Broder Daniel...

Markus Larsson skriver bra om bandet i Aftonbladet, jag får gåshud och blir inspirerard:

Broder Daniel har alltid haft en lite speciell plats i mitt hjärta och betydelsen av bandet för mig kan nog ses mer i Håkan Hellströms solokarriär, Theodor Jensens The Plan eller rent av Anna Ternheims cover på Shoreline än i Broder Daniel själva. Men dom har alltid legat där som en grund, som något att gå tillbaka till. Något som betyder så mycker mer än bara musiken man lyssnat på. När Anders Göthberg tog livet av sig i våras kändes det på något vis inte så mycket för mig. Hans död blev bara mer en bekräftelse på all smärta och alla känslor som förmedlats genom deras musik. Jag trodde att musiken var ett utlopp för känslorna och en gemenskap där smärtan inte behöver döljas eller tas bort genom död. I helgen gör dom sin sista spelning på Way Out West. På sätt och vis önskar jag att jag var där, på sätt och vis nöjer jag mig fint med att inte vara det. Få band har nog varit så inflytelserika över sin publik som Broder Daniel, någonsin. Eller om det är tvärtom.
Jag vill väll avsluta med ett tack, tack Broder Daniel, tack Teodor Jenssen, tack Håkan Hellström, tack Henrik Berggren, tack Anders Göthberg, tack Daniel Gilbert, Johan Neckvall och tack Lars Malmros. Ni har haft en underbar karriär och jag hoppas ni gör en magisk spelning imorgon.

Tänkte avsluta med en video, bland låtar som Shoreline, When We Were Winning, Underground, What Clowns are We osv så är det ändå den här som känns given på något vis.