Den politiska omställningen i Sverige...

En artikel i SvD om partisympatier i Stockholm fick mig att börja tänka på svensk poilitik lite granna.
Jag blev rätt bedrövad när Alliansen vann valet 2006, inte så mycket för att dom vann i sig, även om det också sved, utan för att allt för många som röstade på dom gjorde det av helt fel skäl.
Det bästa exemplet är hur majoriteten var emot dyrare och sämre a-kassa direkt efter valet samtidigt som det i princip var ett av Alliansens vallöften.
Det är rätt sällan väljare blir arga för att partiet dom röstat på faktiskt genomför sina vallöften.
Det blev proppen som gick ur mig, efter 10 år med ett allt mer nyliberalt Socialdemokraterna under Göran Perssons styre så var mitt politiska tålamod inte direkt på topp.
Och när väljarna väljer att protestera mot det genom att gå än mer till höger samtidigt som dom blir arga över dom förändringar som sker så blir iaf jag ganska uppgiven.

En liten men ändå klar majoritet av Svenska väljare verkar vara för en ännu mer sänkt skatt om jag inte missminner mig. Samtidigt som en väldigt klar majoritet är för mer resurser till skola, vård och annan välfärd.
Det går inte ihop, jag känner att jag har lätt att falla in i "det var bättre förr" retorik men jag vet inte hur det var förr. Men att det är dåligt idag är ju inte så svårt, man vill ha högre välfärd men är inte villig att betala för det. Det går inte ihop. Hur ska man ens kunna föra en seriös politisk debatt när det är på den här nivån dom väljare man behöver är på?

Blocken är ganska segregerade, man vet vilket block man röstar på. Exakt vilket parti dom röstar på kan bero på vilka frågor som är heta i just den här valdebatten, stödröster, personlig preferens av partiledare osv. Men det skulle aldrig falla dom in att rösta på det andra blocket.
Men jag tror det håller på att ändras lite och den moderna politiken känns som den är påväg bort ifrån höger-vänster skalan, på gott och ont.
En stor del till varför det är på det viset tror jag är att sossarna är så otroligt dåliga på att profilera sig. Efter Göran Persson hade man en chans att förnya sig och börja profilera sig och vara tydligare med vad det är man faktiskt vill med sin politik.

Sossarna verkar mest bara vara "vi är kompetenta och tar hand om landet". Men dom har inga visioner och pratar väldigt dåligt om vilka värderingar dom har. Eller, Göran Persson var en väldigt duktig retoriker och använda väldigt mycket gamla hederliga vänstervärderingar i sitt argumenterande. Något som man knappt såg röken av när man väl iakttog politiken som faktiskt fördes. Men man valde Mona Sahlin som partiledare och jag vet inte om det känns så nyskapande direkt. Men sossarnas velande och brist på riktning är bara en del i det hela.
Särfrågor ignoreras av dom stora etablerade partierna, miljöfrågan, personlig integritet, invandring osv.

Därför kan Miljöpartiet få nästan 17% av Stockholmarnas röster mot nästan 20% för sossarna. En siffra som skulle känts ganska galen för bara ett par år sedan.
Piratpartiet och Sverigedemokraterna är andra exempel på partier som går starkt framåt för att särskilda frågor inte behandlas ordentligt.

Den här omställningen tycker jag som sagt sker på gott och ont, gott är att vissa frågor verkligen börjar tas på allvar och behandlas ordentligt. Det handlar inte bara om vänster mot höger utan också om frågor som inte passar in på den skalan.
På ont är att frågor som passar in på den skalan kan bli lidande, Rick Falkvinge från Piratpartiet brukar ofta säga att det inte spelar så stor roll med några procent hit eller dit vilket är det som till stor del skiljer Sossarna och Moderaterna åt.
Till stor del har han rätt, men ändå inte.
Dels tycker jag politisk vision och prat om vad som är eftersträvansvärt saknas, framförallt hos Sossarna men även hos Moderaterna. Hur vill vi att samhället ska utvecklas och på vilket sätt ska vi få det att göra det?

Moderaternas nyliberala och smått konservativa värdegrund tycker jag känns rätt tydlig, men vad vill Sossarna? Av deras politik att döma tycker jag dom till stor del vill samma sak som Moderaterna, fast långsammare. Fast då är jag väldigt orättvis.
Sen är det också så att även om dom här procenten fram eller tillbaka inte spelar så stor roll i ett stort perspektiv så betyder dom otroligt mycket för många individer.
Jämfört med Sossarna så kommer väldigt många fler i kläm med Moderaternas och Alliansens politik. När hela ens tillvaro faller samman betyder det inte så mycket att man statistiskt sett är försumbar, det är lika förjävligt ändå.
Det är en av dom sakerna jag tycker skiljer det röda blocket mot det blå, det blå för en politik där människor kommer i kläm och tycker det är bra så. Många kommer i kläm med sossarnas politik också, men där tycker man iaf att det är dåligt och vill göra något åt det. Det är en av dom sakerna jag tycker man ska vara tydligare med från Sossarnas håll.
Sen tycker jag Vänstern borde modernisera sig också, det är till viss del hos dom jag har största delen av min politiska grund, men ändå bryr jag mig så lite om dom.

Herregud vilket raljerade detta blev, jag tänkte bara skriva lite kort om hur konstigt det känns att tänka sig att Miljöpartiet och Socialdemokraterna nästan är lika stora i ett så stort område som Stockholm stad.
Ibland behöver jag ventilera saker mer än jag tror...