Piratkopiering, upphovsrätt, kulturproduktion och framtiden...

Jag läser Malmqvists Milstolpar där han idag tar upp Svensk musik under 00-talet och det är verkligen ett fantastiskt musikdecennium för Sverige. Ett decennium som från skivbolagshåll mest handlat om att piratkopieringen förstör all musikproduktion. Något som jag tycker är lite motsägelsefullt, Sverige är det landet i världen som piratkopierar mest, per capita, och samtidigt är vi det landet i världen som exporterar och producerar mest musik, per capita. Eller det stämmer kanske inte, England och USA ligger kanske före oss även per capita. Jag vet inte riktigt. Men om jag tar den allmänna Brittisk-Amerikanska kulturimperialismen med i beräkningarna så känns det inte som en osanning att påstå att Sverige exporterar mest per capita iaf.

Jag tycker ofta det är svårt att diskutera saker kring piratkopiering och upphovsrätt eftersom det är både ett så brett och djupt ämne. Det finns så många olika aspekter att ta upp och det brukar bara bli att jag kör in i väggen när personen jag diskuterar med fortsätter jämföra med att stjäla saker på Konsum som svar på vad jag än säger.
Det i kombination med hur brett och djupt ämnet är för mig gör att det är väldigt svårt för mig att fokusera mina tankar och dela med mig av dom på ett sätt som jag tycker representerar vad jag tycker och varför. I den här posten ska jag ändå göra ett försök.

Till att börja med tycker jag det är viktigt att påpeka att i alla frågor har jag olika typer av åsikter.
En rent personlig, en ideologisk/filosofisk, en pragmatisk och en demokratisk. Ibland ligger alla typer av mina åsikter helt i linje och ibland är dom helt motsägelsefulla.
Om vi tar frågan om droger som jag personligen vill förbjuda allihop, det inkluderar givetvis både alkohol och nikotin, ideologiskt vill släppa helt fritt, pragmatiskt ha "lättare" droger, alkohol, nikotin, THC t.ex., tillåtet men högt skattat och demokratiskt ungefär ha det som idag fast med bibehållna höga skatter på alkohol, även importerad.
Skatter är ett annat exempel som dock ligger mer i linje, jag vill både personligen och ideologiskt ha högre skatter och framförallt mycket högre för höginkomsttagare, jag vill också ha en väl tilltagen och utökad Tobinskatt och många andra saker. Pragmatiskt skulle det dock inte vara särskilt hållbart utan jag får ta hänsyn till hur företag reagerar osv och demokratiskt måste det följa folkopinionen hyfsat väl.

Jag tror ni fattar vad jag menar. När det kommer till frågan om piratkopiering, upphovsrätt och framtidens kulturproduktion så ligger alla mina olika åsikter helt i linje med varandra men av olika anledningar.

Personligen ger det mig friheten att vara fri från DRM och andra kopieringsskydd så att jag kan använda mig av digital media så som passar mig bäst.
Det ger mig möjligheten att konsumera oändligt med kultur oavsett min ekonomi.
Det ger mig möjligheten att enbart stödja det jag tycker förtjänar mitt stöd. Jag slipper betala för film, musik, datorprogram eller vad det nu är om jag inte tycker det är värt det.

Ideologiskt är jag för frihet, fri kultur och att saker och ting kommer så många som möjligt till nytta. Jag tycker inte att det är ideologiskt acceptabelt att det är förbjudet att tillverka billig AIDS-medicin eftersom någon har patent på det t.ex. Eller att företag köper upp patent på nya tekniker som skulle konkurrera ut deras nuvarande produkter och därmed håller teknikutvecklingen tillbaka.

Pragmatiskt ser jag det som oacceptabelt att ge upp den personliga integritet som vi är tvungna att ge upp för att säkerställa att vår nuvarande upphovsrätt efterföljs. Jag ser det som oacceptabelt att människor dör trots att vi har möjligheten att rädda deras liv. Jag ser det som oacceptabelt att teknikutvecklingen hålls tillbaka på det viset. Men, jag tycker inte det går att släppa allt loss på en gång. Det måste ske med reformer och speciella regler kring olika saker och relativt långsamt gå mot en annan typ av informationssamhälle. Men det gör också hela grejen ofantligt viktig att vi inte går åt andra hållet vilket är det vi gör idag med IPRED, Datalagringsinitativet och även FRA och många andra saker. Det är en ohållbar utveckling som kommer ramla sönder förr eller senare. Och då blir det inte frågan om någon smidig omställning.

Sen är det rent demokratiskt. En klar majoritet vill en sak, motsatsen genomförs. Det är inte bra. Personlig integritet som vi under årtionden hyllat som en viktig del av vår demokrati offras och slängs bort som om det vore luft. Det är inte bra.

Jag har bara skrapat på ytan med det här men tycker ändå jag fått ut ganska mycket. Det viktiga som jag ser det är att säkerställa en utveckling åt rätt håll, exakt hur man gör är inte så viktigt egentligen. Det finns många olika sätt att göra det i olika frågor.
Men att stärka rätten kring privatkopiering, stärka den personliga integriteten och stärka fair use rätten är några enkla saker man kan börja med.