tisdag, juni 28, 2011

Du är slut (i huvudet), Wennerholm

Jag läser Mats Wennerholms sportkrönika i Aftonbladet där han pratar om hur dålig Carolina Klüft är.
Att hennes prestationer i längdhopp den senaste tiden kanske räcker till en finalplats i bästa fall. Vilket stämmer. Men den ton han har i krönikan är nedlåtande, attackerande och allmänt otrevlig. Vilket också är lite av hans poäng.
Nu är ju min avsikt att reta upp henne till gamla sjukamps-Carro, men frågan är om det jävlaranammat finns kvar.
 Att förolämpa och vara allmänt otrevlig mot en person tycker jag är en jävligt dålig taktik för försök att få den att göra någonting den inte vill. Att Carolina Klüft upprepade gånger har pratat om att hon helt enkelt inte vill fortsätta med sjukamp och att hon dessutom har flera skadeproblem som skulle förvärras och ta bort hennes möjlighet att träna och tävla längre.
Hon vill kunna tävla och träna som hon vill så länge hon kan.
Jag tycker det är väldigt unket att Wennerholm vill att Carro ska offra sig och sin framtid för att Wennerholm ska kunna glädjas över svenska medaljer.
Så nej, det är inte avsaknad av jävlaranamma det handlar om Wennerholm, det är avsaknad av att bry sig om dig mer än sig själv.
Så ta huvudet ur röven och sluta vara så jävla självcentrerad.
Carro tävlar inte för din skull, hon tävlar för sin egen.
Låt henne göra det utan att skriva sån där jävla dynga.

söndag, juni 26, 2011

Folkpartiet är vidriga kräk

Jag läser via Aftonbladet i SvD att Folkpartiet vill slopa förtidspension för unga.
Folkpartiet vill avskaffa förtidspension för unga och ställa högre krav på den som har arbetsförmåga. [...]
De som har arbetsförmåga ska över till arbetsförmedlingen. [...]
90 procent av de förtidspensionerade kan klara någon aktivitet, tror Johan Pehrson[...]
I dag är problemet att många unga får aktivitetsersättningen utan att det ställs några krav. [...]
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) har kallat det för en politisk katastrof.
Vad är det för fel på de här jävla människorna?
De tycker det är en politisk katastrof att handikappade och sjuka unga människor får hjälp och stöd av samhället utan att det ställs krav på dom.
Det visar på en så vidrig människosyn att jag blir helt less. Jag blir ledsen och all ork går ur mig.
Det är dom här som sitter på makten i Sverige idag.
Det är det här som folk röstar på idag.

Definitionen av "arbetsförmåga" är också så fascinerande.
Om man klarar av att städa, tvätta och laga mat i sitt hem räknas det som att man har "arbetsförmåga".
Att man inte klarar av att städa, tvätta och laga mat i den utsträckning som det skulle behövas och inte skulle klara av det alls om man faktiskt tvingades jobba spelar ingen roll.
Kan man göra det har man "arbetsförmåga".

Jag tycker det är synd att det inte finns alternativ och uppmuntring till aktiviteter till dom som vill ha det och som klarar av det.
Men jag tycker det viktigaste är att ge både moraliskt och ekonomiskt stöd till dom sjuka och handikappade personerna som behöver det.
Att ställa krav på unga människor som brottas med att klara av livet i sig är inte människovärdigt.
Jag blir gråtfärdig och kan inte skriva något men jag måste.
Det kan inte få se ut så här.
Det kan inte vara den människosynen som ska få dominera fårat samhälle.
En människosyn där det är viktigare att ställa krav på en sjuk och handikappad än det är att hjälpa den.
Vill vi leva i ett sånt samhälle?
Vad är det för samhälle?
Är vi inte rika och empatiska nog att faktiskt stötta människor som råkat illa ut?
Jag blir bara så ledsen och jag vet inte ens hur jag ska argumentera.
Det känns som så rena självklarheter.
Det är för mig helt ofattbart att detta ens är något som behöver debatteras.
Att tänket att unga handikappade människor ska mötas med krav, hot och misstänksamhet istället för hjälp och stöd är det som dominerar våra styrande politiker är lite ofattbart som det är oacceptabelt.

Nu är jag ledsen....

fredag, juni 17, 2011

Sjukersättning, vård och andra instanser som borde vara till för att hjälpa...

Hej!

Jag håller på och skriver en liten kort artikel kring hur absurt bemött man kan bli av vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och annat.
Jag har några små, korta absurda anekdoter kring hur det kan vara men jag hade gärna velat ha lite fler.
Om du har varit med om något så skulle jag uppskatta att få ta del av det.
Man är helt anonym i artikeln.
Så maila gärna till politik@drrling.com och dela med dig, det skulle uppskattas!

tisdag, juni 14, 2011

Nu har Aftonbladet gått för långt...

Den tidning som jag läser mest är Aftonbladet på nätet.
Det är min primära nyhetskälla.
Jag är van med den och trivs bättre där än på DN eller SvD. Dessutom tycker jag det finns flertalet bra krönikörer i Aftonbladet och det är den enda icke-borgerliga ledaren vi har.
Sen att det är en jävla skvallertidningfull av skit som sätter helt befängda rubriker som regel och har en hel del värdelös skit kan jag liksom stå ut med. Jag klagar på det och försöker vara konstruktiv i den mån jag orkar. Vilket dock är allt för lite.
Men deras nya avdelning Fråga Sara – om det okända tar ta mig fan priset! Det är helt jävla oacceptabelt! Det är oförsvarbart att publicera sån skit i en nyhetstidning!
Vad fan är detta?
Hej Sara! Ibland hör man talas om elaka spöken som plågar folk. Förblir folk onda efter döden?
Blir onda människor demoner när de dör?
Laban
I många berättelser om spöken, jorden runt, berättas det om onda andar, eller elaka spöken. I vissa religioner menar man att en människa kan övergå till att bli demon när hon dör.
Men jag tror inte att det är något som du behöver oroa dig för, eftersom nämnda berättelser om onda andar mer är till för att skrämma upp lyssnaren, än beskriva den allmänna tron på spöken – där dessa ofta beskrivs som harmlösa och ofarliga.
Men, det är många som tror att en människa har kvar samma personlighet och sinnelag efter döden, som hon hade i livet. Det vill säga, var personen elak i livet så fortsatte hon vara det även efter döden.
Wait, WHAT?????????

Ja, människor kan förutspå händelser

Finns det några bevis för att sierskor, medier och spåtanter verkligen kan se in i framtiden?
Anna
I alla kulturer har det ansetts finnas synska människor som orakel och sierskor, vilka menades kunna förutspå framtiden. I dag har spådomar blivit lite av en affärsidé och det är inte ovanligt att människor vänder sig till personer som säger sig ha dessa förmågor för att få en glimt av vad den kommande tiden har att erbjuda, eller för att få svar på specifika frågor.
Inom parapsykologisk forskning menar man att prekognition, dvs. förmågan att se in i framtiden, beror på ESP (extra sensorisk perception). Vetenskapliga tester har visat att människor verkar kunna förutsäga framtida händelser, men än så länge finns det inga naturvetenskapliga bevis för att människan kan se in i framtiden.
WHAT DA FACK?????????
Vetenskapliga tester har visat att människor verkar kunna förutsäga framtida händelser, men än så länge finns det inga naturvetenskapliga bevis för att människan kan se in i framtiden.
Det går ju inte ens ihop, vetenskapliga tester kan inte visa att människor kan förutsäga framtiden samtidigt som det inte finns vetenskapliga bevis.
Det är sånt jävla galet bullshit, vad i helvete???

Har vi telepatisk kontakt?

Jag och min man tänker ofta på samma sak samtidigt. Är det tankeöverföring? Vi har varit ihop i snart 19 år.
Gunnel
Många människor som umgåtts nära under en längre tidsperiod, som du och din man har, upplever att de kan tänka på samma saker samtidigt eller säga saker samtidigt. Jag tror inte att det har med tankeöverföring att göra, eller telepati som det även benämns (det vill säga att man omedvetet läser varandras tankar). I det här fallet tror jag att det beror på att man känner varandra mycket bra och vet hur partnern brukar agera, säga eller känna sig i vissa situationer.
Jag tror alltså att det rör sig om att ni omedvetet ”läser av” varandras kroppsspråk och agerande så pass ofta, att ni på flera olika plan (omedvetet) kan anpassa er efter varandra, vilket kan visa sig i att ni upplever att ni tänker på samma saker vid samma tillfälle.
Ok, ett vettigt svar.
Faktiskt.

Oförklarliga lukter ger obehag

Det händer att jag får obehagskänslor i när jag går in i ett speciellt rum ensam, som att någon tittar på mig. Är det tecken på att det finns andar i huset?
Erika
Att uppleva obehagskänslor i vissa delar av ett hus brukar många förknippa med att huset är hemsökt av andar eller väsen. Ofta menar människor som har upplevelser i hus som anses vara hemsökta, att de har någon eller några fler upplevelser som de inte kan förklara. De tycker sig höra någon tala trots att de är ensamma, känner starka oförklarliga lukter eller ser gestalter. En känsla av obehag i vissa delar av ett hus kan även bero på stark elektromagnetism som kan uppkomma av ett elfel. En del personer är extra känsliga för detta och det kan resultera i obehagskänslor, upplevelser av en osynlig närvaro och till och med i att man kan tycka sig se gestalter.
Stark elektromagnetism? Wait, WHAT???
Alltså, detta är så jävla cepepepepeppepepepepepepeppepe att jag inte vet vad jag ska ta mig till, herregud!

Update: Dessutom, vilken jävla förolämpning att det ligger under deras kvinnoavdelning Wendela!

måndag, juni 13, 2011

Att vara totalt dum i huvudet är ett skäl att skämmas...

Idiotjäveln Roland orkar jag inte ens bemöta och vad gäller klimatförnekaren Maggie Thauersköld Crusells kassa Newsmillartikel har jag egentligen bara en sak att säga.
HBTQ-personer har en vecka om året chansen att lokalt få känna sig som normen.
Det du lever med varje dag, varje år i hela världen får en grupp människor åka till Stockholm för att känna på en vecka om året.
Ursäkta oss så jävla mycket om vi vill fira det.
Sen kan du dra åt helvete om du inte kan se skillnad på en kristen skola och en Moské. En Moské är en Muslimsk Kyrka, inte en Muslimsk Skola.
Dumjävel.

lördag, juni 11, 2011

Why are people so fucking prudish?


I was watching Real Time with Bill Maher and I got kinda shocked on how prudish even that show is. It's not the first time but I can't believe no one, even Janene Garofalo, said anything about how ridiculous it is that one wouldn't be able to talk about Anthony Weiner sexting with your kids. And because of that Anthony Weiner should resign. I can't even begin to fathom the logic behind that reasoning. I cant even grasp why you would want to talk about your kids about his sexting and feel that you couldn't. Sharon Waxman even says that she talks about Anthony Weiner with her kids so they are old and mature enough to talk about real world politics but to young to handle any talk about sex? Where does this insane fear towards sex comes from? Why is it set in stone that anything to do with sex should be kept away from children? And why is it Anthony Weiners fault that Sharon Waxman can't talk about sexting with her kids? And why the hell doesn't anyone even bring up how silly it is?
I'm just flabbergasted. This is on HBO hosted by a foul mouthed comedian with one of the most outspoken and active liberal media figures on the panel and yet it is completely accepted without question that you can't talk to kids about sex in any way shape or form.
What the H?

fredag, juni 10, 2011

Inte värdigt låta konservativa ha monopol på moral och värderingar

När jag ung och min politiska och filosofiska värdegrund började ta sin form så var Marcus Birro en person som jag såg upp till lite grann. Mest pga att hans bror Peter Birros fantastiska tv-serier och ett fantastiskt sommarpratar framträdande som fick mig att upptäcka Morrissey. Men även Marcus Birro själv som stort Ebba Grön fan och någon som inte bara uppmuntrar snatteri utan som pratar om det som en skyldighet.
Men vad fan är det jag har upptäckt att han är på senare år? Nån grinig, stockkonservativ, gnällig Italien-vurmare.
Buhu, svenskar klagar på Italiensk fotboll. Buhu, folk skriver dumma kommentarer på min blogg. Buhu, folk klagar på vad jag skriver.
Jag vet inte om det är han som har förändrats så mycket eller om det är jag som upptäckt fler sidor hos honom.
I vilket fall som helst så är han så jävla kass och framför så jävla kassa konservativa skitvärderingar. Vare sig det handlar om att basha Pride, vurma för kärnfamiljen som enda arena där äkta värme och kärlek kan existera, vara emot personlig integritet på nätet eller helt enkelt säga att man ska basera sina uppfattning av omvärlden på fördomar så är det helt konsekvent konservativa skitvärderingar framförda på ett värdelöst sätt.
Som nu när han uttalar sig mot abort i Svenska Dagbladet.
[...]krematoriet i Eskilstuna byggdes om och under tiden hade kyrkogårdsförvaltningen fått den briljanta tanken att skeppa alla döda i en OK-hyrd skåpbil för vidare och sista transport till Örebro.
Ingen verkade dock särskilt upprörd. Den praktiska vinsten segrade rätt enkelt över alla eventuella filosofiska tankegångar om en avlidens eventuella rätt till värdighet och diskretion.
Eller så kretsar de filosofiska tankegångarna om hur en avliden visas värdighet och diskretion på andra sätt?
Varför utgår Marcus Birro hela tiden ifrån att det antingen är moral, värdighet och kärlek på hans sätt eller så är det avsaknad av kärlek, moral och värdighet?
Jag blir så jävla trött på perspektivet att det bara finns en moral och en kärlek som är riktig och det är någonting som är urtypiskt för många konservativa och Birro utgår ifrån det precis hela tiden.
När jag dör vill jag att min varelse visas respekt och det gör man bäst genom att ta tillvara på så mycket organiskt material som möjligt till vilka experiment man vill och om jag inte har något organiskt material intresse så elda upp mig och låt min värme komma till någon nytta. Är det effektivare att köra min kropp i en hyrd skåpbil än vad det nu är man annars kör omkring kroppar i så kör på.
Det är mina filosofiska tankegångar kring min döda kropps rätt till värdighet, kom till så mycket nytta som möjligt. Jag tycker det är ovärdigt att ett stycke dött kött ska behandlas med omvårdnad och stora omkostnader när det finns levande barn som svälter eller helt enkelt när det finns levande barn som inte pga ekonomiska skäl inte får spela fotboll.
Jag är irriterad på att man så lätt får stämpeln kall, cynisk och praktisk bara för att man inte tycker att t.ex. döda kroppar är någonting som är värt påkostat omhändertagande.
Mitt engagemang ligger bland människor som lever, det innebär inte att jag saknar filosofiska tankegångar om avlidnas rättigheter. Det innebär att mina filosofiska tankegångar skiljer sig ifrån Marcus Birros.
Människolivet är inte särskilt högt värdesatt i Sverige. Varken innan födsel, under livet, eller i döden.
I döden finns inget liv Marcus. Det borde till och med du förstå. Död är motsatsord till liv.
Det finns inget heligare än liv. Inte ens döden är heligare.
Det finns många saker jag tycker är heligare än liv faktiskt. Värdigt liv till exempel. Respekt för varandras personliga gränser. Att inte begå övergrepp på människor. Och massa andra saker kring det som jag inte lyckats formulera på ett bra sätt än, men jag jobbar på det.
Det är därför jag är för människor rätt att ta sina egna liv eller att få hjälp med det om dom vill. För att jag tycker deras egna önskemål är värt mer än deras liv. För att jag tycker den enda meningen med livet är den individuella meningen. Om en person med ett liv inte längre vill leva det livet finns ingen mening med det livet. Om det livet består av konstant smärta utan hopp om förbättring så tycker jag respekten för den lidandes önskemål är betydligt heligare än den lidandes liv.
Det gäller även om det finns hopp om förbättring, om personen inte orkar, inte vill fortsätta kämpa. Om den av någon anledning vill dö så tycker jag att den ska få dö. Även om jag tycker det är dumt.
Det är det jag bygger min värdegrund på, att människors egna känslor och viljor är värda mer
än mina tankar och känslor kring deras val.
Där skiljer sig jag och Marcus Birro åt, han, precis som de flesta konservativa, verkar bygga sin värdegrund på att hans värderingar är värda mer.
När han värderar livet högst så är det värt mer än de inblandade personerna.
Svensk verklighet med generös (och ofta slarvig) abortlagstiftning har de senaste åren kommit på kollisionskurs med den nya medicinska verkligheten.
Jag tvivlar inte på att mycket av vår lagstiftning är slarvig, se mangadomen, men jag undrar vad Birro vill ha sagt med den parentesen. Jag gillar inte implikationen att anledningen till att vi har en relativt frikostig abortlag är pga slarv och inte för att den utgår ifrån en persons rätt till sin egen kropp. Det är riktigt unket formulerat och ännu ett exempel på hur Birro verkar blind inför de filosofiska tankegångar som ligger till grund för andras val utan istället väljer att se slarv.
Eftersom aborträtten av någon anledning anses som en kvinnlig rätt är den för alltid gjuten i eld och sanning.
Av någon anledning? Är Birro helt jävla dum i huvudet? Jag tycker det är en mänsklig rätt att kunna bestämma över sin egen kropp. Det är inte av någon outgrundlig anledning en kvinnlig rätt att abort är tillåtet. Det bygger på en mycket enkel filosofisk tankegång om att man har rätt till sin egen kropp. Birros försök att mystifiera anledningarna till en stark aborträtt är vämjeliga.
Den är som en grundlag och extremt svårdebatterad. Antingen är man som alla andra och älskar friheten med abort, eller också är man en halvtokig Livets Ordare…
Ja, lite så är det.
Varför är det ingen som ifrågasätter det rimliga i att abortera fullt friska foster som sedan ligger och dör medan sjukvården, som en gång i tiden svor en ed att rädda och främja liv, ser på med armarna i kors?
Och så detta återkommande falska underdog perspektiv, varför är det ingen som ifrågasätter det som jag i makt av en av Sveriges kändaste författare just nu ifrågasätter i en av Sveriges största dagstidningar? Det är så patetiskt och det är ett så otroligt vanligt konservativt perspektiv som både Kristdemokrater och Sverigedemokrater använder sig av mycket i sina politiska kampanjer.

Med det sagt så finns det väldigt mycket att kritisera i Sveriges sjukvårds hantering av abort. Jag har hört personliga berättelser som är minst sagt otrevliga och det finns massor med saker som borde förbättras där.
Men det är inte aborthanteringen Marcus Birro väljer att ifrågasätta, det är aborträtten. Därför kommer jag fortsätta fokusera på den. Om jag ska diskutera något mer praktiskt som aborthanteringen så blir det genast en helt annan diskussion. Men nu är det filosofiska tankegångar kring aborträtten som Marcus Birro fokuserar på och då är det vad jag bemöter.
Är aborträtten heligare än rätten till liv?
Vad är rätten till liv? Det är en svår fråga Marcus Birro väljer att förenkla för att kunna plocka poäng och samtidigt öppnar upp för lika förenklade motkommentarer.

Varje gång jag får utlösning så är det miljontals spermier som dör, har de rätt till liv? Har kvinnors ägg rätt till liv? Har djuren vi äter rätt till liv?
Är det skillnad på rätt till liv och rätten att leva?
Det finns mycket att diskutera kring rätten till liv men Birro lämnar det helt åt sidan och ställer ett tomt uttryck kring rätten till liv mot aborträtt vad gäller helighet, ett ännu tommare uttryck.
För mig är aborträtt heligare än rätten till liv, jag tycker rätten till ett fritt liv är värt mer än rätten till liv.
Är ett foster som uppenbarligen lever utanför moderns kropp fortfarande en del av kvinnan?
Jag tycker inte det. Det är avlägsnat från kvinnan och det är inte längre en del av henne. Men så länge det är ihopkopplat med henne är det en del av henne.
Jobbiga frågor? Ja, mycket.
Frågorna i sig är inte jobbiga, verkligheten är jobbig. Abort är jobbigt. Det är ingenting man ska göra på skoj. Abort är jävligt jobbigt för de flesta som genomgår det. Även personer som på intet vis ångrar sitt val och är väldigt glada över att de valde att göra abort tycker att aborten i sig var rätt jobbig på många sätt.
Bara för att abort är obehagligt och jobbigt betyder det inte att frågor kring aborträtten är obehagliga och jobbiga.
Aborträtten är väldigt väldigt enkel att försvara, både pragmatiskt och ideologiskt.
Aborter i sig kan vara väldigt jobbiga och obehagliga.
Men det är en ofantlig skillnad mellan abort och aborträtt.
Alla som stenhårt försvarar svensk aborträtt, och i grunden är jag en av dem, duckar för diskussioner och följder av den. Den är en grundlag. Abort är rätt. Punkt slut. Men är det så enkelt?
Ja.
Om ett foster lever och andas när det är aborterat, är det då livmoderinnehåll eller ett barn?
Det är ett foster, precis som Birro skriver i början på sin egen mening.
Ett land som låter ett foster ligga och självdö efter en abort är inget värdigt land. Inte för barnet, inte för mamman som tagit beslutat att avlägsna sitt barn, och inte för en sjukvård som alltjämt applåderar sig varandes universums bästa. Givetvis inte heller för de sköterskor som är med om det.
Det låter avskyvärt, fruktansvärt hemskt. Men det har absolut ingenting med aborträtten att göra.
Göran Hägglund är socialminister. Vågar han stå rakryggad framför den politiskt korrekta mobben, och vågar han faktiskt förklara det uppenbara.
Nämen Marcus, så modigt av dig att ställa dig upp emot PK-eliten! Sen kan du börja stå rakryggad och skrika att vi ska skicka hem negerjävlarna och att kvinnor minsann inte hör hemma i arbetslivet och massa andra åsikter som PK-mobben finner oacceptabla.
För anledningarna till att PK-mobben finner saker och ting oacceptabla är helt irrationella.
En generös abortlagstiftning går inte alltid jämnt med en värdig människosyn.
Det stämmer. Den går inte alltid ojämnt heller.
Är vi beredd att betala ett sådant pris för vår lyx att kunna plocka bort oönskade barn?
Ja.
Ska vi äntligen, äntligen våga diskutera det här utan att kana ner i varsitt dike?
Av din skittext att döma, nej.
Jag vill inte inskränka kvinnors rättigheter.
Inte jag heller, därför är aborträtten en ickefråga.
Men jag vill inte heller alltid behöva förklara det varje gång vi diskuterar orimligheter inom något av de allra mest svåra vi har att diskutera, abort, foster, liv, död och värdighet. Är tiden mogen att lyssna och samtala om detta?
Om man inte vill inskränka människors rättigheter är som sagt aborträtten en ickefråga.
Vill man diskutera abort, foster, liv, död och värdighet är det en bra plats att börja på.
Det är inte värdigt att i ett samhälle att förbjuda abort.
Börja där och börja prata om fosters värde ändå.
Vi kan ha en generös aborträtt samtidigt som vi ger mening och värde till fosters liv.
Men så fort man börjar ifrågasätta aborträtten har man gjort hela diskussionen meningslös.

tisdag, juni 07, 2011

Det här jävla rikspuckot Roland Poirier Martinsson

Jag läste Roland Poirier Martinssons värdelösa skitkolumn i förmiddags och tänkte inte ens bemöda mig med att kommentera den öht. RPM är ett värdelöst jävla internettroll som får utrymme i en mörkblå jävla skittidning. Om någon öht bryr sig och tar den idioten på allvar så är dom för dumma för att kunna argumenteras med ändå, så vad finns det för poäng för att bemöta hans konservativa mumbo-jumbo dravel öht? Jo, att roa och engagera vettiga människor och få både mig själv och andra tänkande människor att känna oss lite överlägsna!
Och när jag läste den här sågningen för andra gången idag så blev jag lite sugen på att skriva något.
RPM är filosof. Någonting som jag brukar bedöma filosofer, och även andra människor, utifrån är deras konsekvenstänk. Att man bygger sina åsikter på en värdegrund och sedan bygger relativt konsekventa argument utifrån det. Sen har jag rätt mycket utrymme för pragmatism och jag tycker att dubbelmoral faktiskt är bättre än ingen moral.
Men RPM är i grunden en ofantligt inkonsekvent debattör. Allting han argumenterar för är i grund och botten helt inkonsekvent.
Som det uppenbara exemplet Eric Rosén tar i sin sågning. Men också sånna absurditeter som:
Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.
Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet.
 Är han verkligen så här korkad? Jag blir bara helt paff. Vilka uttryck är det han pratar om? Man kan ju likväl hävda att en kvinnlig bar vad är att uttrycka sin sexuella identitet offentligt som man kan hävda att personer av samma kön som pussar varandra på stan är!
Vad är det för uttryck som ska hållas privat? Vem bestämmer var gränsen går? Det helt och hållet totala bristen på relativism i RPMs argumenterande är helt omöjligt att bemöta.
Det går inte att argumentera mot någonting som inte finns liksom.
Det som Pride, andra Queera och sexpositiva rörelser framförallt strävar efter är att ha en lika behandling av sexuella uttryck oavsett kön. Är det okej för en man och en kvinna att hålla handen och pussas på stan så är det okej för personer av samma kön. Är det okej för en kvinna att bära kjol är det okej för en man. Är det okej för en man att vara topless är det okej för en kvinna. Är det okej för en man och en kvinna att gifta sig så är det okej för två kvinnor att gifta sig osv. osv osv.
För att sammanfatta, likabehandling oavsett kön!
Är det ett så jävla främmande koncept?
När det pratas om att det inte finns könsdiskriminering så blir jag så jävla uppgiven. Så länge kärleken ses och värderas annorlunda beroende på vilket kön man är kär i så är vi jävligt långt ifrån ett könsjämställt samhälle.

Samtal med vårdcentralen

Pratar med en sköterska eller någonting på vårdcentralen i telefon om att jag vill träffa en läkare:
Jag: - Jag vill ha en tid hos läkare X
Hon: - X är på semester nu men du kan ringa någon annan
- Okej, men när jag brukar ringa på deras telefontider så är det oftast ingen som svarar
- De har telefontid mellan 8-9
- Jag vet, men det är oftast ingen som svarar
- Men de har telefontid och ska finnas där mellan 8 & 9.
- Jo, jag vet, men det är ingen som svarar när jag ringer då
- Men alla har telefontid 8-9 och ska svara i telefonen då
- Men många gånger jag ringt så har de inte gjort det
- Konstigt, de ska vara där..... (jag avbryter)
- Jo men det får du väll ta med dom, kan jag inte bara berätta mitt ärende för dig så kan en läkare kontakta mig sen?
- Jo det går bra.