tisdag, april 29, 2008
fredag, april 25, 2008
Kärlek, del två.
Igår kunde man läsa en artikel i SvD om Nya ragg som flykt från närhet som jag iofs kanske kan läsa och hålla med om till viss del, även om hela grejen känns sjukt normativ och jobbig. Hela poängen verkar bygga på en normbild av något som alla egentligen vill ha. Jag håller med om mycket i kritiken mot kvinnosyn osv i "raggningskretsar" och för mig ser jag också en extremt stor brist på närhet och intimitet i det hela.
Det som dock gör mig upprörd och irriterad är hur det pratas om "poly" som något där man är rädd för varaktiga relationer. Vilket jag inte alls kan förstå. För mig är det snarare tvärtom, jag är rädd för kortvariga. Jag vill ha långvariga. Om jag gillar någon tillräckligt mycket för att vara med dom vill jag fortsätta vara med dom. Så har mina känslor alltid fungerat. Visst, man kan upptäcka att personen inte var den man trodde men det upptäcker jag isåfall väldigt tidigt innan det har blivit en relation. Man kan också växa isär på olika sätt vilket kan kännas tråkigt men det är sånt som händer. Men annars vill jag gärna hålla kvar vid mina relationer.
Till exempel har jag just nu en relation med någon som jag verkligen älskar och jag ser det som helt självklart att vi kommer ha en del i varandras liv för resten av livet. Jag vet inte hur mycket av det hon håller med om men det skiter jag faktiskt i, det är så jag känner. Men skulle vi haft en "normal" monogam relation skulle vi inte alls haft det lika bra. Vi är för olika på vissa sätt och vi vill lite olika saker och så vidare.
Så för mig att ha en varaktig relation med henne måste jag även ha andra.
För mig är monogamin ofta ett hinder för en varaktig relation då praktiska egenskaper kan komma ivägen, det kan handla om viljan att bilda familj, helt enkelt hur man fungerar tillsammans eller andra sånna praktiska saker.
Det är ju ofta par som verkligen älskar varandra tvingas bryta upp pga olika praktiska anledningar.
Dan Josefsson säger:
Vad är det för känslor och behov som jag inte vågar visa som man vågar visa i monogama relationer?
Jag har ett otroligt starkt behov av intimitet och närhet, både fysisk och psykisk. Men det har väll dom flesta antar jag. Exakt hur jag känner och vad jag vill ha det delar jag med mig av helt och fullt och jag blir så förbannad att någon som inte vet ett jävla skit kommer och påstår att jag inte vågar visa det.
Jag har aldrig vågat visa det tidigare, det har tagit mig många år innan jag har börjat visa och dela med mig av mina känslor och behov.
Att jag på något sätt skulle våga visa det mindre bara för att jag eventuellt delar det med fler förstår jag inte alls.
Dom korkade uttalandena fortsätter:
Jag får ingen extra närhet genom att vara exklusiv och lova min älskade att aldrig vara med någon annan osv. För mig får jag mycket mer närhet genom att dela med mig av alla mina känslor, även för andra, och ta del av det samma.
Det ger mig närhet.
Och ibland när man bara är två så existerar ingenting utanför det, jag känner mig nästan ensam med personen i hela universum och helt nöjd med det.
Men det är där och då, den känslan håller iaf för mig inte i sig för evigt. Och det är också en känsla jag kan känna med flera, både samtidigt och vid olika tillfällen.
Han fortsätter prata om "öppna förhållanden" som någon motsats till "varaktiga förhållanden" och hur man kan dra en så korkad slutsats förstår jag inte.
Läs också min tidigare post om kärlek kanske.
Det som dock gör mig upprörd och irriterad är hur det pratas om "poly" som något där man är rädd för varaktiga relationer. Vilket jag inte alls kan förstå. För mig är det snarare tvärtom, jag är rädd för kortvariga. Jag vill ha långvariga. Om jag gillar någon tillräckligt mycket för att vara med dom vill jag fortsätta vara med dom. Så har mina känslor alltid fungerat. Visst, man kan upptäcka att personen inte var den man trodde men det upptäcker jag isåfall väldigt tidigt innan det har blivit en relation. Man kan också växa isär på olika sätt vilket kan kännas tråkigt men det är sånt som händer. Men annars vill jag gärna hålla kvar vid mina relationer.
Till exempel har jag just nu en relation med någon som jag verkligen älskar och jag ser det som helt självklart att vi kommer ha en del i varandras liv för resten av livet. Jag vet inte hur mycket av det hon håller med om men det skiter jag faktiskt i, det är så jag känner. Men skulle vi haft en "normal" monogam relation skulle vi inte alls haft det lika bra. Vi är för olika på vissa sätt och vi vill lite olika saker och så vidare.
Så för mig att ha en varaktig relation med henne måste jag även ha andra.
För mig är monogamin ofta ett hinder för en varaktig relation då praktiska egenskaper kan komma ivägen, det kan handla om viljan att bilda familj, helt enkelt hur man fungerar tillsammans eller andra sånna praktiska saker.
Det är ju ofta par som verkligen älskar varandra tvingas bryta upp pga olika praktiska anledningar.
Dan Josefsson säger:
Jag tror väldigt många av idéerna om öppna förhållanden är resultat av att vi inte vågar visa våra behov och känslor.Det uttalandes gör mig både förbannad och helt förbluffad samtidigt. För mig är det ju precis tvärtom. Jag visar precis alla mina behov och känslor för mina älsklingar. Om jag känner känslor för någon annan så delar jag dom. Om jag känner ett behov av att knulla med någon annan så delar jag det, om jag känner ett behov av att vara med någon annan istället ett tag så delar jag det osv. Att dela den typen av känslor och behov har jag svårt att föreställa mig i en "normal" monogam relation, just för att dom flesta inte vågar. (Jag säger inte att det är något som är rätt för alla att dela, vissa vill inte veta, det kan jag förstå, men jag både vill veta och dela dom känslorna. Men jag respekterar om en partner inte vill så klart.)
Vad är det för känslor och behov som jag inte vågar visa som man vågar visa i monogama relationer?
Jag har ett otroligt starkt behov av intimitet och närhet, både fysisk och psykisk. Men det har väll dom flesta antar jag. Exakt hur jag känner och vad jag vill ha det delar jag med mig av helt och fullt och jag blir så förbannad att någon som inte vet ett jävla skit kommer och påstår att jag inte vågar visa det.
Jag har aldrig vågat visa det tidigare, det har tagit mig många år innan jag har börjat visa och dela med mig av mina känslor och behov.
Att jag på något sätt skulle våga visa det mindre bara för att jag eventuellt delar det med fler förstår jag inte alls.
Dom korkade uttalandena fortsätter:
Ett jättebra sätt att hindra att närhet uppstår i en relation är ju att vänstra med andra.Vad menar han med det? På vilket sätt hindrar man närhet från att uppstå genom att "vänstra" med andra? Nu ställer jag mig emot användingen av ordet "vänstra" också, för mig betyder "vänstra" "att vara otrogen" och att vara med andra är inte att vara otrogen om man inte ljuger om det. Och i "öppna förhållanden" ljuger man inte om det. Alltså kan man inte prata om att "vänstra".
Jag får ingen extra närhet genom att vara exklusiv och lova min älskade att aldrig vara med någon annan osv. För mig får jag mycket mer närhet genom att dela med mig av alla mina känslor, även för andra, och ta del av det samma.
Det ger mig närhet.
Och ibland när man bara är två så existerar ingenting utanför det, jag känner mig nästan ensam med personen i hela universum och helt nöjd med det.
Men det är där och då, den känslan håller iaf för mig inte i sig för evigt. Och det är också en känsla jag kan känna med flera, både samtidigt och vid olika tillfällen.
Han fortsätter prata om "öppna förhållanden" som någon motsats till "varaktiga förhållanden" och hur man kan dra en så korkad slutsats förstår jag inte.
Läs också min tidigare post om kärlek kanske.
onsdag, april 09, 2008
Oväntat favoritalbum
Veronica Maggio slog igenom sommaren 2006 eller nått med radiohiten Dumpa Mig.
Jag gillade låten mycket, tyckte den var lite annorlunda och gillade hennes röst och hur hon använde den.
Tyckte inte den var superbra eller så men den var bra och resten av albumet var också ganska bra.
Var lite sugen på hennes nya men att det skulle vara så här bra trodde jag aldrig.
Lyssna själva på några av mina favoriter nedan.
Det var länge sen jag blev så förtjust i och superlyssnade på ett album, 440 spelningar på en vecka enligt last.fm säger en del. :)
Jag gillade låten mycket, tyckte den var lite annorlunda och gillade hennes röst och hur hon använde den.
Tyckte inte den var superbra eller så men den var bra och resten av albumet var också ganska bra.
Var lite sugen på hennes nya men att det skulle vara så här bra trodde jag aldrig.
Lyssna själva på några av mina favoriter nedan.
Det var länge sen jag blev så förtjust i och superlyssnade på ett album, 440 spelningar på en vecka enligt last.fm säger en del. :)
måndag, april 07, 2008
Kärlek...
Jag har för det mesta lite svårt att relatera till hur kärlek skildras i filmer, tv-serier, musik och inte minst i vanliga livet.
Det är inte riktigt lika svårt att relatera till som svartsjuka som jag redan pratat om men det känns allt som oftast lite konstigt ändå.
Till viss del pga att svartsjuka verkar ha en roll i dom flesta förhållanden men mest för att jag inte riktigt kan relatera till vad man vill.
Men jag vill egentligen inte hålla på och jämföra mig med vad jag ser som norm utan vill att det ska stå för sig, ändå är det alltid just det jag gör. Blir så sur på mig själv.
Men det är så svårt att veta var man ska börja, hur beskriver man något så diffust men samtidigt så starkt laddat som kärlek?
Man kanske kan börja med att ställa sig frågan: Vad är det för skillnad på vänskaplig kärlek och romantisk kärlek?
Den kärlek jag känner till olika personer skiljer sig mer mellan individerna än mellan "vänner" eller "älsklingar".
Den känslan av kärlek jag känner gentemot en älskling är en något helt än den jag känner mot en annan älskling.
Eller helt annat är det inte, delvis överlappar dom varandra. Men dom skiljer sig åt såpass mycket att jag inte vill kalla det för samma känsla, även om jag kallar båda för kärlek.
Den kärlek jag kan känna gentemot en "vän" skiljer sig inte från kärlek jag kan känna gentemot en "älskling" mer än skillnaden mellan älsklingarna.
Så om skillnaden mellan känslan mot en älskling och en annan älskling är större än den är mellan en älskling och en vän, hur kan jag ha en tydlig skillnad mellan romantisk och vänskaplig kärlek?
När jag har en vän som jag känner kärlek gentemot så spelar det liksom egentligen ingen roll om det är "vänskaplig" eller "romantisk". Vissa hävdar att dom inte ens ser någon skillnad mellan dom två och det är väll ok, men jag gör ändå det. Det är viss skillnad för mig, det är lite olika.
Men för mig finns det ingen klar gräns, dom flyter in i varandra, överlappar varandra, blandas med varandra.
Ju mer jag tänker på det desto mindre skiljer jag dom sig åt egentligen, det är bara olika sidor hos en väldigt bred och diffus känsla. En diffus känsla som dock ibland kan vara skarp som en knivsegg.
När jag älskar någon så finns det nog ingenting som gör mig så lycklig som att ta del av den personens lycka. Ju intimare personen delar det med mig desto lyckligare gör det mig. Vad det är som gjort min älskling lycklig spelar ingen roll, det är hennes lycka/uppskattning för vad det nu må vara som gör mig lycklig.
Om det så är en ny soffa, en liten digital ordbok, en riktigt bra knull, en mysig dejt eller vad det nu må vara spelar inte så stor roll.
Att ta del av hennes lycka/uppskattning är det som är det fina.
Det är också helt fantastiskt underbart att vara den som gör henne lycklig och uppskattande så klart, men lika lite som hon kan vara det enda som gör mig lycklig inbillar jag mig att jag kan, eller ens vill, vara det enda som gör henne lycklig.
Jag kan inte låta bli att jämföra med hur jag ser på andra, vanliga, förhållanden.
När ens älskling är glad för något så mår man bra, varför förändras det helt plötsligt om det handlar om t.ex sexuell glädje?
Då mår man dåligt?
Jag förstår inte det.
Det är upp till min älskling att bli lycklig och glad av det som gör henne glad och lycklig. Mig spelar det ingen roll vad så länge hon blir lycklig av det. Det är det viktiga.
På samma sätt vill jag dela med mig av min lycka med henne.
Men om hon inte vill höra om vissa saker så är det helt ok, jag har svårt att föreställa varför man inte skulle vilja höra men jag respekterar att man känner olika.
För lika lite som jag vill att någon ska komma och applicera sina känslor, sin moral, sina värderingar osv på mig vill jag applicera mina på någon annan.
För jag säger inte på något sätt att mitt sätt är rätt sätt, jag säger bara att mitt sätt är rätt för mig och att jag har lite svårt att relatera till andra eftersom jag har svårt för att föreställa mig deras känslor.
Men även om man inte kan föreställa sig en känsla så kan man förstå och det försöker jag göra.
Jag har också ganska lätt för att få känslor för personer, det finns många underbara personer med många fina sidor jag gillar och faller för.
Men det är knappast alla jag faller för på det sättet som faller för mig, tyvärr. :)
Men det gör inte så mycket för när jag känner kärlek för någon känner jag inte ett behov av att få det besvarat så. Jag känner ett behov av att ha den personen i mitt liv och ta del av den personens känslor.
Jag blir så klart oerhört glad och lycklig om jag får det besvarat och man kan ta relationen till en ny nivå, men jag grämer mig inte för att man inte gör det.
Jag njuter av mina känslor och den relation man faktiskt har som troligen är fin och underbar i sig. Det behöver inte vara mer för att det ska vara värt att ha kvar.
Bara lite tankar och funderingar...
Det är inte riktigt lika svårt att relatera till som svartsjuka som jag redan pratat om men det känns allt som oftast lite konstigt ändå.
Till viss del pga att svartsjuka verkar ha en roll i dom flesta förhållanden men mest för att jag inte riktigt kan relatera till vad man vill.
Men jag vill egentligen inte hålla på och jämföra mig med vad jag ser som norm utan vill att det ska stå för sig, ändå är det alltid just det jag gör. Blir så sur på mig själv.
Men det är så svårt att veta var man ska börja, hur beskriver man något så diffust men samtidigt så starkt laddat som kärlek?
Man kanske kan börja med att ställa sig frågan: Vad är det för skillnad på vänskaplig kärlek och romantisk kärlek?
Den kärlek jag känner till olika personer skiljer sig mer mellan individerna än mellan "vänner" eller "älsklingar".
Den känslan av kärlek jag känner gentemot en älskling är en något helt än den jag känner mot en annan älskling.
Eller helt annat är det inte, delvis överlappar dom varandra. Men dom skiljer sig åt såpass mycket att jag inte vill kalla det för samma känsla, även om jag kallar båda för kärlek.
Den kärlek jag kan känna gentemot en "vän" skiljer sig inte från kärlek jag kan känna gentemot en "älskling" mer än skillnaden mellan älsklingarna.
Så om skillnaden mellan känslan mot en älskling och en annan älskling är större än den är mellan en älskling och en vän, hur kan jag ha en tydlig skillnad mellan romantisk och vänskaplig kärlek?
När jag har en vän som jag känner kärlek gentemot så spelar det liksom egentligen ingen roll om det är "vänskaplig" eller "romantisk". Vissa hävdar att dom inte ens ser någon skillnad mellan dom två och det är väll ok, men jag gör ändå det. Det är viss skillnad för mig, det är lite olika.
Men för mig finns det ingen klar gräns, dom flyter in i varandra, överlappar varandra, blandas med varandra.
Ju mer jag tänker på det desto mindre skiljer jag dom sig åt egentligen, det är bara olika sidor hos en väldigt bred och diffus känsla. En diffus känsla som dock ibland kan vara skarp som en knivsegg.
När jag älskar någon så finns det nog ingenting som gör mig så lycklig som att ta del av den personens lycka. Ju intimare personen delar det med mig desto lyckligare gör det mig. Vad det är som gjort min älskling lycklig spelar ingen roll, det är hennes lycka/uppskattning för vad det nu må vara som gör mig lycklig.
Om det så är en ny soffa, en liten digital ordbok, en riktigt bra knull, en mysig dejt eller vad det nu må vara spelar inte så stor roll.
Att ta del av hennes lycka/uppskattning är det som är det fina.
Det är också helt fantastiskt underbart att vara den som gör henne lycklig och uppskattande så klart, men lika lite som hon kan vara det enda som gör mig lycklig inbillar jag mig att jag kan, eller ens vill, vara det enda som gör henne lycklig.
Jag kan inte låta bli att jämföra med hur jag ser på andra, vanliga, förhållanden.
När ens älskling är glad för något så mår man bra, varför förändras det helt plötsligt om det handlar om t.ex sexuell glädje?
Då mår man dåligt?
Jag förstår inte det.
Det är upp till min älskling att bli lycklig och glad av det som gör henne glad och lycklig. Mig spelar det ingen roll vad så länge hon blir lycklig av det. Det är det viktiga.
På samma sätt vill jag dela med mig av min lycka med henne.
Men om hon inte vill höra om vissa saker så är det helt ok, jag har svårt att föreställa varför man inte skulle vilja höra men jag respekterar att man känner olika.
För lika lite som jag vill att någon ska komma och applicera sina känslor, sin moral, sina värderingar osv på mig vill jag applicera mina på någon annan.
För jag säger inte på något sätt att mitt sätt är rätt sätt, jag säger bara att mitt sätt är rätt för mig och att jag har lite svårt att relatera till andra eftersom jag har svårt för att föreställa mig deras känslor.
Men även om man inte kan föreställa sig en känsla så kan man förstå och det försöker jag göra.
Jag har också ganska lätt för att få känslor för personer, det finns många underbara personer med många fina sidor jag gillar och faller för.
Men det är knappast alla jag faller för på det sättet som faller för mig, tyvärr. :)
Men det gör inte så mycket för när jag känner kärlek för någon känner jag inte ett behov av att få det besvarat så. Jag känner ett behov av att ha den personen i mitt liv och ta del av den personens känslor.
Jag blir så klart oerhört glad och lycklig om jag får det besvarat och man kan ta relationen till en ny nivå, men jag grämer mig inte för att man inte gör det.
Jag njuter av mina känslor och den relation man faktiskt har som troligen är fin och underbar i sig. Det behöver inte vara mer för att det ska vara värt att ha kvar.
Bara lite tankar och funderingar...
söndag, april 06, 2008
The five variable love test
Det här testet tänkte jag inte publicera då det är så charmerande far off på vissa saker att jag inte kunde låta bli.
Bara för att man säger nej till otrohet säger man inte ja till monogami.
Och bara för att man tittar på andra betyder det inte att man inte är hängiven.
Men "you love to give your sweetie a lot of freedom" är nog mer sant än det är tänkt. :)
Men "You believe in one true love, your perfect soulmate." är dock så helt fel det kan bli. Jag ser verkligen inte kärlek på det sättet.
Bara för att man säger nej till otrohet säger man inte ja till monogami.
Och bara för att man tittar på andra betyder det inte att man inte är hängiven.
Men "you love to give your sweetie a lot of freedom" är nog mer sant än det är tänkt. :)
Men "You believe in one true love, your perfect soulmate." är dock så helt fel det kan bli. Jag ser verkligen inte kärlek på det sättet.
Your Five Variable Love Profile |
 Propensity for Monogamy: Your propensity for monogamy is medium. In general, you prefer to have only one love interest. But it's hard for you to stay devoted for too long! There's too much eye candy to keep you from wandering. Experience Level: Your experience level is medium. You probably have had a couple significant loves. And you may have even had your heart broken. But you haven't really dated a wide variety of people. Dominance: Your dominance is low. This doesn't mean you're a doormat, just balanced. You know a relationship is not about getting your way. And you love to give your sweetie a lot of freedom. Cynicism: Your cynicism is low. You are an eternal optimist when it comes to love and romance. No matter how many times you've been hurt - you're never bitter. You believe in one true love, your perfect soulmate. And if you haven't found true love yet, you know you will soon. Independence: Your independence is low. This doesn't mean you're dependent in relationships.. It does mean that you don't have any problem sharing your life. In your opinion, the best part of being in love is being together. |
What is your love type?
Your Love Type: ENFP |
 In love, you are passionate and eager to develop a strong bond. For you, sex should be playful, creative, and affectionate. Overall, you are perceptive and bring out the best in your partner. However, you tend to hold on to bad relationships after they've turned bad. Best matches: INTJ and INFJ |
What is your love based on?
Your Love is Based on Affection |
 And for you, love is something that's best expressed through touch. You're always up for a hug or a cuddle. And you feel a bit rejected when you don't get enough affection. Whether you're sharing a blanket or sharing an order of fries, you thrive when you're close to the person you love. Why your love can last: You express your love freely and frequently Why your love can fail: You can come off as clingy, and this freaks people out |
lördag, april 05, 2008
Jag hjärta Doktor Kosmos
Doktor Kosmos skriver ett öppet brev till sina fans:
Jag borde sagt det här förut.
Det är dags att göra slut.
Det funkar faktiskt inte mer.
Det är nog faktiskt bäst som sker.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Det är en falskklingande ton
I vår kommunikation
Nånting som inte har gått fram
Jag prövar sjunget telegram.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Vi är missförstådda av vår tid.
Men nu har vi tröttnat och tar strid.
Vi vill inte ha våra fans kvar, ni som bara tycker att vi har
roliga och tokiga sånger. Vi har hört nu för många gånger
Doktor Kosmos låter ungefär
som Onkel Kånkel och hans kånkelbär
Men då säger vi
Ni kan pissa pappa på pungen
Ni kan skita mamma i munnen
Vi vill inte mer veta av er
Vi ville inte längre ha kvar er
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Jag borde sagt det här förut.
Det är dags att göra slut.
Det funkar faktiskt inte mer.
Det är nog faktiskt bäst som sker.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Det är en falskklingande ton
I vår kommunikation
Nånting som inte har gått fram
Jag prövar sjunget telegram.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Vi är missförstådda av vår tid.
Men nu har vi tröttnat och tar strid.
Vi vill inte ha våra fans kvar, ni som bara tycker att vi har
roliga och tokiga sånger. Vi har hört nu för många gånger
Doktor Kosmos låter ungefär
som Onkel Kånkel och hans kånkelbär
Men då säger vi
Ni kan pissa pappa på pungen
Ni kan skita mamma i munnen
Vi vill inte mer veta av er
Vi ville inte längre ha kvar er
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Hej då.
Doktor Kosmos i mitt hjärta
Doktor Kosmos gör en låt:
Träffades en onsdagskväll.
Och det kändes segt som fan.
Och vi hade noll inspiration.
Jag sade fan, vi släpper färgen.
Och gör dum och barnslig låt.
Och vi sjöng en text som gick så här:
Du är så jävla fin och skön och mina drömmars tjej. Men jag kan aldrig aldrig aldrig aldrig bli ihop med dig. För du är moderaaaaaat! Moderaaaaaaaat!
Förra skivan var en flopp.
Vi var nära lägga ner.
Men nu kändes allting rätt igen.
Jag sade jag tror vi har en hit.
Hos sveriges vänsterkids.
Och vi sjöng en text som gick så här:
Du är så jävla fin och skön och mina drömmars tjej. Men jag kan aldrig aldrig aldrig aldrig bli ihop med dig. För du är moderaaaaaat! Moderaaaaaaaat!
Du är det snyggaste jag sett och gillar rätt musik.
Du har sjukt rolig humor och fantastisk knullteknik.
Du skriver dramatik och läser kvantmekanik, men tack och hej, nästa tjej!
För du är moderaaaaaaat! Moderaaaaaaaat! Moderaaaaaaaat! Du är moderaaaaaaat!
Träffades en onsdagskväll.
Och det kändes segt som fan.
Och vi hade noll inspiration.
Jag sade fan, vi släpper färgen.
Och gör dum och barnslig låt.
Och vi sjöng en text som gick så här:
Du är så jävla fin och skön och mina drömmars tjej. Men jag kan aldrig aldrig aldrig aldrig bli ihop med dig. För du är moderaaaaaat! Moderaaaaaaaat!
Förra skivan var en flopp.
Vi var nära lägga ner.
Men nu kändes allting rätt igen.
Jag sade jag tror vi har en hit.
Hos sveriges vänsterkids.
Och vi sjöng en text som gick så här:
Du är så jävla fin och skön och mina drömmars tjej. Men jag kan aldrig aldrig aldrig aldrig bli ihop med dig. För du är moderaaaaaat! Moderaaaaaaaat!
Du är det snyggaste jag sett och gillar rätt musik.
Du har sjukt rolig humor och fantastisk knullteknik.
Du skriver dramatik och läser kvantmekanik, men tack och hej, nästa tjej!
För du är moderaaaaaaat! Moderaaaaaaaat! Moderaaaaaaaat! Du är moderaaaaaaat!
Doktor Kosmos släpper nytt
Läste en intervju med bandet i ETC och jag måste säga att nya skivan verkar lovande. Mycket intressant.
Inte lyssnat på den än dock men det ska jag göra snart!
Inte lyssnat på den än dock men det ska jag göra snart!
torsdag, april 03, 2008
BLÄ! Eller, jippie!
Gah!
Vad är detta, dagarna bara rinner iväg! Och inte får jag något vettigt gjort för det.
Vad är detta, dagarna bara rinner iväg! Och inte får jag något vettigt gjort för det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
