måndag, januari 10, 2011

Kristdemokraternas plats i politiken...

Via Alliansfritt läser jag en kolumn i Svenska Dagbladet av ärkekonservativa rikspuckot Roland Poirier Martinsson där han pratar om Kristdemokraternas nuvarande kris.
Jag fastnade lite speciellt vid:
Istället måste partiet eftersträva debatter som handlar om annat än fördomsbilden. Det var därför verklighetens folk var så oerhört effektiv och framåtriktad opinionsbildning: den placerade KD i ett nytt och inspirerande sammanhang.
Om jag läser det som sarkasm så är det klockrent. Men menar gubbstrutten allvar blir det ju humor på en helt annan nivå.
För det första är det helt skogstokigt att påstå att "Verklighetens folk" handlar om annat än fördomsbilden, för mig sammanfattar den det hela på ett sätt jag önskar att jag hade talang nog att göra.
Den grundar sig helt i tanken på att det finns "vanliga" människor som lever i "verkligheten" som består av pappa som jobbar, mamma som tar hand om hemmet och 2.3 barn som bla bla bla och alla som inte lever i den verkligheten är konstiga undantag som är skadliga för samhället.
Om man ser världen på ett annat sätt än "folk gör mest" så är det för att man ser på världen genom ideologiska glasögon. Att se världen genom normens glasögon är så som det ska vara, byter man glasögon är man fel och tillhör inte verkligheten.
Hur i allsin dar kan man kalla det för ett nytt och inspirerande sammanhang?
Jag tror jag trillar av pinn så fånigt det är.

Och för det andra, hur kan man påstå att kampanjen var "oerhört effektiv"? Haha, partiet har ju varit mer meninglöst än någonsin.
Var det någon öht som var positiv till kampanjen som inte redan innan var en konservativ mupp?
Min verklighet skiljer sig från de flestas men jag såg ingenting annat än att folk klagade på eller skrattade åt hur kränkande och patetisk kampanjen var.
Finns det någon som har några andra intryck av KDs kampanj med verklighetens folk?

Inga kommentarer: