Lyckade relationer beror på gener, tydligen...

Jag tycker att biologisk forskning där man undersöker hur olika hormoner och gener påverkar oss människor är väldigt intressant.
Men jag tycker oftast rapporteringen och dom mediala analyserna av den är undermåligt.
Som nu när svenska forskare hittat en gen som styr monogami hos män.
New Scientist har den missvisande och helt inkorrekta rubriken "Monogamy gene found in people" medans DN har den lite bättre men ändå helt tossiga rubriken "Gen hos män avgör om relationen ska bli lyckad" och SVD har iaf lite sans och balans och skriver "Gen styr relationsproblem". Aftonbladet skriver "Mannens gener kan ge dåligt äktenskap".
Jag tycker som sagt biologistisk forskning är väldigt intressant men det felet som nästan alltid görs är att det inte sätts in i ett sammanhang med kritiskt granskande av sociala och kulturella saker som skapat vårat samhälle.
Man kan aldrig titta på en människas beteende rent biologiskt, man kan inte särskilja den biologiska människan från den kulturella.
Jämförelse med sorkar känns därför ganska långsökt.
Man har hittat ett samband och det är intressant men dom slutsatserna som media tar saknar helt analytisk grund. Varför har män utan genen så mycket större sannolikhet att vara i en "lyckad relation"?
Den frågan ställs inte utan istället gör man en av vetenskapens stora grundläggande no, nos när man säger att det är genens fel att förhållandena hos män med genen inte blir varaktiga. Corralation does not equal causation som det så fint heter på engelska.
Hur olika biologiska signaler, drifter och hormonella känslor uttrycker sig måste sättas in i ett socialt och kulturellt sammanhang för att man ska kunna förstå det bättre.
Människan är mer komplex än så och att hitta ett samband och sen dra enkla slutsatser utifrån det gör mer skada än nytta.
Det är trist att sensationsjournalistik verkar vara det enda som finns kvar inom mainstream media.
Den bästa av artiklarna tycker jag helt klart Svenska Dagbladet står för då den verkar dra minst egna slutsatser men även där blir det tydligt hur tvåsamhet och anknytning blir samma sak.
Med den mycket bristfälliga information jag fått verkar det som att hos sorkarna påverkade det mest monogamin och hos människor förmågan att knyta an och "commitment".
Men i den andra DN artikeln pratas det direkt om otrohet och jag får uppfattningen om att dom skyller otrohet på genen.
En forskare säger i Aftonbladet: "Det är i första hand inte otrohet som vi har tittat på i studien utan vi har tittat på hur man knyter an till sin partner."
Så DN roar sig med att hitta på egna slutsatser för att få en gullig artikel om ett äldre par som hållt ihop i 50 år.

Det är lätt att dra enkla slutsatser om saker och ting eftersom man tar alla normer för givet och gärna vill hitta enkla saker att förklara dom med.
Man vill gärna förklara saker så enkelt som möjligt men om man tänker efter lite kritiskt och undersöker saken närmre så ser man att det väldigt sällan är så enkelt.
Men samtidigt tycker inte jag det är så viktigt att förstå allt, jag strävar efter och tycker om att analysera och förstå saker.
Men ur ett personligt perspektiv spelar det ingen som helst roll, jag är den jag är oavsett om det beror på gener, hormoner, uppfostran, kultur och fan och hans moster.
Jag vet vem det är jag vill vara och jag försöker vara den så gott jag bara kan.
Man är den man är av många olika anledningar i samverkan med varandra och man får ta ansvar för den man är helt enkelt.

UPDATE: ETC nyanserar "debatten", som så ofta annars.