I wish the world was a place where I actually could do this...

Jag sitter och slösurfar lite och ramlar över en ledare i Nya Wermlands-tidningen som handlar om Pride. Lite snabbt wikipediande visar att dess politiska beteckning är Konservativ, moderat var tydligen inte höger nog.
Och det är samma gamla vanliga snack om att det är översexualisterat och om agendan bakom pride.

Pride är ett maxat sexualiseringsjippo, där tre sociala minoritetsgrupper missbrukas som slagträ mot den borgerliga moralen, de traditionella familjevärderingarna och tvåsamhetsidealet. Syftet är att driva på sexualiseringen av det offentliga rummet och politiseringen av det allra innersta av privatlivets helgd, nämligen sexualiteten.

Jag orkar inte ens kommentera. Jag kommenterar det här istället:

Vill man manifestera sitt stöd för mänskliga rättigheter och likaberättigande för HBT-personer måste man kunna göra det betydligt bättre än såhär. Förslagsvis först och främst med mera normaliserande, upplysningsinriktad seminarieverksamhet än den översexualiserade, obscena version av Pride som i dessa dagar äger rum. För det andra med ett alldeles vanligt demonstrationståg, med banderoller och viftande politiska flaggor.

Skribenten menar kanske saker som seminarier kring våld i likkönade relationer? Kyrkgrupper som anordnar samtal som "Skapade gud oss Hetero? Samtal om unga HBT personers psykiska hälsa? För att ta några exempel från festivalens första dag. Om man faktiskt är intresserad av dom frågorna Pride tar upp så är det inte direkt så att dom ämnena som tas upp där är hemliga. Och allt det skribenten efterfrågar finns också i Pride, även det "vanliga" demonstrationståget. Men Pride utestänger inte dom som är "annorlunda". Pride försöker vara ganska brett. Att media mest väljer att rapportera om vissa saker är inte direkt något jag tycker är positivt.
Men det är också så att arrangörerna av Pride vet hur mycket det betyder för många att kunna känna sig "normala" för en liten stund. Överallt i samhället är det så många som hela tiden blir osynliggjorda och känner att dom av olika anledningar inte kan vara sig själva. Men under Pride är det väldigt många som helt enkelt kan vara sig själva, man accepteras för den man är, man blir inte sedd som något man inte känner sig som på samma sätt som man blir i den vanliga världen. Pride är långt ifrån perfekt men det är långt långt bättre och före resten av samhället.
Men jag förstår inte ens varför jag skriver någonting om den stockkonservativa sörjan, personen tar upp ett ämne som Onani som något radikaliserande, herregud, detta är ändå 2009.
För att inte nämna den här personens bifall...