Life's pretty good but how do I make it even better?

Det känns som att jag börjar få lite trevlig ordning på mitt liv.
Det finns personer jag tycker väldigt mycket om runt omkring mig i mitt liv, även om jag skulle vilja spendera betydligt mer tid med några av dom så känner jag mig glad och nöjd över att dom finns där.

Vad gäller en mer professionell sida av mitt liv så har jag försökt göra saker ett bra tag nu men eftersom alltifrån vårdcentraler till försäkringskassor till arbetsförmedlingar till sjukgymnaster är helt jävla cepekassa på att hantera min situation och ge ett vettigt svar att jag inte är ett jävla dugg närmre någonting nu än jag var när jag började den här omgången för sådär 10 månader sedan trots att jag har gjort precis allt dom har sagt till mig. Nu tog jag iofs ett par månaders uppehåll och fokuserade på flytt istället men ändå.
Men på något märkligt sätt så känns det som att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt.
Och även om jag på sistone många gånger totalt har kört in i väggen vad gäller försök att uttrycka mig så känns det som att jag kommer hitta en position där jag får utlopp för min kreativitet och mina tankar på ett bra sätt framöver.
Jag har varit så missnöjd och tyckt att så mycket jag skrivit, försökt ta bilder och på andra sätt försökt forma någonting av det jag har i huvudet till något jag kan dela med mig av till andra men det blir mest bara skit av det när det kommer ut. Iaf i jämförelse.
Istället har jag märkt att jag får mest utlopp för det jag har inom mig genom andra människor, genom andra personers talang, skicklighet och hårda arbete blommar mina tankar och idéer ut till något som jag tycker är representativt och bra nog för andra att ta del av.

Och det gör att det hela hänger ihop ganska mycket med det jag började prata om och jag har liksom kommit till freds och accepterat min självdiagnostiserade osjälvständig personlighetsstörnings-variant.
Jag kommer till min rätt tillsammans med andra.
Det är det jag är bäst på.
Jag är uppskattad och omtyckt för det.
Det kanske inte är optimalt att vara så dependent som jag är, men, det är den jag är och jag tycker om det.
Det finns också fler personer runt omkring som jag gärna skulle vilja ha närmre och nu är jag trött på att vänta. Jag får börja tag i det där lite mer rejält själv...