onsdag, juni 17, 2009

Om att skaffa barn, trots att man inte vill...

Jag läser Wendela i Aftonbladet och som vanligt blir jag upprörd.
Det är verkligen skrämmande vilka åsikter det är som verkar vara norm i dagens samhälle. Det är smått vidrigt faktiskt.
Eva Rusz anser att Julia definitivt inte ska böja sig för mannens önskan att inte skaffa barn.
Vad i våra värderingar är det som säger att det är så här okej att pressa någon till något dom inte vill ha? Jag tycker det är helt vidrigt. Att det anses okej att pressa någon, ge dom skuldkänslor och inte låta dom leva det liv dom vill leva är förkastligt. Men nej då, att pressa folk in i en norm anses fortfarande okej i vårat samhälle.
Att Eva Rusz sen dessutom kommer med evolutionsbiologiska förklaringar till varför det är ok gör det hela bara än mer vidrigt.
Kvinnan har ett biologiskt försprång som innebär att hon oftast tar initiativet till när och med vem hon vill skaffa barn, enligt Eva Rusz. Det handlar om evolution.
– Människan är gjord för reproduktion, men kvinnor har i högre utsträckning en nedärvd medvetenhet om när det är dags.
Människan är gjord för många saker, det betyder inte att det är ok att tvinga någon annan att göra det. Idiotin fortsätter:
Eva Rusz råder alla barnlängtande kvinnor att inte vänta. När det gäller Julia är hon övertygad om att sambons oro kommer att försvinna. Julias sambo behöver inte göra om sig själv helt och hållet.

– Det räcker med att han förlitar sig på att han växer in i rollen när barnet har kommit.
Vaddå oro? Han säger "att han inte vill ha barn över huvud taget". Skit i vad du vill just nu, håll tummarna och hoppas på att du kommer ändra dig. Det är det rådet Rusz ger.

Jag förstår att det blir ett problem för många om man inte delar samma idé om att skaffa barn som med sin partner och jag tycker det är tragiskt.
Att man ska behöva ge upp någon man verkligen älskar, litar på och är nära bara för att man har olika viljor vad gäller barnskaffande.
Det är verkligen tragiskt att det är så för många och jag tycker att det är det helt i onödan. Iaf för mig. Man kan fortsätta älska och ha kvar en intim tillitsfull relation med personen fast den skaffar barn med någon annan.
Den möjligheten finns. Den kanske inte är så intressant för dom flesta men för mig och för många andra är det en självklar lösning på det problemet.
I vilket fall som helst tycker jag det är en vidrig inställning att man ska pressa någon till att skaffa barn om dom inte vill.

5 kommentarer:

Anonym sa...

för dig som man är det klart att man ska skaffa barn med någon annan eftersom du kan skaffa barn i minst nästa 50 år av ditt liv. kvinnan i fråga är redan äver 30 ohc efter 32, 35 börjar kvinnligt fertilitet sjunka snabbt (så att även IVF inte ens hjälper så bra). kanske träffar hon inte en ny man snart eller även om hon träffar en ny man så tar det visst tid tills förhållandet utvecklas och det kan blir redan försent för henne att få barn. sen har du glmt att killen i fråga har gett henne hopp om att förhållandet ska resultera i barn, annars hade hon kanske inte ingått ett seriöst förhållande med honom. man ska självklart bestämma om man ska ha barn eller inte och när man tänker skaffa de, men man är också skyldig att berätta om det för sin kvinnlig partner, så att hon kan bestämma sig om hon satsar på förhållandet eller inte. det verkar som att kille ville ha lite skoj, men isåfall borde han ha signalerat från början att han inte var intresserad av familjelivet och inte ha spillt hennes tid.

Mattias S sa...

Att jag råkar vara man har väldigt väldigt lite med den här diskussionen eller med mina argument att göra men jag förstår din poäng att det finns en tidspress.
Jag har inte glömt att killen i fråga gett henne hopp. Det framgår inte i brevet om han gett henne hopp eller inte.
Det står att efter att dom pratat kort om det sedan inte pratat om det på två år.
Det står ingenting om vad han svarade på det.
Jag håller med och tycker det är viktigt att vara ärlig och öppen med hur man förhåller sig till att skaffa barn i ett monogamt förhållande, oavsett vilket kön ens partner eller man själv är.
Och hur kan du dra slutsatsen från att inte skaffa barn = bara hta lite skoj?
Och återigen, vi vet inte vilka signaler han gett angående att skaffa barn tidigare.
Det vi vet är att dom inte pratat om det på två år och att han nu säger att han inte vill ha barn.
Men det här är ganska irrelevant för min poäng.
Han kan vara värsta idioten och han kan ha lurat i henne att han gärna vill skaffa barn snart och massa saker.
Det gör det ändå inte okej att pressa honom och "tvinga" honom att skaffa barn trots att han inte vill.

Anonym sa...

klart att det inte är ok att pressa någon annan att skaffa barn men det är lika illa att först gå med på att man ska skaffa barn och sen ändra sig utan att berätta om det i tid. jag har sett flera liknande fall i min omgivning där mannen plötsligt ändrade sig angående barnfrågan efter flera år av förhållandet och tjejen fick helt enkelt tidsmässigt ingen chans längre att hitta en ny för att skaffa barn med.
jag håller med dig att det var oklart hur mycket mannen uppmuntrade hennes önskan om framtida gemensamma barn men jag tror inte att hon hade inlett ett seriöst förhållande med honom om han inte hade sagt klart att han ville ha barn med henne.sen har jag blivit mamma via IVF just pga att jag fick fertilitetsproblem i 30-årsåldern och inte kunde hitta en man att skaffa barn med under 20-årsåldern när det var biologiskt optimalt för mig och jag vet mycket bra vilket helvete det är att genomgå IVF karussellen. om män vore tvungna att genomgå sådant för att bli förälder skulle de inte ens tänka tanken att missa möjligheten att få barn på naturlig väg och ens partner som nu plötsligt vägrar skaffa barn skulle anses som värsta skurken. men det anses som självklarhet att kvinnor genomgår sånt för om "partnern är inte redo för barn än" och "ingen skall pressas att skaffa barn." många män tycker först på sig själva när de vägrar barnskaffandet (eller skjuter upp det) och tänker inte på faktumet att de spelar egentligen med kvinnans fertilitet.

Mindy sa...

Jag håller med om att en mans önskan om att inte vilja skaffa barn bör respekteras!

Mattias S sa...

Och så även en kvinnas! :)