Normer, normsystem och att kunna vara sig själv

Jag skrev ett inlägg häromveckan där jag rörde lite vid hur jag förhåller mig till normer och till att klassificera olika saker. Hos Always keepin' it real läser jag två mycket bra inlägg som går djupare på några av dom sakerna jag rörde vid. Ett som handlar om monogami/polygami, och ett ännu bättre om hennes bisexualitet.
Jag tycker det är ett par mycket intressanta inlägg och även om vi inte alls verkar förhålla oss på samma satt vare sig till flersamma relationer eller könsbundenheten i ens sexualitet så finns det väldigt mycket som överlappar och jag tycker mycket saker är otroligt välformulerade.
Jag låter allt för ofta min frustration ta överhanden när jag skriver, istället för att konstruera en saklig analys blir det ofta mest frustrerat orerande.
Elin lyckas formulera saker på ett sätt som jag inte riktigt har förmågan att göra.
Tyvärr verkar det också som hon ibland gör det lite för mycket, men det kanske bara är jag som projicerar. När jag blir så van att hela tiden behöva förklara saker på ett dekonstruktivt sätt blir det lätt att jag glömmer bort vilken känsla det är jag försöker förklara. Förklaringen av känslan har tagit så mycket plats att jag tappat bort känslan i sig. Det är inte så svårt att hitta tillbaka till den, men det händer att förklaringen tar över. Och jag tycker det verkar som Elin hamnar i det där lite för ofta också när hon känner sig klämd mellan olika normsystem och överanalyserar det hon känner. Men jag känner inte henne, jag vet inte. Jag fick bara ett litet intryck av det.

Men det blir problematiskt när man hela tiden får inte bara sina relationer ifrågasatta eller hela sitt förhållningssätt. Det är så otroligt vanligt att man bemöts av den här typen av kommentarer, från Elins inlägg om bisexualitet:

Bisexualitet existerar inte enligt mig. De som anser sig vara bi hyser sexuella känslor till samma kön men inte romatiskt emotionella känslor. Folk har svårt att skilja på passion och genuina romatiska känslor nu för tiden. Bara för att man kommer bra överrens med någon av samma kön och vill dra av dennes byxor betyder inte att man bör spendera resten av livet i ett romatiskt förhållande tillsammans. Det är antagligen svaret på frågan.

Den här personen tror sig veta bättre än dom miljontals människor som faktiskt känner som dom känner. Vad får den här personen att tro att den vet att miljontals människor bara tror sig känna romantisk kärlek? Hen förutsätter att hen vet mer om miljoner av människors känsloliv än dom själva gör utan att ens ha pratat och lärt känna kanske en enda av dom. Vad får en människa att tro något sådant?
Hur ska man kunna prata om sina känslor och relationer på ett "normalt" sätt om man först måste bryta igenom den typen av vanföreställningar?
En annan Elin skriver mer i sin blogg om att när man står utanför normen så står man inte bara till svars för sina egna relationer utan för hela förhållningssättet som man tydligen kommit att representera. Det blir väldigt konstigt och det är också vad så mycket av normkritik handlar om.
Julia Skott skriver om att det inte finns ett egenvärde i att vara på ett visst sätt och det är viktigt att komma ihåg. Jag tror det kan vara lätt att glömma bort det när man är så van att behöva stå till svars för ett helt förhållningssätt varje gång man pratar om sina relationer.
Sen kan det vara svårt att veta vad man vill, man känner en sak men man vet en annan, vilket ska man lyssna på? Det är så klart olika i fall till fall, men hur vet man? Det kan vara väldigt svårt och jag tror många behöver se det hela från lite olika perspektiv för att kunna avgöra det ordentligt. Men när en stor majoritet av alla perspektiv är så korkade och illa grundade som synen på att bisexualitet inte existerar föreställer jag mig att det kan vara svårt att ta saker och ting till sig.
Det jag vill komma fram till är väll i all sin enkelhet att det ibland är svårt att vara sig själv. Det är svårt att veta hur man ska göra för att ha det så bra som möjligt.
Skulle vilja avsluta med en smartare sammanfattning men jag är för trött och omotiverad för det.