lördag, januari 05, 2008

Jakten på den ultimata effektiviten

...eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska marknadsekonomin.

Den senaste tiden är det många saker som har fått mig att fundera mycket på det här med "fri marknadsekonomi" och hur "konkurrens" alltid gör allting bättre.
Ju friare regler desto bättre för alla.
Den marknadsliberala idén om den helt fria politiskt okontrollerade marknaden har jag alltid ställt mig emot av flera anledningar och då främst pga att den går emot mina demokratiska värdegrunder då den ger mer makt till rika och mindre till fattiga. Men det är ju en del i det hela, dom som är lyckade och "bra" människor (rika) ska ha mer makt och inflytande än dom som är misslyckade och "dåliga" (fattiga). Så är det bara, det är så naturen fungerar, den som är starkast befinner sig överst i hierarkin och har mest makt.
Alla har möjligheter för att ta sig till toppen och det finns inget värde i att alla ska ha samma inflytande.
Vill man ha mer inflytande får man helt enkelt se till att bli mer framgångsrik och skaffa sig det.
Eftersom alla har samma möjligheter är inte inte odemokratiskt med ojämna maktförhållanden menar förespråkarna av det.
Jag håller inte alls med utan tycker det är en ful syn på demokrati.
Jag förespråkar inte alls en planekonomi utan jag ser en demokratiskt kontrollerad marknadsekonomi med socialiserade alternativ som ett i dagsläget högst realistiskt och bra alternativ.
Idag har vi snarast en starkt odemokratiskt kontrollerad marknadsekonomi som breds ut under "den fria marknadens" banderoll när det egentligen handlar om en än mer kontrollerad marknad fast med andra regler.

Det och andra saker såsom mervärde/profit och andra saker har alltid gjort mig skeptisk men på sistone har det varit lite andra saker som fått mig att fundera på det hela.
Det började egentligen med en kolumn om ICAs ommärkning av köttfärs jag läste där kolumnisten menade att vi konsumenter har stor skuld till att affärerna gör på det viset då vi hela tiden jagar efter det bästa priset, vi är inte villiga att betala ett öre i onödan.
Det är omöjligt för affärerna att hålla sån 100%-ig effektivitet och vid så hård konkurrens blir det lätt för affärerna att ta genvägar och småfuska lite.
Sen har jag läste en del på Hate the world och det är inte svårt att dra samma typ av tänk dit.
Tänker framförallt på ullindustrin som jag har trott varit en ganska gemytlig grej.
Får som springer runt och är lyckliga och klipps lite då och då och eftersom det till stor del kommer från Australien så gillar dom flesta får att bli klippta då det blir lite varmt för dom med tjock ull.
Mysigt och bra liksom.
Men det är lätt att välja att tro på den bilden när man läser om hur verkligheten ser ut för det är banne mig ingen trevlig läsning.
Om vi säger att ullindustrin till en början ser ut som jag föreställer mig den så är den kanske inte så effektiv men fungerar bra.
Men sen börjar en ullfarm att börja använda sig av Merino-får med skrynkligt skinn och kan på så vis erbjuda säg 10-15% billigare ull än alla andra konurrenter.
Då måste alla andra följa med för att kunna erbjuda likvärdiga priser.
Sen börjar en ullfarm med att betala sina arbetare per kg istället för per timme och sätter press på arbetarna att klippa så mycket som möjligt utan hänsyn till fåret och sen följer andra osv osv osv.
Hetsen efter den ultimata effektiviteten tar ingen hänsyn.
Vi konsumenter bara blundar och köper det billigaste vi kan hitta som håller duglig kvalitet helt utan åtanke på varifrån det kommer.
Men företagen gör det inte lättare för oss att faktiskt veta om vad det är vi köper då dom försöker lura oss hela tiden.
En ny grejen är att använda sig av djurprodukter som stoppning och dekorationer på gosedjur och andra saker som är behandlat för att se ut som syntetmaterial eftersom många väljer att inte köpa djurprodukter.
Eller hur ofta ser man inte:
Designed in Sweden
Made in China
Allt för att vi ska luras att tro att det vi köper är något annat än det vi köper.
Men inte för att vi anstränger oss med att försöka veta heller, det är lättare att blunda och låtsas som ingenting.
Vi vet att djur plågas och lider och vi vet att arbetare jobbar under fruktansvärda förhållanden för att vi ska få våra billiga varor men ingen bryr sig. Alla är för upptagna med att göra nästa klipp.
Och vad gör våra politiker?
Varför förbjuder man inte sånt här? eller åtminstone sätter upp regler för att informationen om var det kommer ifrån ska vara tydlig så att man som konsument faktiskt kan ta ett beslut?
Jag är egentligen starkt emot att man ska behöva ta den här typen av beslut varje gång man går och handlar, det är en ohållbar demokratisk process.
Men det är iaf det minsta man kan kräva att man ska kunna ha ett tydligt val.

Men det som är poängen med det här svamleriet är att jag är trött på en hets efter den ultiamta effektiviteten, efter det bästa klippet osv.
Det krävs en del resurser för att göra saker och jag förstår inte varför det ska vara så svårt att betala vad det kostar för dom saker man vill ha.
Tycker man inte att den saken är värd vad den egentligen kostar får man väll låta bli att köpa den och köpa något annat.
Eller prioritera bort något annat för att ha råd med det man verkligen vill ha, eller köpa lite mindre.
Det gäller så mycket saker, alltifrån alkohol till kläder till kött och annan mat.
Jag är inte mycket bättre själv men jag ska försöka bättra mig.
Hoppas du också gör det.

2 kommentarer:

az sa...

Får blir inte varma och vill klippas, sådär som man tänker sig den gemytliga bilden. Om man låter bli att klippa dem så får de lagom mycket ull för det klimat de lever i. Förutsatt att det är ett klimat de tål överhuvudtaget förstås.

Mattias S sa...

Ok, så inte ens den bilden kan man ha kvar. :(