Varför bota symptomen, inte sjukdomen?

Aftonbladet skriver: "Akne kan leda till depression".
Jag blir jävligt upprörd över hela den artikeln.
Problemet är ju inte aknen i sig utan det sjuka samhälle vi lever i.
FULHET KAN LEDA TILL DEPRESSION! Här hittar du var du opererar dig!

Jag kanske är naiv och dum i huvudet men jag tycker vi ska ändra på samhället så det blir ett mer öppenhjärtligt och accepterande samhälle där man inte behöver bli utstött för att man har problem med akne t.ex.

Skit på er jävla as.

100.000!

Ja, nu har jag 100.000 låtar spelade på last.fm. Det känns stort, not. Men lite kul!

Tvåsamhetsdebatten...

Det pågår tydligen ett mediakrig mellan dom som prisar tvåsamheten och kärnfamiljen mot dom som inte gör det.

Dan Josefsson har jag nämnt både en och två gånger, Johan Hakelius likaså, Katerina Janouch, Malin Wollin och nu även Marcus Birro. För att bara nämna några som jag skrivit om.
Marcus Birro, vars dikter och person haft en ganska stor påverkan på min emotionella utveckling, gör samma tankefel som alla andra verkar göra.
Han ställer kärnfamiljens tvåsamhet som enda alternativ till ytlighet, egoism, kyla och cynism.
Han skriver också såhär:

Det politiskt korrekta drevet mot kärnfamiljen är starkare än på länge. Kvinnan betraktas med sedvanligt förakt och klappas på huvudet. Hon är en idiot om hon blir förälskad. Hon förlorar om hon gifter sig. Det är ett avskyvärt sätt att se på sina medmänniskor.

Men det är väll inte alls ett avskyvärt sätt att se på sina medmänniskor. Att se i hur många fall det är kvinnan som förlorar, ekonomiskt och professionellt, på att gifta sig och försöka ändra på det. För mannen är det ju ofta tvärtom. Vad är så avskyvärt med det? Att påstå att hon är en idiot om hon blir förälskad är det väll ingen trovärdig person som gör.
Jag tänker mycket på Maria Sveland, och hennes bok Bitterfittan, när jag läser det här och på hennes kritik till hur inget är så förödande för jämställdheten som giftermål och barnafödande. Det spelar ingen roll hur jämställda man var som par innan men efter barnet så blev det samma gamla könsroller direkt på något vis. Att ifrågasätta det och leta efter lösningar är inte vad jag skulle vilja kalla avskyvärt.
Jag vet inte vilka det är Marcus Birro och alla andra argumenterar emot egentligen.
Jag förstår inte varifrån pratet om att det är politiskt korrekt att sparka på den stackars kärnfamiljen kommer ifrån. Jag tycker mig läsa mångdubbelt så många artiklar, kolumner, debattisdor osv som försvarar det hela än jag läser som ifrågasätter.
Vad är det som känns så hotande?

Jag håller med Marcus Birro om att vårt samhålle blir allt mer kallt, cyniskt, egoistiskt och jag tycker det är jättedåligt.
Jag håller med Dan Josefsson om att Spelet och dom tankar och den människosyn det ger uttryck för är trist.
Hur dom lyckas formulera sig och låsa in sig i sina arroganta tankebanor på så sätt att jag med brinnande glöd inom mig vänder mig emot dom är fascinerande. Hur dom kan ta en åsikt jag i grunden delar med dom och uttrycka den på ett sätt så att jag inte bara inte längre håller med utan rent av hamnar på andra sidan och argumenterar emot dom.

Marcus Birro skriver också:

Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet.

Vilka är det du pratar med? Jag förstår verkligen inte. Om någon läser detta har något exempel på artikel, blogg, kolumn, bok eller vad det nu kan vara som Birro argumenterar emot så upplys mig gärna. För jag har ingen aning.
Jag tror också på kärleken, och jag tror rent av på äktenskapet. Inte direkt för egen del, men för andras. Kärleken är det som driver mig, kärleken är det som ger mig mening att leva. Det gör mig oerhört sårad och ledsen hur du Marcus Birro klumpar ihop kärleken och äktenskapet. Att man inte kan ge uttryck för och fylla världen med kärlek på andra sätt än äktenskapet. Du skriver fint och känslofullt om tvåsamheten och jag är glad för din skull att du hittat det du trivs med och jag hoppas fler gör det. Men snälla, sluta säg åt alla andra hur dom ska göra och känna.

Du skriver om vilken styrka det ligger i att avstå från alla frestelser på vägen och om det är så du ger uttryck för din kärlek på bästa sätt så fint för dig.
Men för mig blir motsatsen ett starkare uttryck för kärlek. Jag vill se personer jag älskar ta del av så många frestelser i livet dom bara kan. Jag vill se dom njuta och vara så lyckliga som dom bara kan. Den trygghet i att jag kan älska och ha en relation med någon som ger efter för dom frestelser som lockar ger mig en väldigt stark känsla av närhet och tillfredställelse.
Jag skulle utan större problem kunna ge upp alla dom här frestelserna på vägen för någon som jag verkligen älskars skull men jag förstår inte varför. Jag kan inte se hur någon som älskar mig skulle vilja begränsa mig på det sättet. Om man lär känna mig lite närmre så märker man nog ganska snabbt att mina känslor och att ge uttryck för dom är en väldigt stor del av vem jag är. Jag kan inte tänka mig att någon som verkligen älskar mig skulle vilja begränsa den delen av mig.
Det är tragiskt hur man kan hamna på motsatta sidor när man båda vill ha ett varmare och mer kärleksfullt samhällsklimat.
Men jag blir nyfiken på vilka är den tredje parten här, alla dom som argumenterar för ett kallare, mer cyniskt, mindre kärleksfullt samhälle är. Dom som Dan Josefsson argumenterar emot vad gäller engångsligg, dom som Marcus Birro menar attackerar familjen och tvåsamheten, och dom som Malin Wollin argumenterar emot när hon propagerar för familjelivsslentrian som enda uttryck för kärlek som räknas.
Dan Josefsson pratar om Spelet och Wollin nämner Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars gamla bloggpost, som jag redan skrivit om förövrigt. Men sen? Jag kanske missar en del, men var är den här politiskt korrekta maffian som dissar familjen och monogamin? Var är alla dom som sparkar på den stackars kärnfamiljen som ligger på marken och kvider?
Vilka är dom????

Skrämselpropaganda

Skrämselpropaganda, bra eller anus?

Anus!

Nya forskningsresultat, människan är gjord för monogami!

Eller det är iaf rubriken på Malin Wollins senaste kolumn. Så här skriver hon:

Jag kan kräkas vågrätt på alla uttalanden om att människan inte är gjord för monogami. Det är hon visst. Det finns alldeles för många livslånga kärlekar som pekar på just detta.

Jag invänder starkt på två punkter.
1. Hur man i argumentation för monogami kan komma med exempel på livslång kärlek som inte nödvändigtvis har något med varandra att göra är en stor tankemiss.
2. Vad som är rätt för majoriteten är inte nödvändigtvis rätt för alla. Det känns också som ett stort slag i ansiktet på alla homosexuella t.ex där man kan använda samma argumentation och retorik.

Hennes arroganta och lite äckliga retorik fortsätter.

Jag råkar veta att det är hälsosamt och underbart att leva i tvåsamhet. Att få barn tillsammans med den man älskar och sedan rida ut eventuella stormar tillsammans. Att bråka om småsaker, bli nykär, vika tvätt i soffan framför House.

Hon råkar veta vad som är rätt för mig? Hur då? Hon känner inte ens mig. Jag blir så otroligt jävla förbannad på idioter som skriver om vad dom vet för det har dom upplevt och då vet dom att det är så det är för alla andra också, egentligen. Alla andra har bara inte insett det än.
Jag förstår mig inte på den här typen av retorik och argumentation. Vad är det för fel att bara prata om sig själv och vad som gör en själv lycklig? Att sluta projicera sig själv och sina känslor på alla andra. Jag blir så trött, upprörd och arg att jag nästan blir gråtfärdig.
Kan inte alla bara få känna det dom känner och leva det liv dom vill leva? Kan man inte sluta försöka bestämma över hur andra ska känna och hur dom borde leva sina liv?
Man kan alltid ge sina åsikter och sitt perspektiv på andras känslor, liv och val men man måste ju inse att man inte vet vad den andra personen vill ha eller vad den känner.
Jag försöker ofta hjälpa personer och ge råd och stöd så mycket jag kan och får. Men för mig är det alltid viktigt att påpeka att det är så jag ser på saken och så som det hade passat mig eller så som jag känner vore rätt. Sen får den personen ta det jag sade till sig och gå vidare som den vill.
Och det är också det jag försöker göra här i bloggen, jag skriver om mina känslor och tankar dels för att jag har ett behov av att få ur mig alla tankar och känslor som inte tillfredställs på andra håll och för att jag hoppas att det ska hjälpa någon att vidga sina perspektiv, hitta någon tanke som får dom att förstå sig själva och/eller världen bättre eller vad som helst.

Vad är feminism?

Det här fick mig att läsa det här och det här som fick mig att läsa det här och det hela fick mig att sucka djupt.
Paolo Roberto pratar om flera saker som jag bara suckar åt.

Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar så ser man att det är skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor.

Ja Paolo, duktigt av dig. Tänk om alla queerfeminister hade varit lika skarpsinnade som dig och bara tittat på hur världen ser ut och då förstått att alla skillnader mellan män och kvinnor är biologiska. Som Magnus Betnér säger, på stenåldern var alla småflickor så förtjusta i rosa päls och småpojkarna bara älskade att leka med bilar. Så klart att vi ser skillnaderna, men varför är dom där? Har du något bra svar på det Roberto?
Men visst är det så att det inte bara är ytligt biologiska saker som skiljer män och kvinnor åt, som skägg, kuk/fitta, musklatur, fettfördelning osv. Det finns också alltid undantag och ju fler egenskaper man knyter ihop med ett visst kön desto fler undantag finns det och ju fler personer blir det som hamnar utanför könsklassificieringen.
Men jag tycker det är viktigt att tänka på att den biologiska varelsen människa i ett samhälle aldrig kan skiljas från den sociala.
Jag tycker det ofta vill göras så att vissa egenskaper vill göras rent biologiska och andra rent sociala.
Jag tycker inte man kan göra så. Alla egenskaper är en samverkan mellan det biologiska och det sociala. Allt, precis allt.
Det gör också att jag tycker det ur det här perspektivet är helt ointressant vilka biologiska skillnader det kanske finns. För dom sociala skillnaderna finns där oavsett om dom biologiska är där eller inte. Och då kan man alltid ta och bara titta på dom sociala och leta historiska strukturer och mönster. Då ser man dessutom ganska snabbt att det här biologiska tar sig väldigt olika uttryck i olika tider.

Som exempel på det brukar jag ta argumentet man hör ifrån sånna som försvarar skönhetsidealen med att det är rena biologiska signaler som skickas ut.
Det är bara biologin som signalerar att en smal, storbystad, ung tjej är ett väldigt bra genetiskt exemplar att para sig med. Smal och ung betyder att hon är frisk och sund, storbystad betyder att hon kan ge fullgott med näring till avkomman och så vidare.
Jag har personligen svårt att relatera till sexualitet på det sättet då jag mest upplever och känner mina sexuella lustar på helt andra plan, men det är en annan fråga.
För diskussionens skull så köper jag det här med att vi biologiskt tänder på någon som är frisk, sund och kan föda vår avkomma.
Men vad som anses friskt och sunt är ju knappast givet om man tittar på historien. I flertalet kulturer har en mulligare och rundare kropp ansets mycket mer attraktiv, och också sundare och friskare och ett tecken på välstånd. Så det går inte att skilja det biologiska från det sociala.
Och om vi tittar på det omvända med vad som anses biologiskt att kvinnor ska falla för så är det ofta makt och pengar som tas upp eftersom det säkerställer en trygg uppväxt för avkomman. Och jag förbluffas över hur något så socialt konstruerat som makt och pengar tas upp som försvar för en biologistisk syn på det hela. Det känns ju verkligen som att argumentera emot sig själv och bara ännu ett exempel på där det sociala och det biologiska inte går att sära på.
Om det nu är så att kvinnor biologiskt tänder på någon som kan säkerställa en eventuell avkommas framtid så är det ju fortfarande helt socialt vad det skulle innebära.

Jag ska kanske gå vidare lite och se vad Paolo har mer att säga om feminismen.

Det är bara att titta på sånt här som föräldraförsäkringen, jag menar, vem är det som är hemma med barnen? Kvinnor vill ju vara hemma med sina barn och vi delar hyfsat lika folk i Sverige[...]

Hyfsat lika? 80-20 tycker inte jag är "hyfsat lika". Men om du tycker det så vill jag gärna starta ett företag med dig. Vi kan dela "hyfsat lika" på vinsten sen. Hur kommer det sig att kvinnor vill vara hemma med sina barn?

[...] I snitt är män fyra år äldre än sin partner och då har man kommit fyra år längre i karriären. Sen när man ska välja i ett par vem som ska vara hemma, då väljer man den som man rent ekonomiskt tjänar på.

Så kvinnor vill vara hemma med barnen för att det är det ekonomiskt bästa valet. Är det då inte en positiv sak att kämpa för att ta bort dom ekonomiska faktorerna så att folk faktiskt kan välja själva och inte låta pengarna välja åt en? Om man som du säger vill att man ska välja själva, är det då inte att öka den egna valfriheten att ta bort den ekonomiska faktorn så mycket som möjligt? Alla människor har alltid helt fria val vad gäller allting. Ingen är tvingad till någonting. Det finns ingen skillnad mellan demokrati och diktatur, frihet och fångenskap. Man är alltid fri att göra precis vad man vill. Men allting man gör får olika konsekvenser. Det fria valet är alltid begränsat av dom olika konsekvenser som sker beroende på vilket val man väljer. Genom att ta bort dom ekonomiska konsekvenserna så mycket som möjligt så tycker jag att man ger människor mer personlig frihet där man låter personliga viljor och konsekvenser bestämma ens val i högre utsträckning.
Och det här är vad politisk feminism handlar om för mig, att analysera och bryta ner hur det kommer sig att det alltid är mest rationellt att kvinnor gör si och män så.
T.ex att stanna hemma med barnet, hur kommer det sig att det nästan alltid är det bättre valet rent rationellt för kvinnan att vara hemma? Att mannen tjänar mer, har något på gång i jobbet osv. Eller hur kommer det sig att kvinnor är dom som oftast städar i hemmet och oftast också är dom som är både bättre på det och som tycker det är viktigare att ha gjort noggrannare än männen. Om vi tittar på skillnaden hur flickor och pojkar uppfostras och hur deras könsroller modeller ser ut så är det ju inte så konstigt.
Flickor har oftare större krav på sig att hålla sitt rum städat, att hålla sina kläder rena, att hålla sig fin i håret osv.
Jag vet att jag skriver mycket ur mannen som norm-perspektiv men det är mitt perspektiv och även om jag försöker ändra det lite så känns det oftast mest naturligt att skriva på det sättet.

Vi fortsätter och ser mer saker som Paolo har att säga.

Min fru var hemma med våra barn. De första 6 månaderna då ska man ju vara hemma för då ska man amma. Ska pappan ta över då när det roliga börjar?

Paolo säger att "de första 6 månaderna ska man vara hemma" och behöver inte ens på något sätt markera att han menar kvinnan. Det är tydligen helt självklart att kvinnan ska vara hemma i 6 månader eftersom hon måste amma. Men, män kan också amma och kvinnan kan tömma brösten på mjölk som mannen matar barnet med när kvinnan inte är hemma.

Vi fortsätter:

Programledaren:
- Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska....

Paolo:
- Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.

Men återigen så handlar det ju om att det i så många fall är mest rationellt för kvinnan att stanna hemma. Även om man pratar med sin kille blir det ju lätt att kvinnan stannar hemma, som såhär.

- Jag skulle gärna vilja börja jobba igen, förlossningen var för 4 månader sedan och jag känner att jag vill tillbaka till jobbet.
- Ja, jag förstår det. Jag vill gärna vara hemma mer med bebisen men vi får in tretusen kronor mindre varje månad om du jobbar istället.
- Nä, det går inte. Vi behöver dom pengarna, framförallt nu när vi har en till i familjen att tänka på.

Det spelar liksom ingen roll hur mycket man är för jämställdhet och hur mycket man vill jobba för det, ibland går pengarna före. Och det personliga ska inte behöva bli lidande för att man jobbar för det politiska.
Det är ju precis där samhället måste gå in och hjälpa till för att jämställdheten inte ska bli lidande pga gamla strukturer.
Vill vi verkligen gå framåt måste vi politiskt sudda ut så många av dom här rationella/ekonomiska argumenten som möjligt.

Det var lite grundläggande saker som jag kände att jag bara var tvungen att skriva ner.

Intimrakning...

Aftonbladet skriver om hår i underlivet och om det ska tas bort eller inte.
Jag tycker själv att det inte spelar någon roll.
Rakat kan ha sina fördelar när det kommer till oralsex t.ex men en naturlig buske har sina fördelar det också.
Jag tycker helt enkelt inte det är så viktigt och tycker man får göra som man vill. Jag kan bli lika arg på sånna som säger att det är fel att ta bort håret som på dom som säger att det är äckligt om man inte gör det.
Men att det är så vanligt att det anses äckligt att låta sin kropp vara naturlig är skrämmande och tragiskt.
Det fascinerar mig hur många ställer sig frågan "Varför tar hon bara inte bort det?" om man ser en tjej med hår under armarna t.ex.
Hur det naturliga tillståndet är att avlägsna det. Att frågan "varför ska man ta bort det?" inte ens behöver ställas. Den är tydligen självklar.
Fast detta har jag skrivit om några gånger innan och det känns som jag upprepar mig.
Så för att sammanfatta, varför kan man inte bara låta folk göra det dom trivs bäst med?

Vad gör jag uppe?

Det är värst vad tiden går fort, dagarna bara rusar förbi och inte mycket konstruktivt får jag gjort.
Helt plötsligt är klockan också halv 4 och jag undrar vad jag gör uppe egentligen, jag skulle bara kolla en grej lite snabbt innan jag gick och lade mig och det var 1½ timme sedan.
Nu bär det iaf av till sängen, eller så fort Let me kiss you av Morrissey är slut, om det inte byter till en annan jättebra låt som jag är sugen på att höra...

Lite mer konstruktivt bemötande...

Jag har lugnat ner mig lite nu och tänkte ta och bemöta några av Dan Josefssons påståenden lite mer konstruktivt.
Klämmer in mina kommentarer där jag tycker det passar.

Programledaren: Är det kanske inte så att vårt behov av tvåsamhet kanske inte är så stort?

Dan Josefsson: Jag tror in, det finns inte så mycket som talar för det. På internet, via internetdatingsajter finns det många som är ute korta grejer men jag menar det finns ju otroligt mycket folk som är ute efter varaktiga relationer liksom. Det är det definitivt vanligaste va. Och det finns väldigt många människor som verkligen mår dåligt alltså. För att jag menar du snackar vi om du är i 20-års åldern är inte detta ett problem va. Men när du märker att du börjar bli 30-35-40 och det hela ser ut exakt som det gjort tidigare. Korta korta möten. Då börjar det komma in sånna där tankar, ska jag inte ha barn i mitt liv, ska jag inte träffa någon. Då blir det väldiogt jobbigt.

Min kommentar: Redan här kan man helt enkelt vifta bort Josefsson som en trångsynt idiot utan någon som helt trovärdighet. Han får en fråga som tvåsamhet och svarar som om frågan hade gällt varaktiga relationer. Om man är så trångsynt, okunnig och osaklig att man likställer tvåsamhet med varaktighet är man totalt diskvalificerad från "expertrollen".
Om man nu är av den åsikten att tvåsamhet är det enda som räknas som varaktighet så får man ju bemöta frågan om tvåsamhet med argument för att tvåsamhet är det enda som räknas. Hoppar man över det steget så som Josefsson gjorde här visar man bara på att man är okunnig och/eller trångsynt.

Programledaren: Men måste man knyta an till en person? Alltså, eller kan man knyta an till flera?

Dan Josefsson: Det är ju svårt att skapa en verklig närhet om du sprider ut det på många. Alltså, den den, det här är att gå in i en varaktig relation med någon handlar ju om att skala av sig själv lager efter lager. Och till slut kunna känna att man kan faktiskt vara precis den man är och blir accepterad va. Det är en väldigt väldigt skön känsla men den tar tid och man måste på något sätt vara dedikerad till en person, man måste ju ge samma sak tillbaka. Håller du på och delar upp det på allt för många så får du, du kan liksom ha kul och det kan vara trevligt och det funkar säkert bra i perioder men i det långa loppet och man finner att det är den enda närheten jag klarar av att ha då blir det väldigt fattigt. Det är jag helt övertygad om.

Min kommentar: Jag håller med om att det är en väldigt väldigt skön känsla att kunna vara precis den jag är tillsammans med någon annan. Men varför kan jag bara vara det med en person? Den logiken förstår jag inte. Det enda egentliga argument som Josefsson kommer med mot det är för att man måste ge samma sak tillbaka. Varför kan jag inte ge samma sak tillbaka till flera personer? Det förstår jag inte. Varför kan jag inte vara dedikerad till flera personer? Jag förstår inte alls. Logiken lyser med sin frånvaro på alla plan.
På vilket sätt blir det fattigt för att jag har närhet med flera personer? Enligt all logik, och allt jag upplevt, så blir det, för mig, bara rikare.
Jag tycker det är tydligt på hur trångsynt Josefsson är där han inte tänker sig flera varaktiga relationer utan han tänker sig antingen en varaktig djup relation eller flera flyktiga ytliga relationer.
Hans hjärna verkar inte ens börja processa tanken kring flera, paralella, varaktiga, djupa, dedikerade relationer.
Jag tycker det verkar som att han är för trångsynt för att ens börja tänka den tanken, för alla hans svar verkar utgå ifrån tvåsamma djupa relationer eller flersamma ytliga. Oavsett vad det är för fråga som ställs.

Programledaren: Alla delar ju inte din syn i det här avseendet. Sexuellt har träffat Tanja som valt bort traditionell tvåsamhet.

Jag orkar inte transkribera mer så det blir kort sammanfattat i viss del nu.

Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina: Pratar fint om hur hon har sina relationer. Hur hon istället för att köpa hela det färdiga paketet och göra allt som förväntas av henne istället bygger sina relationer så som hon tycker det passar.
Hon tar fina och lite roliga liknelser med hur folk hade blivit upprörda och tyckt det varit så fel om hennes familj hade kunnat bestämma vem hon får hålla i handen.
Men om hennes pojkvän bestämmer det så är det helt normalt och rent av självklart.
Hon pratar också om hur hon ser en viktig del i att inte leva tvåsamt är att man inte behöver släppa folk hon tycker om. Utan det blir bara fler människor man tycker om och dom samlas och det är helt underbart.

Programledare: Tanja håller ju inte alls med dig här. Om din syn. Är det inte bara så att du är konservativt tvåsam?

Dan Josefsson: Nej nej absolut inte, jag har ingenting emot att hon gör så. Jag menar tycker hon och hennes kille det funkar bra så absolut va. Men man måste ha klart för sig att dom väljer ju bort en närhet. Alltså det finns en grad av närhet som dom inte kan uppnå i den konstruktionen. Om dom vill välja bort den och tycker det känns bra så är det såklart det dom ska göra. Men det är ett val. Och jag tror att många människor ska fundera över det att när man tycker att närheten inte funkar och en relation pajjar så gör det väldigt ont. Då har man ett val, antingen så väljer man en säker relation, så som hon gör, där man garderar sig mot den här typen av smärta och säger nej till närhet. Eller så säger man att man ska få det att funka nästa gång.

Min kommentar: Så vidsynt av dig att du inte har något emot att folk lever sina liv som dom själva vill.
Nej, du måste ha klart för dig att man skapar närhet och intimitet på olika sätt. Bara för att du kommit på vad som fungerar för dig så är du ingen expert på hur det fungerar för andra.
Och du måste ha klart för dig att bara för att man har flera relationer så gör det inte mindre ont att förlora någon man älskar.
Att förlora någon man älskar kan göra väldigt ont, att förlora en person som betytt så mycket i ens liv gör ont. Även om man har andra personer i sitt liv som betyder lika mycket.

Programledaren: Men tror du det är helt omöjligt att ha sex med andra när man lever i en relation?

Min kommentar: Jag tycker programledaren ställer ganska bra frågor på ett ganska bra sätt men hela upplägget blir ändå så otroligt normativt där en relation = tvåsamhet. Man kan ju ha en relation i en grupp, eller flera parallela relationer eller vad man nu tycker passar. Att hela tiden sätta en relation i fokus och sedan ha sexet med andra bredvid ger helt fel bild av många relationer.

Dan Josefsson: Alltså det går att ha en relation. Men vad är det för typ relation man har? Hur mycket närhet kan man få ut? Hur trygg känner man sig? Hur mycket trygghet kan man ge den andre? Jag tror att när man har experimenterat med det här mycket på 70-talet så var det ytterst få som fortsatte med dom här experimenten. Fri sex i kollektiv och så här. Eftersom folk blev så olyckliga. Jag har pratat med personer och dom säger att det var en ren jämmerdal. Folk var så ledsna. Jag tror att när man tänker efter förstår man varför.

Min kommentar: Jag kan besvara dina frågor utifrån mig själv personligen Dan så slipper du undra.
En underbar typ av relation.
Jättemycket närhet, mer närhet än jag kunnat föreställa mig innan jag kom på tanken att man kan älska flera.
Jättemycket trygghet. Att visa sin kärlek på andra sätt än bristen av kärlek/attraktion till andra känner jag ger mer stabil trygghet där man känner att den andras känslor till mig har inget med andra att göra. Den står stark i sig.
Jag vet inte hur dom gjorde, varför dom gjorde det och vad dom gjorde sedan. Men jag vet att vad dom än gjorde så har det jävligt lite med mig att göra.
Jag gör så som jag mår bra av. Sen får andra göra hur dom vill. Jag hoppas dom gör så som dom mår bra av. Gör dom inte det känns det tråkigt, men vad har det med mig att göra?

Och nej Dan Josefsson, när jag tänker efter förstår jag inte varför.

Mer än så orkar jag inte transkribera, det är bara mer okunnigt och trångsynt trams från Josefsson ändå. Tragiskt att han får en hel kvart på sig att prata om sin syn på det hela och att Tanja bara fick ett par minuter och ingen chans att sen bemöta hans tossiga påståenden om hur hon valt bort närhet.
Vet inte om hon ens vill bemöta det men jag vill iaf att någon skulle kunna varit där och bemött hans svammel.

Dan Josefsson är en jubelidiot

Dan Josefsson är en jävla idiot. Efter att Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina bloggat om att hon är med i senaste avsnittet av Sexuellt på ZTV kände jag att jag var tvungen att titta. Jag har läst en del artiklar och saker av Dan Josefsson och har även bloggat om dom. Men att se honom sitta och prata gör mig bra mycket argare och mer upprörd än det gör att läsa hans okunniga, trångsynta svammel.
Att se honom sitta och säga hur man skapar närhet, hur kärlek ser ut, vad det innebär osv gör mig så förbannat arg.
Hur i helvete kan han sitta och prata om vad kärlek och närhet ska betyda för mig? Vem i helvete tror han att han är?
Bara för att han är så trångsynt att han inte kan acceptera att man kan ha närhet och intim kärlek på andra sätt än han föreställer sig så har han fan ingen rätt att sitta som "expert" och dömma ut min och många andras intima kärleksfulla relationer.
Jag blir helt jävla tokig av att höra honom prata om hur man måste vara dedikerad till en enda person för att kunna skapa närhet och intimitet.
För mig skapar det snarare ett avstånd eftersom jag då måste förtrycka och putta undan många andra känslor som inte är riktade till den här personen.
Jag känner mycket mer närhet när jag kan verkligen dela med mig av precis allting. Han pratar om att man skalar av sig och står blottad inför den här andra personen. Kan man bli mer blottad än att visa precis allt man känner, även inför andra personer?
För mig skapas det ingen "ultimat närhet" i att jag ska dölja och förtrycka viss av mina känslor.
Jag vet inte hur andra känner eller hur dom skapar närhet och intimitet. Man kanske inte alls känner som jag gör och det kan jag förstå. Jag tror att folk vet bättre själva vad dom själva vill. Hur han kan sitta och dömma ut människor och säga åt dom vad dom ska känna och göra är helt jävla vidrigt.
Dan Josefsson är en äcklig människa.

Vill ha lite kommentarer...

Kan inte alla ni som läser det här inlägget kommentera? Bara vad som helst, bara skriv en kommentar och säg hej eller vad som helst! Ja, just ni två. Skriv något! :)

Hösten är fin...

Hösten är väldigt fin just nu, gula löv blandade med gröna barrträd. Ljusgrå himmel. Men det är märkligt hur svårt det kan vara att uppskatta något så vackert när man är på fel humör.

Könsdiskriminering

Könsdiskriminering, bra eller anus?

Anus!

Via Tanja.

Svenskt Näringsliv

Svenskt Näringsliv, bra eller anus?

Anus!

1930s Marital Scale

86 As a 1930s husband, I am Very Superior Take the test!

Via Me Hearties. Jag är lite fundersam till om det är positivt att få högt betyg på det där eller inte.

People to watch...

J. Michael Straczynski är en manusförvattare att verkligen hålla ögonen på. Började sin karriär med att skriva manus till He-Man, vidare genom diverse tv-serier fram till skapandet av Babylon 5 och därifrån fram till ett flertat högintressanta filmer som är på gång.
Changeling, av Clint Eastwood (behöver inte säga mer), Ninja Assassin av James McTeigue (V för Vendetta, Wachowski broder #3), They Marched Into Sunlight av Paul Greengrass (Bloody Sunday, United 93, Bourne-filmer) samt Silver Surfer och World War Z. Jag ser fram emot varenda en av dom där filmerna jättemycket...

Martin Aagård omdefinerar "vänster"...

Via Magnus Betnérs blogg hittar jag en artikel där Martin Aagård placerar olika komiker på en politisk karta. Längst till vänster hittar vi Magnus Betnér själv. En kille som pratar positivt om Johan Norberg hamnar längst till vänster. Nej. Bestämt nej. Skräddaren säger nej.
Så trött på att okunniga idioter ska få så mycket plats i media.
Jag säger inte att jag förtjänar att göra det, tvärtom. Jag har ju mig själv som en slags minimitröskel. Om dom inte ens kan nå upp till min obildade slackernivå så vad har dom då i media att göra?
Den här nya synen på media som en gigantisk sfär där substanslösa hafs-skriverier med väldigt lös hållning till fakta får lika mycket utrymme som riktiga seriösa gedigna artiklar/kolumner/reportage gör mig fan galen.

Johan Ehrenberg

Johan Ehrenberg, bra eller anus?

Bra!

Update: Det går att läsa en längre version på ETC.se också.

Alternativ till mononormativitet i popkultur?

Bloggen Relationer försöker samla ihop lite noveller/romaner/filmer där alternativ till mononormen skildras på olika sätt och det tycker jag är intressant. Men jag är själv mer intresserad av popkultur och tänkte när jag läste Duktiga och Intelligenta Tanja Suhininas blogg om otrohet där hon nämner filmen Tillsammans att jag tycker det skulle vara intressant att tänka på olika populär kulturella saker (filmer, serier, låtar, texter, whatever) där alternativ till mononormen skildras.
Tillsammans är ju ett givet exempel.
Futurama The Beat With a Billion Backs ett annat.
Sen kommer jag inte på något mer på rak arm faktiskt.
Har ni några andra exempel?

Update1: Just det, i nått avsnitt av Ally MacBeal är Heather Locklear med och har två män också.

Om att äta kött...

Sitter och småläser lite bloggar och grejer, Alexander Chamberland skriver en hel del läsvärt men jag blev sugen på att besvara en av hans poster. Den om att sluta äta kött. Han skriver att han "aldrig hört ett rimligt argument till varför vi borde äta kött".
Och det är ju sant, det finns inget rimligt argument till varför "vi" borde äta kött. Den som påstår det är okunnig och/eller dum i huvudet. Däremot finns det rimliga argument till varför jag borde äta kött. Iaf om man definerar "rimligt" och "borde" på ett relevant sätt, just dom orden känns lite övervinklat använda här. Det kan man ju säga om precis allting vi människor gör.
Jag har t.ex aldrig hört ett rimligt argument till varför vi borde ha rekretionssex.
Jag har heller aldrig hört ett rimligt argument till varför vi borde äta god mat öht.
Men jag ska inte klaga mer på den okonstruktiva retoriken utan på innehållet.

Jag äter kött för att jag gillar mat och kött i olika former är en stor del av det för mig. Det är gott helt enkelt. Det ger mig njutning och tillfredställelse.
Men Alexander drar upp många bra och sakliga argument emot köttkonsumtion som jag håller med om. Dagens köttkonsumtion är till mycket stor del dålig för världen. Men att äta kött i sig är det inte.

Argument #1: Djurens rättigheter (Djur förtjänar rättigheter, inte bara skydd)
Jag håller med. Djur har också känslor. Mycket av dagens djurhushållning är vedervärdig. Djur som föds upp ska göra det i bra miljö. Men det är inte mer fel av mig att döda ett djur och äta upp än det är för ett lejon eller vad som helst. Djur förtjänar ett värdigt liv, det har dom rätt till. Men att döda ett djur är inte fel.

Argument #2: Klimatfrågan (18 procent av västhusgasutsläppen kommer från kött- och animalieindustrin)
Precis som med all mänsklig aktivitet så tycker jag motverkan av miljöpåverkan ska ingå i priset på en vara. Om det gäller en fläskkotlett, en bil, 1 liter bensin eller vad som helst. Sen tycker jag personligen att hela klimatfrågan tagit över miljödebatten på ett destruktivt sätt. Det finns många andra miljöfrågor som jag tycker är minst lika viktiga. Så även med köttindustrin. Avföring från köttfabriker som inte tas om hand på ett bra sätt utan förgiftar grundvattnet, döda kasserade djur som inte tas om hand utan bara ligger och ruttnar, skövlad regnskog, ökenbildning och mycket annat.
Sånt som vi måste betala för förr eller senare på ett eller annat sätt. Varför inte betala för det direkt? Det gäller inte bara kött utan alla varor som sagt. Men det är klart att köttkonsumtionen ska betala för sin miljöpåverkan.

Argument #3: Motverka svält (Det går åt 10 gånger mer resurser att producera kött än baljväxter med lika mycket protein)
Det här är det viktigaste på min lista över argument att inte äta kött. Och då räknar jag även in att motverka törst då det i många områden är brist på sötvatten. Eller att det i områden med svält är mer lönsamt att odla djur-foder än mat till människorna som svälter. Att det blir allt mer populärt med bio-bränslen är också ett problem som spelar in här.
Men iaf. Det är inte köttkonsumtionen i sig det är fel på utan hur dagens kött-produktion och -konsumtion ser ut. Det äts, och kanske framförallt slängs, för mycket kött men betalas för lite. Sen är det ju så att det finns gott om man till alla på hela jorden, det är bara väldigt snedfördelat.
Och vi har hur mycket åkrar som helst som står obrukade för att bönderna får betalt för att inte odla eftersom priset på spannmål och andra grödor då skulle bli för lågt.
Så det är inte köttkonsumtionen i sig utan politiken den fört med sig som påverkar svälten mest. Det måste förändras. Och precis som i båda föregående punkterna måste priset på kött gå upp. Om vi ska ha djurrättsligt värdig, miljöneutral och globalekonomisk rättvis köttproduktion kommer det att bli mycket dyrare med kött. Och det ska det vara. Som med så mycket annat i samhället blir jag väldigt irriterad på att folk inte är villiga att betala vad saker och ting faktiskt kostar. Dom vill ha så hårt pressade priser som möjligt men dom är för trångsynta för att se att bara för att priset är pressat betyder det inte att kostnaden är det. Kostnaden är många gånger bara flyttad, ofta till skattesedeln. Som man också vill ha sänkt så klart. Många saker vi vill ha kostar väldigt mycket, vill vi verkligen ha det ska vi också vara villiga att betala för det. Kött är ett av dom tydligaste exemplena på det. Alkohol ett annat.

Argument #4: Äta nyttigare (slipper mättat fett och kolesterol)
Man kan äta nyttigt både med och utan kött. Precis som man kan äta onyttigt både utan och med.

Eget argument: Privatekonomiskt.
Det är mycket billigare att inte äta kött. Kött är dyrt redan idag. Och om man hade den köttindustri som jag tycker man ska ha skulle det vara ännu dyrare. Vill man då ha kött så får man verkligen betala för det. Men redan idag så är det ett privatekonomiskt tips att dra ner på köttkonsumtionen. Blir mycket pengar över som man kan göra andra roliga saker för eller skänka till dom som behöver det mer. Eller så tycker man det är värt att avnjuta en god biff istället för att ta en öl eller två på krogen t.ex.
Man prioiterar olika saker.

Äktenskap, giftermål och partnerskap...

Ord ska rädda homolag skriver SvD. Jag fattar ingenting. Homo-par har ju redan idag samma juridiska möjligheter som hetero-par. Visst är det fånigt att ha två separata lagar kring det hela men det som man vill förändra är väll egentligen inte det utan man vill att hetero-par och homo-par ska bli mer jämställda. Idag är äktenskapet något heligt och respektfullt medans homo-parens partnerskap är något mindre värt. Det är inte riktigt lika fint att vara ett homo-par som ett hetero-par. Som homo-par är ens kärlek inte riktigt lika mycket värd. Visst kan man få samma juridiska skydd osv men samma emotionella värde kan man inte få.
Jämför dom kulturella och emotionella sakerna som känns förknippade med orden äktenskap och partnerskap.
Det är ju det som jag ser som hela grejen egentligen, att göra homo-kärlek lika mycket värd som hetero-kärlek.
Att då ändra i lagen så att det får mindre värde juridiskt är ju rakt emot det som jag ser som poängen.
Så länge man särbehandlar homo-kärlek och ger den andra epitet än hetero-kärlek kommer den att vara mindre värd i samhällets ögon.
Jag skiter i KD, jag pissar på KD. Vill dom inte acceptera och respektera homo-kärlek så kan dom väll få slippa. Deras åsikt väger jävligt lätt i riksdagen och vill politikerna föra igenom en könsneutral äktenskapslag så kan dom göra det. Känns mest fegt att skylla på KD hela tiden.
Själv tycker jag det känns helt galet att det ska spela någon som helst jävla roll om man är född med kuk eller fitta juridiskt sett öht. Vad fan har staten med det att göra öht? Dom enda som behöver bry sig om ifall jag har kuk eller fitta är dom som ska vara där och pilla. Och knappt ens det...

Alla måste vara med, om man inte har fel kön...

Sitter och läser lite blandade saker, Zizeks Welcome to the Dessert of the Real blandat med DN och SvD. Klickar mig in på en Allt om barn artikel där man frågar en psykolog om olika saker kring hur man ska hantera sina barns sociala liv. Jag tycker en del svar, och även en del frågor, skickar helt fel signaler. Framförallt det här:

Ska alla få komma på barnkalaset?
– När det gäller barnkalas är det självklart att man exempelvis bjuder alla tjejer i en klass eller på en avdelning. Där får ingen uteslutas och de vuxna måste vara tydliga med det.

Så det är ok att utesluta någon eller några enbart pga deras kön men inte pga att man kanske inte tycker om den personen? Vad i helvete är det för fel på folk? Vad är det för jävla logik? Könsdiskriminering är någonting som är norm och som rent av uppmuntras från födseln och det gör mig så jävla förbannad.
Annars är det här väldigt svåra frågor tycker jag. Jag tycker det är fel att man ska tvinga barn att umgås med personer dom inte vill umgås med. Men samtidigt behövs det hjälp från "vuxenvärlden" ibland för att barn som är utanför ska kunna komma in någonstans. Visst är det bra att prata med barnen om hur dom själva hade kännt om dom varit utanför men samtidigt skapar det en tydligare utanför stämpel på det barnet som är utanför.
Det är väldigt svåra frågor och jag har inga bra idéer om vad jag tycker och tror är rätt. Men att uppmuntra könsdiskriminering tycker jag är dåligt.

Greenpeace anmäler bilindustrin...

...och jag blir lite glad inombords. Jag har länge irriterat mig som fan på hur ALLA bilreklamer helt plötsligt ska fokusera på hur miljövänliga alla bilarna är. Samtidigt som alla bilföretag och lobbyister som jobbar för dom motverkar alla politiska beslut om hårdare miljökrav. Greenpeace tycker det är medveten vilseledning vilket inte är tillåtet och anmäler bilreklamen till konsumtionsverket. Jag hoppas verkligen biltillverkarna blir dömda. Om inte känns våra regler och lagar kring vilseledande reklam ganska meningslösa.

Tonårssex fördubblar tjejers risk för depression

Sexuellt aktiva tonårstjejer löper dubbelt så stor risk som icke sexuellt aktiva att drabbas av depressioner.
Det visar en ny amerikansk studie.
[...]
Samma studie visade även att sexuella aktiviteter inte påverkade killarnas psykiska välmående.

Man skriver att skuldkänslor, låg självaktning och depressioner kan kopplas samman med sexuella aktiviteter hos unga tjejer. Men sen säger man ingenting om varför. Den här typen av studier, eller kanske snarare rapportering av studier då jag inte läst studien i sig, är helt jävla värdelös. Min första tanke är ju att det är klart att sexuellt aktiva unga tjejer känner skuld och låg självaktning då deras sexualitet är skuldbelagd och man är en slampa (negativt menat) om man som tjej har sex. Just i North Carolina är det nog mer så än här dessutom.
Men jag undrar vad i helvete journalisten/publiceraren av det här vill få sagt. Man får ingen insyn eller förståelse av studien öht. Har undersökningen bara gjorts i North Carolina? Vad har deras syn på tonårssex med oss att göra? Har den gjorts i USA som helhet? Världen? Vad? Vilka övriga klass-, familje-, religösa- och andra förhållanden kan man se spela in?
Är man deprimerad för att man är sexuellt aktiv eller är man sexuellt aktiv för att man är deprimerad?
Jag är så otroligt trött och irriterad på hur forskning rapporteras i media. Det bedrivs väldigt mycket forskning av olika slag och det är bra att det kommer ut till allmänheten. Men här gör det ju inte det. Vi får inte veta någonting mer än att "Tonårssex fördubblar tjejers risk för depression" och det är ingenting i informationen vi får som säger det. Rubriken har ingenting med forskarresultaten att göra. Men det säljer nog tidningar och nät-annonser med en sån där rubrik. Och sen tror folk på det för forskningen ska man ju tro på. Och medias jobb är ju att rapportera om det.
Men nej, medias jobb är att sälja annonser. Och det är tragiskt. Det är inte konstigt att dom flesta här i världen verkar ha så konstig världsuppfattning när det är på den här nivån saker och ting rapporteras.

Om gnäll på gnälliga bitterfittor...

Katerina Janouch gnäller över att det gnälls på kärnfamiljen och kallar kärnfamiljen för mobbad. För någon som ligger ner som det sparkas på. Samtidigt som 65% av läsarna har röstat på att just kärnfamiljen "är det bästa sättet för barn att växa upp". Nej, kärnfamiljen är inte mobbad och den ligger framförallt inte ner. Bitterfittorna (inklusiva mig själv antar jag) sparkar uppåt. Sen är det inte kärnfamiljen i sig man gnäller på utan idealet och normen. Vi försöker leva våra liv så som vi vill och vi försöker bryta igenom norm-täcket som begränsar så många människors liv. Men det är fascinerande att när man gör det så ses det som att man sparkar på någon som ligger ner.

Give me something to sing about...

GAH! Har inte skrivit på ett tag här och det är inte brist på inspiration. Snarare tvärtom. Jag känner mig otroligt inspirerad och har massor med kreativitet som ligger och pyr men jag får fan inte fart på det. Men det är ungefär så jag är med det mesta just nu. Måste börja få utlopp för allt...