Vad i helvete?!?!?!

Via Hoe-looking-man hittade jag det här. Och jag kan inte annat än gapa förbluffat över följande mening:

När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?

Jag har sett slag över munnen på nära håll, det var ingen ömhet i det. Ingen alls. Kan det finnas det? Jag vet inte, antagligen. Den magnifika kraften i ett försoningsknull? Jag vet inte ens vad det betyder, jag hade nog inte förstått det mindre om det varit skrivet på kinesiska. Allt deras prat om "biologiska varelser" och "riktiga män" gör mig bara illamående också. Inte ens där dom börjar skriva något jag håller med om kan jag hålla magen i skick.

Så länge vi förtränger våra djupaste önskningar, tiger om våra fantasier, inte vågar ge oss hän inför varandra, kan vi aldrig bli två levande biologiska varelser.

Jag tycker också det är fel att förtränga mina djupaste önskningar och fantasier och att inte ge mig hän inför mina älsklingar. Men det är ju så jag är, det är vad jag tycker, för mig. Och jag gör ju det. Det är läskigt i början då man är så van med känslan av att sex öht är något lite fult som ska göras i skymundan och hållas privat och framförallt sånt som faller utanför normen. Men när jag börjar visa allt och inte blir dömd för det utan tvärtom blir uppskattad och älskad så kände jag inte bara en stor lättnad och frihet inför andra utan också inför mig själv.
Men vad sjuttsiken menar dom med biologiska varelser? Människan kan aldrig bli en rent biologisk varelse så länge vi har ett samhälle att leva i. Och vi kommer alltid att vara en delvis biologisk varelse. Så jag vet inte alls vad dom menar.
Sen förutsätter dom en tvåsamhet också vilket gör att deras analys och lösning på dagens relationsproblem känns ännu fattigare och substanslös.
För att inte tala om hur dom skriver om hur andra är på ett sätt som tar för givet att dom vet om den sanna bilden, som den här godbiten:

Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat.

Är det så det är? Jag vet inte, men det gör inte dom heller. Visst har dom rätt i att den manliga rollen blivit mer komplex på senare tid, men är inte det bra? Jag tycker det är jävligt trist om det finns ett enkelt mansideal som alla män ska leva upp till. Och det mansideal dom verkar tycka om verkar vara ett riktigt jävla svin. Hustrumisshandlare, otrogen, inte ta hand om barn, inte hjälpa till med hushållssysslor.
Men sen är det ju så att jämställda par bråkar mer än andra, som jag skrev en kortis om här. Så visst vore det lättare om man hade ett förhållande där mannen faktiskt levde upp till det idealet och kvinnan, ja, hon stod ut med det helt enkelt.