Jag läser i Aftonbladet hur Ida Gabrielsson argumenterar för en modernare vänster och manar Vänsterpartiet till att vakna upp och se att det är 2010-tal.
Jag håller med om så jävla mycket, men jag läser hela artikeln med att rynka på näsan.
Att Isa Gabrielsson manar till modernitet och generationsväxling känns ju lite sådär.
Under hennes år som ordförande för Ung Vänster så har jag väldigt ofta reagerat mot den gammelmodiga och trångsynta världssyn hon för fram.
Tydligast syns det för mig när hon argumenterar kring prostitution där hon dels inte klarar av att hålla isär strukturer kring kön, sexualitet och ekonomi med vad sexualiteten innebär för individer och dels är för naiv och/eller ointresserad av att se hur lagstiftningen fungerar i praktiken eftersom den låter så bra i teorin.
Och det är liksom däri vänsterns största problem ligger, även när det kommer till höjda skatter och ökad välfärd. Man använder sig för ofta av en argumentation de flesta inte köper.
Vilket dock i allt för många fall är jävligt sorgligt då den håller, men efter en sådär 12 år med en Socialdemokrati som stod hand i hand med borgarna med att säga att vänsterns politik är ohållbar så är det inte så konstigt att de flesta har kommit att ta det som en sanning.
Jag vet inte vad vänstern behöver göra för att ändra på det, jag önskar bara att dom hittar på något.
Men mest av allt behöver vi en vettig socialdemokrati med en faktiskt politisk linje, en stark och moderniserad vänster kan kanske hjälpa till mycket med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej, va kul du skriver. jag har tänkt mycket på vänstern på sistone och kommit fram till att det finns så MÅNGA kloka personer som skulle kunna ta vänsternpartiet till något fantastiskt, men de människorna är oftast inte tillräckligt maktlystna eller ambitiösa eller helt enkelt för självkritiska som personer för att vilja sätta sig i en sån ställning. Det är ett litet moment 22 det där, men jag tänker att man kan överbrygga det med att tillräckligt många "enas" om en person eller flera och att en grupp tar på sig ansvaret att lobba för den personens inträde i politiken. Låter kanske vanskligt men det skulle kunna funka. Sen finns det ju inga garantier att personen behåller sin integritet i en sån roll, eller att ens tillräckligt många kan enas om en person som sen ska vilja axla uppgiften. Men jag gillar att leka med tanken, tänker att det i ett visst mått skulle kunna funka- jag känner framför allt som du skrev att det saknas någon som på ett intelligent och ödmjukt sätt kan föra fram en vänsterpolitik. Och även lyckas med det nästan omöjliga att övertyga högerröstare varför det leder till mer orättvisor att rösta så, och faktiskt försöka få fram ett tydligt budskap om varför även rika människor skulle kunna rösta på vänstern- motsägeslefullt såklart men någonstans inser man ju att det alltid kommer finnas orättvisor men att man i alla fall ska ha en tydlig och ödmjuk förhållning till politiken och inte gå in i debatten med hot om revolution och likriktning. usch jag brukar inte skriva så här, kanske finns en anledning till det :) men jag kunde inte hålla mig när jag först läste om dina tankar om relationsanarkin och sen om vänstern... ha det bra/j
Jag uppskattar verkligen din kommentar, även om den blev lite spretig. :)
Jag är inte speciellt insatt i vänsterpartiet i sig men jag vet att det finns många riktigt bra personer där men samtidigt vet jag inte namnet på en enda framstående vänsterpartist som jag skulle ställa mig bakom och pusha för.
Det är synd.
Skicka en kommentar