Jag går mycket i vågor vad gäller det mesta, så även hur jag ser på samhällets framtida utveckling.
Ibland känner jag att det går långsamt men det går iaf åt rätt håll och ibland känner jag att det här är på väg att barka rakt åt helvete än en gång. Folk är för dumma för att ens förstå dom simplaste av samband.
Schweizarnas förbud mot Minerater är en sån sak som får mig att tänka så. Eller rättare sagt, att det inte är en extrem företeelse i Europa. Sverigedemokraterna är inne på samma linje och får relativt mycket stöd för dom åsikterna.
Det fördomsfulla förtryck jag ser gör ont i mig, det gör ont i mig att se människor vara så empatilösa, det gör ont i mig av frustration att dom är så korkade, det gör ont i mig för trots att jag är så cynisk har jag ändå en stark tro på mänskligheten inom mig och när jag läser sånt här börjar jag nästan gråta för jag inser att min tro bara är en en illusion. Och det är Star Treks fel.
Och "alla andra" politiker fördömer beslutet och säger att det är en skam för Europa samtidigt som man fortsätter låtsas som ingenting.
Läs mer i ETC, Aftonbladet, DN och SvD.
måndag, november 30, 2009
Det där med svensk politik och socialdemokraterna...
På tal om det så läste jag en ganska simpel men ack så tragiskt sann kolumn av Jan Guillou i Aftonbladet precis.
Och det är väll det som är problemet med Mona, hon är för feg och populistisk i allt hon gör. Men å andra sidan, det tycker jag Reinfeldt är också. Han är bara mycket skickligare på det och han har inte alltid varit sån. En gång i tiden var han väldigt tydlig med vad han tyckte och ville. Konstigt att han inte är det längre...
Mona Sahlin vågar inte vara sosse.Jinge menar på att Guillou har fel, han menar istället att det inte handlar om att Mona inte vågar utan om att hon helt enkelt inte är. Jag vet inte hur det egentligen är, trots att Mona har varit en av våra mest framstående socialdemokrater i över 15 år, lika länge som jag anser att jag haft ett politiskt medvetande, så har jag ändå ingen aning om var hon egentligen står. Jag har inte ens en känsla för var hon står. Jag har lite positiva vibbar kring HBT-frågor med henne men inte så hon säger något som faktiskt är modigt och det hela känns ofta mer populistiskt än äkta, även om jag är övertygad om att det är det också.
Det kan i förstone te sig förunderligt att Mona Sahlin har så extremt låga opinionssiffror. Det politiska bordet borde vara dukat för socialdemokratisk fest. Den borgerliga regimen har fullt upp med att administrera en omfattande arbetslöshet samtidigt som man av ideologiska skäl förföljer arbetslösa och fattiga och sänker skatterna för de rikaste.
Och det är väll det som är problemet med Mona, hon är för feg och populistisk i allt hon gör. Men å andra sidan, det tycker jag Reinfeldt är också. Han är bara mycket skickligare på det och han har inte alltid varit sån. En gång i tiden var han väldigt tydlig med vad han tyckte och ville. Konstigt att han inte är det längre...
söndag, november 29, 2009
Utveckling i samhället och filisofiska värderingar...
När jag skrev om den svenska politikens utveckling häromdagen så valde jag att inte gå in mer på en sak som jag tycker saknas väldigt mycket inte bara i politiken utan i samhället som helhet.
Det är frågan om hur man vill att samhället ska utvecklas, vilka saker man tycker är eftersträvansvärt, varför man tycker det och varför man tycker rättigheter och dylikt är viktigt.
Det är så många saker som pratar om men man argumenterar inte om varför utan säger kort och gott "mänskliga rättigheter", äganderätten eller vad det nu än må vara.
Delvis tycker jag man förminskar grunderna och ofta tycker jag man inte verkar inse att olika rättigheter är saker vi bara hittat på. Bara för att en sak är eller inte är allmänt accepterad som en rättighet idag betyder det inte att vi vill eller inte vill ha ett samhälle där det är eller inte är det i framtiden.
Synen på piratkopiering och intellektuell egendom i allmänhet är ett väldigt tydligt exempel på när detta ramlar utanför debatten allt för mycket. Folk med olika syn på hur intellektuell egendom ska behandlas pratar förbi varandra och diskussionen leder inte till någonting.
Vad vill vi ha för syn på upphovsrätt, patent och annan intellektuell egendom? Och varför?
Djurrätt är en annan fråga där jag ofta tycker det här perspektivet tappas bort, ibland av djurrättsaktivister som menar att djuren har rättigheter men oftast av köttförespråkare som menar att djur är djur och djur har inte samma rättigheter som människor. Något som är ganska korkat sagt då det är just det djurrättsaktivisterna vill ändra på.
Det gäller också vanliga politiska vänster-höger frågor.
Vill vi ha ett samhälle där vissa är jätterika och andra fryser ihjäl på stan eftersom dom inte har någonstans att bo eller vill vi inte ha det?
Vad är ett eftersträvansvärt samhälle?
Jag tycker politiken handlar för mycket om konkret här och nu och idag, det är klart att det är det som påverkar folk mest men har ingen visioner längre?
Och med visioner menar jag inte en perfekt plan för en utopi, jag är reformist och jag tycker om att dels diskutera vad som är eftersträvansvärt och det är på många sätt skiljt från hur vi ska närma oss det.
Låg arbetslöshet är eftersträvansvärt håller dom allra flesta med om. Men varför?
Varför vill vi ha låg arbetslöshet?
Det finns många svar på den frågan, men många av dom svaren går också att lösa på andra sätt.
Jag tycker debatten om det mesta handlar för mycket om metoden och för lite om målet.
Visst, väldigt många skiter i vilket, dom bryr sig bara om den politik som direkt påverkar dom. Men jag har ännu inte blivit så cynisk att såpass få faktiskt bryr sig om varför att det inte ska ha någon plats alls i debatten.
Ett annat intressant exempel är skolan, Jan Björklund vill ha hård disciplin, hårda krav, sämre möjligheter att rätta till misstag i efterhand osv.
Varför?
Mitt svar på varför är för att han har en unken människosyn där vi ska pressas och testas, klarar man sig inte är man en sämre människa som är värd mindre och ska ha en sämre plats i samhället. Klarar man sig bra så visar man att man är välanpassad, duktig och ska få en bra plats i samhället.
Lite social survival of the fittest, och fittest är den personen som passar in bäst i de här sammanhangen, personer som helt enkelt inte är lämpade för det har vi inte plats för.
Jag är inte emot elitklasser och hårda krav och press, vissa mår och utvecklas väldigt bra med det. Men vissa gör det inte, vissa går sönder på det sättet. Därför vill jag ha en skola som kan vara både och. Framförallt vill jag ha en skola där det viktiga är kunskap och kompetens. Inte att man fick kunskapen och kompetensen på första försöket. Att inte kunna läsa upp sina betyg på komvux går rakt emot hela min syn på utbildning öht. Det är bara ett sätt att öka pressen och sorteringen av människor.
Det är en grundskillnad i synsätt på människor, är man "lyckad" ska man ha det bättre, är man "misslyckad" ska man ha det sämre. Klasskillnader är inte bara bra, dom är rättvisa.
Varför vill man ha det så? Varför vill man inte det?
Den typen av frågeställningar tycker jag är för osynlig i den allmänna debatten om vad det än handlar om.
Det enda man ser av det här är inslagen i retoriken.
Socialdemokraterna pratar om att "alla ska med" och Moderaterna pratar om "frihet" för att ta två lätta exempel. Men man säger det bara, man säger inte varför eller vad man menar med det man säger, det är bara slogans.
Frihet som högerretoriskt grepp är något jag tycker är väldigt intressant eftersom jag tycker den politiken innebär frihet för dom lyckade, ju mer pengar du har, desto friare är du. Och tvärtom ifall du inte har pengar då.
Så vad är frihet?
Vad vill vi det ska vara?
Och varför?
Det är väldigt vad jag har flummat loss i mina egna tankar dom senaste dagarna, men för mig betyder det mycket och jag behöver lufta en del saker ibland.
Det är frågan om hur man vill att samhället ska utvecklas, vilka saker man tycker är eftersträvansvärt, varför man tycker det och varför man tycker rättigheter och dylikt är viktigt.
Det är så många saker som pratar om men man argumenterar inte om varför utan säger kort och gott "mänskliga rättigheter", äganderätten eller vad det nu än må vara.
Delvis tycker jag man förminskar grunderna och ofta tycker jag man inte verkar inse att olika rättigheter är saker vi bara hittat på. Bara för att en sak är eller inte är allmänt accepterad som en rättighet idag betyder det inte att vi vill eller inte vill ha ett samhälle där det är eller inte är det i framtiden.
Synen på piratkopiering och intellektuell egendom i allmänhet är ett väldigt tydligt exempel på när detta ramlar utanför debatten allt för mycket. Folk med olika syn på hur intellektuell egendom ska behandlas pratar förbi varandra och diskussionen leder inte till någonting.
Vad vill vi ha för syn på upphovsrätt, patent och annan intellektuell egendom? Och varför?
Djurrätt är en annan fråga där jag ofta tycker det här perspektivet tappas bort, ibland av djurrättsaktivister som menar att djuren har rättigheter men oftast av köttförespråkare som menar att djur är djur och djur har inte samma rättigheter som människor. Något som är ganska korkat sagt då det är just det djurrättsaktivisterna vill ändra på.
Det gäller också vanliga politiska vänster-höger frågor.
Vill vi ha ett samhälle där vissa är jätterika och andra fryser ihjäl på stan eftersom dom inte har någonstans att bo eller vill vi inte ha det?
Vad är ett eftersträvansvärt samhälle?
Jag tycker politiken handlar för mycket om konkret här och nu och idag, det är klart att det är det som påverkar folk mest men har ingen visioner längre?
Och med visioner menar jag inte en perfekt plan för en utopi, jag är reformist och jag tycker om att dels diskutera vad som är eftersträvansvärt och det är på många sätt skiljt från hur vi ska närma oss det.
Låg arbetslöshet är eftersträvansvärt håller dom allra flesta med om. Men varför?
Varför vill vi ha låg arbetslöshet?
Det finns många svar på den frågan, men många av dom svaren går också att lösa på andra sätt.
Jag tycker debatten om det mesta handlar för mycket om metoden och för lite om målet.
Visst, väldigt många skiter i vilket, dom bryr sig bara om den politik som direkt påverkar dom. Men jag har ännu inte blivit så cynisk att såpass få faktiskt bryr sig om varför att det inte ska ha någon plats alls i debatten.
Ett annat intressant exempel är skolan, Jan Björklund vill ha hård disciplin, hårda krav, sämre möjligheter att rätta till misstag i efterhand osv.
Varför?
Mitt svar på varför är för att han har en unken människosyn där vi ska pressas och testas, klarar man sig inte är man en sämre människa som är värd mindre och ska ha en sämre plats i samhället. Klarar man sig bra så visar man att man är välanpassad, duktig och ska få en bra plats i samhället.
Lite social survival of the fittest, och fittest är den personen som passar in bäst i de här sammanhangen, personer som helt enkelt inte är lämpade för det har vi inte plats för.
Jag är inte emot elitklasser och hårda krav och press, vissa mår och utvecklas väldigt bra med det. Men vissa gör det inte, vissa går sönder på det sättet. Därför vill jag ha en skola som kan vara både och. Framförallt vill jag ha en skola där det viktiga är kunskap och kompetens. Inte att man fick kunskapen och kompetensen på första försöket. Att inte kunna läsa upp sina betyg på komvux går rakt emot hela min syn på utbildning öht. Det är bara ett sätt att öka pressen och sorteringen av människor.
Det är en grundskillnad i synsätt på människor, är man "lyckad" ska man ha det bättre, är man "misslyckad" ska man ha det sämre. Klasskillnader är inte bara bra, dom är rättvisa.
Varför vill man ha det så? Varför vill man inte det?
Den typen av frågeställningar tycker jag är för osynlig i den allmänna debatten om vad det än handlar om.
Det enda man ser av det här är inslagen i retoriken.
Socialdemokraterna pratar om att "alla ska med" och Moderaterna pratar om "frihet" för att ta två lätta exempel. Men man säger det bara, man säger inte varför eller vad man menar med det man säger, det är bara slogans.
Frihet som högerretoriskt grepp är något jag tycker är väldigt intressant eftersom jag tycker den politiken innebär frihet för dom lyckade, ju mer pengar du har, desto friare är du. Och tvärtom ifall du inte har pengar då.
Så vad är frihet?
Vad vill vi det ska vara?
Och varför?
Det är väldigt vad jag har flummat loss i mina egna tankar dom senaste dagarna, men för mig betyder det mycket och jag behöver lufta en del saker ibland.
Internet domineras av schauvanistiska, avundsjuka, missunsamma mansgrisar...
Det är kanske ingen överraskning egentligen men Internets reaktioner på Twilights framgångar är en tragisk betraktelse i manligt maktbeteende.
Jag hänger rätt mycket på Internet och läser rätt mycket av både ditten och datten. Via olika bloggar, digg.com, Facebook. olika forum och på diverse andra platser verkligen flödar det av hat mot Twilight-serien och dess framgångar.
Jag har också mina invändningar mot vissa saker i serien som jag också luftat bland annat här på bloggen, men det är inte grunden till den hathysteri som råder och jag ser djupare mönster än att folk bara dissar det som är inne att dissa.
Det mesta av kritiken går ut på att antingen insinuera att serien och de manliga karaktärerna är omanliga och bögar eller att alla kvinnliga fans är idioter som "går på" grejen.
Här är ett enkelt utval av twilighthatiska länkar som jag letade upp lite snabbt:
How Twilight Works, How Twilight should have ended, Twilight Moms, Edward has a Vagina, If 'Twilight' Was 10 Times Shorter And 100 Times More Honest, If you are an adult and excited to see Twilight you are an idiot, Twilight main male characters are gay och The Plot of New Moon Summarized in Three Panels.
Och det där är bara länkar som jag hittar enkelt och snabbt nu på en gång, det finns så mycket mer. Men jag tycker det ger en ganska bra bild av vad och hur Twilight brukar dissas.
Eftersom den största målgruppen är unga tjejer så tas ingenting på allvar och av ren avundsjuka och missunnsamhet antar jag ska dom manliga objekten målas upp som bögar.
Känslorna som ligger till grund för Twilights framgångar målas upp på ett sätt som jag inte ens har förmågan att sammanfatta. Det är verkligen skrämmande vilken brist på respekt och empati många verkar ha.
Jag försöker nog inte säga något särskilt egentligen här, jag kände bara att jag behövde ventilera min frustration över dom mönster jag så gott som dagligen ser i Twilight dissandet.
Jag hänger rätt mycket på Internet och läser rätt mycket av både ditten och datten. Via olika bloggar, digg.com, Facebook. olika forum och på diverse andra platser verkligen flödar det av hat mot Twilight-serien och dess framgångar.
Jag har också mina invändningar mot vissa saker i serien som jag också luftat bland annat här på bloggen, men det är inte grunden till den hathysteri som råder och jag ser djupare mönster än att folk bara dissar det som är inne att dissa.
Det mesta av kritiken går ut på att antingen insinuera att serien och de manliga karaktärerna är omanliga och bögar eller att alla kvinnliga fans är idioter som "går på" grejen.
Här är ett enkelt utval av twilighthatiska länkar som jag letade upp lite snabbt:
How Twilight Works, How Twilight should have ended, Twilight Moms, Edward has a Vagina, If 'Twilight' Was 10 Times Shorter And 100 Times More Honest, If you are an adult and excited to see Twilight you are an idiot, Twilight main male characters are gay och The Plot of New Moon Summarized in Three Panels.
Och det där är bara länkar som jag hittar enkelt och snabbt nu på en gång, det finns så mycket mer. Men jag tycker det ger en ganska bra bild av vad och hur Twilight brukar dissas.
Eftersom den största målgruppen är unga tjejer så tas ingenting på allvar och av ren avundsjuka och missunnsamhet antar jag ska dom manliga objekten målas upp som bögar.
Känslorna som ligger till grund för Twilights framgångar målas upp på ett sätt som jag inte ens har förmågan att sammanfatta. Det är verkligen skrämmande vilken brist på respekt och empati många verkar ha.
Jag försöker nog inte säga något särskilt egentligen här, jag kände bara att jag behövde ventilera min frustration över dom mönster jag så gott som dagligen ser i Twilight dissandet.
Rökig Chili con carne med lammkorv
Jag har länge varit sugen på att göra en gigantisk Chili con carne gryta med massa olika saker i så häromdagen när jag hade lite tråkigt bestämde jag mig för att tag i det hela och göra det. Tyvärr glömde jag några grejer jag hade tänkt ha i men det får bli nästa gång.
Receptet blev iaf som följer:
5 medelstora lökar
3 medelstora morötter
1 hel vitlök
500 gram nötfärs
500 gram fläskfärs
4 lammkorvar med vitlök
1 burk krossade tomater
1 burk passerade tomater
1 burk krossade tomater med vitlök
1 dl tomatpure
några teskedar liquid smoke, hikory
1 paket taco kryddmix, hot
cayenne peppar
svartpeppar
salt
örtsalt
paprikapulver
tacokrydda
vitlökspulver
kanel
1 stor burk majs
3 st tärningar köttbuljong.
3 burkar vita bönor i tomatsås
1 burk kidneybönor
Jag orkade inte hacka så jag rev löken, morötterna och vitlöken.
Korven hackade jag i ganska små bitar, den var väldigt kraftig och köttig och jag tycker inte om att få för mycket på en gång så jag hackade den så att det skulle vara lagom att få 1-2 stycken i en tugga.
Jag stekte upp lök, morötter, vitlök, köttfärs och korv i rikligt med olivolja, cayenne peppar, svartpeppar, örtsalt och salt.
När det började se genomstekt ut hällde jag i liquid hickory smoke och taco kryddmix och stekte på det lite till.
Sen lade jag i buljongtärningarna och hällde i dom krossade och passerade tomaterna. Rörde runt och kokade upp.
Sen hade jag i tomatpurén, lät det koka upp och smakade av.
Tyckte det saknades ganska mycket så jag hade i mer cayenne peppar, örtsalt, paprikapulver och vitlökspulver.
Lät det småkoka en liten stund och smakade av igen, tyckte fortfarande det saknades något och när jag stod och tittade i kryddskåpet kom jag och tänka på ett Chili con carne recept av Gordon Ramsey där han har i en kanelstång och bestämde mig för att ha i en rätt rejäl skvätt kanel tillsammans med lite mer av andra kryddor.
Jag lät det sjuda ett litet tag och smakade av igen.
Nu var det väldigt smakrikt, rökigheten var påtaglig men inte för dominerande, det var väldigt starkt och eftersom det är mycket bönor och tomatsås som ska i sen så ska det vid det här laget vara både starkare och smakrikare än man vill ha slutresultatet. Jag funderade på att ha i lite mer liquid smoke men är så ovan med att använda det att jag valde att inte ha i det. Istället kom jag på att det är gott med majs i, så jag hade i en burk med det.
Jag lätt det småkoka i ungefär en timme medan jag gjorde lite annat. När jag smakade av igen så hade smakerna kommit fram ännu mer, löken och morötterna hade till största delen löst upp sig i såsen och det var dags att ha i bönorna.
Jag hade i dom och lät det koka i 5-10 minuter, man vill inte koka för länge efter man haft i bönorna, om man nu inte vill att dom ska koka sönder då.
Sen åt jag det med ris till middag.
Rent för sig tillsammans med lite gräddfil till kvällsmat. Gräddfil är väldigt gott till tycker jag, framförallt om man gör en Chili con carne som är brännande het. Då lägger sig gräddfilen som en svalkande hinna på tungan och tar bort det brännande väldigt bra. Den brännande starka smaken med den syrliga, gräddiga och milda från gräddfilen ger en otroligt härlig kontrast. Nu var inte min Chili con carne så stark den här gången, men det är gott ändå.
Jag frös in 3 påsar med stora portioner av chili con carnen.
Sen åt jag det till middag tillsammans med lite smält ost och tortilla bröd igår.
Och jag har fortfarande 1-2 portioner kvar i kylen som jag tänkte äta upp idag.
Blev riktigt lyckad, inte fullt så fantastisk som jag hoppats, men riktigt god.
Jag hade också velat ha i lite mer bönor, men jag fick inte plats med mer i grytan.
Receptet blev iaf som följer:
5 medelstora lökar
3 medelstora morötter
1 hel vitlök
500 gram nötfärs
500 gram fläskfärs
4 lammkorvar med vitlök
1 burk krossade tomater
1 burk passerade tomater
1 burk krossade tomater med vitlök
1 dl tomatpure
några teskedar liquid smoke, hikory
1 paket taco kryddmix, hot
cayenne peppar
svartpeppar
salt
örtsalt
paprikapulver
tacokrydda
vitlökspulver
kanel
1 stor burk majs
3 st tärningar köttbuljong.
3 burkar vita bönor i tomatsås
1 burk kidneybönor
Jag orkade inte hacka så jag rev löken, morötterna och vitlöken.
Korven hackade jag i ganska små bitar, den var väldigt kraftig och köttig och jag tycker inte om att få för mycket på en gång så jag hackade den så att det skulle vara lagom att få 1-2 stycken i en tugga.
Jag stekte upp lök, morötter, vitlök, köttfärs och korv i rikligt med olivolja, cayenne peppar, svartpeppar, örtsalt och salt.
När det började se genomstekt ut hällde jag i liquid hickory smoke och taco kryddmix och stekte på det lite till.
Sen lade jag i buljongtärningarna och hällde i dom krossade och passerade tomaterna. Rörde runt och kokade upp.
Sen hade jag i tomatpurén, lät det koka upp och smakade av.
Tyckte det saknades ganska mycket så jag hade i mer cayenne peppar, örtsalt, paprikapulver och vitlökspulver.
Lät det småkoka en liten stund och smakade av igen, tyckte fortfarande det saknades något och när jag stod och tittade i kryddskåpet kom jag och tänka på ett Chili con carne recept av Gordon Ramsey där han har i en kanelstång och bestämde mig för att ha i en rätt rejäl skvätt kanel tillsammans med lite mer av andra kryddor.
Jag lät det sjuda ett litet tag och smakade av igen.
Nu var det väldigt smakrikt, rökigheten var påtaglig men inte för dominerande, det var väldigt starkt och eftersom det är mycket bönor och tomatsås som ska i sen så ska det vid det här laget vara både starkare och smakrikare än man vill ha slutresultatet. Jag funderade på att ha i lite mer liquid smoke men är så ovan med att använda det att jag valde att inte ha i det. Istället kom jag på att det är gott med majs i, så jag hade i en burk med det.
Jag lätt det småkoka i ungefär en timme medan jag gjorde lite annat. När jag smakade av igen så hade smakerna kommit fram ännu mer, löken och morötterna hade till största delen löst upp sig i såsen och det var dags att ha i bönorna.
Jag hade i dom och lät det koka i 5-10 minuter, man vill inte koka för länge efter man haft i bönorna, om man nu inte vill att dom ska koka sönder då.
Sen åt jag det med ris till middag.
Rent för sig tillsammans med lite gräddfil till kvällsmat. Gräddfil är väldigt gott till tycker jag, framförallt om man gör en Chili con carne som är brännande het. Då lägger sig gräddfilen som en svalkande hinna på tungan och tar bort det brännande väldigt bra. Den brännande starka smaken med den syrliga, gräddiga och milda från gräddfilen ger en otroligt härlig kontrast. Nu var inte min Chili con carne så stark den här gången, men det är gott ändå.
Jag frös in 3 påsar med stora portioner av chili con carnen.
Sen åt jag det till middag tillsammans med lite smält ost och tortilla bröd igår.
Och jag har fortfarande 1-2 portioner kvar i kylen som jag tänkte äta upp idag.
Blev riktigt lyckad, inte fullt så fantastisk som jag hoppats, men riktigt god.
Jag hade också velat ha i lite mer bönor, men jag fick inte plats med mer i grytan.
Synen på att sälja sex...
Jag läste den här bloggposten om ett fall i Australien där en prostituerad blev våldtagen av en kund när hon sade att hans tid var slut och han inte ville sluta. Istället för att avsluta eller betala mer blev han aggressiv och våldtog henne. Jag tycker det är ett intressant fall som säger rätt mycket om samhällets inställning till sexsäljare.
När inte ens ett erkännande av förövaren räcker för att fälla så är det något som är allvarligt fel. Inte i lagarna men i vår kultur, vår syn på sex, könsroller och prostitution.
He admitted he pinned her down, he admitted he covered her mouth, he admitted that he put his penis inside her with no condom … and a jury of ordinary citizens acquitted him anyway. I can’t see any way that happens unless they simply decided that they are so biased against sex workers that they think sex workers deserve to be raped when doing their job.Det påminner mig om det svenska fallet där mannen erkända att tjejen sagt nej och att han hade varit tvungen att bända isär hennes ben för att kunna komma åt och stoppa kuken i fittan. Men ändå friades han.
När inte ens ett erkännande av förövaren räcker för att fälla så är det något som är allvarligt fel. Inte i lagarna men i vår kultur, vår syn på sex, könsroller och prostitution.
lördag, november 28, 2009
Den kvinnliga förförerskan...
Jag läser en artikel i Aftonbladet om en deprimerad man som sökte hjälp hos psykvården i Linköping. Han och hans sköterska inledde en sexuell relation.
Eller som Aftonbladet formulerar det, hon förförde honom.
Sen berättade hon om den här sexkontakten på nätet, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär. Skrev hon om det i sin blogg? På facebook? Jag vet inte, Aftonbladet formulerar sig iaf genom att säga att hon hängde ut honom på nätet.
Hans flickvän fick iaf reda på det och det var inte så bra antar jag.
Det är ett typexempel i manlig oförmåga att värja sig mot att bli förförd, han hade inget annat val än att vara otrogen. Han blev förförd med djupa urringningar och sexiga underklädet. Stackarn. Det var inte hans fel att han var otrogen.
Nu tycker jag det kan vara djupt oetiskt att utnyttja sin maktposition på olika sätt och utan att veta vad det faktiskt är som har hänt så tror jag att fel har begåtts här.
Men hur hela artikeln är skriven är ett typexempel på grejen med att män inte kan motstå förförelse och så. Det gillar jag inte.
Eller som Aftonbladet formulerar det, hon förförde honom.
Sen berättade hon om den här sexkontakten på nätet, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär. Skrev hon om det i sin blogg? På facebook? Jag vet inte, Aftonbladet formulerar sig iaf genom att säga att hon hängde ut honom på nätet.
Hans flickvän fick iaf reda på det och det var inte så bra antar jag.
Det är ett typexempel i manlig oförmåga att värja sig mot att bli förförd, han hade inget annat val än att vara otrogen. Han blev förförd med djupa urringningar och sexiga underklädet. Stackarn. Det var inte hans fel att han var otrogen.
Nu tycker jag det kan vara djupt oetiskt att utnyttja sin maktposition på olika sätt och utan att veta vad det faktiskt är som har hänt så tror jag att fel har begåtts här.
Men hur hela artikeln är skriven är ett typexempel på grejen med att män inte kan motstå förförelse och så. Det gillar jag inte.
fredag, november 27, 2009
Den politiska omställningen i Sverige...
En artikel i SvD om partisympatier i Stockholm fick mig att börja tänka på svensk poilitik lite granna.
Jag blev rätt bedrövad när Alliansen vann valet 2006, inte så mycket för att dom vann i sig, även om det också sved, utan för att allt för många som röstade på dom gjorde det av helt fel skäl.
Det bästa exemplet är hur majoriteten var emot dyrare och sämre a-kassa direkt efter valet samtidigt som det i princip var ett av Alliansens vallöften.
Det är rätt sällan väljare blir arga för att partiet dom röstat på faktiskt genomför sina vallöften.
Det blev proppen som gick ur mig, efter 10 år med ett allt mer nyliberalt Socialdemokraterna under Göran Perssons styre så var mitt politiska tålamod inte direkt på topp.
Och när väljarna väljer att protestera mot det genom att gå än mer till höger samtidigt som dom blir arga över dom förändringar som sker så blir iaf jag ganska uppgiven.
En liten men ändå klar majoritet av Svenska väljare verkar vara för en ännu mer sänkt skatt om jag inte missminner mig. Samtidigt som en väldigt klar majoritet är för mer resurser till skola, vård och annan välfärd.
Det går inte ihop, jag känner att jag har lätt att falla in i "det var bättre förr" retorik men jag vet inte hur det var förr. Men att det är dåligt idag är ju inte så svårt, man vill ha högre välfärd men är inte villig att betala för det. Det går inte ihop. Hur ska man ens kunna föra en seriös politisk debatt när det är på den här nivån dom väljare man behöver är på?
Blocken är ganska segregerade, man vet vilket block man röstar på. Exakt vilket parti dom röstar på kan bero på vilka frågor som är heta i just den här valdebatten, stödröster, personlig preferens av partiledare osv. Men det skulle aldrig falla dom in att rösta på det andra blocket.
Men jag tror det håller på att ändras lite och den moderna politiken känns som den är påväg bort ifrån höger-vänster skalan, på gott och ont.
En stor del till varför det är på det viset tror jag är att sossarna är så otroligt dåliga på att profilera sig. Efter Göran Persson hade man en chans att förnya sig och börja profilera sig och vara tydligare med vad det är man faktiskt vill med sin politik.
Sossarna verkar mest bara vara "vi är kompetenta och tar hand om landet". Men dom har inga visioner och pratar väldigt dåligt om vilka värderingar dom har. Eller, Göran Persson var en väldigt duktig retoriker och använda väldigt mycket gamla hederliga vänstervärderingar i sitt argumenterande. Något som man knappt såg röken av när man väl iakttog politiken som faktiskt fördes. Men man valde Mona Sahlin som partiledare och jag vet inte om det känns så nyskapande direkt. Men sossarnas velande och brist på riktning är bara en del i det hela.
Särfrågor ignoreras av dom stora etablerade partierna, miljöfrågan, personlig integritet, invandring osv.
Därför kan Miljöpartiet få nästan 17% av Stockholmarnas röster mot nästan 20% för sossarna. En siffra som skulle känts ganska galen för bara ett par år sedan.
Piratpartiet och Sverigedemokraterna är andra exempel på partier som går starkt framåt för att särskilda frågor inte behandlas ordentligt.
Den här omställningen tycker jag som sagt sker på gott och ont, gott är att vissa frågor verkligen börjar tas på allvar och behandlas ordentligt. Det handlar inte bara om vänster mot höger utan också om frågor som inte passar in på den skalan.
På ont är att frågor som passar in på den skalan kan bli lidande, Rick Falkvinge från Piratpartiet brukar ofta säga att det inte spelar så stor roll med några procent hit eller dit vilket är det som till stor del skiljer Sossarna och Moderaterna åt.
Till stor del har han rätt, men ändå inte.
Dels tycker jag politisk vision och prat om vad som är eftersträvansvärt saknas, framförallt hos Sossarna men även hos Moderaterna. Hur vill vi att samhället ska utvecklas och på vilket sätt ska vi få det att göra det?
Moderaternas nyliberala och smått konservativa värdegrund tycker jag känns rätt tydlig, men vad vill Sossarna? Av deras politik att döma tycker jag dom till stor del vill samma sak som Moderaterna, fast långsammare. Fast då är jag väldigt orättvis.
Sen är det också så att även om dom här procenten fram eller tillbaka inte spelar så stor roll i ett stort perspektiv så betyder dom otroligt mycket för många individer.
Jämfört med Sossarna så kommer väldigt många fler i kläm med Moderaternas och Alliansens politik. När hela ens tillvaro faller samman betyder det inte så mycket att man statistiskt sett är försumbar, det är lika förjävligt ändå.
Det är en av dom sakerna jag tycker skiljer det röda blocket mot det blå, det blå för en politik där människor kommer i kläm och tycker det är bra så. Många kommer i kläm med sossarnas politik också, men där tycker man iaf att det är dåligt och vill göra något åt det. Det är en av dom sakerna jag tycker man ska vara tydligare med från Sossarnas håll.
Sen tycker jag Vänstern borde modernisera sig också, det är till viss del hos dom jag har största delen av min politiska grund, men ändå bryr jag mig så lite om dom.
Herregud vilket raljerade detta blev, jag tänkte bara skriva lite kort om hur konstigt det känns att tänka sig att Miljöpartiet och Socialdemokraterna nästan är lika stora i ett så stort område som Stockholm stad.
Ibland behöver jag ventilera saker mer än jag tror...
Jag blev rätt bedrövad när Alliansen vann valet 2006, inte så mycket för att dom vann i sig, även om det också sved, utan för att allt för många som röstade på dom gjorde det av helt fel skäl.
Det bästa exemplet är hur majoriteten var emot dyrare och sämre a-kassa direkt efter valet samtidigt som det i princip var ett av Alliansens vallöften.
Det är rätt sällan väljare blir arga för att partiet dom röstat på faktiskt genomför sina vallöften.
Det blev proppen som gick ur mig, efter 10 år med ett allt mer nyliberalt Socialdemokraterna under Göran Perssons styre så var mitt politiska tålamod inte direkt på topp.
Och när väljarna väljer att protestera mot det genom att gå än mer till höger samtidigt som dom blir arga över dom förändringar som sker så blir iaf jag ganska uppgiven.
En liten men ändå klar majoritet av Svenska väljare verkar vara för en ännu mer sänkt skatt om jag inte missminner mig. Samtidigt som en väldigt klar majoritet är för mer resurser till skola, vård och annan välfärd.
Det går inte ihop, jag känner att jag har lätt att falla in i "det var bättre förr" retorik men jag vet inte hur det var förr. Men att det är dåligt idag är ju inte så svårt, man vill ha högre välfärd men är inte villig att betala för det. Det går inte ihop. Hur ska man ens kunna föra en seriös politisk debatt när det är på den här nivån dom väljare man behöver är på?
Blocken är ganska segregerade, man vet vilket block man röstar på. Exakt vilket parti dom röstar på kan bero på vilka frågor som är heta i just den här valdebatten, stödröster, personlig preferens av partiledare osv. Men det skulle aldrig falla dom in att rösta på det andra blocket.
Men jag tror det håller på att ändras lite och den moderna politiken känns som den är påväg bort ifrån höger-vänster skalan, på gott och ont.
En stor del till varför det är på det viset tror jag är att sossarna är så otroligt dåliga på att profilera sig. Efter Göran Persson hade man en chans att förnya sig och börja profilera sig och vara tydligare med vad det är man faktiskt vill med sin politik.
Sossarna verkar mest bara vara "vi är kompetenta och tar hand om landet". Men dom har inga visioner och pratar väldigt dåligt om vilka värderingar dom har. Eller, Göran Persson var en väldigt duktig retoriker och använda väldigt mycket gamla hederliga vänstervärderingar i sitt argumenterande. Något som man knappt såg röken av när man väl iakttog politiken som faktiskt fördes. Men man valde Mona Sahlin som partiledare och jag vet inte om det känns så nyskapande direkt. Men sossarnas velande och brist på riktning är bara en del i det hela.
Särfrågor ignoreras av dom stora etablerade partierna, miljöfrågan, personlig integritet, invandring osv.
Därför kan Miljöpartiet få nästan 17% av Stockholmarnas röster mot nästan 20% för sossarna. En siffra som skulle känts ganska galen för bara ett par år sedan.
Piratpartiet och Sverigedemokraterna är andra exempel på partier som går starkt framåt för att särskilda frågor inte behandlas ordentligt.
Den här omställningen tycker jag som sagt sker på gott och ont, gott är att vissa frågor verkligen börjar tas på allvar och behandlas ordentligt. Det handlar inte bara om vänster mot höger utan också om frågor som inte passar in på den skalan.
På ont är att frågor som passar in på den skalan kan bli lidande, Rick Falkvinge från Piratpartiet brukar ofta säga att det inte spelar så stor roll med några procent hit eller dit vilket är det som till stor del skiljer Sossarna och Moderaterna åt.
Till stor del har han rätt, men ändå inte.
Dels tycker jag politisk vision och prat om vad som är eftersträvansvärt saknas, framförallt hos Sossarna men även hos Moderaterna. Hur vill vi att samhället ska utvecklas och på vilket sätt ska vi få det att göra det?
Moderaternas nyliberala och smått konservativa värdegrund tycker jag känns rätt tydlig, men vad vill Sossarna? Av deras politik att döma tycker jag dom till stor del vill samma sak som Moderaterna, fast långsammare. Fast då är jag väldigt orättvis.
Sen är det också så att även om dom här procenten fram eller tillbaka inte spelar så stor roll i ett stort perspektiv så betyder dom otroligt mycket för många individer.
Jämfört med Sossarna så kommer väldigt många fler i kläm med Moderaternas och Alliansens politik. När hela ens tillvaro faller samman betyder det inte så mycket att man statistiskt sett är försumbar, det är lika förjävligt ändå.
Det är en av dom sakerna jag tycker skiljer det röda blocket mot det blå, det blå för en politik där människor kommer i kläm och tycker det är bra så. Många kommer i kläm med sossarnas politik också, men där tycker man iaf att det är dåligt och vill göra något åt det. Det är en av dom sakerna jag tycker man ska vara tydligare med från Sossarnas håll.
Sen tycker jag Vänstern borde modernisera sig också, det är till viss del hos dom jag har största delen av min politiska grund, men ändå bryr jag mig så lite om dom.
Herregud vilket raljerade detta blev, jag tänkte bara skriva lite kort om hur konstigt det känns att tänka sig att Miljöpartiet och Socialdemokraterna nästan är lika stora i ett så stort område som Stockholm stad.
Ibland behöver jag ventilera saker mer än jag tror...
torsdag, november 26, 2009
Men för i helvete Linn!
I senaste chatten med Aftonbladets sexexpert Linn Heed ställs den hår frågan:
Man behöver inte känna sig skamsen och äcklig för att man tänder på övergrepp och att vara undergiven. Oavsett vad anledningen till det nu är.
Vilken del dessa övergrepp spelat i utvecklingen av sexualiteten spelar i sig ingen roll.
Alltså, det kan vara vårt att ta tag i och utreda och gå till botten med osv osv osv men ett första steg tycker jag lika gärna kan vara att acceptera det hela.
Acceptera att man tänder på dom här sakerna oavsett hur relationen mellan övergreppen som ung och vad man tänder på nu ser ut.
Om det nu är så att man tänder på att vara undergiven eftersom man blev utsatt för övergrepp som ung så kan det väll få vara så? Om man njuter av det så är det inget dåligt med det.
Jag vet inte hur mycket ouppklarat som ligger där som kanske behöver bearbetas för att må bra öht men jag tycker Linn Heed missar bollen helt när hon inte säger att det är okej.
Om du tänder på det och njuter av det ser jag det som något positivt.
Det är okej att tända på och njuta av en aspekt av något även om man tycker en annan del av det är helt vidrigt.
Linn Heed pratar också om självrespekt, jag kanske övertolkar men jag tolkar hela hennes grej som att Habibi ska återfå sin självrespekt och därmed komma över sin undergivna roll.
Är jag för övertolkande när jag läser det så?
Den totala avsaknaden av stöttning av undergivenheten tycker jag iaf i bästa fall får det att luta åt det hållet.
Det finns många olika sätt att hantera det hela på och jag säger inte att det bara finns ett rätt sätt.
Jag säger att det finns många olika sätt som funkar, att komma över sin undergivenhet är inte det enda. Att acceptera och förstå sig själv och njuta av det man känner utan skam fungerar också.
Habibi:Och får det här svaret:
Jag utsattes för grova sexuella övergrepp som ung. Har ett fungerande sexliv, men tänder särskilt på att vara undergiven, bli slagen och gillar porr med simulerade våldtäkter. Skäms för detta. Varför är jag såhär? Känner stor avsky och mår dåligt pga vad jag var med om, men kan ändå bli upphetsad när jag tänker på det. Känner mig äcklig.
Om det nu är viktigt att bli av med skammen och att känna sig äcklig kan det vara på sin plats med lite bekräftelse att man inte är det.Linn Heed:Att ha varit utsatt för grova sexuella övergrepp är naturligtvis någonting allvarligt och ett sådant trauma bör alltid genomarbetas med varlig hand och med professionell vägledning. Ibland kan trauman återväckas till liv, även om man har arbetat med dessa i terapi, eftersom vi exponerar oss för olika triggers under livet. Utifrån din korta beskrivning så tycker jag att det känns som att du fortfarande är plågad av dina traumatiska upplevelser och att det finns stor anledning att ta tag i detta. Det finns duktiga samtalsterapeuter som är vana att jobba med traumabearbetning, både i samtal men också med andra mer handfasta metoder. Det är viktigt att skammen inte biter sig fast och att din självkänsla och självrespekt återupprättas. Sök en terapeut i närheten där du bor eller jobbar. Kan inte han eller hon ta emot dig, så kan du få vidare tips om vart du kan vända dig. Kramar och lycka till!
Man behöver inte känna sig skamsen och äcklig för att man tänder på övergrepp och att vara undergiven. Oavsett vad anledningen till det nu är.
Vilken del dessa övergrepp spelat i utvecklingen av sexualiteten spelar i sig ingen roll.
Alltså, det kan vara vårt att ta tag i och utreda och gå till botten med osv osv osv men ett första steg tycker jag lika gärna kan vara att acceptera det hela.
Acceptera att man tänder på dom här sakerna oavsett hur relationen mellan övergreppen som ung och vad man tänder på nu ser ut.
Om det nu är så att man tänder på att vara undergiven eftersom man blev utsatt för övergrepp som ung så kan det väll få vara så? Om man njuter av det så är det inget dåligt med det.
Jag vet inte hur mycket ouppklarat som ligger där som kanske behöver bearbetas för att må bra öht men jag tycker Linn Heed missar bollen helt när hon inte säger att det är okej.
Om du tänder på det och njuter av det ser jag det som något positivt.
Det är okej att tända på och njuta av en aspekt av något även om man tycker en annan del av det är helt vidrigt.
Linn Heed pratar också om självrespekt, jag kanske övertolkar men jag tolkar hela hennes grej som att Habibi ska återfå sin självrespekt och därmed komma över sin undergivna roll.
Är jag för övertolkande när jag läser det så?
Den totala avsaknaden av stöttning av undergivenheten tycker jag iaf i bästa fall får det att luta åt det hållet.
Det finns många olika sätt att hantera det hela på och jag säger inte att det bara finns ett rätt sätt.
Jag säger att det finns många olika sätt som funkar, att komma över sin undergivenhet är inte det enda. Att acceptera och förstå sig själv och njuta av det man känner utan skam fungerar också.
Aschberg om nätsex och eftersnacket...
Jag hade velat lägga upp en redigerad och destillerad version av programmet direkt här på bloggen men det lyckas jag inte alls med så man får nöja sig med att se programmet i sin helhet på TV8 Play om man är intresserad.
Jag läste först om programmet hos Pillow Talk men såg det först idag efter att ha blivit uppmärksammad på det roande bloggkriget som uppstått.
Min första tanke när jag ser programmet är egentligen hur otroligt förlegad Robert Aschberg känns, jag tycker han helt enkelt känns för gammal och tar för mycket plats. Men han gör ändå trots dom bristerna ett rätt bra jobb här med att fördela ordet och ifrågasätta motsägande svar från moralisterna EvaEmma Andersson och Rolf Åbjörnsson.
Framförallt Rolf Åbjörnsson bjuder på en hel hög med riktiga grodor, EvaEmma Andersson är mest bara hispig och moralistisk.
Några exempel på kommentarer från Roffe:
Hanna Fridén ifrågasatte genast hur man drar en koppling mellan nätsex och barnporr. Åbjörnsson kommer med något dravvel om nålen och silverskålen, svenska för slippery slope typ. Jag hänger inte riktigt med i hans resonemang och det gör nog inte Aschberg heller som ifrågasätter honom varpå Åbjörnsson kommer med det här uttalandet:
Men han verkar mena på att om folk har nätsex så kommer vissa påverkas så att dom kommer börja våldta barn. Ett slippery slope argument av sällan skådad absurditet.
Men det är bara en del i hans syn på nätsex, han säger också:
Det är precis samma grej som när porr/prostutitions-motståndare som säger att även lyckliga horor EGENTLIGEN mår dåligt av det.
Och det är samma sak som EvaEmma Andersson gör också. Hon pratar om att sex är utlämnande och kräver tillit och massa annat men hon pratar om vad sex är för henne som om det är något som SKA gälla alla.
Det är en så absurd utgångspunkt att jag blir helt matt. Hur kan vi ens acceptera det synsättet? Inte bara när det gäller sex utan så många andra saker? Varför accepterar vi det öht? Jag tycker det är förkastligt på precis alla nivåer. Det finns inte ett uns av respektabel åsikt i det synsättet och i min naivitet vill jag så gärna tro att vi kommit längre.
Och sen egentligen, vaddå "den rätta tillfredsställelsen"? Är det något dåligt även om man inte blir tillfredsställd på rätt sätt?
EvaEmma Andersson verkar förövrigt vara en person med seriöst narcissistiska drag.
Så här skriver hon angående den här bilden som används som omslagsbild på en av hennes böcker:
Hon var lika motsägelsefull när hon först säger att one night stands är okej, nätsex inte. Sen när Hanna Fridén frågar varför det är mer acceptabelt att t.ex. vara jättefull och följa med en främling hem än att ha nätsex med en främling har inte EvaEmma Andersson direkt något svar på det utan säger bara att det inte heller är okej, typ. Jag fattar inte riktigt vad hon menar.
En sak som jag gillade när det kom upp i programmet var när Hanna Fridén berättade att hon hade nätsex första gången när hon var 12. Något EvaEmma genast tyckte var förkastligt. Även Åbjörnsson sade något väldigt nedlåtande om det och jag tror inte han fattade att Hanna Fridén som satt där i studion faktiskt hade haft det. Det var mycket "Åh herregud, 12 år, då är man ju bara ett barn och inte alls redo för sex!!!" En åsikt som helt enkelt inte stämmer. Det finns rätt många som är redo för sex när dom är 12. Sex behöver inte vara en så stor grej. Det kan vara det, men det behöver inte vara det.
Och som Hanna Fridén sade, hon var inte redo för att knulla när hon var 12, men hon var redo för att utforska och upptäcka saker.
Och är inte nätet ett ganska bra ställe att utforska saker på då?
Jag läste först om programmet hos Pillow Talk men såg det först idag efter att ha blivit uppmärksammad på det roande bloggkriget som uppstått.
Min första tanke när jag ser programmet är egentligen hur otroligt förlegad Robert Aschberg känns, jag tycker han helt enkelt känns för gammal och tar för mycket plats. Men han gör ändå trots dom bristerna ett rätt bra jobb här med att fördela ordet och ifrågasätta motsägande svar från moralisterna EvaEmma Andersson och Rolf Åbjörnsson.
Framförallt Rolf Åbjörnsson bjuder på en hel hög med riktiga grodor, EvaEmma Andersson är mest bara hispig och moralistisk.
Några exempel på kommentarer från Roffe:
Nätsex leder till explosionsartad utveckling av barnporr som vi ser idag med 50.000 ingångar per dygn.För det första är det där med 50.000 ingångar per dygn en siffra vars relevans är kraftigt ifrågasatt. Den siffran betyder ingenting utan sammanhang, sammanhang som man inte har.
Hanna Fridén ifrågasatte genast hur man drar en koppling mellan nätsex och barnporr. Åbjörnsson kommer med något dravvel om nålen och silverskålen, svenska för slippery slope typ. Jag hänger inte riktigt med i hans resonemang och det gör nog inte Aschberg heller som ifrågasätter honom varpå Åbjörnsson kommer med det här uttalandet:
Jag har självklart inga problem med vad välutbildade och välanpassade unga människor gör på nätet.Det kristdemokratiska asets klasshat skiner igenom ganska tydligt tycker jag. Aschberg frågar genast ifall Åbjörnsson då har problem med vad lågutbildade och mindre anpassade gör på nätet. Åbjörnsson svarar att nej, det är inte det han säger. Men det var precis det han sade och det påpekar också Aschberg. Jag hänger inte med i hans bortförklaring men samtidigt intresserar den mig inte.
Men han verkar mena på att om folk har nätsex så kommer vissa påverkas så att dom kommer börja våldta barn. Ett slippery slope argument av sällan skådad absurditet.
Men det är bara en del i hans syn på nätsex, han säger också:
Nätsex ger inte "den rätta tillfredställelsen".Jag tycker det är ett uttalande som är ett så bra tydliggörande av vad som skiljer en äcklig trångsynt fascistoid moralist mot en empatisk accepterande person. Han tycker sig ha rätten/kunskapen att kunna bestämma/förstå vad som är den rätta tillfredsställelsen för någon annan. Han vet bättre än personen själv vad som ger dom den rätta tillfredsställelsen. Ett synsätt jag inte respekterar öht.
Det är precis samma grej som när porr/prostutitions-motståndare som säger att även lyckliga horor EGENTLIGEN mår dåligt av det.
Och det är samma sak som EvaEmma Andersson gör också. Hon pratar om att sex är utlämnande och kräver tillit och massa annat men hon pratar om vad sex är för henne som om det är något som SKA gälla alla.
Det är en så absurd utgångspunkt att jag blir helt matt. Hur kan vi ens acceptera det synsättet? Inte bara när det gäller sex utan så många andra saker? Varför accepterar vi det öht? Jag tycker det är förkastligt på precis alla nivåer. Det finns inte ett uns av respektabel åsikt i det synsättet och i min naivitet vill jag så gärna tro att vi kommit längre.
Och sen egentligen, vaddå "den rätta tillfredsställelsen"? Är det något dåligt även om man inte blir tillfredsställd på rätt sätt?
EvaEmma Andersson verkar förövrigt vara en person med seriöst narcissistiska drag.
Så här skriver hon angående den här bilden som används som omslagsbild på en av hennes böcker:
Min kropp är MIN, och jag bestämmer vart och när jag vill dela med mig av den.Och samtidigt som hon säger så kan hon fördöma nätsex? Är inte det samma sak? Det är deras kroppar och dom bestämmer vart och när dom vill dela med sig av den? Jag förstår verkligen ingenting.
Hon var lika motsägelsefull när hon först säger att one night stands är okej, nätsex inte. Sen när Hanna Fridén frågar varför det är mer acceptabelt att t.ex. vara jättefull och följa med en främling hem än att ha nätsex med en främling har inte EvaEmma Andersson direkt något svar på det utan säger bara att det inte heller är okej, typ. Jag fattar inte riktigt vad hon menar.
En sak som jag gillade när det kom upp i programmet var när Hanna Fridén berättade att hon hade nätsex första gången när hon var 12. Något EvaEmma genast tyckte var förkastligt. Även Åbjörnsson sade något väldigt nedlåtande om det och jag tror inte han fattade att Hanna Fridén som satt där i studion faktiskt hade haft det. Det var mycket "Åh herregud, 12 år, då är man ju bara ett barn och inte alls redo för sex!!!" En åsikt som helt enkelt inte stämmer. Det finns rätt många som är redo för sex när dom är 12. Sex behöver inte vara en så stor grej. Det kan vara det, men det behöver inte vara det.
Och som Hanna Fridén sade, hon var inte redo för att knulla när hon var 12, men hon var redo för att utforska och upptäcka saker.
Och är inte nätet ett ganska bra ställe att utforska saker på då?
onsdag, november 25, 2009
Politiken bakom internet
IDG.se har en väldigt bra genomgång av dom flesta av dom frågor som är aktuella just nu gällande internets framtid.
Jag tycker det hela är rätt enkelt, lagstadgad nätneutralitet ser jag som en självklarhet. Eller, i princip. Jag tycker det är okej att saker som godkänns får högre prioitet, som livesändningar och iptv eller åtkomsten till samhällskritiska tjänster som banker, sjukvårdsupplysning osv.
Men det är kontrollerat och reglerat vilka tjänster som ska få tillåtelse att bli högre prioriterade.
IPRED och FRA är en skam mot den personliga integriteten.
Datalagringsinitativet är dessutom ekonomiskt oförsvarbart.
Att bli avstängd från internet anser jag vara ett straff i samma skala som husarrest och ingenting vi ska ta lättvindigt på och framförallt inte ge privata företag rätten att dela ut.
En av dom sakerna som gör mig så upprörd är hur den personliga integritet som vi anser vara så viktig idag och som det drivs om att man inte hade i t.ex. Sovjet helt plötsligt inte betyder något på internet.
Jag hoppas fler politiska partier börjar bli högljudda och aktiva kring det här, om inte så hoppas jag på en valskräll utan dess like av Piratpartiet.
Jag tycker det hela är rätt enkelt, lagstadgad nätneutralitet ser jag som en självklarhet. Eller, i princip. Jag tycker det är okej att saker som godkänns får högre prioitet, som livesändningar och iptv eller åtkomsten till samhällskritiska tjänster som banker, sjukvårdsupplysning osv.
Men det är kontrollerat och reglerat vilka tjänster som ska få tillåtelse att bli högre prioriterade.
IPRED och FRA är en skam mot den personliga integriteten.
Datalagringsinitativet är dessutom ekonomiskt oförsvarbart.
Att bli avstängd från internet anser jag vara ett straff i samma skala som husarrest och ingenting vi ska ta lättvindigt på och framförallt inte ge privata företag rätten att dela ut.
En av dom sakerna som gör mig så upprörd är hur den personliga integritet som vi anser vara så viktig idag och som det drivs om att man inte hade i t.ex. Sovjet helt plötsligt inte betyder något på internet.
De [telebolagen] hänvisar till hur telefon och post fungerar idag och menar att detsamma borde gälla internet. Där har den enskilde medborgaren ett rättsligt skydd mot att bli avlyssnad eller få sin post öppnad av någon annan. Det krävs speciella tillstånd och styrkt misstanke om brott för att tillåta detta intrång i det privata.Varför ska vi ge upp rättigheter vi tar för givet i andra fall bara för att det är på internet?
Jag hoppas fler politiska partier börjar bli högljudda och aktiva kring det här, om inte så hoppas jag på en valskräll utan dess like av Piratpartiet.
tisdag, november 24, 2009
måndag, november 23, 2009
Lady Gaga utmanar...
Lady Gaga fascinerar mig både som artist och fenomen.
Jag tycker det är rätt intressant att läsa om henne, och kanske framförallt vissa personers reaktioner på henne. Hon är/gör sig överdriven och det är väldigt provocerande för väldigt många. DN skriver om det både här och här. Och man stöter väldigt ofta på övertydliga exempel på hur kvinnor som är "för mycket" bemöts när man läser om Lady Gaga på nätet. Det är lite intressant. Det här videoklippet tycker jag säger en del också. Även om jag tycker hon framstår som en idiot när hon säger "No, Im not a feminist, I love men." så förstår jag ungefär vad hon menar.
Läser man sen kommentarer till t.ex. den här videon så blir det änna lite läskigt.
För att ta några exempel:
Det blir nästan komiskt uppenbart med t.ex. killen som säger att hon var "supremely hotter as a brunette". "Åh vad bra jag är som tycker om den äkta och riktiga Lady Gaga istället för den låtsasmänniskan vi ser idag" eller vad fan är det frågan om?
Eller killen som pratar om den hon är idag som "shallow generic whore" medans den vi ser i det klippet som "sweet princess". Jag vet inte vad jag ska säga om det, jag går sönder i frustration och kan inte fokusera mina tankar öht. Jag låter det tala för sig själv.
För att ta ett litet sidospår så tycker jag hela grejen med att så väldigt många unga kvinnliga artister spelar så otroligt mycket på sex på olika sätt är rätt intressant fråga det också. Jag tror ingen menar att det är en tillfällighet att så många av dom tycker det är så viktigt att utforska och leka med sin sexualitet på det sättet som dom gör helt plötsligt. Men det är inte direkt på en konstruktiv diskussionsnivå som kommentarerna kring Lady Gaga och det ligger på så den grejen är rätt ointressant just här tycker jag.
För jag tycker Lady Gaga är ett extremt tydlig exempel på väldigt många olika saker som har med feminism att göra på många olika sätt. Det är inte minst intressant att se hur många unga män pratar om ryktet om att Lady Gaga skulle vara hermafrodit och hur det hela tiden krävs en insats av dom för att trycka ner henne. Hon utmanar och beter sig inte som en flicka ska bete sig. Vara söt brunett som spelar piano och sjunger fint, då hyllas man. Men att utmana genom att klä sig i extrema kläder, leka med mode, anspela på sex och annat, då blir man en ytlig hora med kuk som sålt sig och övergett sitt riktiga jag.
Jag fascineras verkligen av sånt här, jag blir väldigt intresserad. Jag blir sugen på att leta upp alla intervjuer hon gjort, leta upp en väldig massa kommentarer, bilder, exempel och sätta det i ett strukturellt sammanhang och se om det stämmer lika bra som jag tycker det känns. Men jag har inte riktigt motivationen eller arbetsmoralen till att göra sånna saker, iaf inte själv.
Men helst av allt hade jag nog bara velat se en chockartad hatattack mot det här beteendet från någon cool bloggare som uttrycker såna saker bättre än mig.
Framförallt tittar jag på dig Helena Bergman, men jag vet inte om du läser min blogg. :)
Jag tycker det är rätt intressant att läsa om henne, och kanske framförallt vissa personers reaktioner på henne. Hon är/gör sig överdriven och det är väldigt provocerande för väldigt många. DN skriver om det både här och här. Och man stöter väldigt ofta på övertydliga exempel på hur kvinnor som är "för mycket" bemöts när man läser om Lady Gaga på nätet. Det är lite intressant. Det här videoklippet tycker jag säger en del också. Även om jag tycker hon framstår som en idiot när hon säger "No, Im not a feminist, I love men." så förstår jag ungefär vad hon menar.
Läser man sen kommentarer till t.ex. den här videon så blir det änna lite läskigt.
För att ta några exempel:
she was hot and very talented, then she turned into some lame goth/fashion icon/wighead tryhard. What happened?
What the fuck happened to her?
Why Stefani? You were a soothing voice in a disturbing world. Now you contribute to growing number of shallow generic whores. SHALLOW GENERIC WHORES.
Goodnight sweet princess
wow, she actually WAS talented
and supremely hotter as a brunette, but that's my preference
What the fuck happened? This is wonderful, wonderful stuff! Why does she act like a freak and sing terrible music now?
You need to be a slut to make it in the music world.Det känns inte direkt avlägset att dra liknelser till det som sagts av vissa i Väsendebatten heller. Hur många av dom som hyllar den här versionen av Lady Gaga men dissar den vi ser idag tror ni känner sig som en bättre människa än dom som gillar den Lady Gaga vi ser idag?
Thats why she isn't like this anymore.
Det blir nästan komiskt uppenbart med t.ex. killen som säger att hon var "supremely hotter as a brunette". "Åh vad bra jag är som tycker om den äkta och riktiga Lady Gaga istället för den låtsasmänniskan vi ser idag" eller vad fan är det frågan om?
Eller killen som pratar om den hon är idag som "shallow generic whore" medans den vi ser i det klippet som "sweet princess". Jag vet inte vad jag ska säga om det, jag går sönder i frustration och kan inte fokusera mina tankar öht. Jag låter det tala för sig själv.
För att ta ett litet sidospår så tycker jag hela grejen med att så väldigt många unga kvinnliga artister spelar så otroligt mycket på sex på olika sätt är rätt intressant fråga det också. Jag tror ingen menar att det är en tillfällighet att så många av dom tycker det är så viktigt att utforska och leka med sin sexualitet på det sättet som dom gör helt plötsligt. Men det är inte direkt på en konstruktiv diskussionsnivå som kommentarerna kring Lady Gaga och det ligger på så den grejen är rätt ointressant just här tycker jag.
För jag tycker Lady Gaga är ett extremt tydlig exempel på väldigt många olika saker som har med feminism att göra på många olika sätt. Det är inte minst intressant att se hur många unga män pratar om ryktet om att Lady Gaga skulle vara hermafrodit och hur det hela tiden krävs en insats av dom för att trycka ner henne. Hon utmanar och beter sig inte som en flicka ska bete sig. Vara söt brunett som spelar piano och sjunger fint, då hyllas man. Men att utmana genom att klä sig i extrema kläder, leka med mode, anspela på sex och annat, då blir man en ytlig hora med kuk som sålt sig och övergett sitt riktiga jag.
Jag fascineras verkligen av sånt här, jag blir väldigt intresserad. Jag blir sugen på att leta upp alla intervjuer hon gjort, leta upp en väldig massa kommentarer, bilder, exempel och sätta det i ett strukturellt sammanhang och se om det stämmer lika bra som jag tycker det känns. Men jag har inte riktigt motivationen eller arbetsmoralen till att göra sånna saker, iaf inte själv.
Men helst av allt hade jag nog bara velat se en chockartad hatattack mot det här beteendet från någon cool bloggare som uttrycker såna saker bättre än mig.
Framförallt tittar jag på dig Helena Bergman, men jag vet inte om du läser min blogg. :)
söndag, november 22, 2009
90-talets 90 bästa filmer
På Bloggywood pågår just nu en nedräkning av Nollnolltalets 100 bästa filmer och så även på Nollnollfilm.se. Det väckte listnörden i mig till liv och jag känner att jag vill göra samma sak. Men jag vill inte göra den listan innan 00-talet är slut, så den listan lär komma någon gång i början på 2010. Istället tänkte jag göra en lista med 90-talets 90 bästa filmer.
Jag tycker det är grymt svårt att göra såna här listor, det beror så mycket på humör och många av dom här filmerna har jag inte sett på 15 år så det är svårt att lita på mitt minne ibland. Jag har nästan uteslutande gått på ren känsla dock. Hur mycket jag känner för filmerna, inte hur bra jag kanske tycker dom är på andra sätt.
Och jag orkar inte med nedräkningar så här kommer allihopa, 90-talets 90 bästa filmer enligt mig!
Få personer kan få mig att njuta och lida samtidigt så som Lars von Trier. Breaking the Waves gör ont mest hela tiden att titta på men samtidigt är det bara så fantastiskt.
Sen vill jag ge ett hedersomämnande till några filmer jag inte sett men som jag tycker att jag egentligen borde sett innan jag gjorde den här listan:
Happiness
Underground
La Vita è bella
The Ice Storm
Pusher
The Crying Game
Jag tycker det är grymt svårt att göra såna här listor, det beror så mycket på humör och många av dom här filmerna har jag inte sett på 15 år så det är svårt att lita på mitt minne ibland. Jag har nästan uteslutande gått på ren känsla dock. Hur mycket jag känner för filmerna, inte hur bra jag kanske tycker dom är på andra sätt.
Och jag orkar inte med nedräkningar så här kommer allihopa, 90-talets 90 bästa filmer enligt mig!
90 |
Titel: Star Trek: Insurrection |
Originaltitel: Star Trek: Insurrection |
Regissör: Jonathan Frakes |
År: 1998 |
89 |
Titel: Idioterna |
Originaltitel: Idioterne |
Regissör: Lars von Trier |
År: 1998 |
88 |
Titel: Flammande byar |
Originaltitel: Lepa sela lepo gore (Vackra byar brinner vackert) |
Regissör: Srdjan Dragojevic |
År: 1996 |
87 |
Titel: Croupier |
Originaltitel: Croupier |
Regissör: Mike Hodges |
År: 1998 |
86 |
Titel: Miller's Crossing |
Originaltitel: Miller's Crossing |
Regissör: Joel Coen |
År: 1990 |
85 |
Titel: Scream |
Originaltitel: Scream |
Regissör: Wes Craven |
År: 1996 |
84 |
Titel: Boondock Saints |
Originaltitel: The Boondock Saints |
Regissör: Troy Duffy |
År: 1999 |
83 |
Titel: The Game |
Originaltitel: The Game |
Regissör: David Fincher |
År: 1997 |
82 |
Titel: Sleepy Hollow |
Originaltitel: Sleepy Hollow |
Regissör: Tim Burton |
År: 1999 |
81 |
Titel: Edward Scissorhands |
Originaltitel: Edward Scissorhands |
Regissör: Tim Burton |
År: 1990 |
80 |
Titel: The Commitments |
Originaltitel: The Commitments |
Regissör: Alan Parker |
År: 1991 |
79 |
Titel: Glengarry Glen Ross |
Originaltitel: Glengarry Glen Ross |
Regissör: James Foley |
År: 1992 |
78 |
Titel: Clerks |
Originaltitel: Clerks |
Regissör: Kevin Smith |
År: 1994 |
77 |
Titel: City of Hope |
Originaltitel: City of Hope |
Regissör: John Sayles |
År: 1991 |
76 |
Titel: Cape Fear |
Originaltitel: Cape Fear |
Regissör: Martin Scorsese |
År: 1991 |
75 |
Titel: Speed |
Originaltitel: Speed |
Regissör: Jan De Bont |
74 |
Titel: Office Space |
Originaltitel: Office Space |
Regissör: Mike Judge |
År: 1999 |
73 |
Titel: Uppvaknanden |
Originaltitel: Awakenings |
Regissör: Penny Marshall |
År: 1990 |
72 |
Titel: Short Cuts |
Originaltitel: Short Cuts |
Regissör: Robert Altman |
År: 1993 |
71 |
Titel: Truman show |
Originaltitel: The Truman Show |
Regissör: Peter Weir |
År: 1998 |
70 |
Titel: Braveheart |
Originaltitel: Braveheart |
Regissör: Mel Gibson |
År: 1995 |
69 |
Titel: The Ring |
Originaltitel: Ringu |
Regissör: Hideo Nakata |
År: 1998 |
68 |
Titel: The Big Lebowski |
Originaltitel: The Big Lebowski |
Regissör: Joel Coen |
År: 1998 |
67 |
Titel: From Dusk Till Dawn |
Originaltitel: From Dusk Till Dawn |
Regissör: Robert Rodriguez |
År: 1996 |
66 |
Titel: När lammen tystnar |
Originaltitel: The Silence of the Lambs |
Regissör: Jonathan Demme |
År: 1991 |
65 |
Titel: En komikers uppväxt |
Originaltitel: En komikers uppväxt |
Regissör: Jonas Cornell |
År: 1992 |
64 |
Titel: Philadelphia |
Originaltitel: Philadelphia |
Regissör: Jonathan Demme |
År: 1993 |
63 |
Titel: Måndag hela veckan |
Originaltitel: Groundhog Day |
Regissör: Harold Ramis |
År: 1993 |
62 |
Titel: Den tunna röda linjen |
Originaltitel: The Thin Red Line |
Regissör: Terrence Malick |
År: 1998 |
61 |
Titel: Delikatessen |
Originaltitel: Delicatessen |
Regissör: Jean-Pierre Jeunet, Marc Caro |
År: 1991 |
60 |
Titel: Torsk på Tallinn - en liten film om ensamhet |
Originaltitel: Torsk på Tallinn - en liten film om ensamhet |
Regissör: Tomas Alfredson |
År: 1999 |
59 |
Titel: Fear and Loathing in Las Vegas |
Originaltitel: Fear and Loathing in Las Vegas |
Regissör: Terry Gilliam |
År: 1998 |
58 |
Titel: Gudfadern Del III |
Originaltitel: The Godfather: Part III |
Regissör: Francis Ford Coppola |
År: 1990 |
57 |
Titel: eXistenZ |
Originaltitel: eXistenZ |
Regissör: David Cronenberg |
År: 1999 |
56 |
Titel: Ed Wood |
Originaltitel: Ed Wood |
Regissör: Tim Burton |
År: 1994 |
55 |
Titel: Spring Lola |
Originaltitel: Lola rennt |
Regissör: Tom Tykwer |
År: 1998 |
54 |
Titel: American History X |
Originaltitel: American History X |
Regissör: Tony Kaye |
År: 1998 |
53 |
Titel: Forrest Gump |
Originaltitel: Forrest Gump |
Regissör: Robert Zemeckis |
År: 1994 |
52 |
Titel: Insider |
Originaltitel: The Insider |
Regissör: Michael Mann |
År: 1999 |
51 |
Titel: Casino |
Originaltitel: Casino |
Regissör: Martin Scorsese |
År: 1995 |
50 |
Titel: True Romance |
Originaltitel: True Romance |
Regissör: Tony Scott |
År: 1993 |
49 |
Titel: Jackie Brown |
Originaltitel: Jackie Brown |
Regissör: Quentin Tarantino |
År: 1997 |
48 |
Titel: Eyes Wide Shut |
Originaltitel: Eyes Wide Shut |
Regissör: Stanley Kubrick |
År: 1999 |
47 |
Titel: Bound |
Originaltitel: Bound |
Regissör: Andy Wachowski, Larry Wachowski |
År: 1996 |
46 |
Titel: Ghost in the Shell |
Originaltitel: Kôkaku kidôtai |
Regissör: Mamoru Oshii |
År: 1995 |
45 |
Titel: The Snapper |
Originaltitel: The Snapper |
Regissör: Stephen Frears |
År: 1993 |
44 |
Titel: The Limey |
Originaltitel: The Limey |
Regissör: Steven Soderbergh |
År: 1999 |
43 |
Titel: South Park: Bigger, Longer & Uncut |
Originaltitel: South Park: Bigger, Longer & Uncut |
Regissör: Trey Parker |
År: 1999 |
42 |
Titel: Nyckeln till frihet |
Originaltitel: The Shawshank Redemption |
Regissör: Frank Darabont |
År: 1994 |
41 |
Titel: Will Hunting |
Originaltitel: Good Will Hunting |
Regissör: Gus Van Sant |
År: 1997 |
40 |
Titel: Maffiabröder |
Originaltitel: Goodfellas |
Regissör: Martin Scorsese |
År: 1990 |
39 |
Titel: Dark City |
Originaltitel: Dark City |
Regissör: Alex Proyas |
År: 1998 |
38 |
Titel: Mifune |
Originaltitel: Mifunes sidste sang |
Regissör: Søren Kragh-Jacobsen |
År: 1999 |
37 |
Titel: Man on the Moon |
Originaltitel: Man on the Moon |
Regissör: Milos Forman |
År: 1999 |
36 |
Titel: Järnjätten |
Originaltitel: The Iron Giant |
Regissör: Brad Bird |
År: 1999 |
35 |
Titel: Terminator 2 - domedagen |
Originaltitel: Terminator 2: Judgment Day |
Regissör: James Cameron |
År: 1991 |
34 |
Titel: Sling Blade |
Originaltitel: Sling Blade |
Regissör: Billy Bob Thornton |
År: 1996 |
33 |
Titel: Nikita |
Originaltitel: Nikita |
Regissör: Luc Besson |
År: 1990 |
32 |
Titel: Lejonkungen |
Originaltitel: The Lion King |
Regissör: Rob Minkoff, Roger Allers |
År: 1994 |
31 |
Titel: I faderns namn |
Originaltitel: In the Name of the Father |
Regissör: Jim Sheridan |
År: 1993 |
30 |
Titel: I huvudet på John Malkovich |
Originaltitel: Being John Malkovich |
Regissör: Spike Jonze |
År: 1999 |
29 |
Titel: De 12 apornas armé |
Originaltitel: Twelve Monkeys |
Regissör: Terry Gilliam |
År: 1995 |
29 |
Titel: De 12 apornas armé |
Originaltitel: Twelve Monkeys |
Regissör: Terry Gilliam |
År: 1995 |
28 |
Titel: Buffalo '66 |
Originaltitel: Buffalo 66 |
Regissör: Vincent Gallo |
År: 1998 |
27 |
Titel: Cube |
Originaltitel: Cube |
Regissör: Vincenzo Natali |
År: 1997 |
26 |
Titel: Sjätte sinnet |
Originaltitel: The Sixth Sense |
Regissör: M Night Shyamalan |
År: 1999 |
25 |
Titel: Total Recall |
Originaltitel: Total Recall |
Regissör: Paul Verhoeven |
År: 1990 |
24 |
Titel: De hänsynslösa |
Originaltitel: Reservoir Dogs |
Regissör: Quentin Tarantino |
År: 1992 |
23 |
Titel: I Kina käkar dom hundar |
Originaltitel: I Kina spiser de hunde |
Regissör: Lasse Spang Olsen |
År: 1999 |
22 |
Titel: Festen |
Originaltitel: Festen |
Regissör: Thomas Vinterberg |
År: 1998 |
21 |
Titel: Krigarens själ |
Originaltitel: Once Were Warriors |
Regissör: Lee Tamahori |
År: 1994 |
20 |
Titel: Trainspotting |
Originaltitel: Trainspotting |
Regissör: Danny Boyle |
År: 1996 |
19 |
Titel: Star Trek: First Contact |
Originaltitel: Star Trek: First Contact |
Regissör: Jonathan Frakes |
År: 1996 |
18 |
Titel: The Matrix |
Originaltitel: The Matrix |
Regissör: Andy Wachowski, Larry Wachowski |
År: 1999 |
17 |
Titel: Princess Mononoke |
Originaltitel: Mononoke Hime |
Regissör: Hayao Miyazaki |
År: 1997 |
16 |
Titel: Titanic |
Originaltitel: Titanic |
Regissör: James Cameron |
År: 1997 |
15 |
Titel: Rädda menige Ryan |
Originaltitel: Saving Private Ryan |
Regissör: Steven Spielberg |
År: 1998 |
14 |
Titel: Schindler's List |
Originaltitel: Schindler's List |
Regissör: Steven Spielberg |
År: 1993 |
13 |
Titel: Lock, Stock and Two Smoking Barrels |
Originaltitel: Lock, Stock and Two Smoking Barrels |
Regissör: Guy Ritchie |
År: 1998 |
12 |
Titel: Leon |
Originaltitel: Léon |
Regissör: Luc Besson |
År: 1994 |
11 |
Titel: Magnolia |
Originaltitel: Magnolia |
Regissör: Paul Thomas Anderson |
År: 1999 |
10 |
Titel: American Beauty |
Originaltitel: American Beauty |
Regissör: Sam Mendes |
År: 1999 |
Jag har väldigt svårt att förklara varför jag tycker om den här filmen så mycket. Det är en slags drömsk stämning i mycket som tilltalar mig. Det är fantastiskt skådespeleri från alla parter, makalöst foto och en helhet som är lika självklar som den för mig är odefinierbar. |
9 |
Titel: L.A. konfidentiellt |
Originaltitel: L.A. Confidential |
Regissör: Curtis Hanson |
År: 1997 |
LA Konfidentiellt är däremot bra mycket lättare att förklara. Det är en fantastisk modern film-noir med underbara rollprestationer, oväntade vändningar, supersnygga kostymer och den känns helt perfekt på alla sätt och vis med vad den försöker vara. |
8 |
Titel: Fargo |
Originaltitel: Fargo |
Regissör: Joel Coen |
År: 1996 |
Fargo känns också lite svårt att förklara varför jag tycker om så mycket. Det är en härligt lätt surrealistisk absurd känsla som samtidigt känns vardagsrealistisk på något sätt. Den är rolig och spännande och fantastisk helt enkelt. |
7 |
Titel: De misstänkta |
Originaltitel: The Usual Suspects |
Regissör: Bryan Singer |
År: 1995 |
De misstänkta, filmen som är allt en thriller borde vara. Spänning, humor, bra skådespeleri, en fantastisk berättelse, oväntade vändningar. Jag har sett den flera gånger och trots att jag tror att den ska vara sämre när man vet vad som ska hända så är den inte det. |
6 |
Titel: Seven |
Originaltitel: Se7en |
Regissör: David Fincher |
År: 1995 |
Seven är ett annat exempel på en fantastisk thriller. Makabra mord, karaktärer som känns på riktigt, en spännande polisutredning paketerat i ett visuellt mästerverk. Väldigt bra skådespeleri här också. |
5 |
Titel: Pulp Fiction |
Originaltitel: Pulp Fiction |
Regissör: Quentin Tarantino |
År: 1994 |
Helt fantastiska historier berättas på ett okronologiskt vis som höjer känslan i hela filmen. Fantastisk musik, fantastiska rollgestaltningar, fantastisk estitik. Fantastisk film. |
4 |
Titel: Fucking Åmål |
Originaltitel: Fucking Åmål |
Regissör: Lukas Moodysson |
År: 1998 |
Fucking Åmål har jag inte vågat se om på många år. Kärlek och ungdomsångest har aldrig skildrats finare. |
3 |
Titel: Fight Club |
Originaltitel: Fight Club |
Regissör: David Fincher |
År: 1999 |
Fincher har två filmer på topp 10, inte illa. Hans visuella stil är en njutning i sig. Kombinerat med fantastiskt skådespeleri, klockren samhällskritik, humor, våld och oväntade vändningar är det inget annat än ett mästerverk. |
2 |
Titel: Starship Troopers |
Originaltitel: Starship Troopers |
Regissör: Paul Verhoeven |
År: 1997 |
Starship Troopers har bara växt för mig. Varje gång jag ser den uppskattar jag den mer och mer. Allt ifrån dom överspelande såpaskådisarna till SS-uniformerna till propagandanyheterna till jag vet inte vad. Den säger så mycket om krig, media, rätt och fel samtidigt som den är sjukt underhållande på det rent ytliga planet också. |
1 |
År: 1996 |
Titel: Breaking the Waves |
Regissör: Lars von Trier |
Originaltitel: Breaking the Waves |
Få personer kan få mig att njuta och lida samtidigt så som Lars von Trier. Breaking the Waves gör ont mest hela tiden att titta på men samtidigt är det bara så fantastiskt.
Sen vill jag ge ett hedersomämnande till några filmer jag inte sett men som jag tycker att jag egentligen borde sett innan jag gjorde den här listan:
Happiness
Underground
La Vita è bella
The Ice Storm
Pusher
The Crying Game
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)