Men för i helvete Linn!

I senaste chatten med Aftonbladets sexexpert Linn Heed ställs den hår frågan:

Habibi:
Jag utsattes för grova sexuella övergrepp som ung. Har ett fungerande sexliv, men tänder särskilt på att vara undergiven, bli slagen och gillar porr med simulerade våldtäkter. Skäms för detta. Varför är jag såhär? Känner stor avsky och mår dåligt pga vad jag var med om, men kan ändå bli upphetsad när jag tänker på det. Känner mig äcklig.

Och får det här svaret:

Linn Heed:

Att ha varit utsatt för grova sexuella övergrepp är naturligtvis någonting allvarligt och ett sådant trauma bör alltid genomarbetas med varlig hand och med professionell vägledning. Ibland kan trauman återväckas till liv, även om man har arbetat med dessa i terapi, eftersom vi exponerar oss för olika triggers under livet. Utifrån din korta beskrivning så tycker jag att det känns som att du fortfarande är plågad av dina traumatiska upplevelser och att det finns stor anledning att ta tag i detta. Det finns duktiga samtalsterapeuter som är vana att jobba med traumabearbetning, både i samtal men också med andra mer handfasta metoder. Det är viktigt att skammen inte biter sig fast och att din självkänsla och självrespekt återupprättas. Sök en terapeut i närheten där du bor eller jobbar. Kan inte han eller hon ta emot dig, så kan du få vidare tips om vart du kan vända dig. Kramar och lycka till!

Om det nu är viktigt att bli av med skammen och att känna sig äcklig kan det vara på sin plats med lite bekräftelse att man inte är det.
Man behöver inte känna sig skamsen och äcklig för att man tänder på övergrepp och att vara undergiven. Oavsett vad anledningen till det nu är.
Vilken del dessa övergrepp spelat i utvecklingen av sexualiteten spelar i sig ingen roll.
Alltså, det kan vara vårt att ta tag i och utreda och gå till botten med osv osv osv men ett första steg tycker jag lika gärna kan vara att acceptera det hela.
Acceptera att man tänder på dom här sakerna oavsett hur relationen mellan övergreppen som ung och vad man tänder på nu ser ut.
Om det nu är så att man tänder på att vara undergiven eftersom man blev utsatt för övergrepp som ung så kan det väll få vara så? Om man njuter av det så är det inget dåligt med det.
Jag vet inte hur mycket ouppklarat som ligger där som kanske behöver bearbetas för att må bra öht men jag tycker Linn Heed missar bollen helt när hon inte säger att det är okej.
Om du tänder på det och njuter av det ser jag det som något positivt.
Det är okej att tända på och njuta av en aspekt av något även om man tycker en annan del av det är helt vidrigt.
Linn Heed pratar också om självrespekt, jag kanske övertolkar men jag tolkar hela hennes grej som att Habibi ska återfå sin självrespekt och därmed komma över sin undergivna roll.
Är jag för övertolkande när jag läser det så?
Den totala avsaknaden av stöttning av undergivenheten tycker jag iaf i bästa fall får det att luta åt det hållet.

Det finns många olika sätt att hantera det hela på och jag säger inte att det bara finns ett rätt sätt.
Jag säger att det finns många olika sätt som funkar, att komma över sin undergivenhet är inte det enda. Att acceptera och förstå sig själv och njuta av det man känner utan skam fungerar också.