Växthuseffekten schmäkthuseffekten

Starcraft geekout...

So, I was watching the SPL All-Star games with a friend and they were freaking awesome.
The epicness of Flash vs. Savior was just to much. I just had to make some gifs of that game.

SPL All-Star

Savior is not happy with his muta-split:


Flash is one sneaky sob:


Flash and Savior just chatting and having a good time:


More chatting and having a good time. It really makes me happy seeing these guys so relaxed and having such a good time. They seem to be under so much pressure usually.


More of the same, I think, with Savior looking sneaky:


Flash looking sneaky going for a nuke, Saviors expression is epic...


Flash looking cute:


Flash nuking himself, much to his own amusement, Savior looks unfazed:


Mass broodlings bitch!


The end of the game, Flash nukes himself while Savior ensnares himself:


I had a really good time watching this event and it was fun making Starcraft gifs for once.

100 greatest hits of youtube in 4 minutes...

Alla klippen från den videon är kanske inte bland dom här länkarna, men dom allra flesta är det: Youshouldhaveseenthis, The 100 most iconic internet videos, Know your meme.
http://www.youshouldhaveseenthis.com/, http://www.urlesque.com/2009/04/07/the-100-most-iconic-internet-videos/

Det enda rationella?

Jag sitter och läser Aftonbladet där det pratas om den nya filmen Det enda rationella, en film där Rolf Lassgårds karaktär förälskar sig i Pernilla Augusts som är gift med hans bäste vän. De två paren kommer överens om att det enda rationella är att alla fyra bor tillsammans. Så Pernilla Augusts karaktär och hennes man flyttar helt enkelt in i villan där Lassgårds och hans fru, spelad av Stina Ekblad, bor.
Åsikterna om lösningen går isär och det finns många starka åsikter i frågan verkar det som. Terri Herrera Eriksson säger t.ex:

Det spelar ingen roll om så hela gräddan av Sveriges relationsexperter tycker att det är en fiffig och generös lösning. Det är en lösning som saknar verklighetsanknytning.

Vilket gör mig lite irriterad. Det finns många exempel på liknande lösningar från verkligheten. På vilket sätt saknar dom då verklighetsanknytning? Jag har väldigt svårt för när personer skriver om något som inte passar dom som om det inte skulle passa för någon, eller att det är fel för dom att leva så osv. Sen tycker jag hennes praktiska komplikationer har rätt lätta lösningar, framförallt om man som i filmen bor i ett stort hus. Hennes avslutning är också rätt trist:

Skulle jag kunna låta min mans älskarinna flytta in hos mig? Är jag sugen på att dricka klorin? Är jag en dörrmatta? Svaret är ett tveklöst, rungande fetnej.Och nej, jag är inte ogenerös. Jag är normalt funtad.

För det första, man behöver inte vara en dörrmatta för att man delar någon med någon annan. Att det, och andra, saker hela tiden förutsätts känns så otroligt tråkigt. Och för det andra, vad är normalt egentligen? Jag har svårt för användandet av "normalt" i dom allra flesta sammanhang, för om man är på något annat sätt så tillskrivs man det negativt laddade "onormal". Med "normalt funtad" menar Terri, så som jag skulle formulera det, helt enkelt att hon är "normativt funtad". Även hennes beskrivning om den kultur som finns i Sverige förstärker min formulering som mer rimlig. Nu är det ju inte felaktigt att använda "normal" så som hon gör, men jag tycker inte om det. Jag slog upp ordet i en ordbok:

normal normalt normala adj.
som inte avviker från genomsnittet (om människor även "mentalt frisk")

och det är just om människor hon använder det. Hon menar att hon inte är avvikande från genomsnittet men implicerar samtidigt, vare sig hon vill eller inte, att hon är "mentalt frisk", och implicerar då samtidigt att någon som tycker på ett annat sätt är mentalt ofrisk. Det är iaf så jag läser "normal" och en av anledningarna till att jag inte tycker om att det används så mycket som det gör.

Sen hade ju relationsexperterna sitt att säga, Sverker Wadstein är säker på sin sak:

Sverker Wadstein är inte lika positiv till att dela kärlekspartner med andra.
– Det blir ofta på den enas villkor. En part känner sig mer eller mindre tvingad, säger han.
Är det inte ett tecken på stor generositet att tillåta sin man att ha en älskarinna – och dessutom låta henne flytta in?
– Visst. Men min erfarenhet är att det i sådana fall handlar mindre om generositet än om svag självkänsla och svagt självförtroende.

Det blir ofta inte på den enas villkor utan fungerar väldigt bra för alla inblandade, också. Jag har själv otroligt svårt för otrohet, jag tycker det är ett helt otroligt svek. Jag kan inte alls relatera till det eller sätta mig in i något som helst egentligen. Mer än att känslan av att dela en partner inte alls behöver vara något negativt. Och jag tycker inte det är så mycket otroheten i sig dom pratar om utan helt enkelt det att dela en partner med någon annan. Så samtidigt som jag vänder mig kraftigt emot Sverkers syn på flersamma förhållanden så kan jag delvis hålla med honom om att det ofta händer att, framförallt, kvinnor går med på mannens älskarinna eftersom dom själva har svag självkänsla. Men jag vet inte, jag har väldigt svårt för att uttala mig om vad dom mår bäst av att göra. Dom kanske är lyckliga så ändå? Och i vilket fall som helst så finns det många som accepterar sin partners älskare pga raka motsatsen, väldigt stark självkänsla. Så pass stark självkänsla att man inte känner att man behöver bli bekräftad med exklusivitet för att känna sig uppskattad och älskad. Det finns så många olika sätt att hantera det hela på och jag gillar verkligen inte hur Sverker väljer att formulera sig. Fast det är också svårt för mig att säga eftersom han antagligen har sagt mycket annat också utan att det kom med.
Men hur det än må vara med den saken kan jag inte alls acceptera dumheterna som han kommer med här:

- Människor får leva tillsammans precis hur det vill, så länge de mår bra och inte skadar varandra. Men ska det vara på riktigt och på djupet så är det svårt att ha sexuella relationer med mer än en.

Vad är "på riktigt"? Om man definierar "på riktigt" som "monogamt" så har han rätt, det blir jävligt svårt. Men det är inte vad han säger. Varför är kärleken mellan två personer mindre "på riktigt" och mindre djup bara för att man inte blir sårad av att den andra knullar med någon annan? Jag tycker det är så tråkigt att så många vill begränsa och bestämma vad som är "riktig kärlek". Varför kan man inte bara låta folk älska och vara som dom vill?
Men det som på vissa sätt är det värsta är att det här är en "relationsexpert". Om han nu är expert, borde han inte ha lite mer koll? Vi skulle aldrig acceptera en fotbollsexpert som inte har någon som helst koll på fotboll utanför Allsvenskan. En kanske är expert på just Allsvenskan, men att ha så dålig koll på annan fotboll skulle inte fungera. Man kan inte dra ordentliga slutsatser om stora frågor utan att sätta in det i ett större perspektiv. Och det är likadant med relationer. För att någon ska vara "expert" förväntar jag mig att dom har en lite bredare syn på saker och ting.

Jag klickade mig vidare till den här gamla artikeln och reagerade lite på Malena Ivarssons frågor och svar om polykärlek.

1. Vad krävs för att leva polyamoröst?
”Erfarenhet och mognad. En förmåga att åsidosätta egna behov. Ett gemensamt mål. Och regler. Munkar och nunnor gör ju på ett annat plan något liknande och de har sekler av rigorösa regler för att hantera konflikter.”

2. Vilka faror finns?
”Om det uppstår slitningar finns det risk för mobbning och intriger. Det blir många relationer att hantera, många psykologiska sår som kommer upp till ytan som det alltid gör i samlevnad. Finns det då inte beredskap och mognad att ta hand om det kan det bli svårt. Det kan också vara en flykt från att möta sig själv genom att alltid vara i olika relationer. För att få fungerande relationer krävs alltid att man också har ensamtid.”

3. Vilka är fördelarna?
”Man får den trygghet som en gemenskap kan ge. Man slipper vara ensam. Och det kan vara bra att slipa av sig genom att hantera många olika människor.”

Jag håller inte alls med om hennes svar så jag tänkte ge mig mina egna:

1. Vad krävs för att leva polyamoröst?
Två eller fler personer att ha kärleksfulla och/eller sexuella relationer med utan att vara oärlig om det.

Sen måste jag bara säga emot "En förmåga att åsidosätta egna behov" som Malena kommer med. Man kan nämligen lika gärna säga motsatsen, En förmåga att framhäva egna behov. Om man i varje relationer framhäver sina egna behov tydligt och sedan ser vilka behov som matchar med varandra så har man, som jag ser det, byggt en fantastisk grund till en fantastisk relation. Jag kan inte alls relatera till Malenas svar som att åsidosätta mina egna behov.
Men det är inget som krävs för att leva polyamoröst. Det är bara ett sätt att relatera till relationer på som jag tycker om väldigt mycket.

2. Vilka faror finns?
Risken att bli sårad finns i dom flesta relationer, såväl tvåsamtkärleksfulla och/eller sexuella som i flersamma, eller vänskapliga för den delen. Jag har svårt att se generella faror med polyamori som inte finns i monoamori också. Men att bli dumpad av flera personer samtidigt på kort tid kan ju för vissa vara mer förödande än att bara bli dumpad av en. Men samtidigt kan jag inte föreställa mig något mer förödande än att tro att man hittat "den enda rätta" och bli dumpad av den...

3. Vilka är fördelarna?
Det är väldigt individuellt. Olika personer uppskattar kärleksrelationer med flera av olika anledningar. Precis som olika personer söker efter olika saker i monogama förhållanden. Några av fördelarna för mig är att jag känner mig helt öppen. Jag känner att jag kan dela med mig av precis alla mina känslor med någon jag har en intim kärleksrelation med. Bara att dela med mig av min attraktion av andra personer och sexuella fantasier som inte alls inkluderar en älskling har jag svårt att se det som accepterat i en monogam relation. Men det hade kunnat funka med rätt person. Men nu kan jag även leva ut det och prata om hur det känns och dela mina känslor. Och att lyssna på och ta del av en älsklings känslor på samma sätt. Det är väldigt härligt och intimt tycker jag.
Sen finns det många andra saker som jag ser som stora fördelar men det handlar ofta mer om att inte gå med på alla dom outtalade regler och förväntningar som finns i "förhållanden" än att leva polyamoröst i sig. Men att inte känna mig begränsad utan istället kunna släppa alla känslor fritt och även leva ut dom utan att behöva hålla det tillbaka för att vara rädd att såra någon jag älskar är ju fint tycker jag.
Sen sade någon en gång att delad kärlek är dubbel kärlek, och lite så fungerar det för mig.
Sen tycker jag om att kunna älska en person för vem dom verkligen är, oavsett om hur dom matchar med mig. I ett monogamt förhållande finns det vissa egenskaper som jag hade behövt ha hos min partner för att det skulle fungera. Om dom hade saknat en eller flera av dessa hade jag förr eller senare behövt göra slut. Nu behöver jag inte det. Jag kan älska en person för vem dom är helt och hållet. Jag behöver inte känna att jag älskar dom mindre bara för att jag har vissa behov dom inte kan tillfredsställa. Jag känner att jag älskar personer på lite olika sätt istället för att mäta det i hur mycket jag älskar dom, så som jag tänker mig monoamorösitet.
Det finns så mycket mer man kan säga om fördelarna också men nu orkar jag inte mer för idag.

Caterpillar roll

Igår åt vi Sushi, Martin gjorde Caterpillar rolls. Riktigt riktigt goda.

Kinesisk grillad ål i nån marinadsås.
Gurka
Avokado
Jordgubbar
Nori
Sushiris (Ris, risvinäger, salt, socker)
Teriyakisås

Först stekte vi upp ålen lite lätt i en liten skvätt olja för att få fram den härliga, fylliga lite feta smaken. Sen rulla ihop det till rullar och dela. Häll över lite Teriyakisås och njut!

Fläskfilé med Bacon & 4 pepparostsås och pasta

En annan maträtt som vi lagade häromdagen glömde jag att blogga om. Det var en kombination av saker jag blev sugen på efter att jag sett Kavlis nya mjukost, Bacon & 4 pepparost, i affären och tyckt det verkat gott. Köpt den och blivit positivt överraskad, smaken av 4-peppar var väldigt framträdande och god. Förvånansvärt stark för att vara en svensk mainstreamvara. Jag tänkte på att jag hade en fläskfilé i frysen och att det nog borde passa bra ihop med en sås på dom smakerna.
Jag bestämde mig iaf att ta reda på det, så här blev det:

1 fläskfile, ~500 gram
1 paket bacon, 140 gram
3 dl matlagningsgrädde
4 klyftor finhackad vitlök
150 gram mjukost
1 hönsbuljongtärning
nymalen 4 peppar, rosépeppar, grönpeppar, vitpeppar och svartpeppar.
nymalen svartpeppar
salt
500 gram Tagliatelle

Jag hackade baconet ganska smått och skar upp fläskfilén i strimlor.
Jag stekte baconet med en liten liten skvätt olja samtidigt som jag pepprade det strimlade köttet. Precis innan det börjar bli knaperstekt så hade jag i fläskfilén. Stekte runt det tills fläskfilen började få färg runt omkring. Sen hade jag i vitlöken som fick steka med baconet och fläskfilén samtidigt som jag pepprade lite mer. När det började se lagom stekt ut hade jag på grädden och i med osten och buljontärningen. Koka upp och blanda runt för att sedan smaka av med salt, peppar och Bacon & 4 pepparost. Låt sjuda en liten stund och servera sedan med Tagliatelle.
Jag hade tänkt ha ärtor till eller i såsen men jag glömde det. Får prova det nästa gång. Det blev iaf väldigt gott.

Italienska köttbullar

Idag gjorde jag, med lite hjälp av en kompis, Italienska köttbullar. Det blev rätt lyckat.

Köttbullar:

500 gram nötfärs
2 skivor vitt formbröd
1 dl mjölk
1 msk vitlöksost, t.ex Creme bonjour
1 ägg
lite riven lök
en skvätt olivolja
hackad färsk persilja
rivet skal av en halv citron
lite pressad vitlök
salt
svartpeppar

Smula brödet och låt det svälla i mjölken ca 10 minuter. Blanda alla ingredienser till färsen. Ställ i kylen i 10-20 minuter. Forma till köttbullar och stek i rikligt med olivolja. Jag valde att göra 4 stycken jätteköttbullar. Men om man ska göra det så rekommenderar jag att man tar mindre mjölk och bröd så att degen

Tomatsås:

Mycket olivolja
1 finhackad gul lök
½ hackad röd paprika
lite finhackad vitlök
tomatpure
krossade tomater, passerade tomater, tomatsås
1 buljongtärning
vatten
salt
socker
citronsaft
färsk basilika

Hacka lök och vitlök. Fräs detta i olivolja och stekrester från köttbullarna tills löken är blank och genomskinlig. Tillsätt paprikan och låt steka med lätt ett litet tag. Tillsätt tomater, tomatpuré, buljong, vatten, citronsaft, kryddor och allt annat. Rör om och koka i ett par minuter. Smaka av med mer kryddor, olja, citronsaft, tomatpure, olivolja eller vad man nu tycker saknas. Lägg i köttbullarna. Låt sjuda i ca 30 minuter.
Hacka basilikan och blanda i. Servera med spaghetti och strö över lite sliten mozzarella och färsk basilika.

Dessa danssteg!

Gah! Dessa danssteg hypnotiserar mig! Jag kan inte få nog, och jag blir inte tillfredsställd det mesta! ARGH!

Livet är inte dagarna som passerar...

Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns säger Fritidsresor i sin senaste reklamkampanj.
Jag passar på att lägga det till den här högen med citat:

Gåupp-gåtilljobbet-jobbajobba-ätalunch
samma sak händer imorgon
jobba-åkatrickhem-ochsättasigochglo
det är inget liv, det är slaveri
Ebba Grön

Slaveri eller frihet?
Frihet, förstås.
Vad är frihet då?
Att resa.
Hur har du råd att resa då?
Jag jobbar ihop pengar.
Jaha, slaveri alltså.
Mikael Syrén gör en radiointervju med en lyssnare i P3

Och en massa andra...

Dåliga svar av sexrådgivare...

Som alla läsare av den här bloggen borde veta vid det här laget så är dåliga svar av sexrådgivare något av en törn i sidan på mig. Jag tycker så illa om hur dom ger så normgivande svar och jag känner ofta att dom i sitt försök att hjälpa ofta ställer till mer problem.
Som med den här frågan.

Fråga: Jag är en man, 42 år, och jag är svårt rörelsehindrad och helt rullstolsbunden. För ett tag sen var jag ihop med en 23-årig tjej och vi var ordentligt kära i varandra och allt var frid och fröjd tills vi skulle ha sex. Jag insåg att vi måste kommunicera för att få det att funka, men hon ville att det skulle komma naturligt – vilket det inte gör i min situation. Ju mer jag ville prata om det, ju mindre intresserad blev hon av att ha sex. När vi väl hade sex på ”hennes villkor” kände jag mig passiv och otillräcklig – hon gjorde saker på mig som att runka, suga och rida mig – men när jag ville slicka henne ville hon inte. När jag sa att jag ville hitta ett sätt så att jag åtminstone kunde smeka henne sa hon: Tänk om inte jag vill det då? Senare dumpade hon mig och mitt liv blev svart. Vad gjorde jag för fel? Jag har alltid trott att kommunikation var A och O när det gäller sex...

”Knäckt av kärlek”

Linn svarar: Trots dina smärtsamma erfarenheter, så hävdar jag ändå med bestämdhet att kommunikation, i både ord och handling, är kungsvägen till ett bra sexliv. Kan man inte kommunicera med varandra, så blir innehållet ofta flackt, ensidigt och icke dynamiskt. De allra flesta vill ha upptäckarglädje, nyfikenhet och kreativitet tillsammans med sin partner. Du har en annorlunda situation eftersom du har ett svårt handikapp, men desto viktigare blir det att prata om förväntningar, rädslor, erfarenheter och längtan. Kanske blev hon skrämd och rädslan tog överhanden? Kanske handlade hennes dumpande mer om hennes egen oförmåga än om dig? Fortsätt att tro på dig själv och fortsätt att ha öppna dialoger.

Ja, men tänk om hon inte ville det då? Tyvärr verkar hon inte varit särskilt bra på att kommunicera och det är ju ett problem. Men om hon inte ville bli slickad och smekt så ska man väll respektera det lika mycket som om hon kanske inte vill bli munknullad tills hon spyr tycker jag. Jag förstår verkligen att man kan känna sig otillräcklig om man inte får vara den aktiva mannen. Kanske framförallt om man har ett funktionshinder. Och det kan vara viktigt att få kommunicera fram den känslan till ens partner. Men vad är lösningen på den känslan? Den är inte nödvändigtvis att få göra dom sakerna utan det handlar många gånger helt enkelt om att bli bekräftad. För om hon nu inte vill göra vissa saker, på vilket sätt blir man tillräcklig om man gör saker hon inte vill göra? Man lever inte upp till normen, och det är tragiskt att känslan av att inte leva upp till normen är starkare än att man lever upp till sin partner. Jag känner igen det.
Och dumpandet, handlade det om just det sexuella eller var det av andra orsaker?
Sen håller jag ju med Linn Heed om att man ska tro på sig själv och fortsätta förhålla sig på det sättet man tycker är bäst, i det här fallet med öppen kommunikation.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad i Heeds svar det är jag har emot, men det är väll att hennes svar känns så normerande.
Och vill verkligen dom flesta ha "upptäckarglädje, nyfikenhet och kreativitet tillsammans med sin partner"?
Kanske är det hennes mindre trovärdiga spekulationer om dumpandet i sig som gör att jag känner sån aversion mot hennes svar?
Hon vill väl men det känns fel för mig. Men jag kanske bara är känslig...

Lasagne

Jag och en kompis gjorde Lasagne idag, den blev rätt lyckad.

Köttfärssås:

en klick margarin (eller smör)
lite olivolja
2 finhackade gula lökar
500 g nötfärs
1 finhackad vitlök
1 burk krossade tomater
3 msk tomatpuré
1 köttbuljongtärning
1 msk basilika
3 lagerblad
lagerblad
nymalen svartpeppar
salt
pasta rossa kryddblandning
lite rödvin

Ostsås:
4 msk vetemjöl
7 dl mjölk
3 msk margarin (eller smör)
salt
peppar
socker
muskot
ca 3 dl riven västerbottenost

Köttfärssåsen:
Stek upp lök, köttfärs och vitlök. Salta, peppra och krydda och stek tills det är genomstekt. Tillsätt dom krossade tomaterna och tomatpurén. Rör om och tillsätt buljongtärning, lagerblad, basilika och lite rödvin. Låt det sjuda upp och smaka av med kryddor, rödvin och olivolja.
Låt sjuda i ungefär 30 minuter.

Ostsåsen:
Smält smör i en kastrull, blanda i vetemjölet och tillsätt sedan mjölken lite i taget under ständig omrörning. Krydda med salt, vitpeppar, socker och muskot. Låt koka upp och sjuda ett litet tag. Smaka av med mer kryddor. Låt sjuda en liten stund. Blanda i den rivna osten och låt koka upp.

Varva köttfärsås och ostsås med lasagneplattor, avsluta med ostsås och toppa med lite riven ost.
Ställ i ugnen på 175-200 grader i 20-40 minuter beroende på hur lång tid plattorna behöver. Se till att osten är frasigt gyllenbrun innan ni tar ut den.
Njut! :)

Årets filmer 2008

Oj då, jag hade visst glömt bort att göra den här listan, jag gjorde det här på bloggen för 2006 och 2007 och trodde jag gjort det för 2008 men det hade jag visst inte så jag gör det nu istället.
Nu blir listan lite orättvis eftersom jag har haft 9½ månad längre på mig att se filmer från det gångna året jämfört med dom andra listorna men iaf.
Sen lovade jag mig själv i början på Januari 2008 att se fler filmer under 2008 än jag hade gjort under 2007, det gjorde jag också men det blev inte 200 som jag hade tänkt mig utan det blev lite drygt 140 stycken.
Men, här är iaf dom 10 bästa filmerna från 2008 som jag sett.

1. De Ofrivilliga (9)(5)
2. In Bruges (9)(4)
3. Låt den rätte komma in (8)(4)
4. Revolutionary Road (7)(4)
5. Mamma Mia! (7)(4)
6. The Dark Knight (7)(4)
7. Die Welle (7)(4)
8. Religulous (7)(4)
9. Milk (7)(4)
10. Ghost Town (7)(3)
10. Cloverfield (7)(3)

Det fick bli än delan 10e plats, kunde inte riktigt välja mellan dom två filmerna såpass här lång tid i efterhand. Precis som förra året känns det som en stor besvikelse att se en trea på topp 10 listan. Desto roligare är det dock att sätta en så klockren femma som De Ofrivilliga ändå var. In Bruges var också en helt fantastisk film. Det var ganska många besvikelser 2008, Wall-E, The Curious Case of Benjamin Button, Burn After Reading, Slumdog Millionaire och även Cloverfield är filmer som jag verkligen hade väntat mig mer av. The Dark Knight också för den delen, hade det inte varit för Heath Ledgers makalösa prestation i den filmen hade det blivit en helt slätstruken trea.
140 filmer var jag inte nöjd med att ha sett förra året, i år lovar jag att det blir bättre, borde nog klara mitt mål på 300 filmer till och med.

Dagens i-landsproblem...

Alltså, jag blir så irriterad och förbannad.
Jag tycker om att se engelsktalad film med engelsk ordagrann text.
Jag är lättdistraherad, det mumlas och låter massa annat och jag tycker det ger en känsla av frihet och lätthet och jag tycker det är väldigt bra.
Ibland blir jag jävligt irriterad på att jag inte kan ladda hem filmer med den texten jag vill ha.
Ibland tänker jag att då kan jag ju köpa den istället, men nej då. Den som går att köpa här i Sverige har bara Svensk, Norsk, Dansk och Finsk text. Men tack så jävla mycket då. Är det för mycket begärt att ha det textat på det språk dom pratar?
Import-dvdn kostar ju 200 spänn, till skillnad på 29 spänn på Ginza och frakten från England eller USA blir också onödigt mycket pengar.
Så skit på er, jag får väll fortsätta leta efter undertexter som jag tycker om på nätet istället.

Den där jävla Malin Wollin

Jag läser Aftonbladet och återigen går Malin Wollin mig på nerverna.
Jag ska iväg så hinner inte ens skriva, men hon pratar om att bråka med naturen.
Vår kropp är väll ändå så naturlig det kan bli? Om en mans kropp kan amma, är inte det då naturligt? Bråka med naturen är ju isåfall att ge barnet mjölkersättning och senare välling.

Det är sån här idioti som gör att jag vill slå kvinnokampen rakt på äggstockarna och gå tillbaka till hemmafru, hustrun äter rester i köket när mannen har ätit färdigt. Plötsligt vill jag tillbaka till en tid då jag inte hade rösträtt och måste gifta mig för att överleva. Jag vill tillbaka till ett könsuppdelat samhälle i protest. Om jag måste välja mellan Ragnar och ett liv i ett mansfängelse så väljer jag ett liv där jag är förtryckt för att jag är kvinna. Om obstinate Ragnar ska börja amma vill jag inte vara med längre.

Om jag lever i hundra år så kan jag inte komma på något så avtändande som en ammande karl.

Om det här är framtiden vill jag tillbaka till dåtiden.

Jag vill inte heller att du ska vara med längre. Bli hemmafru istället för att skriva sån här smörja.