Jag är inte ensam om att bli upprörd över debattartikel,
Aftonbladet har en uppföljning med reaktioner. Helena Rivière och Gunnar Axén förklarar sig:
– Alexandra beskriver sin oro och min reaktion är att den oron är obefogad. Och det ser inte jag hur det kan vara angrepp på person.
Jamen så bra för Alexandra, hennes oro är obefogad. Då kan hon ju sluta oroa sig.
– Vi diskuterar själva begreppet "sjuk". Det är Försäkringskassan som bedömer att hon har arbetsförmåga. Det anmärkningsvärda är att det ska vara så självklart att man ska ha sin försörjning från försäkringen fast man är arbetsför.
Och hur gör försäkringskassan sin bedömning? När sängliggande människor bedöms ha arbetsförmåga av försäkringskassan anser iaf jag att det är från det perspektivet vi ska diskutera frågan. Emma Gray-Munthe kallar sin kontakt med försäkringskassan vad gäller något så lättbevisat som föräldraledighet Kafka-artad. Upplevelsen av att ha med dom att göra när det gäller andra saker är liksom inte lättare och bättre.
Är ni förvånade över reaktionen?
– Nej, den kommer alltid, vi ska inte förvärra sjukas oro. Det är temat. Vi försöker presentera en annan bild.
Presentera en annan bild? Jaha, så du är orolig över att du nu inte får några pengar från försäkringskassan samtidigt som du inte klarar av att jobba? Men jobba så får du pengar, försäkringskassan har gjort bedömningen att du kan göra det. Du har fel helt enkelt, det var väll skönt att höra? Du tror bara att du inte klarar av det, försäkringskassan vet bättre och dom säger att du kan. Så lyssna på dom bara så ska du se att det blir bra. Det är ingenting att vara orolig över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar