Låt inte affärsdrivande cyniker ta över skolan
Inför hotet att allt fler skolor kommer att privatiseras lägger sig både socialdemokraterna, så när som Marita Ulvskog, och stödpartierna platta. Det är gåtfullt på gränsen till det obegripliga. Katastrofen är ju på väg mitt på ljusa dag, ingenting sker i det fördolda.
Frågan är särskilt värd att återkomma till sedan inte mindre än tolv lärare med erfarenhet från ett av dessa geschäft i skolprivatisering skrev ett avslöjande inlägg i Svenska Dagbladet (27 augusti). De hade alla erfarenheter från bolaget Walthers gymnasium, ett av de mest expansiva företagen på den nya marknaden. Deras redogörelse var kanske föga förvånande, men ändå ytterst alarmerande. Ändå bemöts de bara med tystnad.
Walthers gymnasium AB startade med en enda skola i Haninge 2001, men bedriver skolaffärer redan nu på fyra platser i Stockholmsområdet, Karlskoga och Västerås. Expansionsplanerna omfattar Eskilstuna, Växjö, Norrköping och Jönköping. Vinsten i företaget är strålande, 20 procent av omsättningen. Aktieutdelningen för de senaste åren ligger på 13,5 miljoner för de två ägarna. Men vinsterna återinvesteras inte i undervisning eller personal utan spenderas på sådant som inköp av en bostadsrätt till huvudägaren.
Och hur uppstår vinsterna? Egentligen är det självklart. Genom att ha halva den lärartäthet som den kommunala skolan har och bara hälften av lärarkåren med formell kompetens, färre löner och lägre löner med andra ord.
En annan typ av kostnadsreducering ligger i metoden att renodla utbildningen så att man får en ”tydlig profil på it och fotboll”. Skolverket har inte oväntat konstaterat att eleverna som är offer för denna affärsverksamhet inte når upp till godkänt betyg. Eleverna får alltså genom sämre undervisning bidra till de strålande vinsterna i företaget. Och det är vi skattebetalare som står för fiolerna, vi betalar alltså skatt för att samvetslösa typer skall berika sig på att förstöra våra barns lagliga rätt till undervisning.
Den affärsidé som ägarna bakom Walthers gymnasium AB representerar tycks vara det numera vanligaste skälet till uppkomsten av så kallade friskolor.
Det näst vanligaste motivet till skolprivatisering ligger i religiös extremism. Vi är redan i närheten av hundratalet religiösa friskolor, påfallande ofta i regi av rena galenskapssekter med ett fundamentalistiskt antidemokratiskt program. De barn som har oturen att födas i en extrem religiös miljö löper följaktligen risken att handikappas socialt, mentalt och intellektuellt för resten av livet. Vilket givetvis är olagligt. Skollagen talar om allas lika rätt till en fullgod undervisning.
Vårt skolväsende håller på att kriminaliseras, med ett hårdare ordval, och ändå protesterar inte den politiska oppositionen. Socialdemokraternas enda hjärtefråga när det gäller skolan tycks fortfarande vara att stoppa alla betyg. Och miljöpartiet bedriver en hård kamp till försvar för det nya systemet med hjälp av mer eller mindre hycklande formella argument. Som exempelvis att alternativet till nuvarande skattefinansierade system för att förstöra barn vore att aktörer som Saudiarabien gick in på den svenska skolmarknaden. Vilket givetvis är ett nonsensargument, eftersom saudiarabiska krav på korrekt undervisning inte har en chans att godkännas av Skolverket.
De borgerliga har redan börjat få kalla fötter. Att de från början ville privatisera skolan är ju inte så konstigt eftersom de av dogmatiska skäl anser att allt som drivs privat är bättre än det som drivs statligt eller kommunalt. Men till och med skolminister Jan Björklund har börjat dra öronen åt sig och funderar åtminstone över att rensa floran av religiösa dårhusskolor.
Privat undervisning varken kan eller behöver förbjudas. Men det är ingen lag på att den måste skattefinansieras, så att samvetslösa typer kan berika sig på mental barnmisshandel, eller att religiösa fanatiker får odla anhängare.
Vi är inte skyldiga enligt några som helst internationella avtal att skattefinansiera sådant. Det finns inga lagliga hinder att återdemokratisera skolan så att alla barn med skattebetalarnas glada hjälp får lika god undervisning. Extraundervisning i religion och specialpedagogik på fritiden måste vi kanske betala för. Men det är en helt annan femma. Och med det systemet blev vi åtminstone av med affärsdrivande cyniker som Walthers gymnasium AB.
Den rent politiska problemformuleringen är enkel: En demokratisk skola är en bra idé. En odemokratisk eller kraftigt försämrad skola är en dålig idé.
Eftersom den politiska motsättningen är så enkel kan jag ibland grubbla mig tokig på en lika enkel fråga: Var håller den politiska oppositionen hus?
Sämre undervisning ger vinst i svenska friskolor
Den just nu snabbast växande affärsbranschen i Sverige är privatiseringen av vårt skolväsen. Det är strålande tider för privatiserarna och deras inkomster är bombsäkra eftersom de kommer från oss skattebetalare.
Svenska Dagbladets näringslivsbilaga hade nyligen en föredömligt klargörande genomgång av geschäftet (6 december). Högertidningens entusiasm är inte att ta miste på även om ord som ”aktörer” eller ”spelare på marknaden” gör ett oavsiktligt oaptitligt intryck på en läsare som vill tro på barns lika rätt till skolgång.
Men de redovisade siffrorna är iskallt klara. I januari i år fanns det 683 privatiserade grundskolor och 389 privatiserade gymnasier. Nästa läsår tillkommer 215 nya grundskolor och 302 nya gymnasier och en sådan expansion har vi inte sett sedan it-galenskapen för sju, åtta år sen.
Expansionen har ingenting att göra med idéer om en bättre skola eller en skola med en annan inriktning eller pedagogik. Det är ren och skär business.
”Varför är investeringsbolaget Bure verksamt inom friskolebranschen?” frågar SvD-reportern och får svaret från bolagets vd att det ju handlar om ”en lågriskbransch”.
Just det. Den låga risken beror på att inkomsten per elev garanterats av skattebetalarna. Ersättningen per elev var förra året 63 500 kronor i Göteborg och 77 400 i Stockholm.
Affärsidén är alltså enkel. En kommunal skola förväntas göra av med den anvisade penningsumman per elev och läsår. Den ska ju inte gå med vinst. Men:
”Våra aktieägare har tagit en risk genom att investera i (privatskolor) och vill självklart ha utdelning på pengarna, säger Bure Equitys vd Mikael Nachemson” (SvD).
Och det går ju bra: Privatskolegeschäftet i Sverige ”har vuxit till en miljardindustri. Sex av de största aktörerna tjänade tillsammans över 150 miljoner kronor förra året visar SvD Näringslivs granskning.”
Vinst i sig är inte något fult bara för att det är kapitalismens bärande princip. Volvo måste gå med vinst. Till och med små författeriaktiebolag måste gå med vinst.
Men det var ju inte denna enkla princip som skapade privatskolepolitiken. Det var en idealistisk borgerlig ideologisk princip som var upphovet. Nämligen föreställningen att allt privat enligt naturlagarna måste vara bättre än allt som är statligt eller kommunalt, en ideologi som just nu ställer till stor skada för det statliga svenska näringslivet som leds till slakt av nuvarande regim.
Då hade det kanske varit mer naturligt att borgarna kallade de privatiserade skolorna för privatskolor. Men det ordet låter överklass och därför hittade man på den genialiskt förskönande omskrivningen ”friskolor”. Privata skolor är fria. Således är de kommunala skolorna...?
Nu när hela skolväsendet i rasande takt håller på att raseras till följd av en mer flummig än genomtänkt ideologisk princip borde till och med upphovsmännen (och de mer aparta privatskoleentusiasterna i miljöpartiet) ställa sig frågan hur man gör vinst på skolundervisning. Privatskolor utan vinst kan ju inte finnas.
En metod är förstås att som i Täby sälja skolor till partikamrater och till ett alldeles för lågt pris. Då gör kamraterna ett klipp i samma ögonblick de skriver under köpekontraktet.
Men den långsiktiga metoden är förstås att spara in på kostnader. Om privatskolan får 77 400 kronor per elev så gäller det att - till skillnad från den kommunala skolan - lägga ner ett mindre belopp på eleven. Mellanskillnaden är vinsten. Märkligt nog har jag inte sett någon politiker i den annars rätt omfångsrika skoldebatten göra detta lika enkla som självklara påpekande.
Om man alltså anställer mindre kompetenta lärare så blir de billigare. Om man tar bort besvärliga ämnen i kostnadshänseende från schemat. Om man inför en muta eller en avgift för högre betyg. Så gör man vinst. För att bara nämna tre möjligheter.
Vinsten uppstår följaktligen genom försämrad skolundervisning, på något annat sätt går det inte. Såvida man inte slår in på affärsidén elitskola för överklassens barn med extra avgifter. Men båda metoderna är orättvisa och odemokratiska.
Det vore onyanserat att säga att alla de borgerliga partierna medvetet strävar mot ett mer orättvist samhälle, och privatskoledogmatikerna i miljöpartiet gör det definitivt inte. Så varför då behålla systemet? Därför att det är förbjudet att förbjuda privatskolor, svarar dogmatikerna. Visst. Men det är inte förbjudet att dra in skattefinansieringen av geschäftet.
Nå, Mona Sahlin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar