Nya forskningsresultat, människan är gjord för monogami!

Eller det är iaf rubriken på Malin Wollins senaste kolumn. Så här skriver hon:

Jag kan kräkas vågrätt på alla uttalanden om att människan inte är gjord för monogami. Det är hon visst. Det finns alldeles för många livslånga kärlekar som pekar på just detta.

Jag invänder starkt på två punkter.
1. Hur man i argumentation för monogami kan komma med exempel på livslång kärlek som inte nödvändigtvis har något med varandra att göra är en stor tankemiss.
2. Vad som är rätt för majoriteten är inte nödvändigtvis rätt för alla. Det känns också som ett stort slag i ansiktet på alla homosexuella t.ex där man kan använda samma argumentation och retorik.

Hennes arroganta och lite äckliga retorik fortsätter.

Jag råkar veta att det är hälsosamt och underbart att leva i tvåsamhet. Att få barn tillsammans med den man älskar och sedan rida ut eventuella stormar tillsammans. Att bråka om småsaker, bli nykär, vika tvätt i soffan framför House.

Hon råkar veta vad som är rätt för mig? Hur då? Hon känner inte ens mig. Jag blir så otroligt jävla förbannad på idioter som skriver om vad dom vet för det har dom upplevt och då vet dom att det är så det är för alla andra också, egentligen. Alla andra har bara inte insett det än.
Jag förstår mig inte på den här typen av retorik och argumentation. Vad är det för fel att bara prata om sig själv och vad som gör en själv lycklig? Att sluta projicera sig själv och sina känslor på alla andra. Jag blir så trött, upprörd och arg att jag nästan blir gråtfärdig.
Kan inte alla bara få känna det dom känner och leva det liv dom vill leva? Kan man inte sluta försöka bestämma över hur andra ska känna och hur dom borde leva sina liv?
Man kan alltid ge sina åsikter och sitt perspektiv på andras känslor, liv och val men man måste ju inse att man inte vet vad den andra personen vill ha eller vad den känner.
Jag försöker ofta hjälpa personer och ge råd och stöd så mycket jag kan och får. Men för mig är det alltid viktigt att påpeka att det är så jag ser på saken och så som det hade passat mig eller så som jag känner vore rätt. Sen får den personen ta det jag sade till sig och gå vidare som den vill.
Och det är också det jag försöker göra här i bloggen, jag skriver om mina känslor och tankar dels för att jag har ett behov av att få ur mig alla tankar och känslor som inte tillfredställs på andra håll och för att jag hoppas att det ska hjälpa någon att vidga sina perspektiv, hitta någon tanke som får dom att förstå sig själva och/eller världen bättre eller vad som helst.