Lite mer konstruktivt bemötande...

Jag har lugnat ner mig lite nu och tänkte ta och bemöta några av Dan Josefssons påståenden lite mer konstruktivt.
Klämmer in mina kommentarer där jag tycker det passar.

Programledaren: Är det kanske inte så att vårt behov av tvåsamhet kanske inte är så stort?

Dan Josefsson: Jag tror in, det finns inte så mycket som talar för det. På internet, via internetdatingsajter finns det många som är ute korta grejer men jag menar det finns ju otroligt mycket folk som är ute efter varaktiga relationer liksom. Det är det definitivt vanligaste va. Och det finns väldigt många människor som verkligen mår dåligt alltså. För att jag menar du snackar vi om du är i 20-års åldern är inte detta ett problem va. Men när du märker att du börjar bli 30-35-40 och det hela ser ut exakt som det gjort tidigare. Korta korta möten. Då börjar det komma in sånna där tankar, ska jag inte ha barn i mitt liv, ska jag inte träffa någon. Då blir det väldiogt jobbigt.

Min kommentar: Redan här kan man helt enkelt vifta bort Josefsson som en trångsynt idiot utan någon som helt trovärdighet. Han får en fråga som tvåsamhet och svarar som om frågan hade gällt varaktiga relationer. Om man är så trångsynt, okunnig och osaklig att man likställer tvåsamhet med varaktighet är man totalt diskvalificerad från "expertrollen".
Om man nu är av den åsikten att tvåsamhet är det enda som räknas som varaktighet så får man ju bemöta frågan om tvåsamhet med argument för att tvåsamhet är det enda som räknas. Hoppar man över det steget så som Josefsson gjorde här visar man bara på att man är okunnig och/eller trångsynt.

Programledaren: Men måste man knyta an till en person? Alltså, eller kan man knyta an till flera?

Dan Josefsson: Det är ju svårt att skapa en verklig närhet om du sprider ut det på många. Alltså, den den, det här är att gå in i en varaktig relation med någon handlar ju om att skala av sig själv lager efter lager. Och till slut kunna känna att man kan faktiskt vara precis den man är och blir accepterad va. Det är en väldigt väldigt skön känsla men den tar tid och man måste på något sätt vara dedikerad till en person, man måste ju ge samma sak tillbaka. Håller du på och delar upp det på allt för många så får du, du kan liksom ha kul och det kan vara trevligt och det funkar säkert bra i perioder men i det långa loppet och man finner att det är den enda närheten jag klarar av att ha då blir det väldigt fattigt. Det är jag helt övertygad om.

Min kommentar: Jag håller med om att det är en väldigt väldigt skön känsla att kunna vara precis den jag är tillsammans med någon annan. Men varför kan jag bara vara det med en person? Den logiken förstår jag inte. Det enda egentliga argument som Josefsson kommer med mot det är för att man måste ge samma sak tillbaka. Varför kan jag inte ge samma sak tillbaka till flera personer? Det förstår jag inte. Varför kan jag inte vara dedikerad till flera personer? Jag förstår inte alls. Logiken lyser med sin frånvaro på alla plan.
På vilket sätt blir det fattigt för att jag har närhet med flera personer? Enligt all logik, och allt jag upplevt, så blir det, för mig, bara rikare.
Jag tycker det är tydligt på hur trångsynt Josefsson är där han inte tänker sig flera varaktiga relationer utan han tänker sig antingen en varaktig djup relation eller flera flyktiga ytliga relationer.
Hans hjärna verkar inte ens börja processa tanken kring flera, paralella, varaktiga, djupa, dedikerade relationer.
Jag tycker det verkar som att han är för trångsynt för att ens börja tänka den tanken, för alla hans svar verkar utgå ifrån tvåsamma djupa relationer eller flersamma ytliga. Oavsett vad det är för fråga som ställs.

Programledaren: Alla delar ju inte din syn i det här avseendet. Sexuellt har träffat Tanja som valt bort traditionell tvåsamhet.

Jag orkar inte transkribera mer så det blir kort sammanfattat i viss del nu.

Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina: Pratar fint om hur hon har sina relationer. Hur hon istället för att köpa hela det färdiga paketet och göra allt som förväntas av henne istället bygger sina relationer så som hon tycker det passar.
Hon tar fina och lite roliga liknelser med hur folk hade blivit upprörda och tyckt det varit så fel om hennes familj hade kunnat bestämma vem hon får hålla i handen.
Men om hennes pojkvän bestämmer det så är det helt normalt och rent av självklart.
Hon pratar också om hur hon ser en viktig del i att inte leva tvåsamt är att man inte behöver släppa folk hon tycker om. Utan det blir bara fler människor man tycker om och dom samlas och det är helt underbart.

Programledare: Tanja håller ju inte alls med dig här. Om din syn. Är det inte bara så att du är konservativt tvåsam?

Dan Josefsson: Nej nej absolut inte, jag har ingenting emot att hon gör så. Jag menar tycker hon och hennes kille det funkar bra så absolut va. Men man måste ha klart för sig att dom väljer ju bort en närhet. Alltså det finns en grad av närhet som dom inte kan uppnå i den konstruktionen. Om dom vill välja bort den och tycker det känns bra så är det såklart det dom ska göra. Men det är ett val. Och jag tror att många människor ska fundera över det att när man tycker att närheten inte funkar och en relation pajjar så gör det väldigt ont. Då har man ett val, antingen så väljer man en säker relation, så som hon gör, där man garderar sig mot den här typen av smärta och säger nej till närhet. Eller så säger man att man ska få det att funka nästa gång.

Min kommentar: Så vidsynt av dig att du inte har något emot att folk lever sina liv som dom själva vill.
Nej, du måste ha klart för dig att man skapar närhet och intimitet på olika sätt. Bara för att du kommit på vad som fungerar för dig så är du ingen expert på hur det fungerar för andra.
Och du måste ha klart för dig att bara för att man har flera relationer så gör det inte mindre ont att förlora någon man älskar.
Att förlora någon man älskar kan göra väldigt ont, att förlora en person som betytt så mycket i ens liv gör ont. Även om man har andra personer i sitt liv som betyder lika mycket.

Programledaren: Men tror du det är helt omöjligt att ha sex med andra när man lever i en relation?

Min kommentar: Jag tycker programledaren ställer ganska bra frågor på ett ganska bra sätt men hela upplägget blir ändå så otroligt normativt där en relation = tvåsamhet. Man kan ju ha en relation i en grupp, eller flera parallela relationer eller vad man nu tycker passar. Att hela tiden sätta en relation i fokus och sedan ha sexet med andra bredvid ger helt fel bild av många relationer.

Dan Josefsson: Alltså det går att ha en relation. Men vad är det för typ relation man har? Hur mycket närhet kan man få ut? Hur trygg känner man sig? Hur mycket trygghet kan man ge den andre? Jag tror att när man har experimenterat med det här mycket på 70-talet så var det ytterst få som fortsatte med dom här experimenten. Fri sex i kollektiv och så här. Eftersom folk blev så olyckliga. Jag har pratat med personer och dom säger att det var en ren jämmerdal. Folk var så ledsna. Jag tror att när man tänker efter förstår man varför.

Min kommentar: Jag kan besvara dina frågor utifrån mig själv personligen Dan så slipper du undra.
En underbar typ av relation.
Jättemycket närhet, mer närhet än jag kunnat föreställa mig innan jag kom på tanken att man kan älska flera.
Jättemycket trygghet. Att visa sin kärlek på andra sätt än bristen av kärlek/attraktion till andra känner jag ger mer stabil trygghet där man känner att den andras känslor till mig har inget med andra att göra. Den står stark i sig.
Jag vet inte hur dom gjorde, varför dom gjorde det och vad dom gjorde sedan. Men jag vet att vad dom än gjorde så har det jävligt lite med mig att göra.
Jag gör så som jag mår bra av. Sen får andra göra hur dom vill. Jag hoppas dom gör så som dom mår bra av. Gör dom inte det känns det tråkigt, men vad har det med mig att göra?

Och nej Dan Josefsson, när jag tänker efter förstår jag inte varför.

Mer än så orkar jag inte transkribera, det är bara mer okunnigt och trångsynt trams från Josefsson ändå. Tragiskt att han får en hel kvart på sig att prata om sin syn på det hela och att Tanja bara fick ett par minuter och ingen chans att sen bemöta hans tossiga påståenden om hur hon valt bort närhet.
Vet inte om hon ens vill bemöta det men jag vill iaf att någon skulle kunna varit där och bemött hans svammel.