Lisa Magnusson, ett dumfeministiskt fjäderfä

Jag har haft lite svårt för Lisa Magnusson på Aftonbladet ett tag utan att kunna sätta fingret på varför, till viss del har det varit för att hon är så mycket kvantitet istället för kvalitet, lite som jag själv. Men hennes trångsynta inställning till hen som hon skriver om i sin senaste krönika får mig att inse hur just trångsynt hon ofta är i sitt argumenterande.

Jag är själv feminist. Fast för mig innebär feminism att alla skall BEHANDLAS lika, inte att alla skall BLI lika. Men om man nu tycker att det är så hemskt med olikheter att de inte ens bör omnämnas, om man är ute efter att verkligen asfaltera över skillnader; varför nöja sig med att bara slå ihop han och hon till hen?

Suck och herregud. Hen finns inte för att man vill förbjuda han och hon utan för att man vill ha ett könsneutralt alternativ!
Jag blir så trött och överväldigad av känslor att det är svårt att fokusera. Hela grejen med hon/han och att kön måste anges tycker jag är dåligt. Framförallt i samband med vilka stora och starka fördomar som kommer in i spel så fort man får veta könet på en person. Exakt samma berättelse eller beskrivning i övrigt får helt andra betydelser om jag föreställer mig en man eller kvinna.
Att använda hen innebär inte att alla ska bli lika, det innebär att man inte vill att fördomar om kön ska komma i vägen för individen.
Det innebär raka motsatsen till att alla ska bli lika, det innebär att man tycker individen är viktigare än könet.
Som Magnusson säger så finns det språk som är mer jämställda i sig en svenskan där samhället är mindre jämställt, hon nämner franskan som ett exempel. Turkiskan är ett annat. Ingen skulle rimligen komma och påstå att Turkiet är ett mer jämställt land än Sverige. Så det är klart att en liten språkändring inte i sig själv klarar av att bidra till en förändring, men som ett verktyg och som en del tycker jag det är essentiellt.
Om vi nu vill komma bort ifrån att låta förväntningar och fördomar kring kön komma i vägen för individen alltså.