Det kändes så himla fint och jag kände mig så uppskattad och omtyckt och det var så gosigt.
I några sekunder till innan hen ryter till: "MEN FLYTTA PÅ DIG DÅ!!".
Det var alltså inte alls något kärleksfullt gosande det handlade om utan hen försökte bara putta bort mig eftersom jag kommit för nära.
Det var smått förkrossande samtidigt som det var väldigt roligt och charmigt på sitt sätt.

Idiotjävlar måste låta människor vara människor

Jag läser via twitter att nått jävla pucko återigen uttalat sig om att "män ska vara män" eller något annat jävla dravel.
Jag är så sjukt jävla trött på att det här förbannade jävla könsstereotypiserande skitsnacket får ta plats. Vem fan bryr sig vad någon jävla idiot har för könsdiskriminerande skit att säga?
Hur kan det vara så jävla accepterat med sånna här uttalanden?
Hade man skrivit lika jävla diskriminerande uttalanden om judar eller negrer så hade det ta mig fan blivit liv. Om muslimer kan man iofs skriva sån här skit också men int fan är det bra.
Vi måste låta judar vara judar! Varje jude som inte går tjäna pengar på andras olycka och dricka blodet av kristna abortfoster är en förtryckt jude! Vi måste låta negrer vara negrer! Varje neger som inte dansar och ler är en förtryckt neger som inte får låta sin rätta natur komma fram!

Hur fan kommer det sig att alla jävla mansaktivister STÖTTAR sånt här mansdiskriminerande skitsnack?

SKIT PÅ ER OCH DRA ÅT HELVETE ERA JÄVLA CEPEMUPPAR!!

Du är slut (i huvudet), Wennerholm

Jag läser Mats Wennerholms sportkrönika i Aftonbladet där han pratar om hur dålig Carolina Klüft är.
Att hennes prestationer i längdhopp den senaste tiden kanske räcker till en finalplats i bästa fall. Vilket stämmer. Men den ton han har i krönikan är nedlåtande, attackerande och allmänt otrevlig. Vilket också är lite av hans poäng.

Nu är ju min avsikt att reta upp henne till gamla sjukamps-Carro, men frågan är om det jävlaranammat finns kvar.

 Att förolämpa och vara allmänt otrevlig mot en person tycker jag är en jävligt dålig taktik för försök att få den att göra någonting den inte vill. Att Carolina Klüft upprepade gånger har pratat om att hon helt enkelt inte vill fortsätta med sjukamp och att hon dessutom har flera skadeproblem som skulle förvärras och ta bort hennes möjlighet att träna och tävla längre.
Hon vill kunna tävla och träna som hon vill så länge hon kan.
Jag tycker det är väldigt unket att Wennerholm vill att Carro ska offra sig och sin framtid för att Wennerholm ska kunna glädjas över svenska medaljer.
Så nej, det är inte avsaknad av jävlaranamma det handlar om Wennerholm, det är avsaknad av att bry sig om dig mer än sig själv.
Så ta huvudet ur röven och sluta vara så jävla självcentrerad.
Carro tävlar inte för din skull, hon tävlar för sin egen.
Låt henne göra det utan att skriva sån där jävla dynga.