Att hålla ihop för barnens skull...

Jag läser i Aftonbladet att forskare kommit fram till att barn som växer upp med föräldrar som bråkar mycket i högre utsträckning får problem med skola, missbruk och andra saker. Det låter verkligen inte som en överraskning men det är ju skönt att det nu finns undersökt ordentligt så alla som bara gapar om att familjen måste hålla ihop kan hålla käften. Det tänker dom naturligtvis inte göra ändå. Saker som vetenskap, fakta och "verkligheten" är ganska irrelevanta faktorer när dessa människor argumenterar.
Som jag ser det är det en harmonisk hemmiljö som är bra för barn att växa upp i. Det kan se ut på väldigt många olika sätt.
Malin Wollin skriver att hon ska hålla ihop för sin egen skull. Och även om hon tycker det är en väldigt dålig idé att hålla ihop för barnens skull skriver hon:

Men när man har valt att bilda familj har man ett ansvar att göra allt för att försöka få ihop det och jag tror att många inte vill försöka, de orkar inte, ids inte.

Eftersom barn ”klarar det mesta”, eftersom barnen vill att mamma och pappa ska vara glada, eftersom schmestersom.

Och jag förstår mig inte på det. Varför har man ett ansvar att göra allt för att försöka få ihop det? Man har ett ansvar att ta hand om det barn man satt till världen. Vilken typ av relation man har till den andra personen man gjort det tillsammans med spelar väll ingen roll? Så länge man inte bråkar eller liknande då. Men att man ska "göra allt" för att "hålla ihop" är en så förlegad och idiotisk tanke. Jag förstår inte självändamålet med att "hålla ihop". För mig är "hålla ihop" ett medel för att nå fram till ett mål. Inte ett mål i sig. Och jag tycker hela tanken med att "hålla ihop" som mål i sig är bakvänd och skapar många dåliga situationer för väldigt många. Det är många som fortsätter "hålla ihop" i relationer som är negativa just eftersom det är det som är normen och det är så man förväntas göra. Jag vet personligen flera personer som mått väldigt dåligt i relationer men inte tagit sig ur dom eftersom dom trott på myten om att "hålla ihop" är ett mål i sig och istället mått sämre och sämre.
Så både för ens egen och för barnens skull tycker/tror jag att man ska ha som mål att vara lycklig och harmonisk i livet. Vilka medel man använder för att komma dit spelar mindre roll, så länge man inte gör det på andras bekostnad.
Det tycker jag är en bra grund att bygga på.