Annika Marklund säger sitt i väsendebatten...

...eller mer specifikt kring filmen (500) Days of Summer.

Det låter som en romantisk komedi med något mer svärta i marginalen. Harmlöst. Men på nätet är bloggarna upprörda.

De ser nämligen ett genusproblem. Flickan i filmen ses alltid genom pojkens ögon. Hon är Morrisseykillens ultimata flickvänsmaterial: rolig men lite konstig, vacker men inte på det helt uppenbara sättet, smart men inte mästrande. Och kläderna är som hämtade ur en femtiotalsdröm. Hon är ouppnåelig. Och hon finns inte.

Därför föraktar bloggarna ”500 days of Summer”. Filmen är förkastlig eftersom den visar upp ett ouppnåeligt kvinnoideal. Ouppnåeligt!
Här kommer det märkliga: Filmen slutar med att hela pojkens dröm om flickan exploderar i hans ansikte. Han har målat upp en bild av vem hans flickvän ska vara – och hon vill inte vara den flickvännen. Mallen är för trång. Hon vill hellre vara människa.
Filmens kontenta: den som blir kär i en drömbild istället för i en person står förr eller senare inför ett abrupt uppvaknande. Möjligen banalt, men filmmakarna och bloggarna är otvivelaktigt överens. Ändå är bloggarna övertygade om att de genomskådat filmen. De tror sig ha avslöjat någonting som den stackars manusförfattaren Scott Neustadter – som gissningsvis har arbetat i fyra år med olika versioner av manuset och vägt varje ord på guldvåg – har missat.

Jag vet inte om det är just filmen i sig och dess skapare som dessa upprörda bloggare är upprörda på, utan på hur karaktärer av Zooeys typ tas emot av en viss publik och vilken roll den illusionen spelar in i många saker. Det är iaf så jag har tolkat hela diskussionen.
Sen vet jag faktiskt inte hur manusförfattarna tänkt kring filmen, men med tanke på att deras andra projekt är Rosa Pantern 2 så kan man ju spekulera ganska vitt.

Sen om filmen i sig säger Annika Marklund följande:

Filmens kontenta: den som blir kär i en drömbild istället för i en person står förr eller senare inför ett abrupt uppvaknande

Något jag inte alls håller med om. Det är en del i filmen men inte det som jag tar som kontentan. Kontentan för mig är strävandet efter "äkta kärlek" och man vet direkt när man hittat det och allt sånt där. I pojkens ögon är flickan lite annorlunda, vill inte ha ett "seriöst riktigt förhållande" och sådär. Men när hon blir människa och slutar vara hans illusion så vill hon gifta sig och allt det där egentligen, fast bara inte med pojken.
Jag tycker pojkens dröm mer handlar om att flickan älskade pojken mer än flickan faktiskt gjorde. Pojken inbillade sig att relationen var bättre än den var. Det är den bilden jag ser spricka i filmen, inte så mycket väsensskildringen. Även om det finns vissa delar av det där i också.