Magnus Betnér och Fildelning...

Magnus Betnér skrev ett blogginlägg som svar på en artikel i DN där nationalekonomen Magnus Wiberg argumenterar lite kring vilka positiva effekter för samhällsekonomin vi hade kunnat se med en förändrad och mjukare immaterialrätt.
Betnér håller inte med och bemöter Wibergs argument och nu hade jag tänkt bemöta Betnérs.

För det första tar han inte upp det verkligt tunga frågan för eller emot upphovsrätt över huvud taget, nämligen om man vill att folk ska kunna leva av idéer eller inte. Om man vill att människor ska kunna leva av idéer så måste någon form av upphovsrätt med i ekvationen, så är det bara. Förutsatt då att man inte vill göra något slags kommunistiskt experiment där alla idéer bekostas av staten eller någon annan gemensam pott som alla idéskapare får leva av. Det enda andra alternativ jag kan se är att artister, författare, filmskapare och andra får leva av en mecenats goda vilja eller helt enkelt via företagssponsring och reklam. Ingen av de modellerna duger för mig och tills piraterna kommer upp med något vettigt alternativ till systemet där jag byter mina pengar mot den idé jag vill ha på en öppen marknad så vill jag ha min upphovsrätt kvar, tack så mycket.

Detta är så oerhört trist inställning. Nej, någon form av upphovsrätt behövs faktiskt inte. Det finns många olika modeller. Men det tänker jag inte argumentera om för jag är inte för en total upplösning av upphovsrätten. Som jag vill ha det så ska den förändras. Det finns många olika sätt att göra det hela på. Om vi pratar mest fildelning med film och musik så ser jag gärna att vi har fri fildelning med möjlighet att betala. Det är inte så svårt. Tänk The Pirate Bay fast välsorterat, strukturerat och tydliga val mellan olika format att ladda hem det man vill ha samt en möjlighet att betala. Antingen betala för dom verk man tycker väldigt mycket om eller betala en fast summa varje månad som distribueras beroende på hur ofta verk laddas ner osv. Kombinationer och flera olika betalsätt och så är mycket enkelt att implimentera. Skivbolagens roll kommer ju minska då artister kan lägga upp sina verk direkt själva och skippa mellanhanden. Sen kan man också skapa olika pottar med pengar som kan ge okända artister pengar till att spela in musik osv. Man blandar många olika ekonomiska metoder på ett sätt och det kommer bli mycket pengar i omlopp och artister kommer få betalt.
I vilket fall som helst är det oerhört tröttsamt att få höra att bara för att man inte har en helt färdig modell för hur något ska se ut så har man ingen rätt att försöka förändra samhället i en riktning man ser som positiv.
Vi får tillsammans bygga upp ett system som fungerar, för vi som fildelar mest är också vi som tycker om film, musik och annat mest. Vi älskar det, vi kan inte få nog. Självfallet vill vi att artister, filmskapare, komiker och andra ska få betalt så dom kan leva på att göra det vi älskar. Jag vill att dom ska få mer tydlig inkomst så att dom helt kan slappna av och bara skapa saker som jag sedan kan ta del av. Men jag vill ta del av det på ett sätt som passar mig. Jag vill inte köpa en cd-skiva. Jag vill inte ha den. Jag vill ha innehållet, eller kanske bara delar av innehållet. Låt mig betala för det jag vill ha. Låt mig välja var mina pengar ska gå.

”Det är ingen rättighet att leva av böcker” säger piraten. Nej, det tycker inte jag heller. Däremot tycker jag att det är rimligt att det finns ett system som åtminstone teoretiskt gör det möjligt utan att blanda in vare sig sponsoravtal eller skattemedel. Vill man inte det så är det inte så mycket att diskutera, men det vill jag.

Det vill jag också. Ett system med ändrad upphovsrätt gör det minst lika teoretiskt att möjligt att leva av att skriva böcker.

“Den intellektuella äganderätten syftar till att på konstgjord väg skapa en knapphet som inte fysiskt existerar, och därmed generera ett tidsbegränsat monopol för innehavaren.”

Självklart. Upphovsrätten finns till för att skydda den som har kläckt en idé just för att det inte finns någon fysisk knapphet. Om idén inte kunde kopieras så behövdes det inget skydd mot att andra duplicerar idén utan att ersätta upphovsmannen. Varför ska den som svarvar ett stolsben kunna leva av det, men inte han eller hon som har gjort skissen över hur stolsbenet ska svarvas? Jag får inte ihop det. Utom då med hjälp av skattemedel eller sponsring, men för mig är det inget alternativ.

En modell där folk som kommer på saker får betalt är inte omöjlig för att man förändrar upphovsrätten, patentlagar och annat. Jag tycker inte det är konstigare än så. Jag förstår inte poängen med att hela tiden dra upp skattemedel och sponsring som dom enda möjligheterna för att få betalt. Vi kan arbeta fram massor med olika sätt även med en mjukare immaterialrätt som släpper information och kunskap fri.

Att samhällsekonomin skulle må bättre av en avskaffad upphovsrätt kan kanske stämma, även om jag tvivlar mycket starkt på det, men betyder det att det är en bra idé? Är allt som är samhällsekonomiskt bra automatiskt något vi vill ha?

Det är en samhällsekonomisk guldgruva att släppa immateriella saker lösa. Men det i sig är inget som automatiskt gör det till en bra idé. Men det är ännu ett argument att lägga till högen.

Det kanske är samhällsekonomiskt försvarbart att avliva alla människor med handikapp? Eller i alla fall sterilisera dem som vi gjorde på 40-talet? Betyder den samhällsekonomiska vinsten att det är en bra idé?
Det kanske är samhällsekonomisk idioti att ta emot asylsökande? Vi kanske bara borde släppa in invandrare som har en universitetsutbildning och dessutom lärt sig tala svenska innan de kommer hit? Det kanske vore samhällsekonomiskt försvarbart, men betyder det att idén är bra?

Inte enligt mig. Men det är faktiskt ett argument till att vi borde göra det. Inte ett argument som jag tycker ens är i närheten att väga upp mina argument emot. I frågan om en mjukare immaterialrätt tycker jag även utan samhällsekonomiska argument att argumenten för väger över. Att vi skulle se stora samhällsekonomiska vinster är bara grädden på moset. Och enligt mig är det väldigt tung grädde.

”Även i en ekonomi utan intellektuella äganderätter kommer upphovsmannen att erhålla ett kortsiktigt monopol och därmed göra vinst. Det beror på att det existerar kostnader för produktimitation som i vissa fall kan vara avsevärda (till exempel inom bilindustrin), vilket begränsar kopiering och nyetablering av företag på marknaden.”

Det kan hända att det är sant när det gäller bilar, men vad exakt finns det för stora kostnader inblandade i fildelning? Eller att till exempel filma av en liveshow och släppa den gratis på internet? Jag kan mycket väl tänka mig att släppa saker gratis på internet, jag gör det hela tiden, men jag vill ha kontrollen över när och hur. Det är det vi behöver upphovsrätt till. Bland annat.

Tankeexperiment:

Låt säga att Henrik Schyffert har skrivit en uppföljare till “the 90-ies”. Det här är ganska långt in i framtiden och Schyffert har inte haft några ekonomiska framgångar över huvud taget i vårt hypotetiska exempel. Han är pank och har alltid varit pank. Däremot har han precis fått ett arv som räcker till att sätta upp en sista turné. Det vill han göra under ett år för att få berätta sin historia för så många människor som möjligt och samtidigt kunna leva av det.

Vad han inte har räknat med är att jag sitter på första parkett under hans första föreställning. Med mig har jag en kamera som bara för vårt tankeexperiment fångar showen med perfekt bild och ljud. För vårt tankeexperiment kan filmen också publiceras på ett vassare youtube som ger full HD-kvalitet och med surroundljud (så kommer det nämligen vara i en inte allt för avlägsen framtid) jag lägger upp filmen gratis där. Dessutom känner jag en kille på en TV-kanal som behöver fylla en lucka i tablån. Han får Schyfferts show av mig. Det är visserligen bara filmat med en kamera, men ljud och bild är ju perfekt, så han sänder det ändå. Det är ju gratis.

Dessutom tycker jag att showen är så bra så jag lär mig den utantill. Jag har bra minne så jag lär mig den på en vecka. Sedan lägger jag mig
På turné i samma städer som Schyffert, men en vecka tidigare och gör hans föreställning för halva priset. Av någon anledning gillar jag tydligen inte Schyffert i vårt fiktiva framtidsexempel och dessutom har det gått bra för mig som kan lägga mig på turné bara för att jävlas. Men så är det. I det här exemplet.

Hur ska Schyffert skydda sig mot det här i en värld utan upphovsrätt? Han bygger inte bilar som är skitdyra att kopira, han jobbar med idéer som nästan vem som helst kan kopiera nästan gratis. Vill vi att folk ska kunna fortsätta leva av sina idéer, eller vill vi att de inte ska det alternativt att de enda som ska kunna det gör det på skattebetalarnas bekostnad eller är sponsrade av företag?

Även om vi bortser från att jag gör showen live så tror jag att en uppladdning till youtube med perfekt ljud och bild också skulle förstöra Schyfferts chanser att kunna leva av den där turnén. Vem vill gå och se något live som de redan sett på TV? Ytterst få kan jag meddela om ni undrar.

För det första är det här exemplet inte ens teoretiskt möjligt på väldigt många år.
För det andra så betalar folk gärna dubbelt för att få se Henrik Schyffert istället för någon imitatör.
För det tredje argumentar iaf inte jag, eller någon annan direkt, att det ska vara tillåtet att filma på det sättet. Jag ser det som att så länge en föreställning inte är släppt på TV eller DVD eller så så är den inte publicerad. Så länge man som komiker t.ex bara gör en show live så räknar jag nog inte showen som offentliggjord. Och då tycker jag Amelia Andersdotter skriver det hela ganska bra, även om det är ett annat exempel tycker iaf jag att det är samma sak som gäller i det här fallet:

Om ett verk råkar bli offentliggjort utan att upphovspersonen godkänner det, hur ska hon kunna skydda sina rättigheter?
På samma sätt som idag. Verk är inte offentliggjorda förrän upphovspersonen godkänt det. Inom ramen för dagens lagstiftning, och den del som Piratpartiet inte har några planer på att förändra, är ett verk offentliggjort först efter att det med upphovspersonens tillstånd spridits till allmänheten. Ett verk kan alltså spridas till enstaka utvalda individer utan att det räknas som offentliggöring.

Har man råkat ut för att någon som i förtroende fått ta del av material som rimligtvis borde förståtts inte vara offentliggjort ändå har spridit materialet kan man alltså även med Piratpartiets föreslagna upphovsrättslagar stämma denne person i domstol. Precis som idag!

Och jag blir lite trött på Betnér då han verkar argumentera emot en inbillad version av piraterna istället för dom faktiska piraterna. Han argumenterar emot argument som "rörelsen" inte ens står för. Det misstaget gör han ju iofs ganska ofta. Som när han argumenterar emot vänsterrörelsens kritik mot låglönefabriker i fattiga länder med argument som "dom har en helt annan kontakt med naturen". Jag har aldrig någonsin hört det argumentet men ändå verkar Betnér tycka det är något viktigt argument för vänstern. Men det är svårt att veta det då han är komiker, det är ett ganska kul parti som han får till med det argumentet. Men när man argumenterar emot något som inte finns för ofta blir det löjligt. Och det tycker jag Betnér gör ofta när det pratas Immaterialrätt.
Så för att bemöta Betnérs exempel så borde det även under vår/min nya upphovsrättslagstiftning vara olagligt för någon annan att använda samma material. Det skulle vara otillåtet att lägga upp opublicerat material på youtube och det skulle framförallt vara otillåtet att visa grejen på TV.
Men när showen sen är sänd på TV eller publicerad på DVD. Då är den fri. Och man kan välja att ge upphovsmannen betalt. Vilket jag och många andra kommer att göra om vi tycker om den.

Varför vill man inte ha en värld där privatpersoner betalar för de idéer de konsumerar? Jag förstår det inte. Om du inte heter Marx. Då förstår jag.

Men du förstår ju verkligen inte alls vad vi argumenterar om. Vi vill betala för idéer vi konsumerar. Eller framförallt vill vi att dom med idéer som konsumerar får betalt för att komma på idéer. Vi vill bara ändra lite på modellerna för hur det ska gå till och hur vi förhåller oss till information.
Jag minns en gammal debattartikel på ämnet med brödrostar som exempel som säger en hel del, den går att läsa här.
Jag tycker iofs inte att allt ska betalas med skatt, jag vill så många olika sätt att föra in pengar i det här digitala bibleoteket som innehåller allt möjligt och att pengarna sedan fördelas till upphovsmännen som bidrar till att fylla detta digitala bibliotek
Intressant också att Ung Vänsters fildelnings och upphovsrättsblogg drog liknande liknelser mellan Wibergs artikel i DN och den gamla brödrostartikeln.