Att få göra vad man vill, även om man vill bli slagen i huvudet...

Jag nuddade vid det i föregående post, men efter kvällens inslag i Uppdrag Granskning om MMA så kände jag att jag vill skriva en enskild post om just det.

Martin Ingvar säger att det är så dumt angående att bli slagen i huvudet. Men det är mycket som är dumt utan att vi tycker det ska förbjudas, som att dricka alkohol, köra rallybil i ett par hundra kilometer i timmen, åka omkring på vassa skridskor och tacklas osv osv osv.
Jag tycker det är bra att han pratar om riskerna och vad det är som händer när man t.ex. blir knockad.
Men jag tycker inte det är bra att han av det går vidare och tycker att det ska förbjudas. Precis som jag skrev i föregående post så tycker jag det är en väldigt stor skillnad på att tycka att någonting inte är okej och att tycka att det ska förbjudas.
Om han vill sprida information och kanske rent av göra den informationen obligatorisk innan man får en proffslicens för att få fightas t.ex. så tycker jag det är rätt bra. Då är det kontrollerat att man vet vad man ger sig in på.
Martin Ingvar säger också att man ska hitta en balans mellan säkerhet och personlig frihet och det är precis det man gör med MMA tycker jag. Man måste ha läkare osv på plats, man har regler som ger en bra balans mellan säkerhet och frihet. Så när som på knän mot liggande motståndare, något som jag tycker ska göras tillåtet så snart som möjligt. Slag mot bakhuvudet är t.ex. inte tillåtet.

Det gäller att vara konstruktiv och realistisk. För precis som det är med knark så blir det lätt mest moraliserande och får motsatt effekt. Man tycker själv det är förkastligt och vill därför förbjuda det och överdriver hela grejen. Det gör att väldigt många inte kan ta till sig dom riskerna som faktiskt finns eftersom dom ofta är inbäddade med moralkakor om att det t.ex. är fegt att slå på den som ligger ner.
Det görs ofta en så stor grej av just det, att man får slå när motståndaren ligger på marken. Största skillnaden mellan att slå något på marken och att slå någon som står är att man får mycket mera kraft och slår mycket hårdare på någon som står upp. Iaf så som det ser ut i modern MMA idag.

Det pratar också om att det är farligare att ta en smäll om man redan är groggy vilket stämmer, men skillnaden mellan MMA och t.ex. boxning är att om man är väldigt groggy så får man ett par smällar till och sen bryts matchen. I boxning får man 8 sekunder på sig att återhämta sig vilket kanske leder till att man får 100 smällar till mot huvudet innan matchen är slut. Enligt dom rapporter jag tagit del av så är boxningsfallet mycket värre.
När det gäller strypningar så brukar dom flesta ge upp innan dom blir medvetslösa, jag håller fullkomligt med Martin Ingvar att det är ren idioti att bli medvetslös på det sättet. Men dom väljer att göra det själva, man kan lika gärna ge upp innan dess. Och det utan att någon ser ner på en. Dom som tittar på sporten vet att det är så det fungerar, men ger upp innan man blir medvetslös eller får armen bruten. Och om någon väljer att inte ge upp utan bli utstrypt eller få armen bruten, ska vi bestämma att han inte får välja att göra det? Han skadar ingen annan, bara sig själv. Varför ska vi förbjuda honom från det?

Då pratas det om att det här är våld, att man blir avtrubbad av våld osv osv osv. Precis samma argument som används när det pratas actionfilm och "videovåld". Jag tror det ligger viss sanningen i det men ju mer accepterad kampsport blir som sport, och ju tydligare skillnad man gör på kampsports-"våld" och övergrepps-våld ju mindre avtrubbande är det.
På samma sätt som jag t.ex. tycker definitionen "kuk i fitta" för sex är problematisk bland annat därför att det innebär att våldtäkt är sex. Och på samma sätt som det är skillnad på att ägna sig åt "sex" och "våldtäkt" så är det skillnad på att ägna sig åt "kampsport" och "våld". Handlingen man gör är kanske samma sak, men det som är etiskt förkastligt är för mig våldet, och det är inte inblandat i den handlingen som jag tycket är acceptabel.
På samma sätt som vissa kanske tycker om att bli brutalt analfistade trots risk för skador tycker vissa om att slåss med risk för skador, varför är detta något vi ska förbjuda?
Det finns också en annan typ av avtrubbning där vi tycker det är okej att skada sig men den avtrubbningen tror jag faktiskt inte så mycket på i det här fallet.

Men är det något vi vill att samhället ska se upp till? Hade jag tyckt det var okej med gladiatorspel med livet som insats om deltagarna var där frivilligt? Många ser på MMA som glorifiering av just våld och blod. Jag älskar MMA, men jag tycker illa om våld och blod. Jag tycker också väldigt illa om mycket av det alfa-hanne beteende som många fighters utstrålar. Men det finns många personer som utstrålar saker jag tycker mycket om, som att se Roger Huertas fokusering och hjärta här t.ex:
Eller alla fantastiska tekniker och den otroliga skicklighet som visas upp t.ex. här:
Och som jag pratade om tidigare, jag tycker man ska särskilja våld och kampsport. När allvarliga skador sker så tycker jag inte det ska hyllas utan jag tycker man ska bli oroad.
När dom pratar med den amerikanska politikern som jämför MMA med mobbning så är det precis som jag säger skillnad på övergrepp och frivilligt. Jag tycker så jävla illa om när man ger en handling dålig status, inte hur dom inblandade känner. Och jag tycker om att jämföra saker med sex och så även detta som ni kanske märkt. Genom att säga att udda sex är konstigt och fel, som homosex, BDSM, analsex, lössläppt sex eller vad det nu är så tycker jag man ofta säger att "vanligt sex" är okej. Var går gränsen på sexuella övergrepp? Saker som att tjata sig till sex, ha sex med någon som är medvetslös, att ha sex trots att någon säger nej men inte gör motstånd är saker som lätt accepteras med det synsättet om man är i en relation eftersom det klassas som "normalt" sex. Det blir svårare att bli tagen på allvar om man känner sig utsatt för övergrepp om det är något som är "vanligt".
Och samtidigt tolkas det automatiskt som övergrepp om det är något onormalt, t.ex. en tjej som har hårdhänt sex med flera killar samtidigt.
Jag tycker det är liknande tankegångar och sammanhang när det kommer till MMA. Politikern missar helt att det kampsport handlar om för mig är respekt och ömsesidighet, raka motsatsen till vad mobbning är.
Man måste sluta sätta sig själv i situationen och lyssna på dom som befinner sig där. Vad det än handlar om.

Jag tycker också det är lite typiskt att dom tar upp aggressiva farliga smeknamn som olika fighters har, som Mad Dog, men det finns även fighters med smeknamn som McLovin och andra väldigt icke-aggresiva namn. Visst, sporten domineras av testosteronstinna alfa-hannar, men gör inte t.ex. hockey det också? Och är det ett argument till att förbjuda den?

Överlag var det rätt bra inslag, man fick se många olika perspektiv och alla fick komma till tals utan att bli avbrutna. Hjärnforskaren Martin Ingvar gav ett ganska sansat intryck trots sin kritik som jag delvis inte höll med om. Centerpartisten som debatterade med August Wallén i slutet verkade dock inte lika sympatisk och konstruktiv i sin kritik.

Det blev väldigt mycket här men det finns många olika sidor som engagerar mig i den här debatten.