fredag, januari 01, 2010

Nytt år, nya tag

Jag har under hösten strävat efter att få ordning på flera olika saker, även om det har gått framåt en del så har nästan ingenting blivit som jag önskat eller ens trott.
Vissa saker har jag fokuserat om på och känner mig avvaktande hoppfull kring, men det är svårt då jag ibland känner mig väldigt svag och då känns det väldigt jobbigt.
Andra saker får jag helt enkelt fortsätta gnata på med och förr eller senare måste det ske en förändring, förhoppningsvis till det bättre. Men det får jag se.
Jag ska försöka bli rakare och modigare och försöka vara och visa mer av mig själv även om jag inte känner mig så trygg som jag helst hade velat.
Sen finns det också många delar där jag känner mig helt riktningslös och inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Bland annat med bloggen, jag börjar känna mig väldigt tjatig och upprepande, det känns som jag går i cirklar kring samma ämnen mest hela tiden. Samtidigt behöver jag en ventil för att få utlopp för min frustration över just dom sakerna, men jag känner att jag dessutom vill utvecklas och se nya perspektiv, jag känner mig lite för bekväm, trygg och enkel i dom perspektiv jag har för tillfället. Jag trivs inte riktigt med det och jag hade velat använda den här bloggen som ett verktyg i att förändra på det, men jag vet inte riktigt hur.
Jag önskar att jag hade haft en mer aktiv läsarskara som kunde ge mig lite mer respons och inspiration. Hint hint. :)
Jag ser ofta inte mig själv i relation till andra, jag har svårt att känna hur jag uppfattas av andra, jag vill utvecklas så att jag känner att hur jag uppfattas stämmer mer överens med hur jag känner mig och vad jag menar egentligen. Jag känner allt för ofta att det inte riktigt stämmer överens vilket i ytliga relationer kan bli lite irriterande och i mer intima relationer kan kännas förkrossande.
Jag tycker iofs om att leka lite med det när jag säger en sak som visserligen är helt sann men jag formulerar mig på ett sånt sätt i ett visst sammanhang att det uppfattas på ett helt annat sätt. Det är lite kul att leka med normer och förväntningar på det sättet och jag har ganska lätt för det. Men jag har ibland svårt för att göra motsatsen, alltså att prata om saker på ett sätt så att folk förstår om inte deras normer och förväntningar är på liknande våglängder som mina egna.

Sen kommer jag inte på någon bra övergång till det jag ville komma fram till egentligen, men jag vill liksom ha något av er. Jag märker att jag ligger i ganska många bloggrolls både här och där och jag blir så nyfiken på hur jag uppfattas. Jag känner mig ofta ganska smickrad och det känns så himla kul att någon inte bara tycker om att ta del av det jag skriver utan dessutom vill tipsa andra om det. Men som med all annan bekräftelse vill jag på något sätt hela tiden ha mer vilket lätt blir ganska frustrerande. Det är något jag försöker komma över och/eller lära mig hantera bättre. Men jag har svårt att verkligen motivera mig själv till det då det är en så stark och stor källa till stora delar av min personlighet. I många väldigt fina, underbara situationer är det den som driver mig och den som jag ger uttryck för. Det känns väldigt fel att då kämpa emot och stänga ner en del som på det stora hela är så viktig och fin. Men jag hade kanske kunnat hantera det bättre, men det vet jag inte hur.

Lite spridda tankar så här en halv dag in på det nya året...

2 kommentarer:

dakka sa...

Keep on keepin' on, säger jag. Jag tycker att du under det senaste årets skrivande har utkristalliserat din stil rätt mycket, både hur du skriver och vad du skriver om. Det funkar, så sluta inte med det. Det betyder ju självklart inte att du inte kan slänga in lite variation.

Du kan börja med att gnälla om detta lite: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/fragaeva/article6351672.ab

Jag blir sjukt irriterad på att Eva säger att nääää du, katterna får ABSOLUT INTE gå före en parrelation. Why the fuck not, undrar jag. Relationen man har med djur kan bli löjligt djup och väldigt givande. Aldrig i helvete att det är självklart att en parrelation går före, speciellt inte om medicin kan lösa saken.

Mattias S sa...

Tack, det betyder rätt mycket. :)

Och så jävla kul att du tipsar om just den grejen då Helena Bergman, http://hkbergman.blogspot.com/2009/12/jag-har-alltid-haft-lite-svart-for-eva.html, har kommenterat just den artikeln nyligen då hon och jag typ kommenterar samma svar från både Linn Heed och Eva Rusz mest hela tiden. :)