Små men ändå stora besvikelser...

Ibland bygger jag upp så här stora förhoppningar på små små saker och självklart blir jag jättebesviken när den lilla saken inte direkt utvecklar sig till något jättebra på en gång. Jag är så medveten om det här men jag kan ändå inte låta bli och hindra mig själv. Det blir också jävla jobbigt när jag i situationer som sådana inte kan fokusera på saken i sig utan bara tänker på hur jag vill det ska utveckla sig. Vilket i sig är jävligt dumt då alla saker som faktiskt utvecklat sig sådär bra är saker där jag bara tagit det som det kommit och det är enkelt att i efterhand se varför. Eller nått. Men det är irriterande att jag ska bli så besviken på saker som jag redan vet kommer hända och som i sig egentligen är positivt, bara inte positivt nog snart nog. Och den som gapar efter mycket... Bah! Det ska nog bli bra till slut ändå.

Och på tal om besvikelser, Ara Abrahamians OS-guld borde vara verklighet vid det här laget.