Jag läser i Aftonbladet om den senaste valundersökningen och jag tycker det ser ganska lovande ut.
Det rödgröna blocket ligger på 48.2% mot Alliansens 40.9%. Ett KD som ligger under 4% ser jag också som mycket positivt. Det vore skitbra om dom ramlade ur och det skulle göra mig glad att se att deras konservativa intolerans och familjebildningar inte längre anses särskilt lockande.
Ett starkt miljöparti ser jag också som positivt och dom har ju fått en ordentlig boost dom senaste åren pga klimathot och liknande. Det var på tiden, miljön har varit en viktig fråga länge. Det är bara först nu såpass många håller med.
Tragiskt dock att vänstern inte kan vara lika bra på att få ut sin politik efter den senaste tidens finansoroligheter. Som jag ser det borde Vänstern ha varit lika aktiva och sett en lika stor ökning efter det här som miljöpartiet sett efter klimathoten. Men icke. Jag har knappt sett någonting från deras sida. Till stor del beror det väll på att jag följer svensk parti-politik såpass lite som jag gör men jag har ändå liiiiite koll. Mer än genomsnittet iaf skulle jag tro. Och om inte jag har sett det har inte så många andra gjort det heller. Det är synd. Jag tycker vi behöver en stark vänster, inte minst för att hålla högerkrafterna inom S tillbaka. Den högerpolitik som sossarna förde under sina 12 år vid makten är inte den politik jag tror deras väljare röstar på.
Sverigedemokraterna fortsätter få ökat stöd och jag tar för givet att dom kommer in i riksdagen 2010. Som tur är verkar deras roll bli betydelselös. Men jag är rädd för att missnöjet med "dom där jävla blattarna" kommer öka ännu mer om Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och blir ignorerade av alla andra partier. Jag tror att den ukna ilska som ligger och pyr kommer få en ordentlig boost och det kommer pratas än mer illa om invandrare och andra som inte "ser svenska ut". Många arga unga män som idag pratar om politikernas konspiration med att göra så att Sverige inte är "svenskt" genom att ta hit massa invandrare kommer få mer bränsle på sin eld om det parti dom sympatiserar med blir ignorerat.
Jag ser hela grejen med Sverigedemokraterna som en potentiellt farlig utveckling. Jag vet inte hur man ska hantera det. På många sätt känner jag att det politiska etablissemanget får skylla sig själva, det är till stor del deras dåliga och segregerande invandringspolitik dom senaste 20 årten som har gjort att ett parti som Sverigedemokraterna har kunnat bli en så legitim politisk kraft som det är idag.
Fast, det är ju inte det politiska etablissemanget som drabbas egentligen, det är dom som inte passar in i Sverigedemokraternas bild av vad som är "svenskt".
Att Piratpartiet ser ut att komma in i riksdagen ser jag däremot som något väldigt positivt. Jag kommer antagligen inte själv rösta på dom i riksdagsvalet men jag ser dom som ett oerhört bra alternativ till att rösta blankt och jag ser dom som en bra och positiv kraft som kan bidra till att debatten kring personlig integritet och upphovsrätts frågor hamnar någonstans där vi, folket, faktiskt känner att någon är på våran sida.
Jag hoppas verkligen att alla som sympatiserar med partiet verkligen går och röstar på dom när det är dags. Jag ser möjligheter till ökat valdeltagande här, alla som tänker: "det är samma skit alltihopa" har här en möjlighet att rösta på något som inte är det. Jag ser också ett ökat valdeltagande som en möjlighet att kanske hindra Sverigedemokraterna från att ta plats i Riksdagen. Om tillräckligt många går ut och röstar på andra partier så minskar den delen som Sverigedemokraterna kan få.
Bland övriga partier antar jag att F! är största parti. Jag känner mig kluven till dom, jag tycker Vänstern har tappat nästan hela sin feministiska sida. Feminism är kanske inte en höger-vänster fråga i sig men många av dom frågorna det handlar om är det. Jag tycker det känns ganska bra med ett parti med en tydlig feministisk prägel. Men dom känns så marginaliserade, dom har ingen del i debatten. Och när dom väl haft det har det varit allt annat än positivt.
Jag känner mig fortfarande ganska uppgiven kring svensk partipolitik, valet 2006 där Alliansen går till val på bland annat försämrad och dyrare a-kassa och vinner för att efteråt möta kritik från sina egna väljare för det dödade mitt intresse. Man kan inte klaga på ett parti som genomför det dom gått till val på. Tyckte du det var en dålig idé, rösta inte på dom. Men nej, folk verkade mer intresserade av ombyte än faktiska frågor. Och så länge det är dom som avgör hur det går i valen känns det inte som jag orkar engagera mig.
Men ändå tänds ett litet hopp, vi kan förändra saker och göra det bättre. Vi har makten, om vi bara var tillräckligt många som använde oss av den kunde vi förändrat saker och ting.
tisdag, juni 23, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar