tisdag, juni 30, 2009

What Kind of Romantic Are You

Loving Romantic

You're Loving!
You are affectionate, sweet, and all around nice. A lot of people like that about you... to a certain extent. If you become too soft and warm it's a little bit smothering and might become 'motherly'. No one wants to date Mommy, trust me. It's good that you are sweet and stuff, but just remember that it can be weird when done too much too soon.
Don't be over-bearing. If someone seems uncomfortable (and a lot of people are) with the affection, cut it out. Remember that cuddling and physical contact are for couples... not potential couples*. Of course, a little hand holding or flirtatious touching can be a hint to the other person that you like them. Just don't over do it.

Test yourself here.

*WTF?
Det är verkligen tragiskt att det är en så vanlig syn på att vara fysiskt nära någon. Att man inte kan kramas och gosa med någon man tycker om ifall man inte är "ihop". Jag har märkt att det är många som verkligen vill ha mer fysisk närhet än dom har i sina liv men inte "vågar" eftersom dom har blivit lärda att det bara är en partner som ska ge dom det. Det är tragiskt.

What kind of love are you

You are an Underspoken Lover.

You are one of those people who could write an romance novel with all the wit of a pro...and have no experience what so ever. You understand love, but are too used to observing to jump on in! People DO notice you for your calm, witty and insightful ways. Show people the inner passionate you that is just burning beneath your skin!

Take the test yourself here.

söndag, juni 28, 2009

Lite blandat om att älska flera och diskussioner i allmänhet...

När jag pratar om polyamori och/eller att älska flera så möts jag väldigt ofta av motargument som att jag inte tar ansvar, att jag är egoistisk och liknande.
För det första fattar jag inte hur man ens kommer på tanken att börja argumentera emot hur en annan personer väljer att leva utan att ens ta reda på någon som helst information om hur den gör det. Men när det kommer till saker och ting utanför normen är det en regel att man bemöts med fördömanden och argument om varför det är fel. Helt utan att personen faktiskt försöker ta reda på mer.
Det är tragiskt hur människor låter sig styras av sina fördomar. Jag har också fördomar, massor av dom. Men jag försöker iaf att inte låta dom styra mig. Om jag stöter på någonting som jag reagerar emot så tar jag om möjligt reda på mer information innan jag börjar argumentera emot och fördöma det hela. Med information och en konstruktiv dialog så kan man börja förstå varandras olika perspektiv. Det är otroligt frustrerande och tragiskt att så många människor inte verkar vara intresserade av det. Dom verkar mer intresserade av att uttrycka sin åsikt och sen gå vidare. Att faktiskt tänka igenom och förstå varför dom tycker en viss sak till att börja med är inte kul. "Jag tycker så här och därför är det så". Börjar man ifrågasätta varför dom tycker som dom gör så tar det oftast snabbt slut. Det är som sagt tragiskt och frustrerande.

Men för att återgå till det där med ansvar. Jag har hört det väldigt många gånger och varje gång har jag frågat vad för typ av ansvar det är dom pratar om och jag har aldrig fått ett ordentligt, konstruktivt svar.
Men jag har genom att pussla ihop olika saker jag hört, tolkat och spekulerat själv, hört efter med andra och lite olika saker iaf kommit fram till en gissning över vad det där "ansvaret" handlar om.
Jag antar att "ansvaret" handlar om att inte få sin partner att må dåligt. Att man har ett "ansvar" att få dom att känna sig älskade. Ett "ansvar" att inte få dom att känna sig osidosatta och sånna saker. Eller? Jag vet inte, jag bara gissar.
Nu är det ju inget av det "ansvaret" som på något som helst sätt går emot tankarna med polyamori och det är därför jag blir så förvirrad och oförstående.
Men så påpekade någon att jag måste se det ur deras perspektiv, att dom tolkar det som att min/mina partner/partners känner på samma sätt som dom gör om deras partner skulle ha flera. Och att jag då blir väldigt egoistisk och känslokall i deras ögon. Att jag struntar i om det sårar någon om jag är med någon annan.
Men det är så otroligt långt från sanningen att jag inte ens vet var jag ska börja. Jag försöker ha en väldigt öppen, ärlig och rak kommunikation om jag vill ha en intimare relation. Och med den kommunikationen så ser man till att både en själv och sin partner mår bra av relationen. Om det är saker som man mår dåligt av, så pratar man om och hanterar dom. Vare sig det har med polyskapet eller något annat att göra.
Tar jag inte "ansvar" i relationen då? Eller missar jag något?

Något annat som jag stött på en del på senare tid är att det bara är något hippt och coolt. Att "polyamorös" bara är något som är coolt att kalla sig just nu. Att man vill framstå på ett speciellt sätt och skaffar sig partners som man skaffar sig accessoarer. Att leva upp till bilden av det man kallar sig är viktigare än dom personerna man har sina relationer med.
Det är också en väldigt tragisk syn på det hela. Jag, och många med mig, använder definitioner som Polyamorös, relationshedonist, relationsanarkist och andra som ett sätt att försöka förklara hur vi tänker kring relationer.
För att förklara vilka saker som gäller för mig. Dom flesta antar att alla baserar sina relationer på mallen ett gäng vänner och en exklusiv partner och alla regler och antaganden som ingår i det systemet.
Men om man ställer sig utanför det systemet så blir det väldigt krångligt att förklara hur man själv lever utan att ha några definitioner till hjälp.
Det är därför jag har försökt definiera uttrycket Relationshedonism som ett sätt att förklara på vilket sätt jag, och många med mig, förhåller oss till relationer.
Polyamori och relationsanarki har också den funktionen.
Jag använder definitionen för att beskriva hur jag förhåller mig. Jag använder inte definitionen som en ledsagare för hur jag ska förhålla mig eller vad jag tycker är coolt eller vad man nu vill.
Det leder mig också in på något annat som jag ofta stöter på. Det här med att det är så intellektuellt och att man inte tar hänsyn till sina känslor. Att man inte låter känslorna styra och massa saker. Men det är ju precis tvärtom, jag försöker förklara mina känslor. Hur jag känner och hur jag tänker kring sakerna jag känner.

Sen läste jag någonstans följande kommentar:
Jag tycker polyamori stinker skit, det är oetiskt, osolidariskt, okristligt, OGENERÖST - det är newspeak att kalla det annat, och jag tolererar det inte alls. Det är förhållanden som undergräver LÖFTETS natur och bryter med allt som handlar om tillit.
Sedan kan förkämparna bara tro att det är avantgardistiskt eller någå att hålla sig inne med alla som inte vill vara "tråkiga" (det är liksom det riuktigt omoraliska det! att inte vara KUL!) och monogama och ha livslånga förpliktande relationer; att det är en sexualpolitisk solidaritetskampsak som gör folks liv bättre och lyckligare.
Det enda jag kan hålla med om är väll att det är okristligt. Men det är okristligt att äta skaldjur också. Eller att ha gott om pengar. Eller massa andra meningslösa saker.
Vad är oetiskt med att leva ärligt, respektfullt och kärleksfullt? Om man lever med sån etik att det inte är acceptabelt tycker jag man har en väldigt unken moralisk grund för sina etiska åsikter.
Osolidariskt förstår jag inte alls.
Ogeneröst är motsatsen mot hur det ligger till. Om man älskar en person och tycker den är helt fantastisk så är det väll ganska generöst att man tycker det är okej att fler personer får ta del av den? Det är väll snarare ogeneröst att hålla den för sig själv? :)
Att det skulle bryta mot tillit och löftets natur att vara ärlig och hålla sina löften har jag svårt att se.
Över hälften av alla svenskar har varit otrogna någon gång, nästan alla av dom i så kallat monogama förhållanden. Med dom siffrorna tycker jag det ligger närmre till hands att monogami undergräver löftets natur och bryter mot allt som handlar om tillit. Nu tycker jag inte riktigt att det gör det, dom som ljuger och bedrar är dom som undergräver löftets natur och bryter mot allt som handlar om tillit. Man väljer själv vad man vill göra och vilka regler man vill följa.
Men lever man polyamoröst lever man ärligt, för mig är det en grundläggande del i definitionen. Tvärtom tycker jag då att det återuprättar löftets natur och allt som handlar om tillit. Man bygger sina egna löften och sin egen tillit utan att följa en mall.
Livslånga relationer kan man ha både som monogam och polyamorös.
"Förpliktigande" relationer kan man också ha både som mono eller poly, eller låta bli att ha både som poly och mono.
Jag tycker det som gör folk liv lyckligare och bättre är det som faktiskt gör dom lyckligare och som dom mår bra av.
För vissa handlar det om exklusiva kärleksrelationer, för vissa handlar det inte om det.
Och den som stöder polyamori är med på att devalvera hela kärleksbegreppet.
Eller Revalvera. Jag har upptäckt att för mig känns kärleksbegreppet mycket mer speciellt när det bygger på en personligt förklarad känsla än bara ett antagande om en känsla som passar in i en viss mall. Men det handlar ju om perspektiv och vad man själv tycket är det viktiga med kärlek. Vissa tycker inte det är "riktig" kärlek om man inte gifter sig. Vissa tycker inte det är "riktig" kärlek om man inte vill skaffa barn tillsammans. Osv osv osv. Hur man definierar kärlek är väldigt olika. Jag definierar kärlek så som jag känner, och det är lite olika. Jag upplever olika typer av kärlek till olika personer. Jag tycker det är väldigt förminskande att kalla det jag känner för en person för "inte riktig kärlek" bara för att det saknar en del i en mall av min föreställning om vad kärlek innebär.

Lite frustrerade tankar som jag kände att jag ville få ur mig. :)

fredag, juni 26, 2009

Vad njuter du mest av?

Aftonbladet skriver om en undersökning i Australien om vad män njuter av. Så här rankade dom:
1) Smaksensationer
2) Personlig framgång
3) Avslappning
4) Sex
Och Aftonbladet har också en nätomröstning där man kan rösta på vad man själv njuter bäst av:
Kvinnor:
Mat (17.3 %)
Personlig framgång (15.4 %)
Avslappning (25.7 %)
Sex (41.6 %)
Män:
Mat (21.0 %)
Personlig framgång (16.0 %)
Avslappning (13.3 %)
Sex (49.7 %)
Den tydligaste skillnaden jag ser är att kvinnorna njuter mycket mer av avslappning medan männen föredrar Sex och Mat lite mer.
Det gör att jag undrar hur man tolkar "sex" som val. Tolkar man valet sex som "penis-vaginalt penetrationssamlag" eller som "fysisk intimitet med någon man tycker om"? Eller vad man nu läser in i begreppet "sex".
Jag undrar också vad som menas med "personlig framgång".
Jag känner personlig framgång när jag bygger trygga intima relationer. Och jag känner mig aldrig så avslappnad som när jag känner mig fysiskt intim och nära med dom personerna. Så för mig känner jag att dom tre valen, Personlig framgång, Avslappning och Sex är lite samma sak. För det är helheten i det paketet som jag tycker om så mycket.
Sen är ju mat helt fantastiskt också, vilket också kan avnjutas i kombination med det andra.
Det jag vill komma fram till är egentligen väldigt enkelt, varför välja? :)
Njut av allt som kommer i din väg!

Weird Science Kjell om Pirater och Hollywood...

Kjell Höglund är en av våra bästa tv-krönikörer vilket kanske inte säger så mycket iofs. Men han är verkligen med i den moderna tiden, han vet vilka fantastiska möjligheter dagens teknik har och han vet hur fantastiskt det fungerar om man håller sig till piratalternativ jämfört med betalalternativ. Om man t.ex läser den här krönikan så förstår man vad jag pratar om. Han vet vad han pratar om till skillnad från så många okunniga andra journalister och krönikörer som vill säga sitt i debatten men bara framstår som idioter rent ut sagt. Det blir så uppenbart att dom inte vet vad det är dom pratar om och deras åsikt blir svår att ta på allvar och möjligheten till saklig debatt bli mycket liten när den ena parten bygger sin åsikt och sina argument på felaktiga antaganden. Så vare sig man håller med Kjell eller inte så förstår han iaf vad det är det handlar om.
Jag tycker han är en bra mer mogen röst som borde komma till tals oftare, det blir väldigt osakligt och barnsligt även från piraternas sida om det är The Pirate Bay som får representera den sidan.
Kjell skrev en riktigt vass och hård krönika nu senast och jag tycker det är en bra krönika som inte håller tillbaka men inte heller blir obstinat. Jag tycker den känns saklig och passionerad samtidigt som den kritiserar Hollywood-etablissemanget kritiserar den också dom delar av "piratrörelsen" som är barnsliga och okonstruktiva. Det är lite på den här nivån jag tycker debatten som helhet borde ligga som mest. Det är verkligen rättsvidriga övertramp som begås och då ska vi inte ha en sansad ton om det, det är något vi ska gapa och skrika om.
Men när det handlar om hur vi ska lösa saker och ting så kan vi sansa oss och det är precis det jag tycker Kjell gör. Mycket bra.
Sen kommer svaret från andra sidn:
"Den intensiva debatten om illegal fildelning drar till sig en mängd debattörer med bestämda åsikter om problemet och dess lösning. Om inläggen är sakliga och konstruktiva deltar jag efter bästa förmåga för att ge rättighetshavarnas aspekter. När de, som i detta fall, övergår i en osammanhängande störtflod av anklagelser och felaktigt redovisad fakta tycker jag inte att det är meningsfullt att delta."

/Henrik Pontén
Vad i helvete? Jag blir verkligen trött och irriterad på den här Pontén. Han pratar med saklig och lugn röst så ofta om att han gärna vill ta debatten med "piratrörelsen" och komma fram till gemensamma lösningar. Att han inte är "ute efter att sätta dit någon" osv. Men när det är på det här sättet han tar debatten med en av Sveriges mest respekterade tv-krönikörer så känns det ganska hopplöst.
Han ljuger.
Så är det bara.
Han ljuger när han säger att han vill ta debatten.
Han ljuger när han säger att han vill komma fram till gemensamma lösningar.
Han ljuger.
Han vill att vi ska lyda, han vill skydda en föråldrad affärsidé som håller på och förlora sin makt, han skyddar, precis som Kjell skriver, inte upphovsmännens intressen, han skyddar dom stora bolagens intressen. Han skyddar som som tjänar stora pengar på att kontrollera marknaden och använda sig av andras verk.
Om han bara ljuger för oss eller om han även ljuger för sig själv är jag mindre säker på, men i vilket fall som helst så ljuger han.
Om debatten inte lyfter och politiker inte börjar lyssna så ligger en proteströst på Piratpartiet nära till hands inför Riksdagsvalet 2010. Här i EU-valet var det en strategisk röst, det tar emot mer att rösta på dom i Riksdagen. Men om dom presenterar mer vad dom står för så kanske, men jag tycker inte det är värt min röst om dom skulle stödja en borgerlig regering.

torsdag, juni 25, 2009

Bara bröst lite på tapeten igen...

Det var ca 1½ år sedan debatten om kvinnor ska få bara topless på badhus gick som varmast. Tyvärr dog debatten ut ganska fort då jag tycker det är en väldigt illustrativ debatt för vilka stora skillnader det fortfarande finns i mäns och kvinnors rättigheter.
Bara Bröst-bloggen har inte heller varit särskilt aktiv på över ett år.
Men så läser jag via QN2 i Aftonbladet att det numer är "Fritt fram för bara bröst på badhusen" i malmö.
Toppen tänker jag, så bra då. Känns som ett litet steg framåt iaf. Men så läser jag vidare och det handlar om ett betydligt mindre steg än jag först trodde.
– Om det skulle vara väldigt många mindre barn då kanske det är olämpligt att gå ut topless. Men om flickorna är ensamma eller det bara är ett tiotal besökare så gör det ingenting, säger Bengt Forsberg, ordförande i fritidsnämnden till aftonbladet.se.
Varför är det olämpligt om där finns många mindre barn? På vilket sätt är det olämpligt för "mindre barn" att se lite bara kvinnobröst?
Jag förstår mig inte riktigt på den grejen.

Sen tycker jag det är tragiskt att det är fler kvinnor som är emot det hela än män. Varför är kvinnor mer emot det här beslutet?
Jag kan ju förstå att många män bara tänker "klart man vill se lite tuttar" och det känns ju lite tråkigt men om det resonemanget leder till att man ger människor mer friheter så är det iaf något positivt.
Varför är kvinnor emot? Det säger inte att man måste bara topless liksom. Bara att man får om man vill.
Jag har själv argumenterat med ett par kvinnor som är emot och jag uppfattade deras poäng som att i princip så är dom kanske för men pga av att vi har sociala ramar som säger att kvinnobröst är sexuella så ska dom tvunget skylas.
Mitt motargument till det är ju om våra sociala ramar säger att mörkhyade inte får vistas på badhus för att våra sociala ramar säger att det är stötande eller att all hud på kvinnor enligt våra sociala ramar är sexuellt så dom måste ha burka på sig jämt så är det också ok?
Nej, det var ju inte alls samma sak. Varför var det inte alls samma sak fick jag aldrig något tillfredsställande svar på. För dom sociala ramarna är ju dåliga, dumma och konstiga, våra sociala ramar är självfallet bra, smarta och naturliga. Antar jag.
Om man logiskt och konsekvent tycker något som går emot dom sociala ramar och regler vi har så ska man inte acceptera dom.
Det är ett tydligt konservativt tänk, vi kan ju inte ändra på saker som vi tycker är fel på en gång, vi måste låta det ta tid och komma naturligt och långsamt.
Jag tycker väldigt illa om det. Om vi ser tydliga orättvisor idag så ska vi sluta upp med det. Det kan vi självklart inte alltid göra. Men vi kan iaf ta bort lagar och regler som hjälper till att upprätthålla det vi tycker är orättvist och fel.

Hur man ser på saker och ting och politik

Jag har varit intresserad av politik och politiska frågor väldigt länge. Redan när jag var 10-12 år tyckte jag vissa saker var intressanta och det har fortsatt sedan dess. Jag har också sedan dess diskuterat och pratat politik på olika sätt väldigt mycket med väldigt många olika personer.
Något som jag lärt mig av allt det och som jag borde lärt mig mycket tidigare är att vad man har för politisk åsikt beror väldigt mycket på hur man ser på saker och ting.
Ali Esbati har hittat en intressant undersökning som Högskolan på Gottland har gjort där man undersöker hur olika parti-sympatisörer ser på ordet bildning. Mest iögonfallande tycker jag precis som Esbati det här var:
- Att bildning hör ihop med ett självständigt tänkande menar 21 procent av vänsterpartisterna, medan endast 1 procent av moderaterna resonerar så.
Ganska intressant resultat både ur ett politiskt perspektiv och hur man nu ser på det här med att vara bildad.

Perspektiv på fildelning...

Henrik Pontén kommer till Dreamhack och säger att han vill att det ska föras en dialog. Att antipiratlobbyn inte är ute efter att skrämma och sätta dit folk. Dom är bara ute efter att se till att artister och filmskapare ska få betalt för sitt jobb.
Det är svårt att ta honom på allvar av många anledningar. En av anledningarna är i vilket perspektiv folk blir åtalade, stämda och dömda för upphovsrättsbrott. Jag tycker det är helt uppenbart att det mest handlar om att avskräcka och sätta dit och jag tycker det är helt vidrigt att vårat rättssystem går med på det. Eller Pontén tycker det här är rimligt?

tisdag, juni 23, 2009

Åtalad för länkning...

En man har blivit åtalad för att han länkade till strömmande hockeymatcher skriver DN, IDG, Aftonbladet och SVD.
Jag får inte riktig någon klarhet i vad det är han har länkat till. Men han verkar ha länkat till någon otillåten webbsändning och inte själv ha lagt ut eller strömmat något.
Det är svårt att förklara hur absurt det är att man kan bli åtalad för upphovsrättsbrott för att man länkar till något.
Man erbjuder ingenting olagligt själv, man tillhandahåller ingenting.
Att en länkning skulle vara ett brott mot upphovsrätten är helt absurt. Man tillhandahåller ju ingenting.
Är det olagligt att säga till någon att "googla efter ZZZ så hittar du det du letar efter" om ZZZ på något sätt är olagligt?
För då erbjuder man också en möjlighet att se det innehåll man letar efter. Och det är precis det som länkar gör.
Om länkar ska börja bedömas på samma sätt som tillhandahållningen i sig så skulle hela internet braka ihop. Sökmotorer skulle få stänga ner helt eller enbart erbjuda manuellt godkända resultat.
Sen "gillade" jag var åklagaren Henrik Rasmusson sade till IDG:
– Det finns en gammal teori om att länkning är fri, det stämmer inte längre. Det finns ingen sådan generell regel.
Nä, det stämmer inte längre för lobbyister och andra svin har fått våra politiker och vårat rättssystem att acceptera deras syn på det hela, helt utan insyn i vilka konsekvenser det får och vad det faktiskt innebär att länka.
Det är skrämmande hur tydligt det är att det behövs ett starkt Piratparti.

UPDATE: Upphovsrättsexperten Daniel Westman pratar med sin syn på fallet i IDG.

Faktum om Sverigedemokraterna i Landskrona

Jag såg detta när det gick på TV några månader efter valet 2006 och mindes det som väldigt bra. Såg om det igår och det är sevärt.



Piratpartiet, valet 2010 och Sverigedemokrater...

Jag läser i Aftonbladet om den senaste valundersökningen och jag tycker det ser ganska lovande ut.
Det rödgröna blocket ligger på 48.2% mot Alliansens 40.9%. Ett KD som ligger under 4% ser jag också som mycket positivt. Det vore skitbra om dom ramlade ur och det skulle göra mig glad att se att deras konservativa intolerans och familjebildningar inte längre anses särskilt lockande.

Ett starkt miljöparti ser jag också som positivt och dom har ju fått en ordentlig boost dom senaste åren pga klimathot och liknande. Det var på tiden, miljön har varit en viktig fråga länge. Det är bara först nu såpass många håller med.

Tragiskt dock att vänstern inte kan vara lika bra på att få ut sin politik efter den senaste tidens finansoroligheter. Som jag ser det borde Vänstern ha varit lika aktiva och sett en lika stor ökning efter det här som miljöpartiet sett efter klimathoten. Men icke. Jag har knappt sett någonting från deras sida. Till stor del beror det väll på att jag följer svensk parti-politik såpass lite som jag gör men jag har ändå liiiiite koll. Mer än genomsnittet iaf skulle jag tro. Och om inte jag har sett det har inte så många andra gjort det heller. Det är synd. Jag tycker vi behöver en stark vänster, inte minst för att hålla högerkrafterna inom S tillbaka. Den högerpolitik som sossarna förde under sina 12 år vid makten är inte den politik jag tror deras väljare röstar på.

Sverigedemokraterna fortsätter få ökat stöd och jag tar för givet att dom kommer in i riksdagen 2010. Som tur är verkar deras roll bli betydelselös. Men jag är rädd för att missnöjet med "dom där jävla blattarna" kommer öka ännu mer om Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och blir ignorerade av alla andra partier. Jag tror att den ukna ilska som ligger och pyr kommer få en ordentlig boost och det kommer pratas än mer illa om invandrare och andra som inte "ser svenska ut". Många arga unga män som idag pratar om politikernas konspiration med att göra så att Sverige inte är "svenskt" genom att ta hit massa invandrare kommer få mer bränsle på sin eld om det parti dom sympatiserar med blir ignorerat.
Jag ser hela grejen med Sverigedemokraterna som en potentiellt farlig utveckling. Jag vet inte hur man ska hantera det. På många sätt känner jag att det politiska etablissemanget får skylla sig själva, det är till stor del deras dåliga och segregerande invandringspolitik dom senaste 20 årten som har gjort att ett parti som Sverigedemokraterna har kunnat bli en så legitim politisk kraft som det är idag.
Fast, det är ju inte det politiska etablissemanget som drabbas egentligen, det är dom som inte passar in i Sverigedemokraternas bild av vad som är "svenskt".

Att Piratpartiet ser ut att komma in i riksdagen ser jag däremot som något väldigt positivt. Jag kommer antagligen inte själv rösta på dom i riksdagsvalet men jag ser dom som ett oerhört bra alternativ till att rösta blankt och jag ser dom som en bra och positiv kraft som kan bidra till att debatten kring personlig integritet och upphovsrätts frågor hamnar någonstans där vi, folket, faktiskt känner att någon är på våran sida.
Jag hoppas verkligen att alla som sympatiserar med partiet verkligen går och röstar på dom när det är dags. Jag ser möjligheter till ökat valdeltagande här, alla som tänker: "det är samma skit alltihopa" har här en möjlighet att rösta på något som inte är det. Jag ser också ett ökat valdeltagande som en möjlighet att kanske hindra Sverigedemokraterna från att ta plats i Riksdagen. Om tillräckligt många går ut och röstar på andra partier så minskar den delen som Sverigedemokraterna kan få.

Bland övriga partier antar jag att F! är största parti. Jag känner mig kluven till dom, jag tycker Vänstern har tappat nästan hela sin feministiska sida. Feminism är kanske inte en höger-vänster fråga i sig men många av dom frågorna det handlar om är det. Jag tycker det känns ganska bra med ett parti med en tydlig feministisk prägel. Men dom känns så marginaliserade, dom har ingen del i debatten. Och när dom väl haft det har det varit allt annat än positivt.

Jag känner mig fortfarande ganska uppgiven kring svensk partipolitik, valet 2006 där Alliansen går till val på bland annat försämrad och dyrare a-kassa och vinner för att efteråt möta kritik från sina egna väljare för det dödade mitt intresse. Man kan inte klaga på ett parti som genomför det dom gått till val på. Tyckte du det var en dålig idé, rösta inte på dom. Men nej, folk verkade mer intresserade av ombyte än faktiska frågor. Och så länge det är dom som avgör hur det går i valen känns det inte som jag orkar engagera mig.
Men ändå tänds ett litet hopp, vi kan förändra saker och göra det bättre. Vi har makten, om vi bara var tillräckligt många som använde oss av den kunde vi förändrat saker och ting.

Polyamori ur ett "nordiskt" perspektiv

Jag hittade en lite speciell bloggpost om polyamori och polygami ur ett lite annorlunda perspektiv. Den är skriven som ett bemötande på en Metro-krönika, Samlivet blir effektivare med polygami.
Jag orkar inte bemöta inlägget som helhet men kan inte låta bli att ta ur några godbitar:
Monogamin kan sedan vara hur “mossig” som helst, men den innebär i varje fall inte att kvinnor är handelsvaror som säljs av sina föräldrar för att vinna pengar eller allierade.
Nä, det har ju aldrig varit så att kvinnor gifts bort som handelsvaror i monogama samhällen. Det har bara varit i polygama.
Herregud vilken trött sarkasm jag kommer med, men jag vet inte vad jag ska svara på det där. Att kvinnor har lovats bort som handelsvaror finns det många exempel på även i monogama samhällen genom historien. Det är knappast exklusivt för polygama samhällen.

Det bör avslutningsvis påpekas att det inte är av moralistiska skäl vi ställer oss tveksamma till företeelsen polyamori, utan det baseras på en analys av vad som fungerar bäst i längden för oss nordbor, både på individnivå och för samhället i stort.
Men så bra då att ni vet vad som är bäst för alla på individnivå. Hör ni det nu alla ni polyamorösa som läser det här. Ni har fel. Egentligen vore det bäst för er om ni lade ner det där med polyamori och blev monogama istället. Det är bäst för er. Det har Oskorei sagt och då är det så. Även om ni kanske tycker annorlunda så har ni tydligen fel.
Exempelvis kan nämnas att Neil Strauss i sin bok Spelet tar upp en del polyamorister och deras flärdfulla leverne, vilket först kan ses som ett argument för det. Problemet är bara att det fungerar dåligt för de polyamorister som beskrivs, de får antingen problem med svartsjuka eller känslan av tilltagande meningslöshet. Vilket är fullständigt förutsägbart om man utgår från en evolutionär förståelse av människan i gemen och nordbon i synnerhet.
För det första känns det ju inte direkt förtroendeingivande att ta upp Spelet i någon form av vetenskaplig sanningsobjektivistisk argumentation, om det är sånna källor man baserar sin uppfattning på tycker jag man kan gå och lägga sig istället.
För det andra påminner det där om meningslöshet mig väldigt mycket om det man läser om i kritik mot ateism. Att man saknar mening i livet och känner att allt är meningslöst. Att man behöver något att tro på för att hitta mening i livet. I deras fall Religion. I det här fallet, exklusiv kärlek.
För det tredje förstår jag inte riktigt "problem med svartsjuka". Det får man ju hantera, det är inte omöjigt. Och jag ser minst lika mycket svartsjuka i mono-förhållanden som i poly-förhållnaden. Jag ser ganska mycket mer i monoförhållanden faktiskt, men det är ju mitt egna perspektiv. I ett större perspektiv är det nog inte lika snedfördelat.
Och för det fjärde, om förutsägningen är felaktig, vad säger det om alla andra slutsatser ni har dragit?
Oavsett vilka biologiskt och sociala evolutionära faktorer som har fått oss att komma dit vi är idag så kan vi anpassa oss ganska enkelt till att fungera som vi vill fungera.
Människan är en väldigt social och anpassningsbar varelse. Underskatta inte det.

Istället för sova, googlande av Polyamori...

Jag sitter och funderar på att se en film eller att sova. Var precis ute en liten stund i den helt fantastiska sommarnatten. Himmlen blir inte mörk så här på sommaren utan den skiner dygnet runt, jag gillar det. Jag gillar nätter öht och det är mysigt att se dom släckta husen och inte ett uns av liv men himlen är ändå ljus. Luften är så härlig och den lätta svala men ljumma vinden är underbar mot min varma kropp. Men jag blir snabbt rastlös och irriterad, jag kan inte uppskatta det så som jag vill. För många andra tankar och saker som tar över. Går hem igen och känner mig inte avslappnad nog för att sova eller se en film som jag hade tänkt. Skriva om lite saker brukar rensa hjärnan bra för mig.
Börjar googla lite om polyamori för att se vad man hittar. Fastnar vid ett inläggPassagens forum om just Polyamori.
Känns mest som en ursäkt

Ja detta med polyamori känns mest som om de flesta tror att det är en bra ursäkt att säga att man är för att kunna ha sex med flera andra?

Detta är något man för så otroligt ofta. Det vanliga svaret är ju att det inte handlar om sex. Att det handlar om att känna kärlek till flera personer.
Och det är också det som polyamori betyder och innebär, att känna kärlek till flera personer.
Men jag förstår inte grejen, vaddå "ursäkt" för att ha sex med flera andra? Jag blir så trött på den här sexnegativa inställningen.
Om man tycker om att ha sex varför behöver man en ursäkt för att ha det? Att man tycker om det är liksom anledning nog. Man behöver ingen ursäkt. Och att komma och påstå att polyamori mest används som "ursäkt" för att "ha sex med flera andra" är så tröttsamt påstående så det är inte klokt.

Är inte det motsatsen till monogam, och då pratar man om kärlek, känslor inte bara få utlopp för det sexuella.

Pratar man om polyamori pratar man inte bara om att få utlopp för det sexuella. Man pratar om kärlek. Om man nu vill få utlopp för det sexuella så är väll inte det så "bara"? Jag förstår inte riktigt vad "bara det sexuella" innebär. Sexualitet för mig handlar om så mycket om intimitet och närhet. Att känna mig väldigt nära en annan person på olika sätt tycker jag om mycket. Det är skönt och härligt att ha sex. För mig är det allt annat än "bara".

Alltså man älskar flera på en gång och det har egentligen inget med sex att göra. Men att för många idag enbart använder sig av ordet för att slippa släppa någon nära, slippa ha ansvar för ett förhållande (har inget med äga eller ägas att göra) utan bara ha ett nytt ord för att kunna hoppa runt o ha sex med så många som dom vill.

Wow. Det är så mycket jag inte förstår i det här stycket. Jag undrar verkligen vilka dessa "många" är som gecko pratar om och hur mycket insyn gecko har i deras relationer.
För mig handlar det ju snarare om raka motsatsen än att slippa släppa någon nära. Om jag är i en relation där jag behöver dölja saker hos mig själv, som till exempel att dölja min attraktion till andra personer, är jag verkligen nära då? Det är klart jag kan vara nära även om jag döljer det, men jag känner mig iaf närmre om jag inte behöver dölja sånna saker t.ex. Nu var det bara ett väldigt ytligt och enkelt exempel, det finns många andra saker också.
Sen förstår jag inte alls vad gecko menar med "ansvar för ett förhållande". Vad är det för ansvar det handlar om? För mig handlar ansvar i en relation om att vara ärlig och hålla sina ansvarstaganden och löften. Jag ser inte hur "hoppa runt och ha sex med så många man vill" går emot "ansvar för ett förhållande". Jag ser inte kopplingen.

För mig är inte det poly, att vara poly är att man lever flera tillsammans och det är kärlek mellan parterna, alltså mer än bara sex. Och jag tror att väldigt få av alla som kallar sig poly eller som tror att dom lever som poly eller som säger sig leva i poly verkligen lever poly. Men kärlek och ansvar, vilket gör att man har skyldigheter mot de andra personerna.

Vad för skyldigheter? Jag förstår inte vad dessa skyldigheter innebär. Är det någon som kan berätta det?
Och gecko tror saker helt utan att ha någon saklig information att basera sin tro på. Alla jag känner, eller ens känner till, som kallar sig "poly" på ett eller annat sätt lever "poly" med "mer än bara sex". Sen kanske det finns sex inblandat också så klart.
Och sen även om det är så att man lever "poly" i innebörden att bara ha sexuella relationer utan "kärlek". Varför är det fel? Varför anses det vara något dåligt att ha sex?

För mig så måste ett poly förhållande vara otroligt jobbigt, jag menar man har ansvar mot flera personer inte bara en som i ett monogamt förhållande, jag pratar då om allt vardagliga allt annat än det "roliga" som de flesta vill komma åt.

Jag vet fortfarande inte vad det är för ansvar det pratas om. Vad är allt detta "vardagliga"?
I alla relationer jag har, vänner, kompisar, grannar, klasskamrater, arbetskamrater, älskare, knullkompisar, älsklingar eller vad det nu må vara så försöker jag maximera det "roliga" i dom.
Jag förstår inte riktigt hur det är tänkt annars, är det något positivt att ha mycket tråkigt i sina relationer?
Handlar det "vardagliga" om att stötta och ta hand om ifall någon behöver det? Det gör jag i alla relationer som betyder något ifall jag känner att jag kan göra det.

Det är för mig mera bara att man inte vill binda sig och man vill bara komma åt det "roliga" sex. Men kalla inte det att vara poly för det har inget med känslor att göra, bara en egosim att själv kunna hoppa runt. Säg istället rakt ut att man inte vill ha ansvar mot någon annan person, säg istället att man bara vill ha sexuella förhållanden som ibland kan ge lite mer, alltså man umgås viss tid utanför sängen.

Vad innebär det att binda sig? Att lova att man kommer älska personen i framtiden? Hur kan man lova något man inte vet? Men det kan man lova vare sig man är mono eller poly.
Det finns ju en uppsjö mono-människor som inte binder sig, man behöver inte "poly" som ursäkt för att inte binda sig. För mig känns det som en extremt tankevurpa redan från början.
Det finns polysar som binder sig, det finns polysar som inte gör det. Det finns monosar som binder sig, det finns monosar som inte gör det. Att man skulle använda "poly" som en ursäkt känns långsökt och onödigt.
Och att vara ärlig och säga på det sättet kan man göra både som mono och som poly. Jag förstår inte invändningen.

Och att leva i ett fast förhållande och ha andra man träffar för sex har ju heller inget med poly att göra utan enbart sex.

Och det här missbruket som jag ser av ordet till att bara ha massor av sexuella förhållanden är ju bara dåligt för dom som lever i riktiga polyförhållanden.

Sen att jag själv inte alls kan förstå att man vill leva så. För mig är det helt otänkbart, men jag accepterar att det finns dom som vill göra det. Men tycker samtidigt att det är synd att dom som är rädda för förhållanden och bara vill ha sexuella förhållanden gömmer sig bakom ordet och tror att det dom gör är mer okey. Men många gånger är det bara personen själv som vet om att det finna flera partners med. Och det är ju helt klart inte poly.

Var ser man detta missbruk av ordet? Jag tror det mest handlar om geckos och andras fördomar och dåliga förståelse.
Och vaddå "mer okey"? Varför är det inte "okey" att ha sex utan kärlek?
Och det där avslutande påståendet är nog det mest felaktiga och mest korkade hittils. Nej, det är inte poly om man får partners att tro att dom är dom enda, om man inte kommit överens om det innan vill säga.
Men jag har aldrig stött på någon som påstår att det är poly och jag tror det är väldigt sällsynt.

fredrikabremer kommer med ett instämmande inlägg:
Ja precis. Håller med, jag tror absolut det är ett sätt för folk som inte hittat den rätte ännu att ha en sk anledning till att leka av sig lite samtidigt som de har en partner.

Människors känslor är inget man ska leka med.

Om man hittar flera rätta då? Eller om man helt enkelt vill ha flera? Varför pratar man inte om att hitta "den rätte kompisen" som gör alla andra kompisar överflödiga? Eller "det rätta barnet" som gör att man inte behöver skaffa fler? Vad är det som gör tron på en enda kärlekspartner så speciellt? Tanken på att bara ha en enda av någon annan relation känns ju helt absurt för dom flesta. Men när det kommer till kärlek och/eller sexuella relationer så är det absurt med allt annat än en.
Är inte det märkligt?
Tycker man om att bara ha en relation av den typen, så varsågod. Jag förstår det och jag har sett många fina relationer som till stor del bygger på det.
Men vi är många som bygger väldigt fina relation på något annat än exklusivitet. Låt oss göra det utan att snacka skit om oss.

måndag, juni 22, 2009

Kokbok för tjejer, så klart...

Daniel Pernikliski skriver en ganska rak, enkel men lite platt krönika om att Könsrollerna ligger i leksakslådan. Anledningen till hans krönika var just i det här fallet en bok han såg i en affär, Kokbok för tjejer. Ja, ni ser boken själva. Jag tänkte inte kommentera hans krönika då jag överlag håller med och tycker inte han kommer med vare sig något nytt eller något specifikt som jag har invändningar emot.
Jag reagerar iofs själv mer på hela grejen med könssegregering i sig än på hur man fostrar barn olika och så. Jag tycker det är tragiskt hur vi hela tiden ska sära på "killar" och "tjejer". Jag förstår inte varför man vill göra det och jag vet att det är väldigt många som mår väldigt dåligt pga det på olika sätt.
Men det var två stycken bloggkommentarer på artikeln som jag reagerade på.
Först var det Trollhare som menar att det är ett tecken på jämställdhet att en kokbok specifikt riktar sig till tjejer.
Och sen var det Liamismen som menar att Könsskillnaderna är medfödda.

Jag är inte riktigt säker på vad Trollhare menar, men han skriver:
Att författarna ens bemödar sig med att skrika ut att det är en tjejgrej tyder ändå på att världen går åt rätt håll. Det är alltså inte självklart att det bara är tjejer som lagar mat och bakar, annars skulle man inte komma på idén att skapa en särskild tjejkokbok.
Och jag tycker visserligen han har en poäng i det men att det skulle vara ett tecken på jämställdhet håller jag inte med om. Jag ser det som ett väldigt tydligt tecken på ojämställdhet, det fanns ju ingen motsvarande bok till pojkar t.ex.
Men framförallt så reagerar jag ju som sagt på det segregerade i göra en kokbok till tjejer. Jag förstår inte varför det är så viktigt att hela tiden separera "könen" på det här sättet.

Mina invändningar mot Liamismen är mer konkreta. Killen förstår sig uppenbarligen inte riktigt på vetenskap i allmänhet och vetenskap kring könsskillnader i synnerhet. Han skriver t.ex:
Han [Daniel Pernikliski] tycks nämligen utgå från att alla samhällets människor ska delta i hans fåfänga försök att fostra bort könet. Detta trots att vetenskapliga studier i ämnet tvärt om visar att könet är medfött.
Det beror ju dels helt på hur man definierar könet och dels på vilka vetenskapliga undersökningar man läser och hur man läser dom.
Framförallt är det så att man med vetenskapliga tester mest hittar generella samband. Som att 65% av tjejerna reagerar X medan bara 38% av pojkarna gör det t.ex. Det ser inte jag som ett vetenskapligt bevis för att alla tjejer är X och alla pojkar inte är det.
Det är också främst där hela min kritik till könsroller och könssegregering ligger.
För mig spelar det ingen roll att även om det det är genetiska och biologiska orsaker till att nästan alla tjejer beter sig på och intresserar sig för en viss sak eller inte, det är inte rätt att försöka tvinga in alla att följa den mallen för det. Nu tror jag inte att det biologiska och/eller genetiska har så stor inverkan i sig ändå, men även om så vore fallet så spelar det ingen roll. Det är inget som är allmängiltigt för dom som är födda med kuk eller fitta. Då ska man sluta försöka få alla att följa mallarna och segregera dom pga av vad dom råkar födas med för kön, i betydelsen kuk/fitta.
Varför är det så svårt att bara låta människor vara människor? Varför måste dom delas upp redan från födseln?

söndag, juni 21, 2009

Nedskräpning och cigarettfimpar...

Jag tycker det är mycket tragiskt hur så många människor väljer att slänga sitt skräp mitt i staden där dom bor.
Det är helt ofattbart och vidrigt. Värst tycker jag nog om cigarettfimparna som ligger precis överallt.
Vill man leva så?
Som jag ser det är staden och där vi rör oss inte bara en plats att passera igenom, det är en plats att leva. Att slänga skräp och fimpar runt omkring sig där det lever folk är så idiotiskt.
Läser en debattartikel om det i SVD och tycker dom kommer med en del bra förslag.
Men mest av allt tycker jag nog bara folk behöver skaffa sig lite vett.

Mode och kritik mot ideal...

Det finns många saker jag har svårt att förstå mig på. Vissa är svårare än andra.
Något bland det märkligaste man ofta stöter på tycker jag är modespalter och liknande. Sofis Mode i Aftonbladet är ett väldigt bra exempel.
Man möts av rubriker som Semestersäkra svallet, så man vet hur man gör för att inte låta sitt hår se ut på fel sätt, "Så fixar du fina sommarfötter", eftersom dina fötter är det naturligtvis något fel på som dom är, "Midsommars hetaste hår", så du vet vilka frisyrer som är rätt, "Dagens Look!", där du ska bedöma vilka av dom 5 supersnygga kändisarna som duger och inte, och om inte ens dom duger, var hamnar man själv då? För att ta dom fyra tydligaste rubrikerna som syns där idag nu när jag kollar.
Och samtidigt som man fullständigt bombarderas av sånt här så skriver Annika Marklund om det destruktiva med skönhetsideal, om det befriande med att se en orakad bikinilinje på omslaget av fittstim, om det naturliga idealet som inte alls är naturligt och liknande.
Är det bara jag som blir förvirrad av det dubbla budskapet? Eller missar jag något? Eller tolkar jag på fel sätt?
Som jag uppfattar det så är det å ena sidan propaganda för att man måste se rätt ut och hur man ska göra för att lyckas med det. Men å andra sidan klagande på hur fel det är att det är så. Och jag får det inte att gå ihop.
Jag tycker inte det nödvändigtvis behöver gå emot varandra, skönhetstips och kritik mot ideal. Men så som skönhetstips och annat presenteras där så får jag det inte alls att gå ihop.

Sverige ligger i krig...

Jag vet inte om så många ens vet om det, än mindre tänker på det, men Sverige ligger faktiskt i Krig och har så gjort ett bra tag. Efter sådär 200 år av fred så ligger vi i krig. Jag har svårt att tänka mig det, det känns inte så. Vill vi ligga i krig? Jan Guillou skriver om kriget och ställer många bra frågor.
Jag tycker det känns så abstrakt att tänka på. Inte skulle väll vi, Sverige, vara i krig? Men det är vi. Och känns det inte lite unket att vi knappt ens vet om det? Om vi skickar förstärkning till Afghanistan, borde vi inte få veta om det? Det kanske jag som har dålig koll, men jag tror inte det. Vet dom flesta svennar om att vi driver krig jämte USA i Afghanistan? Precis som Guillou skriver så undrar jag verkligen vad det är vi vill uppnå.
Jag är själv inte så negativt inställd till kriget i Afghanistan, innan USA flyttade nästan alla trupper till Irak, ett krig som jag var helt emot, istället så hade man börjat få förvånansvärt bra kontroll över Afghanistan. Och med hela västvärlden och lite till samlade hade man bättre utsikter än någonsin att stabilisera upp Afghanistan. Det tror jag verkligen. Sen dess har det blivit sämre. Varför är vi där? Vad vill vi uppnå? Konkret. Frihet och lika rättigheter för kvinnor är inte riktigt något man kan kriga fram. Och isåfall skulle vi behöva invadera oss själva också.

lördag, juni 20, 2009

Abort...

Mike Huckabee gästade Jon StewartThe Daily Show och dom pratade om abort och ni kan se deras diskussion här. Diskussionen fortsätter i del 2 och 3 som länkas till i slutet på videon.

Jag tycker det var en ganska välartad diskussion även om jag blir ganska irriterad på vissa saker. Bland annat tycker jag det är synd att när Huckabee pratar om att fostret/barnet har ett livsvärde likvärdigt det hos en född människa och att det därför inte är acceptabelt att ta död på det bemöts av argumentet att detta liv som lever där inne i magen parasiterar på sin värd. Ett foster/barn är en parasit som lever av sin värd. Det tycker jag är en ganska väsentlig del i varför värden ska ha något att säga till om.
Att staten ska kunna tvinga någon till att vara en parasitvärd i 9 månader tycker jag inte känns okej.
Och jag tycker inte heller det går att jämföra det parasiterade liv ett foster lever jämfört med det liv vi människor lever.
Och då tycker jag inte hans argument håller ihop.
Men i grunden handlar det för mig helt enkelt om att man kan göra vad man vill med sin egen kropp och att vi som samhälle inte kan tala om för någon vad dom kan och inte kan göra med den.

Polarisering av politik och i media...

Jag tycker få saker är så destruktiva för vårat samhälle som bristen på konstruktiv dialog. Som när Alliansen genomför ett Socialdemokratiskt förslag och Sossarna gapar och skriker om hur dåligt det är. När dom själva försökte föra igenom det ett par år tidigare. Att det hela plötsligt spelar mer roll om vem som genomför något än vad det är som genomförs. Allt "fel parti" gör är dåligt och allt "rätt parti" gör är bra. Det gör mig illamående och fly förbannad att politikerna tillåts hålla på så här. Det är inte svårt att bli konspiratorisk eftersom allt som är dåligt för oss alltid blir genomfört till slut ändå, oavsett vem vi röstar på och hur mycket dom andra har klagat på det tidigare. Det är också mycket av den här nivån diskussioner får ute i samhället i övrigt. När det argumenteras politik så tycker jag nästan alltid det diskuteras emot varandra. Man har tappat poängen där man ska diskutera med varandra för att komma fram till en gemensam lösning. Istället handlar det om att vinna debatten. Och om man förlorar sakfrågan, dra upp en annan fråga som folk på "den kanten" står för och kritisera istället.
Samtidigt handlar det mycket om helheter i politiken, man kan inte bara fokusera på enskilda sakfrågor. Men inte den typen av helhet där man buntar ihop en enskild sakfråga med en annan. Det är ingen helhet.
Få gånger har jag sett ett så tydligt exempel på just den här typen av destruktiv polarisering om i det här klippet. Och det är inte bara hos Fox det ser ut på det här sättet, även om dom är värst.

Olaglig konst och fantasier...

Jag läser om en man som fått fängelsestraff för att han hade tecknade tidningar med vad som ansågs vara "obscent material". Att innehav av teckningar på något sätt skulle vara olagligt oavsett vad bilderna visar tycker jag är helt bisarrt.
Hur kan en teckning vara olaglig? För mig är hela tanken så absurd att jag slår knut på mig själv. Jag får det inte att gå ihop överhuvudtaget så jag vet inte ens var jag ska börja argumentera emot det. För mig går det liksom inte ens att föra samman teckning och olagligt.
När jag läser om det så är det hela ganska tragiskt.

Under the Bush administration, obscenity laws went through a period of revival and assumed a more prominent position in federal law enforcement efforts. This largely began in 2005 when the FBI assembled a team to actively search for "deviant porn" as part of an anti-obscenity initiative that then Attorney General Gonzales and FBI Director Robert Mueller described as "one of the top priorities" of the Bureau. Cases brought before the courts as a result of the trend towards stronger enforcement of obscenity laws has led to some troubling legal precedents.
Har inte FBI viktigare saker dom borde göra än att ha "deviant porn" som en av deras prioiteringar? Detta är ju helt galet.
Och tro nu inte att det bara är i USA, vi har liknande lagstiftning i Sverige också även om jag inte vet exakt hur den ser ut.
Och jag tycker det är samma feltänk man gör här som leder till att man censurerar internet eftersom barnporr är så hemskt.

In a recent example reported by Wired, an appeals court has upheld an obscenity conviction against defendant Dwight Whorley for possession of hentai, pornographic Japanese comic books. Whorley was also convicted of a second obscenity count for writing an e-mail describing a sexual fantasy that was regarded as deviant by a jury.
Herregud. Han har blivit straffad för ett mail han skrivit där han skrivit om en fantasi? Man har gjort en persons fantasi olaglig. Detta är så rättsvidrigt att jag känner mig helt tom. Detta är den dystopi som författare och filmmakare har lekt med. När till och med fantasier blir olagligt. Herregud. Kombinera det här med statens ökade avslyssning av mailtrafiken och jag ser ett riktigt vidrigt samhälle framför mig. Och det är i det vi lever. Och så undrar folk hur man kan rösta på något så plojjigt som piratpartiet...
En domare motsätter sig dock det hela vilket iaf visar på att det finns vettiga personer där också:
"The Supreme Court's obscenity jurisprudence has never come close to stripping adults of First Amendment protections for their purely private fantasies, and the implications of our sanctioning this kind of governmental intrusion into individual freedom of thought are incredibly worrisome," he wrote in his opinion.
Artikeln kommer sedan in på att personen ifråga också hade riktig barnporr och att man då inte kan hävda att det var konst eller kulturellt innehav.
In the case of Dwight Whorley, it's impossible to argue that his interest in the allegedly obscene hentai was purely artistic or cultural. In addition to the obscenity charges, he was also convicted of possessing actual child pornography. As such, his punishment is deserved. The problem, however, is that the separate obscenity convictions set a dubious precedent that could have a chilling effect on freedom of speech and be used against artists or manga collectors who are not pedophiles.
Vad spelar det för roll? Syftet med teckningarna spelar ingen som helst roll som jag ser det. Och det gör mig upprörd att man ens börjar argumentera om det. Jag tycker det legitimerar den här typen av lagar i sig. Man behöver bara finjustera dom så att inte "normala" människor inte blir fällda. Men att en pedofil blir fälld för att han har obscen hentai är mer okej. Och jag accepterar inte den typen av tänk. För mig är det handlingen i sig som ska bedömmas, inte vad det är för person som blir anklagad.
För mig är det precis lika illa om en pedofil blir fälld för innehav av obscen hentai som om en forskare i ämnet skulle bli det.
När det gäller faktisk barnporr blir det hela lite svårare. Jag tycker det är absurt och fel att bara innehav ska vara olagligt. Men samtidigt vill jag komma åt dom som utnyttjar barn och tjänar pengar på att tillhandahålla det. Men jag har svårt att se hur kriminalisering av innehavet i sig faktiskt gör så mycket åt det.
Innehavet i sig skadar ju ingen annan. Även om jag tycker det är fel på många sätt så har jag svårt att se vad jag, eller någon annan, har för anledning till att kriminalisera det.
Att legitimera kriminalisering av saker bara för att man tycker dom är "fel" är något jag tycker är avskyvärt. Då legitimerar man också att man gör det olagligt med homosex eller andra saker man gör i sitt privatliv. Man är bara oense om vilka saker som anses vara fel. Men man tycker det är helt okej att kriminalisera saker som man tycker är fel. Och det tycker jag är fruktansvärt. Vi utvecklas inte som samhälle om vi hela tiden ska hålla på och lagfästa det vi tycker är rätt. För att utvecklas och gå vidare som samhälle måste vi låta folk vara som dom vill, oavsett vad vi tycker om det. Så länge man inte skadar andra personer tycker jag man ska få göra som man vill.
Sen finns det massor med fall där det blir lite svårt, där andra passivt tar skada av ens beteende eller där det hela går i flera led och sånna saker.
Och där blir barnporr lite komplicerat. Men barnpornografisk Hentai är självklar.

fredag, juni 19, 2009

Ibland hatar jag världen lite extra...

När jag läser om sånt här är ett exempel på när jag gör det.
I am having a very difficult time right now. I am a moderator on another site and we have a Forum and we have a Chat. Raychel 'Roo' was 18 in March. She died in intensive care last night. One of our teen Moderators, she lived in New York and was a post op teenage girl, and a dancer. She was headed to the Juliette School in the Fall. Now she is dead.

Her father was killed and her mother lost her arm in a terrible car crash last month. At one of the trials on this, one of the lawyers outed her. Her town had a very negative reaction.

She had life threats, she and her mother. The police had them under protective surveillance. The police left at noon yesterday. By two o'clock she was assulted. Last night she died.

She rode her bike to go to the store. She never came home. They found her bike in a dumpster. Late that evening they found her. She had been assaulted with a sledge hammer, they think, judging from the bruises all over her body. Her knee caps had been broken. She had been gang raped. They buried her alive.

She worked her way out of the almost grave and crawled for three hours to get help. She was put in the ICU and given little chance to survive. Last night she died.

The facts are skimpy, speculation reigns. Supposedly kids from a nearby school came after her in a van. There were no fingerprints. She had no semen after the rapes so it shows premeditation as they used condoms. She was so beat-up her organs just went into shock and she died.

Our whole group is sick and horrified. I am having a difficult time just writing this. I need to for two reasons, to tell her story and to say 'please be careful!' Last night we lost a sister, and one of our own.

...

Mitt indiepophjärta blöder och längtar efter något som jag inte ens längre tror finns.
Det finns fortfarande en stor del av mig som längtar efter det där, det där jag drömde om när jag var tonåring, det där som kommit att forma en så stor del av vem jag är, det där som jag inte riktigt vågade dela med andra. Jag trodde inte dom skulle förstå, jag trodde inte dom skulle vara kapabla att förstå vad det var jag längtade efter. Jag förstår det knappt ens själv längre, jag tror inte ens längre det existerar. Men drömmen var fin, drömmen var det som drev mig. Vad är det som driver mig nu när drömmen är borta? När jag inte längre tror på illusionen om "det där"? Verkligheten har förvånat och överaskat mig, jag har upptäckt många saker som jag inte hade en aning om. Många saker har varit än mer underbara än jag tänkt mig dom. Men en del av mig saknar fortfarande "det där". Och mitt indiepop-hjärta lider längtansfullt och martyriskt. Hur tillfredsställer man en längtan av något som inte finns? Det spelar ingen riktig roll hur lycklig och nöjd jag känner mig, mitt indie-pop hjärta fortsätter blöda, längta och lida. Är det bara en kvarlevande smärta från tiden när jag kände mig ensam och oförstådd? Är det den eviga längtan efter det ouppnåbara? Är det helt enkelt sorgen efter insikten att det man längtat efter och drömt om så länge inte existerar? Jag vet inte ens om jag vill bli kvitt den här smärtan eller inte. Den har haft så stor del i att forma mig och mina tankar och det har varit en så stor del av mig dom senaste 15 åren att jag inte vet vad jag skulle göra utan den. Och även om jag vet om att "det där" faktiskt inte existerar så känner jag fortfarande en förhoppning om att bli motbevisad. Det är en drivkraft som jag inte vet om den är mer destruktiv eller konstruktiv. Den är väldigt motsägelsefull på många sätt, samtidigt som den står ivägen för min lycka genom att aldrig bli nöjd och bara lida så är den också en av mina största källor till inspiration. Jag hanterar det ganska bra just nu, jag fokuserar mer på dom bra sakerna jag har i mitt liv och uppskattar och njuter av dom. Men tyvärr så underskattar jag också alla dom sakerna eftersom dom inte ens är i närheten av att tillfredställa den längtan som fortfarande glöder i mitt indiepophjärta. Hur mycket positivt dom än ger mig så känner jag mig aldrig riktigt nöjd med dom. Jag har också svårt att veta vad det är jag söker efter egentligen. Vissa saker vet jag, men det räcker inte. Och när jag letar efter dom sakerna jag vet att jag vill ha blir det också att jag hela tiden sätter väldigt högra krav och det är väldigt få personer som då når upp till dom. Är det för få? Sätter jag för höga krav? Jag sätter inte högre krav på dom än jag sätter på mig själv. Men dom högra krav jag sätter på mig själv i försök att bli en bättre människa kanske inte lämpar sig att sätta på andra? Men om jag sätter lägre krav på andra än på mig själv, vad säger det? Jag känner mig nog fortfarande ganska ensam på många sätt, även om jag inte är det. Jag tror nog mest mitt blödande indiepophjärta vill ha en kärleksfull, tröstande kram. Lite förståelse från någon som vet vad jag förlorat och vad det är jag saknar.
Jag börjar tänka på gamla kärlekar, dom där som aldrig fick veta vad jag kände. Dom där jag bara älskade på håll, dom där jag trodde var så perfekta, dom där som inte fanns. Min kärlek till dom är fortfarande så stark att jag kan låta den skölja över mig och ta mig var som helst. Var gör man av kärlek som man har när det man älskade inte längre existerar? Alla känslor är på något sätt kvar men dom har ingenstans att ta vägen längre. Inte ens fantasierna finns längre kvar och försöker jag ändå ta dom dit känner jag bara tomhet.
Nästa vecka ska jag se Morrissey på hovet. Vill du följa med? Jag har en biljett över.

torsdag, juni 18, 2009

Rektor är med i SEXGRUPPER!

Jag läser i Aftonbladet om en rektor som är med i sexgrupper på facebook och därför fått sparken. Vad är en sexgrupp tänker ni kanske? Jag tänkte det iaf. Tänkte att han var med i sexsällskap där dom diskuterade gruppsexträffar och liknande på facebook. Och tyckte redan då det kändes lite orättvist att han fick sparken. Kanske lite osmidigt av honom, men att ha ett sexliv man trivs med i sitt privatliv gör inte att man inte kan vara rektor.
Men nej, det han har gjort är att varit med i grupper som ”Multiple Orgasms” och sedan haft bilder där han klär sig i kvinnokläder. Eller som Aftonbladet skriver:

Rektor lade ut sexbilder på Facebook

Sexbilder? Jag citerar från texten:
Han har också lagt upp bilder på sig själv där han bland annat bär kvinnokläder och har uppknäppt skjorta.
Herregud, kvinnokläder och uppknäppt skjorta? Vad i helvete är det här? Det här är Sverige, vi som skrattar åt att USA blir upprörda över en bröstvårta på TV. Men vi kallar samtidigt sånt här för sexbilder? Skärp er. Vidare säger rektorn följande:
– Jag har blivit uthängd och ofredad för något som i princip alla gör på Facebook, säger rektorn.

Men tänkte du inte någon gång att det kunde uppfattas fel att vara med i grupper som anspelar på sex när skolans elever kunde se det?

– På vilket sätt är det fel att bejaka sex? Bilderna är det heller inget konstigt med om de sätts i sitt rätta sammanhang.
Och jag tycker han ger helt vettiga svar. Jag tycker det är fruktansvärt att han ska få sparken för något sånt här. Han har inte gjort något fel.

Att hålla ihop för barnens skull...

Jag läser i Aftonbladet att forskare kommit fram till att barn som växer upp med föräldrar som bråkar mycket i högre utsträckning får problem med skola, missbruk och andra saker. Det låter verkligen inte som en överraskning men det är ju skönt att det nu finns undersökt ordentligt så alla som bara gapar om att familjen måste hålla ihop kan hålla käften. Det tänker dom naturligtvis inte göra ändå. Saker som vetenskap, fakta och "verkligheten" är ganska irrelevanta faktorer när dessa människor argumenterar.
Som jag ser det är det en harmonisk hemmiljö som är bra för barn att växa upp i. Det kan se ut på väldigt många olika sätt.
Malin Wollin skriver att hon ska hålla ihop för sin egen skull. Och även om hon tycker det är en väldigt dålig idé att hålla ihop för barnens skull skriver hon:
Men när man har valt att bilda familj har man ett ansvar att göra allt för att försöka få ihop det och jag tror att många inte vill försöka, de orkar inte, ids inte.

Eftersom barn ”klarar det mesta”, eftersom barnen vill att mamma och pappa ska vara glada, eftersom schmestersom.
Och jag förstår mig inte på det. Varför har man ett ansvar att göra allt för att försöka få ihop det? Man har ett ansvar att ta hand om det barn man satt till världen. Vilken typ av relation man har till den andra personen man gjort det tillsammans med spelar väll ingen roll? Så länge man inte bråkar eller liknande då. Men att man ska "göra allt" för att "hålla ihop" är en så förlegad och idiotisk tanke. Jag förstår inte självändamålet med att "hålla ihop". För mig är "hålla ihop" ett medel för att nå fram till ett mål. Inte ett mål i sig. Och jag tycker hela tanken med att "hålla ihop" som mål i sig är bakvänd och skapar många dåliga situationer för väldigt många. Det är många som fortsätter "hålla ihop" i relationer som är negativa just eftersom det är det som är normen och det är så man förväntas göra. Jag vet personligen flera personer som mått väldigt dåligt i relationer men inte tagit sig ur dom eftersom dom trott på myten om att "hålla ihop" är ett mål i sig och istället mått sämre och sämre.
Så både för ens egen och för barnens skull tycker/tror jag att man ska ha som mål att vara lycklig och harmonisk i livet. Vilka medel man använder för att komma dit spelar mindre roll, så länge man inte gör det på andras bekostnad.
Det tycker jag är en bra grund att bygga på.

onsdag, juni 17, 2009

Om att äta sopor...

Jag läser i Expressen att man i Danmark ska samla in kasserad mat från affärer för att sen skänka bort det till hemlösa och liknande. Expressen ställer även en läsarfråga:
Är det rätt ge matavfall till hemlösa?
Nej, det är förnedrande. 18%
Ja, bättre än att gå hungrig. 82%
Det finns redan gott om folk som frivilligt äter mat som affärerna av olika anledningar slängt bort. Jag kommer också och tänka på när Lidl-anställda hällde gift på soporna för att hemlösa inte skulle äta dom.
Vi har en extremt slösaktig matindustri och det slängs så ofantligt mycket fullt ätbar mat helt i onödan.
Det är väll lysande om det kan tas om hand och komma till någon nytta istället?
Jag tycker iofs att detta i sig kanske inte är ett jättebra förslag men det är iaf något. Men också som Inger Thrysin från Frälsningsarmen säger, "[...]ska man inte ta tag i problemet lite tidigare? Varför produceras så mycket mat att tusentals ton slängs varje år?" Jo, men hur ska vi komma framåt?
Att på ett eller annat sätt ta till vara på all ätbar mat som kasseras tycker jag är en bra idé, och varför inte skänka den till hemlösa?
Men viktigast av allt i den frågan, vad tycker dom hemlösa själva?
Som vanligt när det pratas om olika utsatta personer i samhället så pratas det alltid om dom, inte med dom. Vill dom det här själva?
Jag vet faktiskt inte, men om jag själv tänker mig in i att vara hemlös och extremfattig så går jag hellre och hämtar kasserad mat än att tigga och leta igenom sopor på egen hand.

Om att skaffa barn, trots att man inte vill...

Jag läser Wendela i Aftonbladet och som vanligt blir jag upprörd.
Det är verkligen skrämmande vilka åsikter det är som verkar vara norm i dagens samhälle. Det är smått vidrigt faktiskt.
Eva Rusz anser att Julia definitivt inte ska böja sig för mannens önskan att inte skaffa barn.
Vad i våra värderingar är det som säger att det är så här okej att pressa någon till något dom inte vill ha? Jag tycker det är helt vidrigt. Att det anses okej att pressa någon, ge dom skuldkänslor och inte låta dom leva det liv dom vill leva är förkastligt. Men nej då, att pressa folk in i en norm anses fortfarande okej i vårat samhälle.
Att Eva Rusz sen dessutom kommer med evolutionsbiologiska förklaringar till varför det är ok gör det hela bara än mer vidrigt.
Kvinnan har ett biologiskt försprång som innebär att hon oftast tar initiativet till när och med vem hon vill skaffa barn, enligt Eva Rusz. Det handlar om evolution.
– Människan är gjord för reproduktion, men kvinnor har i högre utsträckning en nedärvd medvetenhet om när det är dags.
Människan är gjord för många saker, det betyder inte att det är ok att tvinga någon annan att göra det. Idiotin fortsätter:
Eva Rusz råder alla barnlängtande kvinnor att inte vänta. När det gäller Julia är hon övertygad om att sambons oro kommer att försvinna. Julias sambo behöver inte göra om sig själv helt och hållet.

– Det räcker med att han förlitar sig på att han växer in i rollen när barnet har kommit.
Vaddå oro? Han säger "att han inte vill ha barn över huvud taget". Skit i vad du vill just nu, håll tummarna och hoppas på att du kommer ändra dig. Det är det rådet Rusz ger.

Jag förstår att det blir ett problem för många om man inte delar samma idé om att skaffa barn som med sin partner och jag tycker det är tragiskt.
Att man ska behöva ge upp någon man verkligen älskar, litar på och är nära bara för att man har olika viljor vad gäller barnskaffande.
Det är verkligen tragiskt att det är så för många och jag tycker att det är det helt i onödan. Iaf för mig. Man kan fortsätta älska och ha kvar en intim tillitsfull relation med personen fast den skaffar barn med någon annan.
Den möjligheten finns. Den kanske inte är så intressant för dom flesta men för mig och för många andra är det en självklar lösning på det problemet.
I vilket fall som helst tycker jag det är en vidrig inställning att man ska pressa någon till att skaffa barn om dom inte vill.

tisdag, juni 16, 2009

Henrik Pontén på Dreamhack...


Jag känner mig väldigt besviken på hur debatten blev där. Frågorna som ställdes var barnsliga och gav inte alls någon konstruktiv dialog.
Henrik Pontén säger mycket bra saker från sitt perspektiv och när han bemöts på det här barnsliga osakliga sättet vinner han verkligen debatten även om det är så att han har fel.
Han verkar inte förstå att genom att agera så som han och dom han företräder gör så gör han raka motsatsen till det han säger att han vill.
Han säger att han bara vill se till att dom som skapar film/musik/osv ska få betalt för det. Det vill "vi" också. Men han pratar inte "med" oss, han pratar "till" oss om hur det hela ska gå till.
Om Antipiratbyrån och några vettiga pirater satte sig ner och verkligen hade en konstruktiv dialog om hur vi vill att det ska gå till så tror jag vi skulle komma fram till väldigt många bra kompromisser och lösningar med stor potential att utvecklas till något riktigt riktigt bra.
Men dom metoder som APB och andra använder sig av skapar inte den miljön, det skapar en miljö av konflikt och om hot.
Det är inte konstruktivt.
Att en massa omogna idioter blir dom som för "piraternas" talan gör ju inte saken bättre den heller...

måndag, juni 15, 2009

Att kompromissa i sexlivet...

Läser i Expressen om Våra vanligaste missar i sängen och håller inte helt oväntat inte riktigt med om många saker.
Hannah Arnhög skrev blanda annat så här:
Hur ska par göra för att båda ska bli nöjda i sängen?
- Prata om saken! Förklarar kvinnan att anledningen till att hon aldrig tar initiativ till sex är för att han aldrig tar på henne och kysser henne kanske det kommer fram att anledningen till att han aldrig lägger tid på förspel är att han inte tror att hon vill ha honom eftersom hon aldrig tar initiativ, osv. Lyssna på varandras önskemål! Sexlivet funkar inte om inte båda är villiga att kompromissa.
Jag blir så förbannad! Jag blir så JÄVLA förbannad! Jag tycker det är ett jättebra svar fram till sista meningen. Att prata om det hela tycker jag är en jättebra idé, kör på det!
Men när hon sedan kommer på ett så jävla idiotiskt ledande påstående som sista meningen tycker jag hon förstör väldigt mycket prat. Om man pratar om det hela med sin partner med utgångspunkt att båda måste vara villiga att kompromissa tycker jag att man har en mycket dålig inställning till att börja med.
Sexlivet kan fungera alldeles utmärkt även om man inte är villig att kompromissa eller om bara en person är det.
Det är ett helt falskt påstående hon kommer med och jag hatar verkligen denna press dels på att man måste kompromissa och dels att båda måste göra det.
I många fall är det så att den ena parten är väldigt villig att kompromissa men den andra inte alls. Då fungerar det utmärkt att den som vill kompromissa gör det och sen som inte vill inte gör det.
Jag förstår inte rättvisetänkandet när det kommer till sex. Om en persontycker om att ge oralsex till exempel så förväntas det ändå att den andra personen också ska ge oralsex även om den inte alls tycker om det.
Och när experter uttalar sig om att för att det ska fungera så måste båda vara villiga att kompromissa så föder man ett sånt här tänk och sätter väldigt obehaglig press på personer som inte vill kompromissa. Som känner sig väldigt obekväma och som inte alls tycker om att göra saker utanför det dom vill.
Att prata med varandra om vad båda tycker om och hitta gemensamma saker som känns bra för alla inblandade är bra.
Men släpp hela tanken med att båda måste vara villiga att kompromissa. Jag tycker det får sex att kännas som en byteshandel och jag tycker det är en ganska äcklig tanke.
Jag har sex och gör sexuella saker för att jag tycker om det. Att som utgångspunkt känna en press på att göra saker jag inte tycker om för att få saker jag tycker om tycker jag känns ganska motbjudande.
Sen reagerar jag också på det här hon skrev:
Något tips till den som är missnöjd med sin partner när det gäller sex?
- Ja, var inte rädd att hitta på under akten genom att rent fysiskt visa vad du vill. Är du rädd att såra din partner går det utmärkt att göra det sexigt, alltså i stället för att klaga på vad som är fel föreslå vad du vill göra, exempelvis på sms eller över ett glas rött. Alltid bättre att ta upp det i en positiv dager än negativ. Det båda i slutändan är ute efter är bekräftelse!
Jag förstår inte poängen med att avsluta med ett allmängiltigt påstående på det sättet. Jag tycker det känns som ganska bra tips som säkert funkar för många.
Men varför avsluta med ett allmängiltigt påstående som dessutom inte är sant? Jag blir så trött och irriterad på sexualrådgivare som hela tiden ska komma med påståenden om vad ALLA vill och sånna saker.
Sex fungerar inte så. Man kan vara ute efter många olika saker och jag förstår verkligen inte poängen i att komma med påståenden på det här sättet. Sex är något individuellt, vissa saker stämmer generellt men att påstå att alla är ute efter en viss sak gör mig så förbannad.
Varför ska allting vara allmängiltigt?
Det kan tyckas som en petitess att reagera så här starkt på en kort välmenande mening men det är just det som gör mig förbannad. Hela grejen är färgad av den här sortens tänk och det tycker jag är synd. Att man inte kan låta sex och saker därikring vara personliga utan att det ska pratas om hur saker och ting ska vara.
Hur ska par göra för att båda ska bli nöjda i sängen?

Katerina Janouch är ännu värre:
Hur ska par göra för att båda ska bli nöjda i sängen?
- Man måste mötas på halva vägen och kompromissa. Det bästa vore om båda två fick en del av den andres sexualitet. Mannen ska bli mer kvinnlig och kvinnan mer manlig och de ska sträva efter varandras egenskaper. Han kanske ska tona ner sig själv lite grann, medan hon ska tona upp sig. Då tror jag att det kan bli riktigt lyckat, men det kräver en del av båda parter.
Man MÅSTE mötas på halva vägen och kompromissa. Vad fan är detta för något? Man kan ha ett makalöst sexliv utan att kompromissa ett dugg.
Vill man kompromissa och mötas på halva vägen så varsågod, om man vill det och tycker det känns bra så är det ju inget fel i det.
Men att påstå att man MÅSTE är ju helt vidrigt tänkt. Fy fan för dig Katerina.
Som jag ser det och vad som jag tycker mycket mer om är att man ser var ens sexualitet överlappar. Man hittar dom saker som man båda tycker väldigt mycket om och fokuserar mest på det.

Allt prat om vad man MÅSTE göra när det kommer till sex och dylikt tycker jag är så vidrigt. Jag tycker det är ett tecken på en så sjuk uppfattning om vad sex är för något.
När det kommer till sex måste man ingenting annat än låta bli att begå övergrepp ungefär.
Jag tror också att alla prat om måsten och sånt skapar en press på folk som gör att dom får det onödigt svårt att få ett bra sexliv.
För väldigt många personer fungerar säkert dom här sakerna men dom hade fungerat lika bra även om man inte pratat om dom som måsten.

Anonymitet och integritet på nätet...

Marcus Birro skriver en krönika i Expressen om hur vidrigt folk beter sig på nätet eftersom dom kan vara anonyma. Jag tycker det är en mycket engagerande krönika som tar upp riktigt vidriga sidor hos "vanligt folk" och hur dom kan omänskliggöra en annan person till den grad att dom kan vräka ur sig hatfull galla på personer som dom av någon anledning inte håller med.
Jag tycker det har vissa saker gemensamt med den debatt som kommit upp i USA efter att en abortläkare blev mördad. Där extrem-högern i USA omänskliggör pro-choice människor och kallar dom för babykillers och visar upp groteska bilder på aborterade foster och liknande vilket leder till att folk går så långt att dom utför sånna här handlingar.
Och jag tycker det är lite samma sak med det Birro pratar om, anonymiteten på nätet bidrar till ett väldigt hatfullt och omänskliggörande klimat som förstör möjligheten till konstruktiva samtal och vettiga debatter.
Men mot slutet tappar Birro mig helt. Att han sätter Piratpartiet och deras kamp för just personlig integritet som att dom står på mobbarens sida är förkastligt. Jag ser inte anonymiteten på nätet som ett problem i sig men det ger utrymme för problemet att breda ut sig. Men att ge upp den personliga integriteten och privata sfär på nätet för att ta itu med hatfulla kommentarer känns som en extrem överreaktion.
Jag tänker på Magnus Franzéns krönika i Helsingborgs Dagblad som jag läste häromdagen angående ens privatliv och vilka uppgifter som finns tillgängliga om en bara några knapptryck bort. Hur anonym får man lov att vara i dagens samhälle? Och hur anonyma vill vi att man ska få vara i framtidens?
Man får också tänka på att om mobbaren inte får vara anonym får inte du det heller. Och om du kan utnyttja kännedom om mobbaren för att sätta dit den kan mobbaren använda kännedom om vem du är för att sätta dit dig.
Jag tycker många saker behöver göras för att förbättra diskussionslkimatet på nätet, och i samhället som helhet, att ge upp personlig integritet och anonymitet på nätet är inte en av dom.

Jämställdhet...

Hanne Nabintu Herland har skapat rubriker både i Sverige och i Norge. Jag ser ingen riktig poäng i att ens bemöta ett sån knäppgök eller dom idioter som håller med henne. Om man inte redan tycker att hon är helt skogstokig ser jag inte ens en teoretisk möjlighet till att föra ett resonemang som en sådan person skulle kunna vara kapabel att ta till sig.
Däremot finner jag följddiskussionen lite mer intressant. Och kanske framförallt just den här biten:
Men kan det inte vara så att feminismen har gått för långt, att den slagit in en kil mellan könen?

– Klart den inte kan gå för långt. Feminism är ingen klädstil. Feminism handlar om rätttvisa och människors lika värde. Idag har inte kvinnan samma värde. Och det är det hon måste få för att vi alla ska få ett bättre liv, säger Lars Jalmert.

Det finns många intressanta saker i både frågeställningen och svaret.
För det första, vad fan menar frågeställaren med "för långt"?
Och på vilket sätt har "feminismen" slagit in en kil mellan könen? Det är ju helt otroligt korkat. När kvinnan var hemmafru och mannen jobbade t.ex. Var det inte en kil mellan könen då? Hela feminismen går ju ut på motsatsen, att ta bort den kil som har suttit mellan könen dom senaste 4-5000 åren eller så.
Att ge kvinnor likvärdiga förutsättningar och rättigheter som män. Att mannen som norm inte ska begränsa kvinnors, och mäns, liv. Osv.
Som jag ser det kommer frågeställaren att mena att vore det inte bättre om kvinnor bara accepterade att vara mindre värde och lägga ner det här med egen åsikt utan bara lyssna på mannen så skulle vi slippa dom här konflikterna.
Och sen tycker jag Lars Jalmert ger ett väldigt dåligt svar. Att påstå att en kvinnas lika värde skulle ge oss alla ett bättre liv är ju bara felaktigt. Jag vet massor med män, och kvinnor, som skulle få ett bättre liv om vi hade ett än mer ojämställt samhälle.
Och jag tycker också det är ganska lätt att se hur män som grupp skulle få det bättre om kvinnor som grupp lade ner det här med egen åsikt och gick med på att utföra massa arbete utan betalning.
Det skulle bli mer makt, mer pengar och mer av massa andra saker till män och jag tycker det är uppenbart att många män tycker att dom skulle ha det bättre om så var fallet.
Att påstå att feminism och jämställdhet gör det bättre för alla är att ljuga.
Jag anser och tror att mitt liv skulle bli bättre av mer jämställdhet och feminism. Men även om så inte var fallet skulle jag vara för det ändå.
På liknande sätt som jag tror att en slav som hade jobbat i mitt ställe hade gjort mitt liv bättre på många sätt men jag inte alls tycker det är en särskilt bra idé för det.
Men det är så att väldigt många inte tjänar på feminsimen och att påstå något annat är bara att fara med osanning.

söndag, juni 14, 2009

Jan Björklund och skolan...

Jag hatar verkligen Jan Björklund. Han är en jävla fascistiod skitstövel. Att kunna läsa upp betyg på komvux och skaffa sig mer kunskap och meriter är dåligt för att??????
Visst, möjligheten att tenta upp betyget finns fortfarande. Men det förstärker bara skolan som sorterinsverktyg. Många av oss har jävligt svårt för att lära oss saker på det sättet och vill gärna ha möjligheten att läsa ett ämne med en ny lärare och ta nya tag om det inte gick bra första gången.
Som jag och Historia, jag hade en gymnasielärare vars sätt att lära ut Historia på inte alls passade mig. Jag tyckte det var skittråkigt och skitjobbigt och jag fick IG. Sen läste jag på Komvux med en lärare som var bra och fick enkelt ett starkt VG samtidigt som jag kände att jag faktiskt lärde mig mycket på hans lektioner.
Att ta bort möjligheten att lära sig mer och stärka sina meriter på komvux är förjävligt.
Dra åt helvete borgaras!

lördag, juni 13, 2009

Alex Schulman om Piratpartiet...

Jag läser Alex Schulmans senaste kolumn och jag känner mig nästintill ordlös. Alex har iofs gjort sig känd genom att vara ett så kallat "troll" men jag undrar om han inte menar allvar med det han skriver i den här kolumnen.
Han har uppenbarligen inte fattat ett skit och sen klagar han avslutningsvis på att hela "piratrörelsen" och dess supportrar "inte kan föra normala resonemang". Vilket känns ironiskt då han inleder med "Det handlar visst om demokrati på nätet också, och människans rätt till integritet och struntprat-struntprat-struntprat". Du kanske ska ta en närmre titt på det där du kallar struntprat och se om du hittar lite "normala resonemang".
Eller så trollar du bara och jag gick på det igen...

Magnus Betnér och Fildelning...

Magnus Betnér skrev ett blogginlägg som svar på en artikel i DN där nationalekonomen Magnus Wiberg argumenterar lite kring vilka positiva effekter för samhällsekonomin vi hade kunnat se med en förändrad och mjukare immaterialrätt.
Betnér håller inte med och bemöter Wibergs argument och nu hade jag tänkt bemöta Betnérs.

För det första tar han inte upp det verkligt tunga frågan för eller emot upphovsrätt över huvud taget, nämligen om man vill att folk ska kunna leva av idéer eller inte. Om man vill att människor ska kunna leva av idéer så måste någon form av upphovsrätt med i ekvationen, så är det bara. Förutsatt då att man inte vill göra något slags kommunistiskt experiment där alla idéer bekostas av staten eller någon annan gemensam pott som alla idéskapare får leva av. Det enda andra alternativ jag kan se är att artister, författare, filmskapare och andra får leva av en mecenats goda vilja eller helt enkelt via företagssponsring och reklam. Ingen av de modellerna duger för mig och tills piraterna kommer upp med något vettigt alternativ till systemet där jag byter mina pengar mot den idé jag vill ha på en öppen marknad så vill jag ha min upphovsrätt kvar, tack så mycket.

Detta är så oerhört trist inställning. Nej, någon form av upphovsrätt behövs faktiskt inte. Det finns många olika modeller. Men det tänker jag inte argumentera om för jag är inte för en total upplösning av upphovsrätten. Som jag vill ha det så ska den förändras. Det finns många olika sätt att göra det hela på. Om vi pratar mest fildelning med film och musik så ser jag gärna att vi har fri fildelning med möjlighet att betala. Det är inte så svårt. Tänk The Pirate Bay fast välsorterat, strukturerat och tydliga val mellan olika format att ladda hem det man vill ha samt en möjlighet att betala. Antingen betala för dom verk man tycker väldigt mycket om eller betala en fast summa varje månad som distribueras beroende på hur ofta verk laddas ner osv. Kombinationer och flera olika betalsätt och så är mycket enkelt att implimentera. Skivbolagens roll kommer ju minska då artister kan lägga upp sina verk direkt själva och skippa mellanhanden. Sen kan man också skapa olika pottar med pengar som kan ge okända artister pengar till att spela in musik osv. Man blandar många olika ekonomiska metoder på ett sätt och det kommer bli mycket pengar i omlopp och artister kommer få betalt.
I vilket fall som helst är det oerhört tröttsamt att få höra att bara för att man inte har en helt färdig modell för hur något ska se ut så har man ingen rätt att försöka förändra samhället i en riktning man ser som positiv.
Vi får tillsammans bygga upp ett system som fungerar, för vi som fildelar mest är också vi som tycker om film, musik och annat mest. Vi älskar det, vi kan inte få nog. Självfallet vill vi att artister, filmskapare, komiker och andra ska få betalt så dom kan leva på att göra det vi älskar. Jag vill att dom ska få mer tydlig inkomst så att dom helt kan slappna av och bara skapa saker som jag sedan kan ta del av. Men jag vill ta del av det på ett sätt som passar mig. Jag vill inte köpa en cd-skiva. Jag vill inte ha den. Jag vill ha innehållet, eller kanske bara delar av innehållet. Låt mig betala för det jag vill ha. Låt mig välja var mina pengar ska gå.

”Det är ingen rättighet att leva av böcker” säger piraten. Nej, det tycker inte jag heller. Däremot tycker jag att det är rimligt att det finns ett system som åtminstone teoretiskt gör det möjligt utan att blanda in vare sig sponsoravtal eller skattemedel. Vill man inte det så är det inte så mycket att diskutera, men det vill jag.

Det vill jag också. Ett system med ändrad upphovsrätt gör det minst lika teoretiskt att möjligt att leva av att skriva böcker.

“Den intellektuella äganderätten syftar till att på konstgjord väg skapa en knapphet som inte fysiskt existerar, och därmed generera ett tidsbegränsat monopol för innehavaren.”

Självklart. Upphovsrätten finns till för att skydda den som har kläckt en idé just för att det inte finns någon fysisk knapphet. Om idén inte kunde kopieras så behövdes det inget skydd mot att andra duplicerar idén utan att ersätta upphovsmannen. Varför ska den som svarvar ett stolsben kunna leva av det, men inte han eller hon som har gjort skissen över hur stolsbenet ska svarvas? Jag får inte ihop det. Utom då med hjälp av skattemedel eller sponsring, men för mig är det inget alternativ.

En modell där folk som kommer på saker får betalt är inte omöjlig för att man förändrar upphovsrätten, patentlagar och annat. Jag tycker inte det är konstigare än så. Jag förstår inte poängen med att hela tiden dra upp skattemedel och sponsring som dom enda möjligheterna för att få betalt. Vi kan arbeta fram massor med olika sätt även med en mjukare immaterialrätt som släpper information och kunskap fri.

Att samhällsekonomin skulle må bättre av en avskaffad upphovsrätt kan kanske stämma, även om jag tvivlar mycket starkt på det, men betyder det att det är en bra idé? Är allt som är samhällsekonomiskt bra automatiskt något vi vill ha?

Det är en samhällsekonomisk guldgruva att släppa immateriella saker lösa. Men det i sig är inget som automatiskt gör det till en bra idé. Men det är ännu ett argument att lägga till högen.

Det kanske är samhällsekonomiskt försvarbart att avliva alla människor med handikapp? Eller i alla fall sterilisera dem som vi gjorde på 40-talet? Betyder den samhällsekonomiska vinsten att det är en bra idé?
Det kanske är samhällsekonomisk idioti att ta emot asylsökande? Vi kanske bara borde släppa in invandrare som har en universitetsutbildning och dessutom lärt sig tala svenska innan de kommer hit? Det kanske vore samhällsekonomiskt försvarbart, men betyder det att idén är bra?
Inte enligt mig. Men det är faktiskt ett argument till att vi borde göra det. Inte ett argument som jag tycker ens är i närheten att väga upp mina argument emot. I frågan om en mjukare immaterialrätt tycker jag även utan samhällsekonomiska argument att argumenten för väger över. Att vi skulle se stora samhällsekonomiska vinster är bara grädden på moset. Och enligt mig är det väldigt tung grädde.

”Även i en ekonomi utan intellektuella äganderätter kommer upphovsmannen att erhålla ett kortsiktigt monopol och därmed göra vinst. Det beror på att det existerar kostnader för produktimitation som i vissa fall kan vara avsevärda (till exempel inom bilindustrin), vilket begränsar kopiering och nyetablering av företag på marknaden.”

Det kan hända att det är sant när det gäller bilar, men vad exakt finns det för stora kostnader inblandade i fildelning? Eller att till exempel filma av en liveshow och släppa den gratis på internet? Jag kan mycket väl tänka mig att släppa saker gratis på internet, jag gör det hela tiden, men jag vill ha kontrollen över när och hur. Det är det vi behöver upphovsrätt till. Bland annat.

Tankeexperiment:

Låt säga att Henrik Schyffert har skrivit en uppföljare till “the 90-ies”. Det här är ganska långt in i framtiden och Schyffert har inte haft några ekonomiska framgångar över huvud taget i vårt hypotetiska exempel. Han är pank och har alltid varit pank. Däremot har han precis fått ett arv som räcker till att sätta upp en sista turné. Det vill han göra under ett år för att få berätta sin historia för så många människor som möjligt och samtidigt kunna leva av det.

Vad han inte har räknat med är att jag sitter på första parkett under hans första föreställning. Med mig har jag en kamera som bara för vårt tankeexperiment fångar showen med perfekt bild och ljud. För vårt tankeexperiment kan filmen också publiceras på ett vassare youtube som ger full HD-kvalitet och med surroundljud (så kommer det nämligen vara i en inte allt för avlägsen framtid) jag lägger upp filmen gratis där. Dessutom känner jag en kille på en TV-kanal som behöver fylla en lucka i tablån. Han får Schyfferts show av mig. Det är visserligen bara filmat med en kamera, men ljud och bild är ju perfekt, så han sänder det ändå. Det är ju gratis.

Dessutom tycker jag att showen är så bra så jag lär mig den utantill. Jag har bra minne så jag lär mig den på en vecka. Sedan lägger jag mig
På turné i samma städer som Schyffert, men en vecka tidigare och gör hans föreställning för halva priset. Av någon anledning gillar jag tydligen inte Schyffert i vårt fiktiva framtidsexempel och dessutom har det gått bra för mig som kan lägga mig på turné bara för att jävlas. Men så är det. I det här exemplet.

Hur ska Schyffert skydda sig mot det här i en värld utan upphovsrätt? Han bygger inte bilar som är skitdyra att kopira, han jobbar med idéer som nästan vem som helst kan kopiera nästan gratis. Vill vi att folk ska kunna fortsätta leva av sina idéer, eller vill vi att de inte ska det alternativt att de enda som ska kunna det gör det på skattebetalarnas bekostnad eller är sponsrade av företag?

Även om vi bortser från att jag gör showen live så tror jag att en uppladdning till youtube med perfekt ljud och bild också skulle förstöra Schyfferts chanser att kunna leva av den där turnén. Vem vill gå och se något live som de redan sett på TV? Ytterst få kan jag meddela om ni undrar.

För det första är det här exemplet inte ens teoretiskt möjligt på väldigt många år.
För det andra så betalar folk gärna dubbelt för att få se Henrik Schyffert istället för någon imitatör.
För det tredje argumentar iaf inte jag, eller någon annan direkt, att det ska vara tillåtet att filma på det sättet. Jag ser det som att så länge en föreställning inte är släppt på TV eller DVD eller så så är den inte publicerad. Så länge man som komiker t.ex bara gör en show live så räknar jag nog inte showen som offentliggjord. Och då tycker jag Amelia Andersdotter skriver det hela ganska bra, även om det är ett annat exempel tycker iaf jag att det är samma sak som gäller i det här fallet:

Om ett verk råkar bli offentliggjort utan att upphovspersonen godkänner det, hur ska hon kunna skydda sina rättigheter?
På samma sätt som idag. Verk är inte offentliggjorda förrän upphovspersonen godkänt det. Inom ramen för dagens lagstiftning, och den del som Piratpartiet inte har några planer på att förändra, är ett verk offentliggjort först efter att det med upphovspersonens tillstånd spridits till allmänheten. Ett verk kan alltså spridas till enstaka utvalda individer utan att det räknas som offentliggöring.

Har man råkat ut för att någon som i förtroende fått ta del av material som rimligtvis borde förståtts inte vara offentliggjort ändå har spridit materialet kan man alltså även med Piratpartiets föreslagna upphovsrättslagar stämma denne person i domstol. Precis som idag!

Och jag blir lite trött på Betnér då han verkar argumentera emot en inbillad version av piraterna istället för dom faktiska piraterna. Han argumenterar emot argument som "rörelsen" inte ens står för. Det misstaget gör han ju iofs ganska ofta. Som när han argumenterar emot vänsterrörelsens kritik mot låglönefabriker i fattiga länder med argument som "dom har en helt annan kontakt med naturen". Jag har aldrig någonsin hört det argumentet men ändå verkar Betnér tycka det är något viktigt argument för vänstern. Men det är svårt att veta det då han är komiker, det är ett ganska kul parti som han får till med det argumentet. Men när man argumenterar emot något som inte finns för ofta blir det löjligt. Och det tycker jag Betnér gör ofta när det pratas Immaterialrätt.
Så för att bemöta Betnérs exempel så borde det även under vår/min nya upphovsrättslagstiftning vara olagligt för någon annan att använda samma material. Det skulle vara otillåtet att lägga upp opublicerat material på youtube och det skulle framförallt vara otillåtet att visa grejen på TV.
Men när showen sen är sänd på TV eller publicerad på DVD. Då är den fri. Och man kan välja att ge upphovsmannen betalt. Vilket jag och många andra kommer att göra om vi tycker om den.

Varför vill man inte ha en värld där privatpersoner betalar för de idéer de konsumerar? Jag förstår det inte. Om du inte heter Marx. Då förstår jag.
Men du förstår ju verkligen inte alls vad vi argumenterar om. Vi vill betala för idéer vi konsumerar. Eller framförallt vill vi att dom med idéer som konsumerar får betalt för att komma på idéer. Vi vill bara ändra lite på modellerna för hur det ska gå till och hur vi förhåller oss till information.
Jag minns en gammal debattartikel på ämnet med brödrostar som exempel som säger en hel del, den går att läsa här.
Jag tycker iofs inte att allt ska betalas med skatt, jag vill så många olika sätt att föra in pengar i det här digitala bibleoteket som innehåller allt möjligt och att pengarna sedan fördelas till upphovsmännen som bidrar till att fylla detta digitala bibliotek
Intressant också att Ung Vänsters fildelnings och upphovsrättsblogg drog liknande liknelser mellan Wibergs artikel i DN och den gamla brödrostartikeln.