Att kompromissa och ställa krav i relationer...

Föreställningen om hur man måste kompromissa i relationer är något jag har väldigt stora problem med. Många har sina egna uppfattningar om vad som är okej att kompromissa med och "relationsexperter" gör det varken lättare eller bättre att komma fram till något.
Som i senaste frågan till Aftonbladets "relationsexpert" Eva Rusz:

Fråga: Jag har varit tillsammans med min kille i snart sju år. Han säger att jag ställer för stora krav på honom och vill förändra honom samt att jag själv inte tål kritik och alltid ska ha rätt. Jag påstår att jag har rätt att kräva saker av honom. Att han ska hjälpa till mer hemma, visa mer engagemang i vårt förhållande. Han lovar att göra det men sviker mig varje gång. Är jag en tyrann?
Johanna

Eva svarar: I en bra relation krävs att man lyssnar på varandra och försöker kompromissa. Den ena parten kan inte vägra att samspela. Ni verkar ha hamnat i en dragkamp utan slut. Fundera över om ni kan börja fokusera på det som förde er samman. Var finns kärleken? Vad fungerar? Inom vilka områden skulle ni tillsammans kunna lägga ner stridsyxan och acceptera att ni är olika?

Nej, i en bra relation krävs det inte alls att man försöker kompromissa. Jag förstår mig inte på varför kvällstidningsexperter så ofta pratar om att det krävs ditten eller datten för att något ska fungera? För bra sex krävs det bra kommunikation. För en bra relation krävs det att man kompromissar osv osv osv. Nej, det krävs inte alls.
Den ena parten kan visst vägra samspela om den känner att kravet från den andra parten är orimligt eller helt enkelt oönskvärt.
Frågan med att hjälpa till mer hemma tycker jag handlar om att bo tillsammans med någon mer än om relationen i sig. Hur man delar upp hushållssysslor och vilken standard man ska ha hemma är något man får komma överens om när man bor tillsammans med någon oavsett vilken relation man har till den personen i övrigt. Och då tycker jag man har rätt att kräva att den personen som gör mindre ska göra mer, eller på annat sätt se till att det blir gjort. Det beror ju också på vilken standard man kommit överens om osv.
Men att kräva att någon ska visa mer engagemang i något känns dock oerhört fånigt och fel. Det känns också väldigt klyschigt med den duktiga kvinnan som vill förändra sin oengagerade slusk till man. Jag har aldrig förstått mig på den grejen att kräva att någon beter sig på ett sätt som går emot deras personlighet.
Man kan ge uttryck för önskemål om saker, ge uttryck för att man blir ledsen över vissa saker, ge uttryck för saknad osv, utan att det går över i emotionell utpressning.
Hur man tycker att man har rätt att kräva saker från en annan person på det viset förstår jag verkligen inte.
Att han lovar massa saker som han inte håller förstår jag verkligen inte heller.
Jag får väldigt klyschiga vibbar av hela den där relationen och jag tycker det är tecken på problem som är väldigt vanliga i väldigt många relationer. Kommunikationen verkar inte riktigt fungera och föreställningar om hur det ska vara och vad man har rätt att kräva ställer till det mycket.

Bara lite korta tankar kring det hela, detta är frågor som jag tycker är väldigt intressanta och som jag nog kommer återkomma till när vissa frön har fått gro lite mer i min hjärna.