V.34 - Sova ihop...

Duktiga och Intelligenta Tanja Suhinina har startat en bloggutmaning med sex och samlevnad som tema och jag tänkte haka på.
Första delen handlar helt enkelt om att sova ihop vilket jag hade kunnat skriva rätt mycket om men eftersom jag känner mig lite pressad vad gäller just skrivande tänkte jag mest bidra med en liten anekdot.
Jag tycker om att sova nära och gosigt, väldigt nära. Jag är väldigt varm av mig så det kan dock bli lite svettigt med hud mot hud så även om jag egentligen tycker om att sova naket och nära kan det ibland vara skönare att sova nära om minst en har på sig en pyjamas.
Men det hela har inte spelat så stor roll då dom flesta av mina sova ihop-relationer har varit med personer som föredrar att sova mer åtskilt.
Den obalansen i vad man vill är rätt vanlig vad gäller många saker och jag tycker det ofta pratas om att man ska "kompromissa". Konceptet att kompromissa i relationer är någonting som jag är allergisk emot då det ofta tar sig rent hemska intryck. Precis som allt annat så tycker jag det är självklart att den som inte vill är den som sätter gränserna.
Trots det så kunde jag lätt hamna i att börja bli lite omedvetet krävande vad gäller sånt som att sova tätt, Jag fick jobba lite med mig själv för att inte lägga press på min partner och jag är nog mycket bättre på det idag.
Men jag var i en relation där jag inte var lika stabil vad gällande det utan fortfarande arbetade med att försöka undvika att sätta den pressen då min partner inte alls tyckte om att sova nära på det viset.
Men så en kväll låg vi och skulle sov lite halvnära, typ sked fast med utrymme emallan  när jag känner att hon närmar sig mig och börjar gnida sig och gosa mot mig. Jag är lite halvslumrande och flyttar mig närmre och gosar tillbaka och hon svarar genom att kärleksfullt gosa tillbaka mer.
Det kändes så himla fint och jag kände mig så uppskattad och omtyckt och det var så gosigt.
I några sekunder till innan hen ryter till: "MEN FLYTTA PÅ DIG DÅ!!".
Det var alltså inte alls något kärleksfullt gosande det handlade om utan hen försökte bara putta bort mig eftersom jag kommit för nära.
Det var smått förkrossande samtidigt som det var väldigt roligt och charmigt på sitt sätt.

Samtal med vårdcentralen

Pratar med en sköterska eller någonting på vårdcentralen i telefon om att jag vill träffa en läkare:
Jag: - Jag vill ha en tid hos läkare X
Hon: - X är på semester nu men du kan ringa någon annan
- Okej, men när jag brukar ringa på deras telefontider så är det oftast ingen som svarar
- De har telefontid mellan 8-9
- Jag vet, men det är oftast ingen som svarar
- Men de har telefontid och ska finnas där mellan 8 & 9.
- Jo, jag vet, men det är ingen som svarar när jag ringer då
- Men alla har telefontid 8-9 och ska svara i telefonen då
- Men många gånger jag ringt så har de inte gjort det
- Konstigt, de ska vara där..... (jag avbryter)
- Jo men det får du väll ta med dom, kan jag inte bara berätta mitt ärende för dig så kan en läkare kontakta mig sen?
- Jo det går bra.

GET HYPE!!! STOOOOOOOOOORKUUU!!!

Att uppfatta verkligeheten är inte så lätt...

...vare sig man heter Marcus Birro eller är en läkare utan medmänsklighet.
På samma sätt som Marcus Birro helt utan egentligt underlag uppfattade tjejen i rullstol som en icke-svensk tiggare som verklighet uppfattar den där läkaren det han ser genom sitt fördomsfilter.
Hans "verklighet" behöver inte ha så mycket att göra med andras "verklighet".
Jag pratar om min "verklighet".
Det gör mig väldigt ledsen att någon öht föredrar att lyssna på och acceptera den "verkligheten" som den där läkaren målar upp och därmed väljer att ignorera min.

Ironin slår till igen...

Lite kul att någon kommer hit till min blogg och talar om för mig vad rullstolsburna tycker är roligt och inte samma dag som jag skriver om att vara funktionshindrad.
Fun fact!
Jag satt i min rullstol när jag läste det där angående vad rullstolsburna tycker är roligt och inte.

Att vara funktionshindrad...

...men inte tillräckligt funktionshindrad.
Jag vet inte hur många av er som läser den här bloggen känner till att jag har funktionshinder, eller jag brukar säga att jag är handikappad.
Min djupa avsky för Alliansen och Moderaterna bottnar i många olika saker.
Men just sjukförsäkringarna ligger mig extra varmt om hjärtat. Det bemötandet man får på vare sig vårdcentral, försäkringskassa arbetsförmedling eller någonting är helt avskyvärd.
En debattartikel i Aftonbladet sammanfattar det omänskliga i situationen väldigt bra.

UPDATE: Och alla ni som säger att det är enskilda sällsynta fall där det blir så här kan gå och hänga er.

Tankar under sex

*Fan vad hon kysser trist, bryr hon sig ens?*

*Aja, om jag börjar ta av henne kläderna kanske jag får lite reaktion och motaktion*

*Haha, vad fan är det här för jävla hängpattar? Mirakulöst att en Wonder-bra kunde få dom att se fräscha ut, det verkar mer vara ett jobb för Wonderwoman att hålla dom på plats*

*Men vad fan, kan du reagera öht eller, jag får ju mer gensvar när jag knådar en deg, haha, på tal om det, undrar om det här kan få henne att reagera*

*Vad fan, bara kör in bröstet i munnen på mig helt apropå, vad fan vill hon?*

*Hon bara stoppade bröstet i munnen på mig så hon kanske vill att jag ska suga lite aggressivt*

*Det här är fan mest bara konstigt, jag känner henne på fittan och ser om det är någonting på gång där nere hos henne för hos mig är det fan stendött*

*Äh vad fan, detta är värdelöst, jag pillar henne på klittan och ser om hon blir lite våt iaf*

*Jag undrar om hon känner sig oattraktiv eller nått eftersom jag knappt ens har halvstånd*

*Aja, hon verkar ju iaf vilja att jag ska göra någonting, jag får försöka jucka upp ett stånd eller nått så hon inte ska känna sig helt ful och värdelös*

*Oj, jag somnade visst lite, undrar om hon märkte något*

*Äh vad fan, detta är hur jävla kasst som helst, vi kör lite postironiskt porrknull så får vi se om hon kanske visar någon reaktion öht, om inte så kan jag iaf roa mig själv*

*Haha, hon reagerar fan ingenting, detta är ju helt sjukt*

*Jag undrar vad som skulle krävas för att få lite reaktioner, en donkey punch kanske vore på sin plats*

*Haha, hon reagerar fan inte ens på att jag inte är inne i henne*

*Hon verkade ju så jävla intresserad förut, hur fan ska jag få slut på detta utan att hon ska känna sig sårad?*

*Nä, jag får ta och försöka fantisera ihop något så vi blir färdiga med det här*

*Hahahahaha, vad fan var det där för något jävla försök att verka vara lite engagerad helt plötsligt, jag har sett nufödda föl som ser betydligt mer graciösa ut än det där*

*Haha, jag måste bita ihop, inte skratta, inte skratta, bit ihop och inte skratta, men, haha, som hon såg ut, försökte hon vara sexig eller fick hon nått spasmiskt anfall eller vad fan var det?*

*Bit ihop, bit ihop, inte skratta, inte skratta, hahaha*

*Om det där var hennes försök att vara sexig och lite aktiv så var det nog ett bättre val med degklump*

*Nä fan, nu tar vi och tänker på något sexigt och försöker bli klara med det här så jag kan bli av med henne*

*Haha, vi kör ett porrfilmsvrål som avslutning på det här fiaskot, jag hoppas verkligen inte hon vill sova över*

*Så, nu gick hon på toa, fan, jag önskar att hon var borta härifrån redan nu*

*Åh, vad skönt att vara ensam! Nu kan jag spela lite xbox och försöka rensa huvudet fritt från den här skräcknatten*

*Haha, jag undrar om hon kommer känna sig sexig och åtrådd. "Han hanterade mig som värsta porrstjärnan och vrålade ut sin orgasm, så sexig tyckte han att jag var", hahahaha*

Men för i helvete Marcus Birro...

Alltså, jag mår dåligt över att jag någonsin har uppskattat och tyckt om Marcus Birro.
Det började med hans idiotiska inlägg kring Pride och HBT-frågor och nu senast när jag läser hans senaste kolumn i Expressen.

Det är inte misstron i sig själv som är skadlig. Det är inte fördomarna och inskränktheten som hotar oss. Det är när dessa far-hågor besannas som vi förminskas, som vi blir rädda på riktigt, som vi låter våra erfarenheter prägla oss. Med all rätt.

Men förbannade jävla jubelidiot.
Att vi låter våra selektiva erfarenheter prägla oss är ju precis det som fördomar handlar om.
ALLA fördomar blir bekräftade gång på gång, de är fördomar av en anledning liksom.
Men fördomarna blir inte bekräftade varje gång.
Det är ju just därför vi inte ska låta fördomarna prägla oss. Det är helt fel att låta fördomar som bitvis blir bekräftade prägla oss.
Det är ju precis det som kampen mot fördomar handlar om.
Herrejävlar och gud i helvetet var trött och irriterad jag blir...

ITS OVER 9000!!!!

Rätt bra men irriterat humör...

Jag är på rätt bra humör men väldigt irriterad på många saker. Samhället i allmänhet och sjukvården och försäkringskassan i synnerhet.
Men jag är ändå på bra humör, men, vad ska jag göra med det då?

Life's pretty good but how do I make it even better?

Det känns som att jag börjar få lite trevlig ordning på mitt liv.
Det finns personer jag tycker väldigt mycket om runt omkring mig i mitt liv, även om jag skulle vilja spendera betydligt mer tid med några av dom så känner jag mig glad och nöjd över att dom finns där.

Vad gäller en mer professionell sida av mitt liv så har jag försökt göra saker ett bra tag nu men eftersom alltifrån vårdcentraler till försäkringskassor till arbetsförmedlingar till sjukgymnaster är helt jävla cepekassa på att hantera min situation och ge ett vettigt svar att jag inte är ett jävla dugg närmre någonting nu än jag var när jag började den här omgången för sådär 10 månader sedan trots att jag har gjort precis allt dom har sagt till mig. Nu tog jag iofs ett par månaders uppehåll och fokuserade på flytt istället men ändå.
Men på något märkligt sätt så känns det som att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt.
Och även om jag på sistone många gånger totalt har kört in i väggen vad gäller försök att uttrycka mig så känns det som att jag kommer hitta en position där jag får utlopp för min kreativitet och mina tankar på ett bra sätt framöver.
Jag har varit så missnöjd och tyckt att så mycket jag skrivit, försökt ta bilder och på andra sätt försökt forma någonting av det jag har i huvudet till något jag kan dela med mig av till andra men det blir mest bara skit av det när det kommer ut. Iaf i jämförelse.
Istället har jag märkt att jag får mest utlopp för det jag har inom mig genom andra människor, genom andra personers talang, skicklighet och hårda arbete blommar mina tankar och idéer ut till något som jag tycker är representativt och bra nog för andra att ta del av.

Och det gör att det hela hänger ihop ganska mycket med det jag började prata om och jag har liksom kommit till freds och accepterat min självdiagnostiserade osjälvständig personlighetsstörnings-variant.
Jag kommer till min rätt tillsammans med andra.
Det är det jag är bäst på.
Jag är uppskattad och omtyckt för det.
Det kanske inte är optimalt att vara så dependent som jag är, men, det är den jag är och jag tycker om det.
Det finns också fler personer runt omkring som jag gärna skulle vilja ha närmre och nu är jag trött på att vänta. Jag får börja tag i det där lite mer rejält själv...

Frågelek?

Att vara iväg hos familjen över julhelgerna är trevligt men det är lätt att bli lite smått uttråkad när man inte har sina vanliga rutiner och personer runt omkring sig.

Så jag tänkte mig en liten frågelek om folk vill.
Ställ tre frågor till mig så ska jag svara så bra jag kan!

1. En fråga om något personligt.
2. En fråga om en åsikt eller tanke om något allmänt.
3. En fråga om min relation/tanke till er.

Exempel kan vara:

1. Hur stor är din snopp?
2. Vilket svenskt fotbollslag hejar du på och varför?
3. Vad tycker du är min främsta egenskap?

Men jag hoppas ni har bättre fantasi än vad jag har när det kommer till sånt. :)
Jag tycker om att svara på frågor, jag får ofta igång intressanta tankebanor på det sättet.
Så jag hoppas åtminstone att någon nappar! :)

Va, kan folk vara olika?

Alltså, en sak jag verkligen hatar är när folk inte fattar att folk är olika och det faktum att det är den dominerande populärkulturella yttringen gör ju inte direkt saken bättre.
Två av mina favoritbloggerskor Tanja och Aud hade rätt bra exempel på den grejen nyligen.

Vad innebär det att förföra någon?

Vad innebär det egentligen att förföra någon?
Det är något jag har funderat på många gånger, nu senast i den här artikeln.
Mest tolkar jag det som något kvinnor gör mot män så att dom inte kan kontrollera sig och inte längre behöver ta ansvar för sina handlingar.
Jag tycker också det har dykt upp i den här samtyckesdebatten där folk säger att en sådan lag omöjliggör förförande, vilket gör mig än mer förvirrad.
Men, vad innebär det egentligen? Hur används det? Vad fan är det för något?
Snälla, någon? Tanja?

"Änglavakt"...

Alltså, nu är det tredje gången på en knapp månad jag läser nån artikel om en svår bilolycka där dom inblandade klarat sig och det har beskrivits med änglavakt.
Vad är det för sinnesjuk jävla ängel som kraschar ens bil?
Om man nu faktiskt har en änglavakt, är det inte bättre att ängeln ser till att man inte krockar öht?
Jag stör mig som fan på när folk som råkar ut för olyckor men inte skadar sig så farligt har tur, änglavakt eller vad man nu vill kalla det.
Det är inte turligt att råka ut för en olycka.
Man har inte änglavakt bara för att man inte skadar sig allvarligt.

Budgetbloggen...

Jag har försökt få upp mitt bloggande lite igen, det känns rätt bra.
Jag ska försöka snygga till Drrling och börja publicera lite längre grejer jag skrivit där men det lär nog dröja ett tag. Så länge kan ni läsa blandade saker här som vanligt, läsa om budgetvaror på Budgetbloggen, läsa om TV på TVBLOGGEN och kolla på MMA Gifs på MMABloggen.
Kom gärna med förslag och tips, både här och på dom andra bloggarna, gärna budgetbloggen! :)

Och en sak som gör mig lite glad...

...är Julia Skotts projekt kroppsbilder. Så enkelt och så bra. Det spelar ingen roll hur mycket vi medvetandegör saker om kroppsideal och normer. Om man inte visar upp alternativ är det nästan omöjligt att förändra hur vi känner.
Jättebra Julia, tack!

Hata världen är jobbigt...

Jag har tidigare skrivit att jag ska börja försöka fokusera på positiva saker istället för att bara klaga på allting här på bloggen. Jag är så trött på det. Men samtidigt finns det så mycket att klaga på. Världen är fan en vidrig plats. Bara en sån sak som att se alla cigarettfimpar och annat skräp på marken nu när snön smälter bort får mig att tappa tron på mänskligheten. Hur tror nig inte jag känner när jag läser om Bjästaskolan? Och än värre hur folk blir så upprörda och pekar på hur dåligt det är. Att se folk hela tiden peka finger på hur dåligt andra saker är när dom låter hemska saker pågå i sin egen närhet som dom inte ser. Jag gör samma sak. Det får mig att hata både mig själv och världen. Jag orkar inte det längre. Jag vill sluta med det. Eller åtminstone väga upp det med mer positiva saker. Men det är fan inte lätt.

Så var OS över för den här gången...

Det har varit ett väldigt trevligt OS, det smög sig liksom på mig och jag var lite trögstartad. Jag har inte följt vare sig skidor, skidskytte, hockey eller alpint öht under vintern så jag kände mig inte så engagerad till en början. När det gäller hockeyn är jag rätt glad för det, jag såg varken Slovakien eller Finlandsmatchen och hade knappt koll på laget efter Tysklandsmatchen. Så Sverige åkte ut innan jag hade blivit involverad, men ändå känns det så surt. Kvarten är liksom bara något man SKA vinna, det är Semi och final/bronsmatch som är det som är spännande.
Aja, desto mer synd tycker jag det är att jag inte följt längdskidåkningen, vilket lag vi har! Södergren, Hellner, Olsson, Olsson, Kalla och Haag! Framförallt är det Charlotte Kalla, vilken helt makalös person. Hon imponerar än mer med sin personlighet än hon gör med sina världsklassiga idrottsprestationer.
Hennes genuint ärliga och varma stöttande av lagkamraten Ida Ingemarsdotter efter stafetten ger mig gåshud bara jag tänker på det. Jag blev nästan rörd till tårar när jag såg det första gången och jag blir det nästan varje gång jag ser det igen. Efter att ha gjort ett makalöst lopp själv lämnar Kalla över till Ida som klarar av att förvalta och slutar på en femteplats. Men är Kalla besviken eller sur på att Ida inte förvaltat det Kalla gjorde till en medalj med sitt makalösa lopp? Nej, tvärtom är hon jättestolt och glad över Idas prestation och sprider en sån varm glädje av att bara vara där och att alla gör sitt bästa att jag blir helt till mig. Nu lyckas jag inte hitta det klippet på SVT Play, jag tror inte det finns där. Men här är ett klipp på när Kalla pratar om just det istället. Utöver vissa av gulden var det OS höjdpunkt för mig, sån värme, sån glädje, sån gemenskap och omtanke är helt fantastiskt att se.

Välgörenhet?

Alltså, jag blir så irriterad. Dels har jag problem med välgörenhet eftersom det i grunden legitimerar ett orättvist och dåligt system. Men det betyder ju inte att det inte är värt att skänka pengar dit och på så sätt rädda liv.
Så jag skänkte 75 kronor i månaden till Läkare utan gränser för att jag tycker dom gör ett ganska bra och viktigt jobb. Men sen tröttnade jag på att få hem så jävla mycket skit så jag slutade med det. Men jag får fortfarande hem så jävla mycket skit hela jävla tiden. Kanske varannan vecka har jag papper och skit från dom där dom vill att jag ska skänka mer pengar.
Vad har mina 75 kronor i månaden under ett år gått till? Har det ens betalat alla skitpapper dom skickat till mig varannan vecka i nu 2 års tid?
Har jag helt enkelt betalat pengar för att få jobbiga spam hem i min brevlåda för resten av livet?
Jag trodde jag skänkte pengar till att ge fattiga och utsatta människor runt om i världen läkarvård?
Jävla idioti...