Ensamhet...

Ensamhet är en fråga som intresserar mig mycket. Hur kommer det sig att vissa verkar ha så enkelt för att knyta an till andra medan andra verkar ha så svårt?
Hur kommer det sig att vissa känner sig väldigt ensamma trots att dom har mycket umgänge?
Mina funderingar och tankar kring det hänger också ihop med hur enkelt det är för vissa att "få ligga" medan det är så svårt för andra.
Tankar kring hur ensamheten också får konsekvenser utöver just ensamheten tycker jag också är intressant och det började jag tänka på en hel del nu efter ett inlägg hos Pudding, även om jag kanske inte tolkar hans inlägg så rakt och enkelt som det kan verka.
Det är lätt för vissa att känna sig misslyckade och meningslösa om man känner sig ensam, jag har lätt för det. Bland det bästa jag vet med att känna mig "oensam" är att jag då kan njuta av alla andra saker i mitt liv på ett helt annat sätt.
Jag lider verkligen över det faktum att det finns så många ensamma människor som inte hade behövt vara ensamma men det är så svårt för många av dom att få kontakt med andra. Det är ett väldigt stort samhällsproblem tror/tycker jag och jag tycker det får alldeles för lite utrymme egentligen. Hur ska man motarbeta det? Vad finns det för lättillgängliga sociala rum att röra sig i? Internet kan vara ett stort hjälpmedel men det kan också vara en fälla där man fastnar där utan att klara av att gå vidare.
Jag går själv väldigt mycket i vågor och har svårt att hitta sociala rum där jag känner mig riktigt hemma eller där jag känner att jag kan träffa på nya intressanta personer som jag känner att jag skulle vilja komma närmre.
Jag vill nog egentligen inte säga något särskilt med det här inlägget, ville mest bara lufta lite tankar.