Tråkdag...

Sitter och slösurfar och skjuter upp att ta tag i saker jag borde. Det är ju gott om tid.
Iaf så sitter jag och googlar lite på polyamorös och hittar en del mer eller mindre intressanta saker.

Tyckte det här var ett ganska tydligt exempel på en vanlig frågeställning:

Att hävda att det handlar om att ingen kan uppfylla alla ens behov? Nej, visst är det så, men måste man ha en kärleks- eller sexuell relation med varje person som är "rätt" på något sätt?

Och det är ju sant. Man MÅSTE ju inte ha en kärleks- eller sexuell relation med alla som känns rätt. Men varför ska man låta bli? Jag tycker den frågeställningen är helt bakvänd. Varför ska man låta bli? Det förstår jag inte och jag kan inte för mitt liv hur man kan utgå ifrån att kärlek, och sex, är något som är fel och dåligt. Är det något man ska försöka låta bli så mycket som möjligt? Jag fattar inte. Kärlek och sex är underbara saker, varför ska man inte ägna sig år det så mycket som möjligt?
Om jag har en vän som jag är kär i, varför ska jag låta bli att vara kär i den? Varför ska jag avstå från en kärleksrelation med den personen? Jag kan inte förstå det. Hur kan man argumentera för mindre kärlek?
Eller om jag har en vän som jag hade en stark sexuell attraktion till och den till mig. Och vi hade fantastiskt sex. Vi klickade jättebra och sexet var jättebra. Varför ska vi låta bli att ha sex med varandra då? Jag förstår inte hur man utgår ifrån att kärlek och sex är något som ska undvikas.
Känns som jag upprepar mig ganska mycket, men det är svårt för mig att förstå.

Sen var det den här bloggposten som faktiskt kändes väldigt egen och som argumenterade emot poly på ett för mig helt nytt sätt.
Att poly-förhållanden på något sätt skulle vara något som propagerades av den styrande makten för att lukra upp pöbelns makt och göra dom lättare att kontrollera.
Det känns förbluffande absurt.
Jag menar, ligger inte motsatsen mycket närmre till hands?
Hur stor del av alla musik på radion handlar om mononormativ kärlek? I hur många filmer är mononormativ kärlek en stor del av handlingen? I hur många tv-program och tv-serier skildras mononormativ kärlek? I hur många relations- och sex-frågespalter besvaras frågorna utifrån en mononorm? Propagandan för mononormativitet är extrem.
Och hur får man ett lydigt folk? Jo, man gör dom upptagna med annat.
Föräldrarna måste jobba så dom har råd att försörja familjen, när dom jobbar har dom inte tid att ta hand om barnen så mycket som dom kanske hade behövt, barnen blir mer påverkade av utomstående krafter, marknadsföring mot barn får barn att bli allt bättre konsumenter, föräldrarna måste jobba mer för att ha råd att försörja familjen då barnens konsumtion blir allt dyrare, föräldrarna får ännu mindre tid med barnen som i sin tur blir allt mer påverkade av utomstående krafter och allt bättre konsumenter som kräver allt mer pengar och föräldrarna måste jobba ännu mer osv. Och att det är meningen med livet fortsätter propageras genom media i både film, tv, böcker, tidningar och musik.
Så får man föräldrarna för upptagna med jobb för att orka engagera sig politiskt eller ta hand om barnen ordentligt och pöbeln gör precis det man vill. Konsumera utan att bry sig särskilt.
Känns inte det som en mycket troligare konspirationsteori?
En där man dessutom kan se polyamori som en räddning, där man går ihop flera. Där man kan hjälpas åt och avlasta varandra mer. Där barnen får mer stöd och intryck av fler vuxna än bara dom där två som är upptagna med eller trötta av jobbet. Osv.
Bara en liten tanke jag ville skriva av mig.