Årets filmer 2009

Oj då, förra året var jag knappt 10 månader sen med listan och i år är jag knappt 12 månader sen. Jag tänkte först att jag borde skärpa mig med det men istället så kommer jag vara ett år efter, jag ska hinna se alla sevärda filmer från ett år innan det är värt att göra en lista. När jag kollade lite snabbt för att göra en lista för 2010 så hade jag bara två stycken filmer med 4/5 eller högre i betyg och då känns det inte värt att göra en topp 10 lista.
Istället kommer jag från och med 2011 göra en lista över de bästa filmerna jag såg under föregående år, oavsett när dom är gjorda.
2009 såg jag 363 stycken filmer vilket  var riktigt bra jobbat och jag tror det är första gången jag har lyckats ha ett snitt på över en film per dag och jag slog mitt mål på över 300 filmer som jag satte upp för mig själv i slutet på 2008.
Mitt mål var även i år att se över 300 filmer och hur det gick med det får ni antagligen veta om några dagar.

Men iaf, 2009 års bästa filmer, betyg av 10 inom första parentesen, betyg av 5 i andra.

1. Where the Wild Things Are (9) (4)
2. Inglourious Basterds (8) (4)
3. Mammoth (8) (4)
4. Das weisse Band (8) (4)
5. Avatar (8) (4)
6. Moon (8) (4)
7. Capitalism: A Love Story (8) (4)
8. Star Trek (7) (4)
9. Sherlock Holmes (7) (4)
10. Coraline (7) (4)
10. In the Loop (7) (4)

Det blev en delad 10e plats i år igen, Coraline är så fantastisk när den funkar som bäst att det vore en omöjlighet för mig att inte ha med den men samtidigt så har den sina brister så det vore orättvist om den skulle sparka ut In the Loop som är så fantastiskt härligt charmig även om den också har sina brister.
Det var ett klart bättre filmår 2009 än 2008 får jag säga. Jag blir dock väldigt förvånad över att Avatar hamnar så högt upp med tanke på hur starka invändningar jag ändå har mot den. Men den är så mäktig och fabulöst vacker att den ändå tar sin plats.
Och, Where the Wild Things are, vad ska man säga? Den var inte fullt så fantastisk som jag hoppats på och ändå känns den ganska given som 2009 års bästa film, vad ska man säga? Den är helt magisk och Karen Os musik är lika fantastisk som den var oväntad.
Michael Moore vet hur han spelar på mina strängar, som ren dokumentär så hade den inte fått en plats men jag bedömer filmer mest med känslor, då blir den ganska given.
Star Trek och Sherlock Holmes var kvalitetsunderhållning av sällan skådat slag, fantastiska.
Quentin Tarantino gör en spänningsfylld dialogfilm i kombination med splatterhumor och får det att funka! Eller hur ska man sammanfatta Inglourious Basterds?
Lukas Moodysson har tagit klivet till att bli en regissör av internationell rang och använder Ladytron på ett sätt som nästan är lika starkt som Broder Daniel var i Fucking Åmål.

 Det blev en rätt trevlig lista och jag rekommenderar alla filmerna varmt om det är någon ni inte sett.

Life's pretty good but how do I make it even better?

Det känns som att jag börjar få lite trevlig ordning på mitt liv.
Det finns personer jag tycker väldigt mycket om runt omkring mig i mitt liv, även om jag skulle vilja spendera betydligt mer tid med några av dom så känner jag mig glad och nöjd över att dom finns där.

Vad gäller en mer professionell sida av mitt liv så har jag försökt göra saker ett bra tag nu men eftersom alltifrån vårdcentraler till försäkringskassor till arbetsförmedlingar till sjukgymnaster är helt jävla cepekassa på att hantera min situation och ge ett vettigt svar att jag inte är ett jävla dugg närmre någonting nu än jag var när jag började den här omgången för sådär 10 månader sedan trots att jag har gjort precis allt dom har sagt till mig. Nu tog jag iofs ett par månaders uppehåll och fokuserade på flytt istället men ändå.
Men på något märkligt sätt så känns det som att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt.
Och även om jag på sistone många gånger totalt har kört in i väggen vad gäller försök att uttrycka mig så känns det som att jag kommer hitta en position där jag får utlopp för min kreativitet och mina tankar på ett bra sätt framöver.
Jag har varit så missnöjd och tyckt att så mycket jag skrivit, försökt ta bilder och på andra sätt försökt forma någonting av det jag har i huvudet till något jag kan dela med mig av till andra men det blir mest bara skit av det när det kommer ut. Iaf i jämförelse.
Istället har jag märkt att jag får mest utlopp för det jag har inom mig genom andra människor, genom andra personers talang, skicklighet och hårda arbete blommar mina tankar och idéer ut till något som jag tycker är representativt och bra nog för andra att ta del av.

Och det gör att det hela hänger ihop ganska mycket med det jag började prata om och jag har liksom kommit till freds och accepterat min självdiagnostiserade osjälvständig personlighetsstörnings-variant.
Jag kommer till min rätt tillsammans med andra.
Det är det jag är bäst på.
Jag är uppskattad och omtyckt för det.
Det kanske inte är optimalt att vara så dependent som jag är, men, det är den jag är och jag tycker om det.
Det finns också fler personer runt omkring som jag gärna skulle vilja ha närmre och nu är jag trött på att vänta. Jag får börja tag i det där lite mer rejält själv...

Frågelek?

Att vara iväg hos familjen över julhelgerna är trevligt men det är lätt att bli lite smått uttråkad när man inte har sina vanliga rutiner och personer runt omkring sig.

Så jag tänkte mig en liten frågelek om folk vill.
Ställ tre frågor till mig så ska jag svara så bra jag kan!

1. En fråga om något personligt.
2. En fråga om en åsikt eller tanke om något allmänt.
3. En fråga om min relation/tanke till er.

Exempel kan vara:

1. Hur stor är din snopp?
2. Vilket svenskt fotbollslag hejar du på och varför?
3. Vad tycker du är min främsta egenskap?

Men jag hoppas ni har bättre fantasi än vad jag har när det kommer till sånt. :)
Jag tycker om att svara på frågor, jag får ofta igång intressanta tankebanor på det sättet.
Så jag hoppas åtminstone att någon nappar! :)

God Jul!

Efter nyår ska Försäkringskassans handläggare avgöra vem som är sjuk eller frisk nog att jobba.

Med de nya reglerna kommer läkarnas ord att väga lättare.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8326237.ab

Självklart ska det fungera! Utan att kosta pengar...

Jag vet inte ens vad jag ska säga.

Regeringen har redat satsat pengar på drift och underhåll av järnvägen. Men ansvariga ministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) är inte nöjd med resultatet.

– Vi är ett land som har en vinter varje år och det är klart att det måste kunna fungera, säger hon.

Finansminister Anders Borg har tidigare meddelat att han inte vill ge några ytterligare pengar till järnvägen och Trafikverket kan inte räkna med ökade anslag under de kommande åren.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8326422.ab
http://svt.se/2.22620/1.2256848/stora_vinster_trots_problemen

Det blå pillret...

På sistone har jag känt mig sugen på att ta det blå pillret istället, jag känner mig så otroligt uppgiven på världen. Ända sedan jag var liten, sådär 10 år, så har jag haft en stark tro på att samhället hela tiden går framåt. Det kanske inte är en rak och turbulensfri väg, men det är ändå en väg framåt.
Men på sistone, ungefär från det senaste riksdagsvalet, så har jag slutligen insett att det verkligen inte alls är så. Vi har en ("global") ekonomi idag som inte varit så orättvis sedan 30-talet.
Vi har ett styre som bryter ner sociala skyddsnät och sparkar på dom som ligger ned tillsammans med en statsaccepterad rasism man inte sett på länge.
Vi har en könsuppdelning som är lika vidrigt idag som den var för 20 år sedan då jag var liten.
Bara för att jag har ändrat på vilken värld jag har runtomkring mig till det bättre så betyder det inte att världen i sig har blivit bättre.
Det hela är något jag brottats med i ett par år men det som fått bägaren att dricka över är motreaktionerna mot #prataomdet.
Det borde inte gå för något som #prataomdet att skapa en debatt där det blir kritiserat. Ett samhälle där #prataomdet möts med motstånd är inte ett samhälle som är värdigt att existera. Eller ja, Natalia Kazmierskas kritik hade ju iofs en poäng. Men det är knappast den typen av kritik som är vanligast.
Det hat och den misstro som många möts av när dom pratar om sina erfarenheter är så fruktansvärt.
Jag tror jag ska försöka fokusera på positiva saker när Drrling drar igång till våren, men jag är mycket bättre på att klaga och gnälla på saker...

Jag hatar er...

Tanja, Sleepless, Hanna Fridén och massa andra bra personer. Jag känner att jag börjar hata er, utan er hade kunnat fortsätta förtränga bort verkligheten men ni visar gång på gång vilken otroligt unken jävla skitvärld vi lever i.
Utan er hade jag inte förstått hur många som i jämställdhetens namn kallar er för horor som det borde knullas lite vett i.
Alltså det är så fruktansvärt jävla vidrigt att jag inte vet vad jag ska ta mig till...

Att prata om det även när man inte vill, och när det faktiskt är ens eget fel...

Prata om det är ett bra initiativ som är på tapeten ganska mycket just nu.
Jag har funderat ända sedan jag först uppmärksammades på det och framförallt angående kommentarer om att alla känner ett offer men ingen känner en förövare.
Jag känner flera personer som varit med om alltifrån överfallsvåldtäkter till irriterande tjatsex till utnyttjande i försvarslöst tillstånd osv och det svämmar över av berättelser kring det.
Men det hörs väldigt lite från andra sidan så även om det tar emot så jävla mycket så vill jag prata om det. Eller det vill jag egentligen inte, men jag tänker göra det ändå, bara för att jag tycker det behövs.
Det var några år sedan och jag var sexuellt intim med en tjej.
Hon var väldigt kåt och vi hade det väldigt mysigt.
Men någonstans tyckte hon det räckte och ville inte mer.
Jag tyckte hennes anledning till att inte vilja mer var fånig och dum. Hon var ju dessutom väldigt kåt och ville "egentligen".
Så jag fortsatte lite till, hon njöt verkligen av vad jag gjorde så om hon bara inte var så dum och fånig så skulle hon ju fortsätta njuta.
Men även om hennes signaler kanske inte var jättetydliga och dessutom tvetydiga så var jag fullt medveten omatt hon ville att jag skulle sluta.
Men jag sket i det. Jag tog mig makten att bestämma att hennes anledning var fånig och att hon ville "egentligen".
Sådär en 20 sekunder senare sade hon till mer ordentligt och jag började tänka "vad fan i helvete är det jag håller på med???", slutade och bad om ursäkt och så.
Jag blir fortfarande illa till mods när jag tänker på den händelsen.
I 15-20 sekunder var jag en våldtäktsman.
Det känns läskigt.

Min plats här i världen?

Mitt humör går ofta i vågor, senaste tiden har jag känt att jag saknat fokus och syfte samtidigt som jag känner att jag inte kan gå vidare då jag har ett par saker jag vill bli klar med men där det inte finns så mycket jag kan göra mer än att vänta. Sjukförsäkringar och vården fungerar liksom lite sådär, om man ska vara snäll.
Jag behöver ofta ett fokus av något slag för att kunna känna mig till ro, jag tror jag behöver skriva av mig lite mer också. Det har varit lite av det på senaste tiden trots att jag haft så mycket tankar och idéer i mig.
Jag vill påverka, jag vill göra nytta, jag vill dela med mig, jag vill utbyta tankar och idéer och mycket annat.

I sökandet efter inspiration så läste jag runt bland lite bloggar, det finns rätt mycket bra där ute.
Framförallt fastnade jag hos Sleepless (rätt vanligt) och hos Hanna Fridén (ovanligare).
Ibland önskar jag att jag också var sådär bra...

Det är dåligt att ha sexuell erfarenhet...

Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina uppmärksammade mig på en debattartikel RFSL Ungdom skrivit som svar på Johanna Sjödins text om det orimliga i hur vi lagstiftar kring ungas sexliv.
Det finns många korkade saker i den texten, inte minst det som Tanja tog upp:

Vi gör det med medvetenheten att sex oundvikligen också handlar om makt.

Alltså, visst kan man definiera makt på ett sätt som gör att sex oundvikligen handlar om det, men isåfall handlar det oundvikligen också om makt i alla fall där man interagerar med andra människor.
Att just sex oundvikligen skulle vara speciellt är rent trams.

Sen fortsätter det spåret med beroendeställning:

Det syfte 15-årsgränsen har, som alltså gör det olagligt för personer över 15 år att ha sex med personer under 15 år, är att på juridisk väg förhindra att vuxna ska kunna ha sex med barn, eftersom en stor åldersskillnad vid sex, där någon är väldigt ung, nästan oundvikligen innebär ojämlika maktförhållanden och en beroendeställning.

Det finns väldigt många olika situationer där det är ojämlika maktförhållanden och beroendeställning, frågan är varför just ojämlika maktförhållanden och beroendeställning baserat på ålder är det som ska vara olagligt. Att utnyttja en stark ställning och utnyttja en annan person är redan olagligt, eller ja, det kan ju iofs diskuteras med tanke på hur tafatt rättsväsendet sköter övergreppsfall. Men det är liksom iaf meningen att det ska vara olagligt att begå övergrepp och utnyttja någon. Att skärpa den lagstiftningen är något jag är väldigt positiv till.
Man löser liksom inte det problemet med att ha en åldersgräns som vi har idag. Tvärtom gör den mer skada då många unga, framförallt flickor, inte kan prata med någon om deras sexuella förhållande eftersom den andra personen då riskerar att åka i fängelse. Då kan det bli svårare att sätta gränser och få andra perspektiv och känna efter själv om vad som känns helt okej eller inte.
Dagens lagstiftning stärker beroendeställningen hos den unga parten och skjuter ytterligare på maktförhållandet.
Nu är det dessutom inte alls så att det är oundvikligt att den unga parten är i beroendeställning öht eller att det är ett ojämlikt maktförhållande. Det finns många olika typer av förhållanden.

Men den största invändningen jag har mot artikeln är hur artikelförfattaren Felix König pratar om erfarenhet.

Ibland tolkas lagen på ett moraliserande sätt som problematiserar unga personers sexualitet, och det är allvarligt. Alla som har sexuella känslor och vill uttrycka eller utforska dem, med någon annan, har full rätt till sin sexualitet, oavsett hur gammal man är.
Låt oss se fördelarna med att kriminalisera sex mellan personer över och under 15 år: det gör det möjligt för ungdomar under 15 år att ha sex med andra personer i samma ålder, och att testa vad man själv är intresserad av, i väntan på att till exempel ha sex med äldre personer med mer erfarenhet.

För det första, varför ljuger han? "Alla som har sexuella känslor och vill uttrycka eller utforska dem, med någon annan, har full rätt till sin sexualitet, oavsett hur gammal man är." är ju helt enkelt inte sant. Varför påstår man något sådant när man skriver en hel artikel där man försvarar en lag som begränsar just det? Det gör att jag går från irriterad till förbannad. Är man så jävla korkad att man inte kan se att det är en lag som begränsar någons sexualitet så vet jag liksom inte vad det finns att säga.
Sen förstår jag verkligen inte alls hur han menar att mer erfarenhet är dåligt.
Dessutom så är många 14-åringar idag ganska erfarna vad gäller sexuella praktiker. Dock ganska snedvridet erfarna då det mesta av informationen kanske kommer från porr. Att ha mer verklig erfarenhet ser jag som något positivt. Iaf jag tycker det blir bättre sex om åtminstone en av dom inblandade har lite koll. När jag sexdebuterade så gjorde jag det med en person som var klart mer erfaren än mig och visste vad den tyckte om. Det var något jag uppskattade väldigt mycket, jag kände mig tryggare och mer bekväm.
Varför menar man att det skulle vara bättre att taffligt prova sig fram med någon som har lika dålig koll som en själv? Eller med någon som sett analsex utan glidmedel på porrfilm, eller trycka kuken ner i halsen, eller att slå på pungen eller vad annat det nu kan vara som man har fått för sig.
Visst, vissa tycker om att taffligt prova sig fram och vissa tycker om att bli slagna på pungen men vissa tycker om att ha sex med någon som är trygg, erfaren och som man tycker om. Även om man är 14 och den andra är några, eller flera, år äldre.
Dessutom finns det väldigt många som är 15-25 som är betydligt mindre erfarna än många som är 14...

Det är en lag som vill väl men som är idiotisk och argumenten för den är ännu dummare...

Va, kan folk vara olika?

Alltså, en sak jag verkligen hatar är när folk inte fattar att folk är olika och det faktum att det är den dominerande populärkulturella yttringen gör ju inte direkt saken bättre.
Två av mina favoritbloggerskor Tanja och Aud hade rätt bra exempel på den grejen nyligen.