Högerpolitik...

Jag kan inte riktigt släppa dumheterna jag tog upp lite snabbt i förra inlägget.
Högerpolitik har, i modern tid, alltid varit att man ska sänka skatterna men argumenten kring varför har tagit lite olika former.
Jag såg på Real Time with Bill Maher i förra veckan där de pratade en del om Ronald Reagan och hans ekonomiska politik. På den tiden hette det "trickle down economics".
Sänk skatterna för dom rika så kommer pengarna att sippra ner till medelinkomsttagare, låginkomsttagare och fattiga så småningom.
Det är också ett argument som Moderaterna har använt sig av en hel del tidigare, idag heter det istället arbetslinjen.
Men argumenten är i grund och botten fortfarande de samma:

Den som tjänar 38 000 kronor får 630 kronor mer varje månad. Den som tjänar 23 000 kronor får nöja sig med en tredjedel. Fredrik Reinfeldt hävdar att förslaget gör Sverige mer rättvist:
– Världens minsta inkomstklyftor ska bli mindre.

Hur ska det gå till om ni sänker skatten mest för högavlönade?

– Det har visat sig att både den kortsiktiga och dynamiska effekten av jobbskatteavdragen är att de minskar inkomstskillnader.

Sänk skatterna mer för de som tjänar mer och de "dynamiska effekterna" gör att klyftorna minskar.
Samma gamla visa alltså. Det har inte skett dom senaste 30-åren men det där nedsipprandet kanske tar lite längre tid än så?
Och att påstå att dom kortsiktiga effekterna minskar inkomstskillnaderna är ren lögn.

Nästan 50 procent av de totala skattesänkningarna (jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt statlig inkomstskatt etc) har gått till de 25 procent (kvartil 4) av befolkningen som tjänar mest. Samtidigt har bara 6 procent av de totala skattesänkningarna gått till de 25 procent som tjänar minst (kvartil 1). Detta är en uppenbart dålig politik för den som vill minska fattigdomen.

Från Storstad - Fattigdom i Sverige. Se även Till dem som hävdar att klyftorna inte växer och En sjukt smutsig 500-lapp.