Hen-debatten fortsätter...

Det var fler än jag som reagerade på  Lisa Magnussons krönika om hen, bland annat Elin Grelsson, Vi som aldrig sade sexist, cupcake carny och Lisa Magnusson själv.


För det första blev det lite av en diskussion angående det cupcake carny skrev angående att det är fel att dissa folk på det här sättet om man står på samma sida:

Ok, det finns massor av feminister som inte tycker som Lisa Magnusson. Det finns garanterat massor av feminister som inte tycker som jag heller. Men varför bara ösa ur sig skit om feminister och håna dem om man nu skriver något som många kommer läsa? Vad är det folk kommer komma ihåg? Just det: att feminister och deras åsikter är skit. Alla feminister (ja, utom Magnusson då). Men varför? Vem tjänar på det?

 Diskussioner kring det fortsatte i kommentarerna hos Vi som aldrig sade sexist och jag skrev så här där:

Angående det där att klaga på att man dissar feminism trots att man är feminist så finns det flera sidor till det hela.
Grejen med just Lisa Magnusson tycker jag är att hon gör det på ett väldigt hånande och icke-konstruktivt sätt.
Jag tycker hon med sitt trångsynta hånande legitimerar hånande i former som "feminister är bara fula och fått för lite kuk" eftersom hon som feminist också tar en likartad ställning till feministiska idéer hon inte håller med om.
Jag är väldigt mycket för en inomideologisk debatt, men då utan hån och trångsynthet. Att försöka konstruktiv diskutera och förstå att olika metoder och verktyg kanske fungerar olika bra för olika personer.
Lisa Magnusson kanske tycker hen är meningslöst, då behöver hon inte använda sig av det. Att hon väljer att förlöjliga, håna och dumförklara dom som använder det är liksom inte direkt något bra.
Det är dessutom ett hån och ett förlöjligande av personer vars könsidentitet inte alls passar in i han eller hon, och det är fan inte okej någonstans.

Lisa Magnusson skriver så här i sitt blogginlägg:

Själva problemet anser jag vara de värderingar vi lägger i ordet han och hon, att vi laddar dem med en massa egenskaper. Att vi överhuvudtaget ser könet som så viktigt. Det är ju DET vi borde ändra på, inte språket som uttrycker denna mentalitet.

Ja, att vi överhuvudtaget ser könet som så viktigt att vi måste säga det varje gång vi använder ett pronomen är en del i just den problematiken anser då jag.
Sen är ju frågan i hur vi ska minska värderingarna som läggs i orden han och hon, hur vi ska minska fördomar kring en person baserat på kön.
Jag kan då tycka att inte ange kön får många av oss att tänka på en person på ett nytt sätt, jag ser det som ett väldigt bra verktyg att just minska vikten av kön.
Jag förstår inte vad det är Magnusson ser som ett problem, om hon inte vill använda hen kan hon låta bli. Varför man ska dissa dom som väljer att göra det förstår jag inte.
På vilket sätt är ett könsneutralt pronomen något dåligt? Det finns ju många rent praktiska skäl till att använda det, som när man inte vet könet t.ex.
Språknämnden säger så här kring hen:

Däremot är det är ingen god idé att försöka införa hen (eller någon annan form – hin, hän) som könsneutralt pronomen. Det ser konstigt ut, och det är svårt att tro att man skulle kunna introducera ett så vanligt ord som ett pronomen utan minsta stöd i talspråket.

De vill istället att man ska omformulera sig och sådär. Men genom att börja använda hen i talspråket så kommer det bli en del av vårat språk som förhoppningsvis får spridning och acceptans. Att det accepteras att man kan använda pronomen utan att samtidigt ange ett kön känns som en självklarhet för mig egentligen.