Utveckling i samhället och filisofiska värderingar...

När jag skrev om den svenska politikens utveckling häromdagen så valde jag att inte gå in mer på en sak som jag tycker saknas väldigt mycket inte bara i politiken utan i samhället som helhet. 
Det är frågan om hur man vill att samhället ska utvecklas, vilka saker man tycker är eftersträvansvärt, varför man tycker det och varför man tycker rättigheter och dylikt är viktigt.
Det är så många saker som pratar om men man argumenterar inte om varför utan säger kort och gott "mänskliga rättigheter", äganderätten eller vad det nu än må vara.
Delvis tycker jag man förminskar grunderna och ofta tycker jag man inte verkar inse att olika rättigheter är saker vi bara hittat på. Bara för att en sak är eller inte är allmänt accepterad som en rättighet idag betyder det inte att vi vill eller inte vill ha ett samhälle där det är eller inte är det i framtiden.

Synen på piratkopiering och intellektuell egendom i allmänhet är ett väldigt tydligt exempel på när detta ramlar utanför debatten allt för mycket. Folk med olika syn på hur intellektuell egendom ska behandlas pratar förbi varandra och diskussionen leder inte till någonting.
Vad vill vi ha för syn på upphovsrätt, patent och annan intellektuell egendom? Och varför?

Djurrätt är en annan fråga där jag ofta tycker det här perspektivet tappas bort, ibland av djurrättsaktivister som menar att djuren har rättigheter men oftast av köttförespråkare som menar att djur är djur och djur har inte samma rättigheter som människor. Något som är ganska korkat sagt då det är just det djurrättsaktivisterna vill ändra på.

Det gäller också vanliga politiska vänster-höger frågor.
Vill vi ha ett samhälle där vissa är jätterika och andra fryser ihjäl på stan eftersom dom inte har någonstans att bo eller vill vi inte ha det?
Vad är ett eftersträvansvärt samhälle?
Jag tycker politiken handlar för mycket om konkret här och nu och idag, det är klart att det är det som påverkar folk mest men har ingen visioner längre?
Och med visioner menar jag inte en perfekt plan för en utopi, jag är reformist och jag tycker om att dels diskutera vad som är eftersträvansvärt och det är på många sätt skiljt från hur vi ska närma oss det.

Låg arbetslöshet är eftersträvansvärt håller dom allra flesta med om. Men varför?
Varför vill vi ha låg arbetslöshet?
Det finns många svar på den frågan, men många av dom svaren går också att lösa på andra sätt.
Jag tycker debatten om det mesta handlar för mycket om metoden och för lite om målet.


Visst, väldigt många skiter i vilket, dom bryr sig bara om den politik som direkt påverkar dom. Men jag har ännu inte blivit så cynisk att såpass få faktiskt bryr sig om varför att det inte ska ha någon plats alls i debatten.

Ett annat intressant exempel är skolan, Jan Björklund vill ha hård disciplin, hårda krav, sämre möjligheter att rätta till misstag i efterhand osv.
Varför?
Mitt svar på varför är för att han har en unken människosyn där vi ska pressas och testas, klarar man sig inte är man en sämre människa som är värd mindre och ska ha en sämre plats i samhället. Klarar man sig bra så visar man att man är välanpassad, duktig och ska få en bra plats i samhället.
Lite social survival of the fittest, och fittest är den personen som passar in bäst i de här sammanhangen, personer som helt enkelt inte är lämpade för det har vi inte plats för.
Jag är inte emot elitklasser och hårda krav och press, vissa mår och utvecklas väldigt bra med det. Men vissa gör det inte, vissa går sönder på det sättet. Därför vill jag ha en skola som kan vara både och. Framförallt vill jag ha en skola där det viktiga är kunskap och kompetens. Inte att man fick kunskapen och kompetensen på första försöket. Att inte kunna läsa upp sina betyg på komvux går rakt emot hela min syn på utbildning öht. Det är bara ett sätt att öka pressen och sorteringen av människor.
Det är en grundskillnad i synsätt på människor, är man "lyckad" ska man ha det bättre, är man "misslyckad" ska man ha det sämre. Klasskillnader är inte bara bra, dom är rättvisa.
Varför vill man ha det så? Varför vill man inte det?
Den typen av frågeställningar tycker jag är för osynlig i den allmänna debatten om vad det än handlar om.

Det enda man ser av det här är inslagen i retoriken.
Socialdemokraterna pratar om att "alla ska med" och Moderaterna pratar om "frihet" för att ta två lätta exempel. Men man säger det bara, man säger inte varför eller vad man menar med det man säger, det är bara slogans.

Frihet som högerretoriskt grepp är något jag tycker är väldigt intressant eftersom jag tycker den politiken innebär frihet för dom lyckade, ju mer pengar du har, desto friare är du. Och tvärtom ifall du inte har pengar då.
Så vad är frihet?
Vad vill vi det ska vara?
Och varför?

Det är väldigt vad jag har flummat loss i mina egna tankar dom senaste dagarna, men för mig betyder det mycket och jag behöver lufta en del saker ibland.