Att gå baklänges...

Jag har bloggat en del om att jag tycker vi går bakåt i utvecklingen. Det är på så många områden där jag tycker samhället utvecklas till det sämre.
De nya avtalen för arbetarna i den stockholmska kollektivtrafiken som jag läser om i DN är ett väldigt bra exempel på det.

– Dessutom är vi kritiska till att underbemanning och dålig tjänsteplanering gjort att spärrvakterna inte kan besöka toaletten på arbetstid längre. De spärrvakter som ändå gått på toaletten har blivit kallade till samtal

 Att ett så välbärgat samhälle som Sverige har arbeten där det inte ens finns utrymme för toalettpauser kan jag inte se som någonting annat än flera stora steg bakåt.
Är det detta som arbetarrörelsen har kämpat för de senaste 100 åren?
Vi har blivit så självsäkra och tagit allting för givet. Jag har också gjort det, men min naivitet är borta sedan länge nu
Det är så många som inte kan acceptera vilka usla villkor som gäller för många. Jag blir helt galen varje gång jag hör någon som röstar på moderaterna och säger något i stil med "men det löser sig ju såklart för dom, detta är Sverige, vi tar hand om de svaga" på tal om de utförsäkrade.
Jag vill bara gråta, i verkligheten är det ju så att det är så jävla många det inte löser sig för.
Det är fler och fler som faller igenom vårat skyddsnät. Och det är ännu fler som faller alldeles för långt igenom skyddsnätet innan dom till slut fångas upp.
Och bland dom som faktiskt har jobb så är det dom som inte ens får gå på toaletten.
Fy fan säger jag.