Under stora delar av våren och då och då under sommaren har jag smågrunnat på det här med folkslag som kämpar för ett eget land.
Det finns många exempel på hur tanken med ett folk ett land styr saker och ting.
Israel är ju ett tydligt exempel där det skapades som judarnas land, dom hade rätt till det, dom var där först, eller nått.
Senast känns ju Sydossetien som ett exempel där det inte finns enighet kring nationsgränserna.
Kurderna med sitt Kurdistan är ju ständigt återkommande, som i DN nyligen t.ex.
Hela före detta Jugoslavien är ett annat exempel.
Det kanske bara är jag men jag tycker hela tanken med Nationalstat där folkslag är viktigt känns inte bara gammalmodigt utan rent av rasistiskt och äckligt.
Jag har tidigare alltid känt en väldigt stark medkänsla för "det förtryckta folkslaget" som kämpar för sin frihet och självständighet.
Men sen har det slagit mig, varför i helvete då?
Vad har deras etnicitet med landstillhörighet att göra?
Varför ska dom ha ett eget land bara för att dom har en viss etnicitet?
Jag kan inte respektera det, jag ser ner på dom tankarna. Det känns jävligt omodernt och jag ser på dom som outvecklade folkslag som inte är med på 2000-talet än.
Det låter jävligt fel när jag skriver det och jag får stor lust att formulera om mig men det som står här är så jag känner och tycker.
Det gör mig bara så jävla trött att tänka på att utanför min lilla bubbla så domineras världen av omoderna tankar som jag inte ens kan ta till mig för en sekund.
Jag kan däremot förstå det till stor del, när man som minoritetsfolkslag inte får plats i ens lands historiebeskrivning känner man sig utstött. Man känner sig inte som en del av landet. Ta Samerna här i Sverige bara, hur mycket vet du om deras historia? När vi läst om svenska kungar och andra historiska händelser, har Samerna ens nämnts en enda gång under hela historian? Jag kan inte dra mig till minnes det. Ingenting.
När man inte pratar om hela landets historia utan bara majoritetsdelen är det inte så konstigt att minoriteten känner sig utanför och vill slå sig loss och starta eget.
Ett land där dom kan titta på sin egen historia och leva ut sin kultur på ett mer offeciellt sätt.
Det är ändå viktigt på något sätt och det blir viktigare när man inte får utlopp för ens kulturella historia mer offentligt.
Jag pratade med Johan på Mengeles Newsroom och han tog som exempel på hur man ser utlandssvenskar som är väldigt måna om att fira Midsommarafton och dansa smågrodorna och hur viktigt det blir med knäckebröd och Kalles Kaviar osv.
När man i det offentliga rummet inte ser sin egen kultur blir det viktigare att leva ut den på andra sätt.
När ett folkslags historia inte får plats i dess nations historia blir det viktigt att hitta den någon annanstans.
Att skapa sig ett offentligt rum där ens folkslags kultur och historia kan få komma fram.
Men att då kämpa för självständighet blir genast något som bekämpas av den styrande makten. Det är ju ett land som har bildats på ett sätt och delar kan inte bara komma och bryta sig loss hur som helst.
Någon tog som exempel på hur vi Svenskar skulle reagera om Skåne helt plötsligt deklarerade sig som självständigt.
Fast, vi skulle ju mest rycka på axlarna tror jag, iaf jag. Ok. Vill dom vara självständiga så visst. Varför ska vi hålla kvar dom?
Känns jävligt onödigt och kan vi inte prata om varför dom vill bli självständiga istället och komma överens om en kompromiss där dom blir tillfredställda på annat sätt utan hela grejen med att bli självständiga. Det blir ju inte jobbigt med all byråkrati och andra praktiska saker.
Och den mogna rationella reaktionen känns ju helt solklar för mig och jag blir så konfunderad när jag ser på hur dom frågorna hanteras på andra ställen i världen och hur jävla tafatt och inkompetenta världssamfundet är på att medla i konflikterna.
Jag är inte ett dugg insatt i Same-frågan men såpass mycket vet jag att det absolut inte sköts på ett sätt som jag tycker är modernt och rationellt.
Så jag vet inte hur det är med att kasta sten i glashus direkt, hade behövt sätta mig in mer i den frågan, och alla dom andra frågorna, för att egentligen ge en vettig analys och så.
Men detta är bara lite tankar jag ville skriva ner och dela med mig av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Säg mig bara detta, har ett folk rätt att bestämma över sin egen framtid eller är det mer rätt att låta inkräktare komma och bestämma? Hur skulle du känna ifall en ryssarna kom till Sverige, döpte om dig till Boris, inte lät dig prata svenska och spottade på dina föräldrar för att de bar traditionella svenska kläder?
På fråga A svarar jag: Inkräktare är aldrig rätt och på fråga B svarar jag: Dåligt.
Säg mig bara detta, hur är dina frågor det minsta relaterade till det jag skrivit?
"Varför ska dom ha ett eget land bara för att dom har en viss etnicitet?
Jag kan inte respektera det, jag ser ner på dom tankarna. Det känns jävligt omodernt och jag ser på dom som outvecklade folkslag som inte är med på 2000-talet än."
Det är lätt för dig att säga, som svenskar har ni fått bestämma över er egen framtid sedan långt tillbaka, men det skulle låta väldigt annorlunda ifall ni var i vår situation. Du ser bara fram till din egen näsa.
Visst gör jag det. Men dina frågor är helt irrelevanta ändå.
Och hela mitt raljerande går ju ut på just det att minoritetsfolkslagen inte fått plats och därmed blir strävan efter ett eget land stark.
Hade dom fått plats i det land dom bor i hade det inte behövts.
Vilken etnicitet har du?
Ditt "raljerande" antyder mera på att du inte vill att det ska finnas någon strävan längre, som om du förutsätter att alla folkslag behandlar sina minoritetsfolk som människor. Jag är själv kurd från iranska(ockuperade) Kurdistan.
Det du beskriver stämmer in på baskierna möjligtvis, då dessas kulur i princip har återupplivats av spanjorerna. De har också fått allt erkänt och dessutom hållit flera folkomröstningar angående självbestämmande eller självständighet. De har valt att förbli en del av Spanien medan vi tvingats bli en del av turkiet, iran, irak etc.
Synd att mitt raljerande blev så otydligt, jag menar mer att förtryckandet av minoritetsgrupper är det som får dom att vilja bli självstädniga och desto mer dom vill bli självständiga desto mer förtryckts dom av regimen för att hålla ihop landet.
Så det hela är en ond cirkel.
Tack för dina kommentarer förresten, dom uppskattas!
Att man vill ha ett eget land är främst för att man vill säkerställa att man inte blir underkuvad av någon annan folkgrupp.
Självklart är det bättre att försöka samsas men när det finns odemokratiska länder som enbart vill att deras majoritet ska vara landets enda officiella folkgrupp så finns det kanske inte annat val än att försöka ta styret som rör ens egen grupp i egna händer, detta självstyre kan då vara i form av autonomi, federalism eller självständigt land.
ferhat: Ja, det är ju lite den problematiken jag pratar om.
Jag vänder mig bara emot grundtanken på att ett visst folk ska ha ett eget land.
Som Israel t.ex, helt absurt.
Jag kan inte förstå tänket om ett folkslag, ett land.
Men som jag skriver om så kan jag förstå hur det växer fram och varför det blir så viktigt.
Först och främst lätt för dig att kalla det här för dumheter då du har ett land och där dina mänskliga rättigheter accepteras. Jag har verkligen inget emot tanken av ett mångkullturelt samhälle.
Men vi kurder som är från den turkiska delen tvingas leva som turkar. Eftersom det enligt dem inte finns kurders så kallas vi för bergsturkar. Enligt dem så är den enda flaggan den turkiska flagga, det enda folket turkar och det enda språket turkiska.
Dessutom är det kurdiska folket uppdelat mellan fyra gränser. Har vi inte rätt att leva tillsammans? Det du kallar för dumheter har hundra tusentals människor dött för.
Snälla söta rara, kan du inte försöka se på världen ur andra perspektiv också, bara lite? Sånt som du tar för givet är som en dröm för andra.
Alltså, är det jag som är otydlig eller är det ni som läser dåligt? :)
Jag inleder med att säga att jag inte kan förstå ett visst sätt att tänka och går sedan vidare med att ge en förklaring till det.
Är det en så svår tankekedja att följa?
Jag kan inte känna det dom känner, jag kan inte relatera till vad dom känner.
Men genom att titta på hur deras historia ser ut så kan jag försöka förstå.
Tankekedjan går som så här:
Förutsättningslöst vara på minoritetens sida - börja ifrågasätta hela grejen - börja analysera - börja se mönster och förklaringar.
Trevligt med många kommentarer och en del känns ändå givande men antingen har jag varit extremt otydlig eller så har ni redan bestämt er när jag skriver om "outvecklade folkslag" och slutat ta till er det jag skriver.
Skicka en kommentar