Näthatet och hur det ska bekämpas

Dom senaste åren har det pratats mycket om "näthat" och framförallt nu dom senaste dagarna efter Uppdrag Gransknings reportage om ämnet.

Jag har en del att säga om det hela, som att det som driver hatet mest är inte anonymiteten på nätet utan jag ser att det mycket mer handlar om segregationen på internet i kombination med det patriarkala samhälle vi lever i. Det är framförallt kvinnor som utsätts för den här typen av näthat och hot. Och är det inte kvinnor så är det människor som tillhör "PK-eliten". I det moderna samhället där information är mer tillgänglig och utjämnande än någonsin så är vår verklighetsuppfattning mer segregerad än någonsin.
Hänger man på Flashback och pratar om vardagsfrågor, får sina nyheter ifrån Avpixlat och läser om jämställdhetsfrågor hos Genusnytt så bildar man sig en verklighetsuppfattning där det är rimligt att hota och attackera "PK-fittor" på det viset som tas upp i inslaget.
Om man gräver ner sig mer och djupare så blir det rent av rimligt att skjuta ihjäl 100 ungdomar på en ö i Norge.
Så ser jag enkelt på saken, men det var inte riktigt det jag ville prata om i det här inlägget, jag ville prata om det här.

Vi måste med gemensamma krafter göra allt som står i vår makt för att ord som slyna, hora, fitta ska utplånas.

Jag känner sådan hopplös uppgivenhet inför det textstycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har läst det i sitt sammanhang om och om igen och försöker hoppas att Sanna Lundell men det metaforiskt eller nått.

Vilka ord som är tabu att skriva och vilka som inte är det.

Men nej, hon verkar vilja att dessa ord ska vara tabu och jag känner hur min energi rinner ifrån mig. Hur analyserar man och kommer fram till att det är det orden som är problemet? Nu sätter Sanna Lundell näthatet i ett helt annat sammanhang än vad jag gör, ett mycket relevant och viktigt sammanhang. Det sättet som unga tjejers sexualitet attackeras och det är ett stort maktmedel i vårat patriarkala samhälle. Men från mitt perspektiv och den analys jag gör av det aggressiva näthatet med hot så skiljer det sig ändå en del. Det bottnar i samma sak och det är mycket överlappande, båda sakerna har sina rötter i vår patriarkala våldtäktskultur. Men jag tror att det hotfyllda näthatet skiljer sig ganska mycket ifrån att kvinnors sexualitet attackeras så mycket, så hårt och så ofta. Det hotfyllda näthatet är fyllt av kvinnohat och attacker mot kvinnor och deras sexualitet.

Men oavsett vilket jag än väljer att prata om och ur vilket perspektiv, handlar det om orden? Och även om det gör det, tror man på allvar att man kommer förändra någonting genom att tabubelägga orden och kämpa för att dom ska försvinna? Och för den delen, är fitta ett ord som jag mest har positiva associationer kring även om jag i världen utanför min egna lilla bubbla inte förhåller mig lika avslappnat till ordet. Jag tycker RFSU skriver bättre än vad jag kan om det ämnet. Orden har olika betydelse, tabubelägger vi ord ger vi dom styrka, om vi ändå lyckas utrota orden så ligger förhållningssättet till andra människor ändå kvar, man kommer hitta andra sätt att uttrycka sig på för att trycka ner, kränka och hota andra människor.
Orden, är, inte, problemet!

Om vi lägger all vår kraft och gör allt i vår makt för att utrota några ord har vi slösat bort massor med saker som vi borde lagt på att ta itu med dom problemen i samhället som gör att så många av oss tycker det är rimligt att bemöta andra människor på det här sättet. Att det är så rimligt att män kränker kvinnors sexualitet som det är i samhället.

Så långt tycker jag Sanna Lundell ändå är välvillig om än missriktad men så kommer jag till avslutningen på kolumnen:

Låt oss börja med att låta våra kids förstå att de är sedda även på internet. Att vi finns där och ser vad de gör, vilka de ­umgås med, och hur de uttrycker sig också där. Begär åtkomst till dina barns ­konton i sociala medier.
Kolla datorn varje kväll. Det ­handlar inte om någon integritetskränkande kontroll som vissa vill få det till. Det handlar om sund trans­parens, om att vi alla måste börja se internet och real life som en enhet.

Men herregud, hur är det inte integritetskränkande? Jag känner mig helt kränkt bara av tanken på att tvingas låta mina föräldrar komma åt mina sociala medier på det viset.
Det är minst lika integritetskränkande som att läsa någons dagbok och tjuvlyssna på alla samtal som personen för.
Jag tycker att personlig integritet är oerhört viktigt, det är inget undantag för barn och ungdomar.
Jag klarar inte ens av att tänka ordentligt, jag tycker det är så oerhört absurt att någon öht tycker det är rimligt att övervaka andra människor på det sättet så jag bara släpper hela den biten och fokuserar istället på det pragmatiska. Är det verkligen övervakning som är lösningen? Övervakning och tabubeläggning av ord känns verkligen som så totalt missriktade lösningar att jag känner mig helt matt.

Respekt, människovärde, integritet, jämställdhet, empati, fakta, sanningsenlig och mångsidig information är saker jag tänker på.
Övervakning och tabubeläggning tror jag inte på.