Och när jag läste den här sågningen för andra gången idag så blev jag lite sugen på att skriva något.
RPM är filosof. Någonting som jag brukar bedöma filosofer, och även andra människor, utifrån är deras konsekvenstänk. Att man bygger sina åsikter på en värdegrund och sedan bygger relativt konsekventa argument utifrån det. Sen har jag rätt mycket utrymme för pragmatism och jag tycker att dubbelmoral faktiskt är bättre än ingen moral.
Men RPM är i grunden en ofantligt inkonsekvent debattör. Allting han argumenterar för är i grund och botten helt inkonsekvent.
Som det uppenbara exemplet Eric Rosén tar i sin sågning. Men också sånna absurditeter som:
Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.Är han verkligen så här korkad? Jag blir bara helt paff. Vilka uttryck är det han pratar om? Man kan ju likväl hävda att en kvinnlig bar vad är att uttrycka sin sexuella identitet offentligt som man kan hävda att personer av samma kön som pussar varandra på stan är!
Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet.
Vad är det för uttryck som ska hållas privat? Vem bestämmer var gränsen går? Det helt och hållet totala bristen på relativism i RPMs argumenterande är helt omöjligt att bemöta.
Det går inte att argumentera mot någonting som inte finns liksom.
Det som Pride, andra Queera och sexpositiva rörelser framförallt strävar efter är att ha en lika behandling av sexuella uttryck oavsett kön. Är det okej för en man och en kvinna att hålla handen och pussas på stan så är det okej för personer av samma kön. Är det okej för en kvinna att bära kjol är det okej för en man. Är det okej för en man att vara topless är det okej för en kvinna. Är det okej för en man och en kvinna att gifta sig så är det okej för två kvinnor att gifta sig osv. osv osv.
För att sammanfatta, likabehandling oavsett kön!
Är det ett så jävla främmande koncept?
När det pratas om att det inte finns könsdiskriminering så blir jag så jävla uppgiven. Så länge kärleken ses och värderas annorlunda beroende på vilket kön man är kär i så är vi jävligt långt ifrån ett könsjämställt samhälle.
1 kommentar:
du ar for rolig
Skicka en kommentar