Nämen vad fan...

Jag har tröttnat lite på att klaga på saker jag läser i kvällspressen och känt mig rätt omotiverad till att blogga om andra saker så det är därför det varit lite dött här på sistone. Men Linn Heed har förmågan att säga dom dummaste saker och det här kan jag bara inte låta bli att ta upp.

 

Fråga: Hej! Jag och min flickvän är lite oroliga för hur stor risk det kan vara för att hon blir gravid vid sex utan skydd – om jag får utlösning utanför slidan? Hur farligt är det, för det är nämligen då det är som skönast för henne?

Jag är inte orolig över att få könssjukdomar. Dessutom vill hon inte använda p-piller eller några andra preventivmedel, då hon är ännu mer orolig för att det ska ge henne biverkningar. Tack på förhand!
/”J”
Linn svarar: Risken är väldigt liten eftersom spermierna behöver simma hela vägen upp genom slidan och livmoderhalsen, upp i äggledaren för att där befrukta det väntande ägget. Den sträckan är relativt lång och spermiernas livsduglighet utanför slidan är dessutom mycket begränsad.
Mitt förslag är dock att ni minimerar risken till noll genom att du får utlösningen någon annanstans än vid slidmynningen alternativt använder kondom. Det är alltid onödigt att ta risker när man inte behöver det och den oron som ändå kan uppstå kommer med all sannolikhet att påverka ert sexliv negativt.
Risken för att smittas av olika könssjukdomar finns dock genom den här typen av sex som ni har.

Vad fan? Hon säger att det finns noll risk för graviditet om man drar ut innan man får utlösning? Herre hjärtanes. Det är en hel del ofrivilliga graviditeter som sker på just det sättet. Att hon säger att man minimerar risken till noll genom att göra på det sättet är oansvarigt, oprofessionellt och bara dumt. Så här skriver RFSU:

Avbrutet samlag

Avbrutet samlag innebär att mannen drar ut sin penis ur slidan när han känner att utlösningen är på väg, för att undvika att spermier kommer in i slidan. Metoden har flera osäkerhetsmoment. Det gäller att mannen reagerar i rätt ögonblick innan utlösningen kommer för att kunna avbryta i tid. Det kan också finnas spermier i den droppe vätska som ofta kommer innan utlösningen. Om utlösningen kommer nära slidans öppning kan spermierna leta sig in i slidan till livmodern. Risken för befruktning ökar också om ett nytt samlag sker strax efter utlösningen då det kan finnas spermier kvar i penisen. Kvinnan är utlämnad åt mannens handlingsförmåga eftersom hon inte kan påverka metodens säkerhet.
Avbrutet samlag är inget att rekommendera om man vill undvika graviditet men det är bättre än ingen preventivmetod alls.

Svårare är det inte.

Kvinnans plats i samhället...

Är det inte rätt tragiskt att kvinnans plats i det offentliga samhället fortfarande är något som debatteras? Hela grejen med att folk tar sig rätten att tala om för kvinnor vad dom borde göra i en utsträckning som skulle vara helt oacceptabel om det handlade om män är fan bara tragisk. Eva Sternberg, skjut dig själv och skit i andra. Fast det är inte så mycket den gamla kärringens inskränkta värderingar jag stör mig på mest utan vilket stöd dom åsikterna ändå har i kommentarerna och på andra ställen. Så uppmaningen gäller er allihopa...

Obama makes me fall in love all over again...

Jan Guillou skriver bra om vargjakten...

Vargjakten är en helt sanslös historia, hur man med argument om att stärka genpoolen genom att döda friska individer i en redan allt för liten grupp är så uppochner och bakochfram det kan bli.
Jan Guillou utvecklar det hela bra i Aftonbladet.

Lindström bjuder på perspektiv i fildelningsdebatten...

Jag har inte så mycket att tillägga egentligen, vill mest bara tipsa om Fredrik Lindströms kulturkolumn i Aftonbladet.

Människoförakt av Moderaterna fortsätter...

Jag är inte ensam om att bli upprörd över debattartikel, Aftonbladet har en uppföljning med reaktioner. Helena Rivière och Gunnar Axén förklarar sig:

– Alexandra beskriver sin oro och min reaktion är att den oron är obefogad. Och det ser inte jag hur det kan vara angrepp på person.

Jamen så bra för Alexandra, hennes oro är obefogad. Då kan hon ju sluta oroa sig.

– Vi diskuterar själva begreppet "sjuk". Det är Försäkringskassan som bedömer att hon har arbetsförmåga. Det anmärkningsvärda är att det ska vara så självklart att man ska ha sin försörjning från försäkringen fast man är arbetsför.

Och hur gör försäkringskassan sin bedömning? När sängliggande människor bedöms ha arbetsförmåga av försäkringskassan anser iaf jag att det är från det perspektivet vi ska diskutera frågan. Emma Gray-Munthe kallar sin kontakt med försäkringskassan vad gäller något så lättbevisat som föräldraledighet Kafka-artad. Upplevelsen av att ha med dom att göra när det gäller andra saker är liksom inte lättare och bättre.

Är ni förvånade över reaktionen?
– Nej, den kommer alltid, vi ska inte förvärra sjukas oro. Det är temat. Vi försöker presentera en annan bild.

Presentera en annan bild? Jaha, så du är orolig över att du nu inte får några pengar från försäkringskassan samtidigt som du inte klarar av att jobba? Men jobba så får du pengar, försäkringskassan har gjort bedömningen att du kan göra det. Du har fel helt enkelt, det var väll skönt att höra? Du tror bara att du inte klarar av det, försäkringskassan vet bättre och dom säger att du kan. Så lyssna på dom bara så ska du se att det blir bra. Det är ingenting att vara orolig över.

Sjukförsäkringen...

Jag tycker frågan kring försäkringskassan är ganska enkel.
Om vi har en sträng försäkringskassa är det färre som får pengar dom inte förtjänar men fler som ramlar igenom trots att dom förtjänar.
Om vi har en generösare försäkringskassa är det fler som får pengar dom inte förtjänar men färre som ramlar igenom trots att dom förtjänar.

I första exemplet är det vi som samhälle som gör fel, vi som samhälle som låter människor lida, må dåligt och vara värdelösa andra sorteringsmänniskor.
I andra exemplet är det dom individer som utnyttjar systemet som gör fel.

Jag vägrar skriva upp på att vi som samhälle ska låta utsatta människor med olika svårigheter lida på det sättet.
Självklart ska det satsas på att ge stöd och möjligheter till att komma tillbaka till arbetsmarknaden, men det gör man knappast genom krav och utförsäkringar.

Alexandra vill inte försörja sig själv

Läser en debattartikel i Aftonbladet av två moderater, Helena Rivière, ledamot i socialförsäkringsutskottet, och Gunnar Axén, ordförande i socialförsäkringsutskottet.
Jag kan inte komma på något konstruktivt att säga om deras vidriga människoförakt, jag nöjer mig med att parafrasera Anders, ena halvan av Succéduon Anders & Måns, "eller så kan ni gå och tänka på att självdö."

UPDATE: Jag kan inte riktigt låta det vara där.

Särskild hänsyn tas till de allvarligt sjuka. Och det är moraliskt rätt att hjälpa människor till arbete om de har arbetsförmåga. Det tror vi till och med Alexandra kommer att hålla med om en vacker dag.

Era vidriga jävla as. Jag hatar er. Mitt hat brinner så starkt för er att det gör ont. Tror ni på allvar att ni "hjälper människor till arbete"? Är ni så korkade så borde ni omyndigförklaras och absolut inte ha någon politisk makt. Men så korkade tror jag inte att ni är, det är en unken föraktfull människosyn ni har. Om man inte blir hjälpt av krav så förtjänar man inte hjälp. Brinn i helvetet era vidriga kräk.

Polisen maktlös inför bluffar på Facebook

Jag tycker DNs artikel om grupper som byter namn på facebook belyser en hel del problem kring nätets utveckling och roll i samhället. Alla är inte riktigt med i leken på samma sätt.
Det är ett demokratiskt problem som jag tror kommer växa i framtiden.
Men själv blir jag allt för ofta grymt irriterad på att saker och ting inte är digitaliserade. I förra veckan hade jag kontakt med ett par myndigheter och dylikt och väldigt enkla ärenden krävde ändå att man skickade hem papper till mig som jag ska fylla i och skicka tillbaka.
Att det inte finns rutiner för att fylla i dom digitalt och signera med exempelvis BankID känns för mig rätt fånigt.
BankID lär dessutom vara bra mycket säkrare än en handskriven signatur om det är det som saken handlar om.

Eva Rusz är fan sveriges svar på Glenn Beck...

Jag förstår inte varför jag fortsätter att förvånas över dom grodorna till svar som Eva Rusz bjuder på men det blir jag. I senaste chatten drog hon till med något av det värsta jag hört henne säga:

Petra säger: Hej Eva, jag behöver hjälp. Jag kan inte vänja mig vid tanken på monogami – det är som att ingen duger. Längtar efter att bli superkär och bilda familj men hittar fel på alla, tänker att det finns så många att välja på, flirtar vid sidan av, varför nöja sig osv, hur ska jag tänka? Hur vet man? Har jag inte träffat rätt än eller är det fel på mig? Kram P.
Eva Rusz säger: Hej Petra, jag tycker du ska börja med att läsa min bok "varför väljer jag alltid fel partner?" i pocket. Där finns det mängder av förklaringar och övningar som du kan tillämpa. Det går att bli monogam, och eftersom du inser att du vill vara det så kommer det nog att lösa sig på sikt ska du se!

För det första, köp min bok? Vad i helvete? Och vaddå inser att hon vill vara det? Hon undrar ju, hon vet ju inte alls.
Den där formuleringen gör mig tvärförbannad i sig också,om man inte vill vara monogam, har man bara inte insett att det är det man egentligen vill vara då eller?
Men det är ju helt galet, var i Petras fråga visar hon upp att hon har insett att hon vill vara monogam? Jag tycker hon verkar väldigt splittrad och osäker på vad det är hon egentligen vill. Hon längtar efter att bli superkär och bilda familj, men det behöver man inte vara monogam för att göra.
Köp min bok och bli monogam, vilket jävla tomtesvar.
Ok, jag ska samla mig lite och försöka mig på ett eget svar:

Petra säger: Hej Mattias, jag behöver hjälp. Jag kan inte vänja mig vid tanken på monogami – det är som att ingen duger. Längtar efter att bli superkär och bilda familj men hittar fel på alla, tänker att det finns så många att välja på, flirtar vid sidan av, varför nöja sig osv, hur ska jag tänka? Hur vet man? Har jag inte träffat rätt än eller är det fel på mig? Kram P.

Mattias Skagerholm säger: Hej Petra! Tanken på monogami är det många som inte kan vänja sig vid, om det är så att du inte träffat rätt än eller inte vet jag inte men det är absolut inget fel på dig. Det finns många som inte lever monogamt, det finns många som är superkära och bildar familj utan att vara monogama för det.
Vad är det för fel du hittar på alla? Är det fel som gör att du inte vill bilda familj eller är det fel som gör att du inte vill vara exklusiv med dom?
Det finns många olika sätt att ha icke-monogama relationer på, om du googlar på polyamori eller läser här: http://polywiki.se/ kan du få en hel del perspektiv på det och det kanske är något du är intresserad av att ha?
Eller du kanske vill ha en monogam relation fast inte hittat något som funkar?
Svårt för mig att säga, det kan också vara så att du kanske inte känner dig redo för ett monogamt förhållande, att du inte träffat någon som det funkat tillräckligt bra med eller något annat. Jag vet inte.
Läs om lite olika alternativ och ta del av lite olika perspektiv, tänk igenom hur det är du vill ha det och försök att inte känna dig begränsad av förväntningar, fokusera på dig själv, dina känslor och önskemål.
Om det finns fler frågor och undringar du tror jag kan hjälpa dig med så är du varmt välkommen att höra av dig igen. Lycka till!

Nu vet jag inte hur bra mitt svar var men det känns iaf bättre än Evas...