onsdag, november 11, 2009

Att få göra vad man vill, även om man vill bli slagen i huvudet...

Jag nuddade vid det i föregående post, men efter kvällens inslag i Uppdrag Granskning om MMA så kände jag att jag vill skriva en enskild post om just det.

Martin Ingvar säger att det är så dumt angående att bli slagen i huvudet. Men det är mycket som är dumt utan att vi tycker det ska förbjudas, som att dricka alkohol, köra rallybil i ett par hundra kilometer i timmen, åka omkring på vassa skridskor och tacklas osv osv osv.
Jag tycker det är bra att han pratar om riskerna och vad det är som händer när man t.ex. blir knockad.
Men jag tycker inte det är bra att han av det går vidare och tycker att det ska förbjudas. Precis som jag skrev i föregående post så tycker jag det är en väldigt stor skillnad på att tycka att någonting inte är okej och att tycka att det ska förbjudas.
Om han vill sprida information och kanske rent av göra den informationen obligatorisk innan man får en proffslicens för att få fightas t.ex. så tycker jag det är rätt bra. Då är det kontrollerat att man vet vad man ger sig in på.
Martin Ingvar säger också att man ska hitta en balans mellan säkerhet och personlig frihet och det är precis det man gör med MMA tycker jag. Man måste ha läkare osv på plats, man har regler som ger en bra balans mellan säkerhet och frihet. Så när som på knän mot liggande motståndare, något som jag tycker ska göras tillåtet så snart som möjligt. Slag mot bakhuvudet är t.ex. inte tillåtet.

Det gäller att vara konstruktiv och realistisk. För precis som det är med knark så blir det lätt mest moraliserande och får motsatt effekt. Man tycker själv det är förkastligt och vill därför förbjuda det och överdriver hela grejen. Det gör att väldigt många inte kan ta till sig dom riskerna som faktiskt finns eftersom dom ofta är inbäddade med moralkakor om att det t.ex. är fegt att slå på den som ligger ner.
Det görs ofta en så stor grej av just det, att man får slå när motståndaren ligger på marken. Största skillnaden mellan att slå något på marken och att slå någon som står är att man får mycket mera kraft och slår mycket hårdare på någon som står upp. Iaf så som det ser ut i modern MMA idag.

Det pratar också om att det är farligare att ta en smäll om man redan är groggy vilket stämmer, men skillnaden mellan MMA och t.ex. boxning är att om man är väldigt groggy så får man ett par smällar till och sen bryts matchen. I boxning får man 8 sekunder på sig att återhämta sig vilket kanske leder till att man får 100 smällar till mot huvudet innan matchen är slut. Enligt dom rapporter jag tagit del av så är boxningsfallet mycket värre.
När det gäller strypningar så brukar dom flesta ge upp innan dom blir medvetslösa, jag håller fullkomligt med Martin Ingvar att det är ren idioti att bli medvetslös på det sättet. Men dom väljer att göra det själva, man kan lika gärna ge upp innan dess. Och det utan att någon ser ner på en. Dom som tittar på sporten vet att det är så det fungerar, men ger upp innan man blir medvetslös eller får armen bruten. Och om någon väljer att inte ge upp utan bli utstrypt eller få armen bruten, ska vi bestämma att han inte får välja att göra det? Han skadar ingen annan, bara sig själv. Varför ska vi förbjuda honom från det?

Då pratas det om att det här är våld, att man blir avtrubbad av våld osv osv osv. Precis samma argument som används när det pratas actionfilm och "videovåld". Jag tror det ligger viss sanningen i det men ju mer accepterad kampsport blir som sport, och ju tydligare skillnad man gör på kampsports-"våld" och övergrepps-våld ju mindre avtrubbande är det.
På samma sätt som jag t.ex. tycker definitionen "kuk i fitta" för sex är problematisk bland annat därför att det innebär att våldtäkt är sex. Och på samma sätt som det är skillnad på att ägna sig åt "sex" och "våldtäkt" så är det skillnad på att ägna sig åt "kampsport" och "våld". Handlingen man gör är kanske samma sak, men det som är etiskt förkastligt är för mig våldet, och det är inte inblandat i den handlingen som jag tycket är acceptabel.
På samma sätt som vissa kanske tycker om att bli brutalt analfistade trots risk för skador tycker vissa om att slåss med risk för skador, varför är detta något vi ska förbjuda?
Det finns också en annan typ av avtrubbning där vi tycker det är okej att skada sig men den avtrubbningen tror jag faktiskt inte så mycket på i det här fallet.

Men är det något vi vill att samhället ska se upp till? Hade jag tyckt det var okej med gladiatorspel med livet som insats om deltagarna var där frivilligt? Många ser på MMA som glorifiering av just våld och blod. Jag älskar MMA, men jag tycker illa om våld och blod. Jag tycker också väldigt illa om mycket av det alfa-hanne beteende som många fighters utstrålar. Men det finns många personer som utstrålar saker jag tycker mycket om, som att se Roger Huertas fokusering och hjärta här t.ex:
Eller alla fantastiska tekniker och den otroliga skicklighet som visas upp t.ex. här:
Och som jag pratade om tidigare, jag tycker man ska särskilja våld och kampsport. När allvarliga skador sker så tycker jag inte det ska hyllas utan jag tycker man ska bli oroad.
När dom pratar med den amerikanska politikern som jämför MMA med mobbning så är det precis som jag säger skillnad på övergrepp och frivilligt. Jag tycker så jävla illa om när man ger en handling dålig status, inte hur dom inblandade känner. Och jag tycker om att jämföra saker med sex och så även detta som ni kanske märkt. Genom att säga att udda sex är konstigt och fel, som homosex, BDSM, analsex, lössläppt sex eller vad det nu är så tycker jag man ofta säger att "vanligt sex" är okej. Var går gränsen på sexuella övergrepp? Saker som att tjata sig till sex, ha sex med någon som är medvetslös, att ha sex trots att någon säger nej men inte gör motstånd är saker som lätt accepteras med det synsättet om man är i en relation eftersom det klassas som "normalt" sex. Det blir svårare att bli tagen på allvar om man känner sig utsatt för övergrepp om det är något som är "vanligt".
Och samtidigt tolkas det automatiskt som övergrepp om det är något onormalt, t.ex. en tjej som har hårdhänt sex med flera killar samtidigt.
Jag tycker det är liknande tankegångar och sammanhang när det kommer till MMA. Politikern missar helt att det kampsport handlar om för mig är respekt och ömsesidighet, raka motsatsen till vad mobbning är.
Man måste sluta sätta sig själv i situationen och lyssna på dom som befinner sig där. Vad det än handlar om.

Jag tycker också det är lite typiskt att dom tar upp aggressiva farliga smeknamn som olika fighters har, som Mad Dog, men det finns även fighters med smeknamn som McLovin och andra väldigt icke-aggresiva namn. Visst, sporten domineras av testosteronstinna alfa-hannar, men gör inte t.ex. hockey det också? Och är det ett argument till att förbjuda den?

Överlag var det rätt bra inslag, man fick se många olika perspektiv och alla fick komma till tals utan att bli avbrutna. Hjärnforskaren Martin Ingvar gav ett ganska sansat intryck trots sin kritik som jag delvis inte höll med om. Centerpartisten som debatterade med August Wallén i slutet verkade dock inte lika sympatisk och konstruktiv i sin kritik.

Det blev väldigt mycket här men det finns många olika sidor som engagerar mig i den här debatten.

6 kommentarer:

Arne sa...

Bra formulerat, det är i mina ögon en sport i mängden, men en sport som engagerar mig ordentligt.

Postar mitt inlägg från Aftonbladets hemsida angående uppdrag granskning och MMA:

MMA är en fantastiskt publikvänlig engarande sport. Hård men tack och lov oftast utan det utdragna nötningsvåldet som exempelvis proffsboxning utsätter hjärnan och hjärnas innehavare för.

Inte för att jag har några moraliska betänkligheter angående proffsboxning heller.

Jag tycker man bör ta detta till utövarnivå... De som utövar sporten i syfte att stärka sin mentala och fysiska styrka, utvecklas som individer och utmana sig själv. Dessa bör väl ha samma rätt att göra så som exempelvis hockeyspelare eller fotbollsspelare? För ingen kan väl på fullt allvar tro att mer än ett litet litet fåtal utövar en dylik idrott som MMA i syfte att gå fullskaliga ringmatcher mot topprankade fighters? Dom lär väl mest göra det av samma anlening som de flesta andra utövar idrott, för att det e så jävla kul. Håll er från spriten, och slå varann på truten, så blir världen bättre....

Arne

Torbjörn sa...

Mattias,
Uppdrag granskning som du skriver om i ditt inlägg var enligt min mening alldeles för tamt. Det behövs ett mycket längre program för att belysa ett så allvarligt ämne. Martin Ingvar fick t.ex. bara ca 5 minuter på sig för att tala om risker med slag mot huvudet. Jag har också skrivit till dom och bett att få någon uppföljning på programmet.

Debatten om MMA som sport har många aspekter. Ingen nekar till att det är en våldsam sport. Sedan debatterar man hur farligt detta våld är. Det tråkiga är att man då alltid tar upp att det finns så mycket annat som är farligt och jämför alla möjliga företeelser i samhället som ishockey, rökning, alkohol etc.
Alla inser ju att det inte går att förbjuda allt som är farligt. Däremot vill samhället försöka begränsa de eventuella skador som kan uppstå. Personligen skulle jag om jag hade något att bestämma om vilja förbjuda t.ex. rökning. Det är en av de mera idiotiska saker man kan ägna sig åt.

När det gäller olika våldsamma sporter som t.ex. MMA blir det mera komplext. Jag tror inte att du eller någon annan förnekar att det finns en fascination i att se på och utöva våld. Det tycks ligga nedärvt i våra gener. Somliga menar att det inte går att göra något åt det. Jag menar att detta tillhör en av människans lägsta instinkter och att det visst går att styra. Har vi inte kommit längre än till grottstadiet?
Jag kan ge ett exempel: En bilolycka inträffar. Omedelbart stannar flera bilar, inte för att hjälpa till utan för att ”gotta” sig och titta på alla skadade människor. Det kan t.o.m. bli så stor folksamling att ambulanspersonalen har svårt att komma fram. Vi kallar detta för hyeneinstinkten.

Jag har inte sett någon MMA match ”live” men däremot varit på några boxningsmatcher. Vad som berörde mig mest illa var inte blodet inne i ringen utan alla kommentarer från publiken. De kom inte för att se en sportsligt god match utan de ville se våld. Ja, jag kallar det våld det man får se i ringen eller buren. Du skriver att man ska särskilja på våld och kampsport. Om man slår någon i huvudet är väl det våld oavsett var det utdelas? I uppdrag granskning var det en person bland publiken som sade något jag tyckte var bra: Om två personer slåss på gatan och utdelar hårda slag mot varandra kallas det misshandel och kan åtalas. Om samma slag utdelas i ringen kallas det ”sport” och är tillåtet. Var finns konsekvensen?

Det talas också om att vi har att göra med två personer som frivilligt ställer upp på detta och det bara angår dem själva. Det är ju inte sant! Om någon skulle råka skadas förutsätts det att samhället ställer upp med sjukhusvård. En vård som jag som skattebetalare får betala. Samma person har kanske familj, följderna av en skada får hela familjen lida av.

Jag är övertygad om att f.a. ungdomar som ser på våld blir avtrubbade. Acceptansen för våld i samhället blir större, något som våra politiker anser sig vilja bekämpa.
Vi har tillräckligt med våld i samhället som det är. Upplys ungdomar redan i skolan vad som händer när någon får ett slag i huvudet. Upplys vilka psykiska problem som uppstår när någon blir offer för våld.

Idrott är viktigt och det finns massor av olika idrotter som ger utövarna både koordination, smidighet och kondition och publiken en spännande upplevelse och det utan att våld är inblandat.

Mattias S sa...

Torbjörn: Kul med en så lång kommentar på det jag skrivit, även om jag inte håller med.

Rökning är en pest, utöver alla saker om skador det ger så skräpas det ner något vidrigt överallt med fimpar.
Men vill jag förbjuda det? Nej, men jag vill att konsekvenserna av det ska skattas och straffas hårdare.

Jag håller helt med om att argumentet att någonting är genetiskt eller naturligt är helt värdelöst. Varje gång någon tar upp det får jag lust att bli en förbudsivrare i ren protest mot den idioti dom visar upp.
Mitt intresse och min fascination för sporten kom sig av att se så mycket mindre men mer tekniska personer besegra större och starkare. Sen har jag blivit alldeles kär i brasiliansk Jiu-Jitsu. Dom teknikerna känns bara så rätt.

Men därmed inte sagt att uppskattning av kampsport är någonting destruktivt, som sagt så ser jag en väldigt skillnad på kampsport och destruktivt våld.
Skillnaden mellan på gatan och i ringen är organiserade former, säkerhet, rutiner, överenskommelser, regler och så vidare.

Och det där med skattepengar håller jag med om, men istället för förbud tycker jag att MMA givetvis betala skatt så att det täcker sjukvårdskostnader och dylikt.
Det tycker jag förövrigt att alla professionella idrotter ska göra.

Angående personens familj så gillar jag inte det som argument. Jag tycker inte att jag som individ har ansvar för hur någon annan reagerar på mina val. Vare sig det är min familj eller främlingar.
Det gäller det mesta, vare sig det handlar om att utöva MMA, skaffa mig en partner som min familj inte tycker om, en karriär min familj inte tycker om eller vad som helst. Om dom inte tycker om det så ska inte jag behöva anpassa mig efter deras viljor.

Sen håller jag inte med dig angående det är med ungdomar och avtrubbning, det är exakt samma gamla tröttsama prat som vi hört sedan 80-talet med videovåld, dataspel och fan och hans moster.
Dom undersökningar och intervjuer jag läst och läst om visar inte på att så är fallet. Man kan skilja mellan vad jag kallar destruktivt våld, låtsas våld och överenskommet kampsportsvåld.

Men som sagt, jag är allt för upplysning kring konsekvenserna av slag mot huvudet. Jag tror många inte riktigt förstår riskerna och så där. Så mer upplysning om det, och om så mycket annat.
Men om någon trots allt vill syssla med det tycker jag det är fel att förbjuda.

Och det är där vår grundsyn verkar skilja sig, varför förbjuda vad någon annan ska få göra?

Torbjörn sa...

Hej Mattias,

Tack för ditt svar. Observera att jag inte talat om något förbud för MMA. Jag talade om förbud för rökning men det var mera som skämt för jag tror inte på förbud utan jag tror på upplysning.
När jag talade om familjen har du nog inte förstått vad jag menade.
Är du själv gift och har familj?
Är man gift har man ett ansvar både mot den som man är gift med och mot sina barn. Om man inte tar det ansvaret så ska man inte gifta sig. Skulle jag skada mig och är gift så innebär det naturligtvis att även familjen drabbas. Man kanske inte längre kan jobba vilket gör att familjen får mindre pengar att röra sig med. Man kanske drabbas av personligthetsstörningar, t.ex. depressioner och vad det betyder för ens partner kan du nog själv räkna ut. Det har inget med att som du skriver att "Du ska anpassa sig efter deras viljor".
Du tar väldigt lätt på diskussionen om videovåld etc. "Tröttsamma prat" som du säger.
En fråga till dig: Varför har det varit så många fall av våld mot ungdomar där flera har gett sig på ett ensamt offer med sparkar och slag mot bl.a. huvudet? Vad får dom det ifrån? Och hur ska vi få människor att förstå vad våldet gör med dem? Varför är människor så fascinerade av våld? Ska vi acceptera det eller ska vi genom upplysning försöka göra så människor förändras till det bättre? Ingen lätt sak, bl.a är alkohol och knark orsak till mycket ont i samhället.
Men blir det bättre av att man får titta på MMA?
Om du vill ha ut dina aggressioner, gå till gymmet och ta en runda eller två på säcken.

Mattias S sa...

Ok, jag bara antog det.
Om du inte pratar om något förbud så är vi ju egentligen ganska ense.

Nej, jag är inte gift.
Jag tänkte mig mer familj som gentemot föräldrar och syskon, men om man är gift är det ännu lättare då personen frivilligt valt att bilda sig familj med en. Om den personen inte tycker om sakerna personen gör så kan den sluta vara familj.
Så det är i min mening ett argument som väger ännu lättare än det andra.
Gentemot sina barn har man kanske ett ansvar, men vi har inga lagar på vem som får och inte får skaffa barn.

Ja, jag tar väldigt lätt på den diskussionen. Dels för att jag alltid tyckt det varit löjligt att jämföra låtsasvåld med riktigt våld då jag och alla mina kompisar alltid förstått skillnaden så tydligt. Även när vi var små barn. Sen har jag dessutom läst om det på högskola och på min fritid och som jag tolkar det pekar det mesta på att farhågorna hos dom som gapar om videovåld och annat är väldigt väldigt överdrivna.
Vad fick personer att göra såna saker innan videovåldet?
Det finns knäppskallar som blir inspirerade av vad som helst, vi kan inte förbjuda allt och anpassa samhället efter dom personerna. Det är ohållbart som jag ser det.

Du likställer fascination av våld och MMA, något jag inte tycker stämmer. Många tittar på och följer MMA pga deras fascination av våld, men många gör det av andra anledningar.
Jag har också märkt hur folks inställning till sporten har ändrats efter att dom sett mer och mer. Det kanske börjar som våldsfascination men övergår sedan i något annat, något mer.
MMA är en fantastisk mångsidig sport som bjuder på variation få andra sporter kan.
Om folk vill göra det, varför inte?

Torbjörn sa...

Hej Mattias,

Nu förstår jag inte alls vad du menar. Jag tyckte du hade en del bra tankar i början men nu har det nog spårat ut.

Du skriver: "Om den personen inte tycker om sakerna personen gör så kan den sluta vara familj" och "gentemot sina barn har man kanske ett ansvar". Kanske ett ansvar? Du borde nog inte gifta dig förran du inser vad det innebär att ta hand om sina barn.
Vad menar du?
Jag påpekar bara vad som händer om t.ex. en familjefar skadar sig på något sätt. Det blir konsekvenser för den familjen, dvs hela familjen påverkas om någon i familjen skadas. Det var som replik på att en del hävdar att vad jag gör påverkar ingen annan utan bara mig själv.

Du säger att det är löjligt att jämföra låtsasvåld med riktigt våld, för du och dina kompisar förstår skillnaden.
Därmed tycker du att du har fastslagit att det gäller alla. Du borde nog studera denna sak i ett lite vidare perspektiv. Tro mig, det finns många i samhället som inspireras av andras våldshandlingar, inte av "vad som helst".
Jag tror inte att vi kommer så mycket längre. Utrymmet (och min tid) räcker inte till för några längre inlägg. Det skulle behövas en bok. Tack i alla fall för att jag fick skriva i denna blogg.