Vad är kärlek? Känslor och handlingar...

Det finns få saker som används så enkelt och självklart men som betyder så olika saker för personer som kärlek och jag tycker egentligen det är ganska ointressant att hålla på och definiera och förklara vad kärlek är.
Det som jag däremot tycker är intressant är hur man förhåller sig till vad det är. Och det tycker jag är väldigt intressant.
Jag lyssnade på Morgonpasset i P3 som hade ett inslag om relationsanarki med Carin Franzon.
Det var ett bra inslag, programledarna ställde ganska bra frågor och det var en trevlig stämning och Carin Franzon gav bra svar utifrån hennes perspektiv.
Det jag reagerade väldigt starkt på var dock hur hon pratade om kärlek som handling och inte som känsla.
Det är verkligen precis tvärtemot hur jag ser på kärlek.
För mig är kärlek helt och hållet en känsla, vilka handlingar som hänger ihop med det eller helt enkelt görs öht har absolut ingenting med känslan i sig att göra.
Det ligger liksom i linje med hur jag ser på känslor och tankar öht, känslor och handlingar är helt olika saker och ska bedömas fritt från varandra.
Jag ska ta några exempel.

Jag ser inget som helst fel i att vara pedofil. Att känna sexuell attraktion till barn är inget fel.
Att begå sexuella övergrepp på barn är fel. Väldigt fel. Oavsett vad man känner när man gör det.

Min strikta åtskillnad mellan känslor och handlingar är också en anledning till varför jag tycker debatten kring att förbjuda tidelag är helt förjävlig.
Inkonsekvensen i den lagen sett till handlingar är helt makalös. Det är lagligt för en djurskötare att föra upp hela armen i fittan på en kossa men att föra in penis blir olagligt?
Om vi ser på sexuella övergrepp hos människor så tror jag nog de flesta skulle hålla med om att 50cm arm uppkörd i fittan mot någons vilja är värre än 15cm penis. Men med exempelvis kossor skulle 50cm arm vara helt tillåtet men 15cm penis olagligt. Sen vet jag inte om lagen är tänkt att bara handla om könsdelar som interagerar med djur och om det då skulle vara okej att ha andra typer av sex med djuren.
Det hela blir bara helt korkat. Det blir liksom känslorna hos förövaren som blir olagligt.
Att göra känslor och tankar olagliga är nog ta mig fan det vidrigaste rättsövergrepp jag kan tänka mig.
Och alla ni som köper danskt griskött, det är praxis på många danska köttfabriker att ge suggorna orgasm när de insemineras för att det ökar utdelningen.
Så genom att köpa danskt griskött betalar man för sexuella övergrepp på grisar.
Men eftersom man inte gör det med känslan eller tanken att stödja det så är det okej.
Jag fullkomligen hatar den inskränkta, trångsynta synen på saker och ting allmänheten verkar ha. Det fokuseras mer på känslor än på handlingar.
Nu gick jag ut på en liten rant där, det var inte meningen. Jag tycker bara det är ett så tydligt exempel på hur folk blandar ihop handlingar och känslor och det får så idiotiska konsekvenser.

Men nu var det ju handlingar och känslor när det kommer till kärlek jag hade tänkt skriva om.
Och för mig är kärlek helt och hållet en känsla.
En känsla som ofta vill få ett utlopp genom olika handlingar.
En stor del i det här  bottnar också i att jag verkligen hatar när personer talar om för andra om hur dom känner.
Ingen kan verkligen veta hur en annan person känner.
En persons handlingar behöver inte alls reflektera personens känslor.
Det är rätt ofta jag hör folk säga att "det där är inte riktigt kärlek" och jag blir lika irriterad varje gång jag hör det vare sig det är riktat mot en hustrumisshandlare, polyamorösa eller slampor.
Vad har jag för insyn och rätt att säga vilka känslor som personerna har?
Den här synen som jag har skär sig då väldigt med det som Carin Franzon säger där hon säger att kärlek är handlingar, inte känslor.
Men jag tror egentligen vi pratar om samma sak, bara på olika vis.
Jag tror båda våra synsätt grundar sig i en gemensam syn på att det viktiga är hur man behandlar andra personer.
Det spelar ingen roll vilka känslor jag har om mina handlingar gör personen illa. Handlingar som gör personer illa är dåliga handlingar.
Där hon då, som jag uppfattar det, har valt att se det som att dom känslorna man har inom sig blir kärlek när man utför kärlekshandlingar så har jag valt att separera handlingarna från känslorna.
Jag tror våra olika synsätt kring det hänger ihop mycket med våra olika synsätt på relationer också. Carin Franzon pratar mycket om möten och även om jag också gör det ibland så är det inte riktigt så jag ser på de relationer jag har och det är väll därför jag är Relationshedonist och inte Relationsanarkist.

Jag försöker komma på en bra övergång till att prata mer om förhållandet mellan känsla och handling men hittar inget så jag kör bara på helt enkelt.
Jag tänker kring hur det varit i relationer för mig tidigare och hur begränsad jag har varit.
Som att om en person jag har en relation med och älskar väldigt mycket nu tycker om mig, varför gör hen inte handling X?
Handling X är väll ingenting svårt eller speciellt att göra men det hade betytt så fruktansvärt mycket för mig om hen gjort det.
Om hen tycker om mig borde väll hen vilja att jag ska ha det så bra och då borde hen väll göra X?
Men bara för att handling X inte är något svårt eller krävande för mig att göra så betyder det inte att det är lika enkelt för någon annan.
Även om jag tänkte så rätt länge så var det svårt att hantera innan jag vant mig och i kombination med allmän depression så blev det jävligt svårt.
Men det är liksom jävligt konstigt annars.
Jag vill ju att personer som tycker om mig uttrycker sig så som känns rätt för dom på samma sätt som jag vill uttrycka mig på dom sätt som känns rätt för mig.