Namn? Mattias
Födelseår? 1982
Spelar du något instrument? Tyvärr inte.
Är du singel? Definera singel?
Din mobiltelefon? Drygt 3 år gammal vikbar Motorala i fin grön färg.
Vem är snyggast? Hmm, Norah eller Laleh.
Vem vet mest om dig? Hemligt.
Vad vill du ha just nu? Lite mer mod och lite mer eftertraktelseskap.
Höger eller vänsterhänt? Högerhänt, extremt högerhänt.
Språk? Svenska och engelska flyter på bra.
Vilka sjukdomar har du? Vet inte riktigt vad som räknas som sjukdomar, har en del handikapp, en del allergier och någon självdiagnostiserad version av ADD.
Rädd för? Ensamhet tror jag.
Vilka cigg gillar du mest? Chokladcigg så klart!
Brukar du svara på kontaktannonser? Om jag känner mig träffad.
Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Det vet jag inte, det får ni fråga dom om.
Mjölk i kaffet? Ja, typ 99%.
Röker du? Usch fy nej.
Sjunger du? Lite smånynnande för mig själv kanske.
Den starkaste du vet? Daniel, han är stark.
Kommer du överens med dina föräldrar? Ja, det tycker jag allt-
Din hårfärg och frisyr? Mörkblont/ljusbrunt och jag har ingen frisyr, jag har hår.
Skorna du hade på dig idag? Svarta sneakers med lite vitt på.
Kläder du hade på dig idag? Svarta jeans och en svart t-shirt med texten "work sucks" från Office Space på.
Favoritfärg på kläder? Jag har nästan bara svarta kläder men favoritfärgen är nog jordnära färger som vissa gröna nyanser och så egentligen.
Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Vet inte, tänker väldigt lite på sånt.
Hur ser din plånbok ut? Har ingen, tyvärr. Tvättade sönder min jättebraiga för 4-5 år sedan och har inte skaffat ny sedan dess.
Favoritårstid? Alla har sina för och nackdelar. Har ingen favorit på rak arm.
Favoritmat och dryck? Känns omöjligt att svara på, varierar så mycket. Är dock svag för goda joser.
Favoritbyxor? Mina svarta jeans tror jag.
Favoritartist/grupp? Laleh om jag bara får välja en. Annars här.
Gillar du när det åskar? Ja, mycket.
Vem sov du hos senast? Nilay.
Vem sov hos dig senast? Nilay.
Blivit slagen den senaste månaden? Ja, av min morbror.
Nämn något som gjorde dig glad förra månaden? Träffade en del nya trevliga människor.
Vad var det senaste du åt? Åh, jättegod helimproviserad Kokosmjölks lax med ris. Se här.
Godaste glassmaken? Omöjligt att bara välja en.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja.
Drömmer du mardrömmar? Nej, extremt sällan. Gjorde aldrig som liten heller.
Trivs du med ditt jobb? Nej.
Favoritklädsel? Nej.
Vad ser du om du tittar till höger? Min mikro och kaffebryggare och mitt kök.
Favoritgodis? Blandat lösgodis.
Morgon eller nattmänniska? Natt!
Vad är viktigast för dig? Mina älsklingar.
Är du kittlig? Något fruktansvärt.
Stjärntecken? Lejon.
Längtar du mest efter just nu? En kram av någon speciell.
Saknar du någon nu? Ja, flera stycken.
Vill du ha barn? Absolut inte just nu och troligen aldrig.
Har du rakat dina ben någon gång? Ja, och vaxat.
Är du blyg? Nja, börjar bli bättre men fortfarande vissa saker kvar att jobba på.
Tycker du att du har fin dialekt? Min dialekt är väll helt ok men gillar inte alls min röst när jag hör den.
Ögonfärg? Mörkblå.
Syskon och deras ålder? 6st, 3-22 år gamla.
Favoritdag i veckan? Har ingen faktiskt.
Klädaffär? Internet.
Tycker folk du är snygg? Det tror jag inte.
Är du modig? Ja, väldigt modig faktiskt. Men jag är rädd för mycket, då måste man vara modig.
Hur många speglar finns i det rum du är i nu? Inga.
Gillar du dokumentärer? Ja.
Brukar du bada i sjöar om somrarna? Det händer väll.
Rekommendera en låt? The Coral - Music at Night
Brukar du läsa horoskop? Nej.
Kan du baka bullar? Nja, jo, det kan jag väll. Borde göra det oftare. Det är kul, trevligt och gott!
Müsli eller cornflakes? Crunchy müsli.
Hittad hos fina Solrosland.
söndag, augusti 31, 2008
Lax i kokosmjölk med ris
Åh, jag improviserade ihop en skitgod rätt idag när jag ryckte i skåpen och var ashungrig.
Så här gjorde jag:
Riset var basmati ris som kokades i saltat vatten med en klick smör.
Eftersom det var helt improviserat så var laxen fryst när jag lade den i pannan och jag stekte i lite smör innan jag hällde på en burk kokosmjölk.
Lät det koka upp och började ha i kryddor och annat.
1 tesked röd currypasta, 1 hönsbuljongtärning, 2 teskedar honung och sen smaksätt med pressad citron, citronpeppar, curry, cayennepeppar, chilipeppar, vitpeppar och Herbamare örtsalt efter smak.
Det blev jävligt lyckat faktiskt, otroligt gott tillsammans med riser och laxen som kokades i kokosmjölken gav väldigt god smak till såsen.
Laxen i sig blev helt misslyckad, seg och torr. Men vad väntar jag mig när jag kokar den från fryst direkt och så.
För att vara så snabbgjort och improviserat med tomt kylskåp är jag grymt imponerad.
Borde kanske ta och göra ett mer seriöst försök med det här receptet som utgångspunkt.
Så här gjorde jag:
Riset var basmati ris som kokades i saltat vatten med en klick smör.
Eftersom det var helt improviserat så var laxen fryst när jag lade den i pannan och jag stekte i lite smör innan jag hällde på en burk kokosmjölk.
Lät det koka upp och började ha i kryddor och annat.
1 tesked röd currypasta, 1 hönsbuljongtärning, 2 teskedar honung och sen smaksätt med pressad citron, citronpeppar, curry, cayennepeppar, chilipeppar, vitpeppar och Herbamare örtsalt efter smak.
Det blev jävligt lyckat faktiskt, otroligt gott tillsammans med riser och laxen som kokades i kokosmjölken gav väldigt god smak till såsen.
Laxen i sig blev helt misslyckad, seg och torr. Men vad väntar jag mig när jag kokar den från fryst direkt och så.
För att vara så snabbgjort och improviserat med tomt kylskåp är jag grymt imponerad.
Borde kanske ta och göra ett mer seriöst försök med det här receptet som utgångspunkt.
Ett folk, en nation, vilka dumheter...
Under stora delar av våren och då och då under sommaren har jag smågrunnat på det här med folkslag som kämpar för ett eget land.
Det finns många exempel på hur tanken med ett folk ett land styr saker och ting.
Israel är ju ett tydligt exempel där det skapades som judarnas land, dom hade rätt till det, dom var där först, eller nått.
Senast känns ju Sydossetien som ett exempel där det inte finns enighet kring nationsgränserna.
Kurderna med sitt Kurdistan är ju ständigt återkommande, som i DN nyligen t.ex.
Hela före detta Jugoslavien är ett annat exempel.
Det kanske bara är jag men jag tycker hela tanken med Nationalstat där folkslag är viktigt känns inte bara gammalmodigt utan rent av rasistiskt och äckligt.
Jag har tidigare alltid känt en väldigt stark medkänsla för "det förtryckta folkslaget" som kämpar för sin frihet och självständighet.
Men sen har det slagit mig, varför i helvete då?
Vad har deras etnicitet med landstillhörighet att göra?
Varför ska dom ha ett eget land bara för att dom har en viss etnicitet?
Jag kan inte respektera det, jag ser ner på dom tankarna. Det känns jävligt omodernt och jag ser på dom som outvecklade folkslag som inte är med på 2000-talet än.
Det låter jävligt fel när jag skriver det och jag får stor lust att formulera om mig men det som står här är så jag känner och tycker.
Det gör mig bara så jävla trött att tänka på att utanför min lilla bubbla så domineras världen av omoderna tankar som jag inte ens kan ta till mig för en sekund.
Jag kan däremot förstå det till stor del, när man som minoritetsfolkslag inte får plats i ens lands historiebeskrivning känner man sig utstött. Man känner sig inte som en del av landet. Ta Samerna här i Sverige bara, hur mycket vet du om deras historia? När vi läst om svenska kungar och andra historiska händelser, har Samerna ens nämnts en enda gång under hela historian? Jag kan inte dra mig till minnes det. Ingenting.
När man inte pratar om hela landets historia utan bara majoritetsdelen är det inte så konstigt att minoriteten känner sig utanför och vill slå sig loss och starta eget.
Ett land där dom kan titta på sin egen historia och leva ut sin kultur på ett mer offeciellt sätt.
Det är ändå viktigt på något sätt och det blir viktigare när man inte får utlopp för ens kulturella historia mer offentligt.
Jag pratade med Johan på Mengeles Newsroom och han tog som exempel på hur man ser utlandssvenskar som är väldigt måna om att fira Midsommarafton och dansa smågrodorna och hur viktigt det blir med knäckebröd och Kalles Kaviar osv.
När man i det offentliga rummet inte ser sin egen kultur blir det viktigare att leva ut den på andra sätt.
När ett folkslags historia inte får plats i dess nations historia blir det viktigt att hitta den någon annanstans.
Att skapa sig ett offentligt rum där ens folkslags kultur och historia kan få komma fram.
Men att då kämpa för självständighet blir genast något som bekämpas av den styrande makten. Det är ju ett land som har bildats på ett sätt och delar kan inte bara komma och bryta sig loss hur som helst.
Någon tog som exempel på hur vi Svenskar skulle reagera om Skåne helt plötsligt deklarerade sig som självständigt.
Fast, vi skulle ju mest rycka på axlarna tror jag, iaf jag. Ok. Vill dom vara självständiga så visst. Varför ska vi hålla kvar dom?
Känns jävligt onödigt och kan vi inte prata om varför dom vill bli självständiga istället och komma överens om en kompromiss där dom blir tillfredställda på annat sätt utan hela grejen med att bli självständiga. Det blir ju inte jobbigt med all byråkrati och andra praktiska saker.
Och den mogna rationella reaktionen känns ju helt solklar för mig och jag blir så konfunderad när jag ser på hur dom frågorna hanteras på andra ställen i världen och hur jävla tafatt och inkompetenta världssamfundet är på att medla i konflikterna.
Jag är inte ett dugg insatt i Same-frågan men såpass mycket vet jag att det absolut inte sköts på ett sätt som jag tycker är modernt och rationellt.
Så jag vet inte hur det är med att kasta sten i glashus direkt, hade behövt sätta mig in mer i den frågan, och alla dom andra frågorna, för att egentligen ge en vettig analys och så.
Men detta är bara lite tankar jag ville skriva ner och dela med mig av.
Det finns många exempel på hur tanken med ett folk ett land styr saker och ting.
Israel är ju ett tydligt exempel där det skapades som judarnas land, dom hade rätt till det, dom var där först, eller nått.
Senast känns ju Sydossetien som ett exempel där det inte finns enighet kring nationsgränserna.
Kurderna med sitt Kurdistan är ju ständigt återkommande, som i DN nyligen t.ex.
Hela före detta Jugoslavien är ett annat exempel.
Det kanske bara är jag men jag tycker hela tanken med Nationalstat där folkslag är viktigt känns inte bara gammalmodigt utan rent av rasistiskt och äckligt.
Jag har tidigare alltid känt en väldigt stark medkänsla för "det förtryckta folkslaget" som kämpar för sin frihet och självständighet.
Men sen har det slagit mig, varför i helvete då?
Vad har deras etnicitet med landstillhörighet att göra?
Varför ska dom ha ett eget land bara för att dom har en viss etnicitet?
Jag kan inte respektera det, jag ser ner på dom tankarna. Det känns jävligt omodernt och jag ser på dom som outvecklade folkslag som inte är med på 2000-talet än.
Det låter jävligt fel när jag skriver det och jag får stor lust att formulera om mig men det som står här är så jag känner och tycker.
Det gör mig bara så jävla trött att tänka på att utanför min lilla bubbla så domineras världen av omoderna tankar som jag inte ens kan ta till mig för en sekund.
Jag kan däremot förstå det till stor del, när man som minoritetsfolkslag inte får plats i ens lands historiebeskrivning känner man sig utstött. Man känner sig inte som en del av landet. Ta Samerna här i Sverige bara, hur mycket vet du om deras historia? När vi läst om svenska kungar och andra historiska händelser, har Samerna ens nämnts en enda gång under hela historian? Jag kan inte dra mig till minnes det. Ingenting.
När man inte pratar om hela landets historia utan bara majoritetsdelen är det inte så konstigt att minoriteten känner sig utanför och vill slå sig loss och starta eget.
Ett land där dom kan titta på sin egen historia och leva ut sin kultur på ett mer offeciellt sätt.
Det är ändå viktigt på något sätt och det blir viktigare när man inte får utlopp för ens kulturella historia mer offentligt.
Jag pratade med Johan på Mengeles Newsroom och han tog som exempel på hur man ser utlandssvenskar som är väldigt måna om att fira Midsommarafton och dansa smågrodorna och hur viktigt det blir med knäckebröd och Kalles Kaviar osv.
När man i det offentliga rummet inte ser sin egen kultur blir det viktigare att leva ut den på andra sätt.
När ett folkslags historia inte får plats i dess nations historia blir det viktigt att hitta den någon annanstans.
Att skapa sig ett offentligt rum där ens folkslags kultur och historia kan få komma fram.
Men att då kämpa för självständighet blir genast något som bekämpas av den styrande makten. Det är ju ett land som har bildats på ett sätt och delar kan inte bara komma och bryta sig loss hur som helst.
Någon tog som exempel på hur vi Svenskar skulle reagera om Skåne helt plötsligt deklarerade sig som självständigt.
Fast, vi skulle ju mest rycka på axlarna tror jag, iaf jag. Ok. Vill dom vara självständiga så visst. Varför ska vi hålla kvar dom?
Känns jävligt onödigt och kan vi inte prata om varför dom vill bli självständiga istället och komma överens om en kompromiss där dom blir tillfredställda på annat sätt utan hela grejen med att bli självständiga. Det blir ju inte jobbigt med all byråkrati och andra praktiska saker.
Och den mogna rationella reaktionen känns ju helt solklar för mig och jag blir så konfunderad när jag ser på hur dom frågorna hanteras på andra ställen i världen och hur jävla tafatt och inkompetenta världssamfundet är på att medla i konflikterna.
Jag är inte ett dugg insatt i Same-frågan men såpass mycket vet jag att det absolut inte sköts på ett sätt som jag tycker är modernt och rationellt.
Så jag vet inte hur det är med att kasta sten i glashus direkt, hade behövt sätta mig in mer i den frågan, och alla dom andra frågorna, för att egentligen ge en vettig analys och så.
Men detta är bara lite tankar jag ville skriva ner och dela med mig av.
Bara ett skäl för hårdare tag och det är hämnd
Journalistik om brott säljer, helst våldsbrott, helst våldsbrott som riktat sig mot kvinnor eller allra helst småflickor. Därför överbetonas våldsbrottsligheten i medierna så att verkligheten förvrängs. Det vet alla journalister men vi försvarar oss med ordet ”allmänintresse”. Det finns ett stort allmänintresse av detaljerade våldsskildringar, säger vi. Och det är ju sant, fast det bara är samma sak som att säga att det säljer. Verklighetsförvanskningen är alltså tidningsköparnas fel.Det politiska problem som följer av denna djävulska ekonomilogik är större än det journalistiskt etiska. För om allmänheten systematiskt felinformeras om brottsligheten leder det i sin tur till en idiotisk kriminalvårdspolitik. Vid en opinionsmätning för två år sedan visade det sig att 73 procent av svenskarna ansåg att fängelsestraffen var för korta eller mycket för korta.
Trots att en lång rad straffskärpningar under den senaste tioårsperioden har lett till att antalet intagna på våra fängelser ökat med närmare 40 procent. Under samma tid har vi också fått fem gånger fler livstidsfångar, en ökning från 29 man 1990 till ungefär 160 i dag. Sverige är det land som ökat antalet personer i fängelse snabbast av alla västländer. Vi har alltså infört hårdare tag, men allmänheten tycker fortfarande att det daltas.
De hårdare tagens politik skulle förstås kunna förklaras av en ökande brottslighet. Fler brott leder till fler fångar, fler mord till fler livstidsdömda. Men så är det inte. Brottsligheten har varit på samma nivå de senaste tjugo åren, en del brott har minskat (exempelvis bedrägeribrott), andra brott har ökat (exempelvis polisanmälda misshandelsbrott) men antalet mord har inte ökat.
Så om de hårdare tagens politik inte beror på en objektiv orsak, fler brott, så är det bara frågan om subjektiva orsaker, överbetoningen av brott i medierna och populistiska politiker.
Samspelet mellan medier och politiker kan till exempel illustreras med ”massrymningen” från Kumla år 2004. Publicitetsmedvetna politiker började tala om ”svängdörrar på Kumla” och Thomas Bodström, då justitieminister, hoppade fram och utlovade ett nytt ”rymningssäkert superfängelse” för att komma till rätta med svängdörrsproblemet. Saken var då den att rymningarna från svenska fängelser vid den här tidpunkten minskat under en lång följd av år.
Och från Kumla hade ingen rymt på decennier. Samtliga medier förteg den statistiken eftersom det var mer tacksamt att heja på den sprallande Bodström.
Tävlan mellan våra politiker i grenen hårdare tag mot brottsligheten började för ungefär tjugo år sedan, antagligen med vissa utländska förebilder som Thatcher i Storbritannien och Reagan i USA. Dessförinnan hade kriminalvårdsfrågor haft låg prioritet i den svenska politiska debatten. Det var mer en fråga för experter, och politikerna var närmast humanister om vi jämför med dagens politiker. Högerledaren Jarl Hjalmarsson arbetade extra som övervakare, den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer ansåg att Sverige på sikt borde ha max 500 fångar.
Det var då det. Så fort tävlingen om vem som var tuffast mot brottsligheten kom igång var den omöjlig att få stopp på. Politikerna lärde sig snabbt att man inte fick några röster på att motsätta sig hårdare tag.
Och där är vi i dag och inom överskådlig framtid. Allmänheten är helt överens om att vi behöver ännu hårdare tag och alldeles oavsett om detta är mediernas eller populistiska politikers fel återstår då bara en avgörande fråga:
Fungerar det med hårdare tag? Minskar brottsligheten genom hårdare tag?
Svaret är fullt klart nej. Under den tjugoårsperiod då vi successivt infört dessa allt hårdare tag har brottsligheten varit konstant, och i vart fall inte minskat.
Men eftersom alla fångar nu sitter inne betydligt längre än förr kanske de blir snälla och mindre brottsbenägna när de väl kommer ut? Det finns inte en kriminolog i hela världen som skulle skriva under på det. Erfarenhetsmässigt blir effekten på lång sikt den motsatta. Längre straff skapar mer förhärdade brottslingar.
Det finns alltså bara ett verkligt skäl för de hårdare tagen och det är hämnd. Därför vissa politikers idiotförslag som att lägga våldsbrottslingars nådeansökningar i händerna på offrets anhöriga, eller bygga superfängelser eller utvisa alla svartskallar som begår brott.
Men få av oss skulle tro att bara hämnden är värd kostnaderna, dels i miljarder kronor för fångvården, dels kostnaderna för mer förhärdade brottslingar, dels de mänskliga kostnaderna. Inte ens en Bodström skulle tro det. Men rädslan att förlora röster väger synbarligen mycket tyngre.
lördag, augusti 30, 2008
Ännu mer Papphammar och Pontén...
...eller Gyllenhammar och Zandén var det kanske dom hette.
Jag blir rätt jävla trött på en del argumentation från alla sidor.
"Kvinnor" vill att "män" ska vara "så här". Nej, det vill dom inte alls. "Kvinnor" vill ha "män" som är "så där". Malin Wollin skriver iofs rätt bra och väldigt roligt men jag kan inte förstå varför man hela tiden ska dra upp vad "kvinnor" gillar. Eller som den artikel Wollin svarar på där Paulo Roberto (som förövrigt stöder Bevara Äktenskapet) säger: "Könen är olika och det får vi inte försöka ta bort" eller Hoa-Hoa som säger: "Vi borde sluta försöka radera ut skillnaderna mellan könen". Henrik Rydström ger ett betydligt mer sympatiskt intryck men säger också: "Givetvis ska man inte sudda ut skillnaderna". Jag blir så jävla trött, varför ska vi inte göra det? Varför kan inte jag få vara den person jag vill vara oavsett om jag har kuk eller fitta? Jag tycker det är så jävla tröttsamt att vi än idag diskuterar om hur en man SKA vara eller vilken typ av MAN som KVINNOR vill ha.
Skit ner er.
Jag vet vem JAG är och vem JAG vill vara. Att hela tiden argumentera om vad som ska vara norm känns så jävla förlegat.
Vi kommer aldrig bli överens, hoppas jag iaf. Skulle någon vilja leva i den världen där det finns ett klart och tydligt ideal som alla försöker leva upp till?
Olika personer vill ha olika saker och vi är alla olika personer. Jag fattar inte vad hela den här jävla debatten handlar om men jag fattar att den är dålig.
Låt folk vara som dom vill, bli den du vill vara, bli den så bra du bara kan. Resten löser sig.
Jag blir rätt jävla trött på en del argumentation från alla sidor.
"Kvinnor" vill att "män" ska vara "så här". Nej, det vill dom inte alls. "Kvinnor" vill ha "män" som är "så där". Malin Wollin skriver iofs rätt bra och väldigt roligt men jag kan inte förstå varför man hela tiden ska dra upp vad "kvinnor" gillar. Eller som den artikel Wollin svarar på där Paulo Roberto (som förövrigt stöder Bevara Äktenskapet) säger: "Könen är olika och det får vi inte försöka ta bort" eller Hoa-Hoa som säger: "Vi borde sluta försöka radera ut skillnaderna mellan könen". Henrik Rydström ger ett betydligt mer sympatiskt intryck men säger också: "Givetvis ska man inte sudda ut skillnaderna". Jag blir så jävla trött, varför ska vi inte göra det? Varför kan inte jag få vara den person jag vill vara oavsett om jag har kuk eller fitta? Jag tycker det är så jävla tröttsamt att vi än idag diskuterar om hur en man SKA vara eller vilken typ av MAN som KVINNOR vill ha.
Skit ner er.
Jag vet vem JAG är och vem JAG vill vara. Att hela tiden argumentera om vad som ska vara norm känns så jävla förlegat.
Vi kommer aldrig bli överens, hoppas jag iaf. Skulle någon vilja leva i den världen där det finns ett klart och tydligt ideal som alla försöker leva upp till?
Olika personer vill ha olika saker och vi är alla olika personer. Jag fattar inte vad hela den här jävla debatten handlar om men jag fattar att den är dålig.
Låt folk vara som dom vill, bli den du vill vara, bli den så bra du bara kan. Resten löser sig.
improvdikt på svenska
ta mig härifrån
jag vet inte var du kom ifrån
jag vet att jag vill ha dig
jag önskar att du vill ha mig
jag önskar jag kunde fråga
vem vet, vi kanske kan tåga?
jag vet inte var du kom ifrån
jag vet att jag vill ha dig
jag önskar att du vill ha mig
jag önskar jag kunde fråga
vem vet, vi kanske kan tåga?
improvdikt
I like it here
yet I want you to take me away
to where I do not know
what I do know
is that I wanna go there with you
yet I want you to take me away
to where I do not know
what I do know
is that I wanna go there with you
fredag, augusti 29, 2008
Coin-Operated Boy
coin-operated boy
sitting on the shelf
I am just a toy
but you turn me on
and I come to life
automatic joy
that is why you want
a coin-operated boy
made of plastic and elastic
I am rugged and long-lasting
who could ever ever ask for more
love without complications galore
coin-operated boy
all the other real
ones that you destroyed
cannot hold a candle to this new boy and you'll
never let me go
and you'll never be alone(go)
and you'll never let me go
and you'll never be alone(go)
and you'll never be alone(go)
and you'll never be alone
not with your coin-operated boy
this bridge was written to make you feel smittener
with her sad picture
of girl getting bitter-er
can you extract her
from her plastic fantasy
i didn't think so
but she's still convencinble
will you persist even after she kiss you
goodbye for the last time
will you keep on trying?
to prove it
she's dying
to loose it
she's losing
her confidence
she wants it
she wants it
she wants it
she wants me
she wants me
she wants me
she wants a
she wants a
she wants a
she wants a
coin operated boy
if she had a star to wish on for my life she can't imagine
any flesh and blood could be my match
she can even take me in the bath
coin operated boy
I may not be real
experienced with girls
but she knows I feel
like a boy should feel
isn't that the point?
that is why she wants a coin-operated boy
with a pretty coin-operated voice
saying that I loves her
that I'm thinking of her
straight and to the point
that is why she wants a
coin-operated boy.
torsdag, augusti 28, 2008
Alliansen, ovänligen, ta mig i brasan.
Jag är så jävla trött på Alliansen och deras vidriga jävla människofientliga politik.
Deras hymlande om sina egentliga åsikter och hycklande retorik gör mig illamående, gråtfärdig och rosenrasande på samma gång.
Jag har läst en del om deras förslag till att spara in massa pengar på personlig assistans och när jag läser Adryan Lindens artikel i ETC rinner bägaren över.
Alliansen, ni är jävla svin.
Så enkelt är det.
Vidriga jävla svin.
Ni vill ha en egoistisk politik där man reder sig själv och är man svag får man hoppas på välgörenhet från någon med resurser.
Jag låter bli att gå in på ett demokrati-ekonomiskt spår där jag argumenterar emot det där "skatt är stöld" tänket med att profit är lika mycket stöld och att allting vad gäller resurser är demokratiska överenskommelser, så demokratiskt det kan bli när ena parten har ett maskingevär och den andra en högaffel. Men iaf. Jag ska låta bli det.
Det här är personligt.
Det här handlar om deras syn på svaga personer.
Arbetslösa, handikappade och sjuka.
Alliansens politik bygger på att vi helst av allt vill utnyttja sin situation så mycket som möjligt, inte göra något själva utan bara på allt serverat till oss.
Men jag ska tala om något för er era vidriga jävlar, bara för att NI era jävla svin utnyttjar er situation så mycket som möjligt betyder det inte att vi gör det. Bara för att ni skriver av minsta lilla grej på skatten och utnyttjar era resurser till att betala tillbaka så lite som möjligt till samhället betyder det inte att vi gör det.
Jag är själv handikappad, som tur är klarar jag mig jävligt bra själv och är inte i behov av personlig assistans.
Men vissa saker klarar jag inte, vissa saker kan jag inte.
Det är fruktansvärt jobbigt att inte kunna göra vissa saker, att hela tiden behöva ha hjälp med vissa saker.
Jag har svårt för att be om det, jag vill helst klara mig själv. Jag börjar bli lite bättre på att faktiskt be om hjälp när jag behöver det men det tar emot. Jag vill ju klara mig själv.
Jag kan ju också det för det mesta, till skillnad från dom som behöver personlig assistans.
Och det för mig så fruktansvärt jävla arg att några jävla idioter i kostymer menar att dom inte ska få den hjälp dom behöver för att leva sina liv så bra som möjligt.
Att dom för en politik som insinuerar att dom bara utnyttjar systemet eller att dom inte är värda att få leva ett liv med så lite hinder som möjligt.
Är vi så jävla kalla i det här landet? Är det vad vi har kommit till? Där vi inte ens kan unna oss att dela med oss av våra resurser så att även personer med funktionshinder ska kunna leva bra liv?
Och den attityden man anar och allt för ofta ser tydligt med att vi sjuka och handikappade vill utnyttja systemet och att vi egentligen skulle kunna göra mer än vi gör och bara utnyttjar systemet för vår egen bekvämlighet gör mig helt jävla tokig.
Jag vet med mig själv att det är så långt ifrån sanningen man kan komma.
Lika jävla låst jag kände mig när jag satt i rullstol känner jag mig ibland idag när det är något jag vill göra men inte kan pga mina skador. Och lika jävla glad blir jag när jag ändå får något gjort som jag blev när jag faktiskt kunde gå själv.
Lika mycket som jag kämpade för att kunna gå igen försöker jag anstränga mig för att klara mig själv så gott jag kan. Men det går inte alltid. Ibland behöver man hjälp.
Det är en jävligt tråkig känsla att känna sig låst och det är en helt underbar känsla att få den hjälp man behöver och känna sig fri.
Och den känslan vill ni beröva folk, varför?
Så att ni kan sänka förmögenhetsskatten lite till?
Ät bajs och dö era jävla svin.
Deras hymlande om sina egentliga åsikter och hycklande retorik gör mig illamående, gråtfärdig och rosenrasande på samma gång.
Jag har läst en del om deras förslag till att spara in massa pengar på personlig assistans och när jag läser Adryan Lindens artikel i ETC rinner bägaren över.
Alliansen, ni är jävla svin.
Så enkelt är det.
Vidriga jävla svin.
Ni vill ha en egoistisk politik där man reder sig själv och är man svag får man hoppas på välgörenhet från någon med resurser.
Jag låter bli att gå in på ett demokrati-ekonomiskt spår där jag argumenterar emot det där "skatt är stöld" tänket med att profit är lika mycket stöld och att allting vad gäller resurser är demokratiska överenskommelser, så demokratiskt det kan bli när ena parten har ett maskingevär och den andra en högaffel. Men iaf. Jag ska låta bli det.
Det här är personligt.
Det här handlar om deras syn på svaga personer.
Arbetslösa, handikappade och sjuka.
Alliansens politik bygger på att vi helst av allt vill utnyttja sin situation så mycket som möjligt, inte göra något själva utan bara på allt serverat till oss.
Men jag ska tala om något för er era vidriga jävlar, bara för att NI era jävla svin utnyttjar er situation så mycket som möjligt betyder det inte att vi gör det. Bara för att ni skriver av minsta lilla grej på skatten och utnyttjar era resurser till att betala tillbaka så lite som möjligt till samhället betyder det inte att vi gör det.
Jag är själv handikappad, som tur är klarar jag mig jävligt bra själv och är inte i behov av personlig assistans.
Men vissa saker klarar jag inte, vissa saker kan jag inte.
Det är fruktansvärt jobbigt att inte kunna göra vissa saker, att hela tiden behöva ha hjälp med vissa saker.
Jag har svårt för att be om det, jag vill helst klara mig själv. Jag börjar bli lite bättre på att faktiskt be om hjälp när jag behöver det men det tar emot. Jag vill ju klara mig själv.
Jag kan ju också det för det mesta, till skillnad från dom som behöver personlig assistans.
Och det för mig så fruktansvärt jävla arg att några jävla idioter i kostymer menar att dom inte ska få den hjälp dom behöver för att leva sina liv så bra som möjligt.
Att dom för en politik som insinuerar att dom bara utnyttjar systemet eller att dom inte är värda att få leva ett liv med så lite hinder som möjligt.
Är vi så jävla kalla i det här landet? Är det vad vi har kommit till? Där vi inte ens kan unna oss att dela med oss av våra resurser så att även personer med funktionshinder ska kunna leva bra liv?
Och den attityden man anar och allt för ofta ser tydligt med att vi sjuka och handikappade vill utnyttja systemet och att vi egentligen skulle kunna göra mer än vi gör och bara utnyttjar systemet för vår egen bekvämlighet gör mig helt jävla tokig.
Jag vet med mig själv att det är så långt ifrån sanningen man kan komma.
Lika jävla låst jag kände mig när jag satt i rullstol känner jag mig ibland idag när det är något jag vill göra men inte kan pga mina skador. Och lika jävla glad blir jag när jag ändå får något gjort som jag blev när jag faktiskt kunde gå själv.
Lika mycket som jag kämpade för att kunna gå igen försöker jag anstränga mig för att klara mig själv så gott jag kan. Men det går inte alltid. Ibland behöver man hjälp.
Det är en jävligt tråkig känsla att känna sig låst och det är en helt underbar känsla att få den hjälp man behöver och känna sig fri.
Och den känslan vill ni beröva folk, varför?
Så att ni kan sänka förmögenhetsskatten lite till?
Ät bajs och dö era jävla svin.
Moralpanik och hyckleri?
Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar har tydligen svarat på kritiken, även i Aftonbladet och i SvD, dom fick av sin krönika, som jag redan skrivit om. Återigen via Hoe-looking man. Jag blir inte ett dugg klokare av att läsa det dom skriver här heller.
Mer osammanhängande svammel har jag sällan skådat. Eller, det är en lögn, typ varje gång George W. Bush öppnar munnen gör jag det.
Men det känns ändå rätt ovanligt.
Jag vet inte om det är min läsförståelse som brister men jag ser dom nämna "moralpanik" flera gånger men jag har svårt att se vad i kritiken dom syftar på.
Jag läser det här:
Vilka brister är det som ska döljas?
Vilket mörker ska förträngas?
Vilka känslor ska inte levas ut?
Jag vet inte vad dom pratar om.
Men när jag läser lite längre och kommer fram till det här:
Jag kan inte ens analysera deras text, det känns som det är massa osammanhängande argument som inte leder fram till någon helhet öht.
Men den största kritiken jag har mot deras osammanhängande svammel är hur dom förutsätter att kvinnans lusta efter den farliga mannen är biologisk.
Hela deras tänk verkar komma ur ett hetero- och mono-normativt perspektiv med en ren biologistisk syn på sex, åtrå och lust.
Dom pratar om att andra har "svårigheten att se komplexiteten i oss människor, i relationer och i vår sexualitet" samtidigt som dom själva inte för en sekund ifrågasätter det dom kallar för "biologiska varelser".
Det får mig också att relatera till den här bloggposten och följande kommentarsdiskussion.
Mitt tips till Zandén och Gyllenhammar är att vidga sina perspektiv och börja ifrågasätta den här biologiska varelsen dom verkar ta för givet.
Sen undrar jag lite över Newsmills seriositet när dom skriver "Jassica" i rubriken.
Ska man vara ett seriöst tillskott till mediavärlden och samhällsdebatten förväntar jag mig att man har åtminstone likvärdig korrläsning med mig.
Mer osammanhängande svammel har jag sällan skådat. Eller, det är en lögn, typ varje gång George W. Bush öppnar munnen gör jag det.
Men det känns ändå rätt ovanligt.
Jag vet inte om det är min läsförståelse som brister men jag ser dom nämna "moralpanik" flera gånger men jag har svårt att se vad i kritiken dom syftar på.
Jag läser det här:
Man anar hyckleriet bland feminister och kärnfamiljsförespråkare, brister ska döljas, mörkret förträngas, känslor inte levas ut.och känner mig som ett frågetecken.
Vilka brister är det som ska döljas?
Vilket mörker ska förträngas?
Vilka känslor ska inte levas ut?
Jag vet inte vad dom pratar om.
Men när jag läser lite längre och kommer fram till det här:
Har vi redan glömt att nazisterna var så säkra på vår lojalitet att de inte ens behövde invadera oss?känner jag hur mitt kranium är på bristningsgränsen, landar en fluga på mitt huvud sprängs det.
Jag kan inte ens analysera deras text, det känns som det är massa osammanhängande argument som inte leder fram till någon helhet öht.
Men den största kritiken jag har mot deras osammanhängande svammel är hur dom förutsätter att kvinnans lusta efter den farliga mannen är biologisk.
Hela deras tänk verkar komma ur ett hetero- och mono-normativt perspektiv med en ren biologistisk syn på sex, åtrå och lust.
Dom pratar om att andra har "svårigheten att se komplexiteten i oss människor, i relationer och i vår sexualitet" samtidigt som dom själva inte för en sekund ifrågasätter det dom kallar för "biologiska varelser".
Det får mig också att relatera till den här bloggposten och följande kommentarsdiskussion.
Mitt tips till Zandén och Gyllenhammar är att vidga sina perspektiv och börja ifrågasätta den här biologiska varelsen dom verkar ta för givet.
Sen undrar jag lite över Newsmills seriositet när dom skriver "Jassica" i rubriken.
Ska man vara ett seriöst tillskott till mediavärlden och samhällsdebatten förväntar jag mig att man har åtminstone likvärdig korrläsning med mig.
Vi måste lyssna mer på bödlarna
Jonathan Littell har skrivit en roman som handlar om en SS-officer som berättar om sin historia. Fortfarande är det tydligen en väldigt kontroversiell grej att göra. Folk har blivit upprörda. Att någon har haft mage att skildra förintelsen ur bödelns synvinkel. Längre än så har vi inte kommit. Det är som när Bruno Ganz spelade Hitler i ”Undergången” och folk gick i taket över att Bruno gav ondskan mänskliga drag. Vad skulle han annars ha för drag?
Hitler var människa. Det skulle vara skönt att lägga skulden för förintelsen på något annat släkte än vårt. Men svårt. En slags revisionism vore det också.
Förintelsen handlar om mänsklig ondska i kombination med storskalig, vansinnig och industriell effektivitet. Det finns mänsklig ondska i kombination med amerikansk uppfinningsförmåga (Hiroshima). Och det finns mänsklig ondska i kombination med kommunistisk byråkrati (till slut hade alla angett alla så det fanns inte så många kvar som kunde administrera det hela).
Men det är ju inte heller det som kommer att vara utmaningen inför framtiden. Att hindra tyskar från att gasa ihjäl judar i koncentrationsläger. En gång till. Eller att få amerikanare att sluta att sjunga sånger om hur USA skall bomba gulingar med napalm. En gång till.
Den vakten tror jag nog att vi klarar. Problemet är att det kommer nya sånger. Tycker vi att det är ett problem att amerikanska soldater sjunger på ramsor som ”döda sandniggrerna, döda sandniggrerna” och ”hitta dig en lekplats, dra dit en massa barn, släpp napalmen utan tjafs, grillfest hela dan” samtidigt som de får lära sig att det inte finns civila irakier. Bara terrorister. I alla storlekar.
I Joshua Keys självbiografiska bok ”En desertörs bekännelse” kan man läsa en förövares berättelse om en ondska som pågår i dag. Om systematiska nattliga räder mot civila irakiers hem.
”Det kändes som om jag hade dropptillförsel rakt ut i blodet från en påse med rent adrenalin. Det var bland det mest spännande jag någonsin gjort. Så efter den första kicken längtade jag efter mer. Jag ville sätta dit de satans jävla terroristerna.”
I början intalade sig Joshua att det berodde på otur att de aldrig hittade någonting (mer än skräckslagna familjer). Det blev en rutin att göra tre, fyra tillslag per natt. Att föra ut kvinnor och barn, misshandla de manliga familjemedlemmarna blodiga, skära upp madrasser, ha sönder kylskåp och välta bokhyllor. Varje manskönad person över 1,50 blev handfängslad, fick en säck över huvudet, och slängdes in i en fem ton tung lastbil som plikttroget väntade utanför varje hus de stormade.
”Vi klarade inte att fånga eller få syn på de riktiga motståndsmännen/.../Då fick det duga med civila i stället”.
Joshua Key säger att han aldrig bevittnade något My Lai 1968 i Irak – och det är väl just det som är poängen. Att inse att man bevittnar Irak – i Irak.
När några amerikanska soldater ur en pluton halshugger fyra irakiska män genom att skjuta av dem skallen. Killen som irrade omkring efteråt och skrek ”fan alltså, vi fick frispel” samtidigt som två av de andra soldaterna skrattade och sparkade omkring huvudena som om de spelade boll.
När en grupp kvinnor förs in i ett hus under en nattlig räd, och Joshuas pluton får order om att stå vakt utanför. Fyra amerikanska militärer som stängde dörrarna bakom sig, och kvinnornas skrik som hördes i över en timme.
Flickan i sjuårsåldern som bodde i ett hus utanför sjukhuset där Joshua stod vakt. Hon som tog med sig hembakt bröd till honom. Som en dag hade med sig ett glas vatten. Och som en annan dag kom springande mot honom när hennes huvud exploderade som en svamp till det dova ljudet av en amerikansk M-16.
Jonathan Littell har sagt att han är mer intresserad av att lyssna på förövare än offer.
Jag håller med.
Det är sanningskommissionerna världen behöver.
onsdag, augusti 27, 2008
Personlighetstest, det var länge sen!
Verkar som jag haft för mycket att skriva om eller annat att göra eller helt enkelt inte kunnat hitta ett personlighetstest jag inte redan gjort den senaste tiden. Men idag är inte en sån dag. Här hittade jag ett test jag inte gjort och nedan följer mitt resultat:
Din personlighet: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig:Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.
Extraversion: Uppmärksamhet främst riktad mot yttervärldens människor och ting.
Introversion: Uppmärksamheten främst riktad mot den egna inre världens idéer och intryck.
Sinnesförnimmelse: Tar in informationen via de fem sinnena och ser det befintliga.
Intuition: Tar in information via det 'sjätte sinnet' och ser det möjliga.
Tanke: Fattar beslut grundade på logik och objektivitet.
Känsla: Fattar beslut grundade på personlig värdeskala.
Bedömning: Föredrar att leva på ett planerat och organiserat sätt.
Perception: Föredrar att leva på flexibelt och spontant sätt.
tisdag, augusti 26, 2008
Uppföljning på könsuppdelning inom sport...
Jag sade att det antagligen skulle komma en uppföljning och nu gör det det.
På ETC.se skriver Klara Strandberg att:
Om man säger att kvinnor är för dåliga för att tävla med männen i vissa sporter så säger man att kvinnor är sämre.
Jag har på sistone pratat en hel del om att vägen mot jämställdhet går genom att sluta se mannen som norm.
Jag ser dock mannen som norm inom sporten och att det är kvinnorna som ska få vara med dom och tävla.
Inte tvärtom.
Det är lite problematiskt eftersom jag bygger hela min argumentation här på mannen som norm. Det kan hända att jag tänker fel. Jag ser brister som jag inte riktigt kan hitta bra svar på i mitt tänk.
Men jag ser inte hur jämställdheten ökar bara för att man låter män och kvinnor tävla tillsammans i vissa sporter.
Män kommer ju dominera för det mesta.
Om det är pga biologiska, kulturella eller sociala anledningar kan man spekulera i.
Men män kommer ändå dominera.
Säkerligen kommer kvinnor att vinna då och då. Och kanske är det på lång sikt utvecklande för jämställdheten om man har det så.
Men som jag ser det är det idag då förutsättningarna är så olika ha det uppdelat, inom alla sporter.
På så vis säga att vi är olika och har olika förutsättningar, men vi är jämlika.
Vi presterar på våra egna villkor.
I en kommentar skriver Tommy Månevik om vilka sporter gymnasieungdomar generellt sett tycker män och kvinnor borde tävla tillsammans i, dom är:
Golf, skytte, ridsport, curling, bowling, bordtennis, tennis, biljard, skidor, gymnastik, motorsport, schack, segling, slalom och bågskytte.
Golf: Män är starkare, längre och kan därmed slå längre utslag.
Curling: Män är starkare och kan få mer kraft och ha en fördel vad gäller utslagsspelet.
Bowling: Kraft i klotet spelar roll, män är starkare.
Skidor: Skidor? Män är starkare och kommer ha ett övertag i styrkedelar av loppet.
Gymnastik: Män är starkare och kommer behärska vissa styrkeövningar bättre.
Osv.
Sen kan man ju också prata om att kvinnor har fördelar som i gymnastiken t.ex med mer flexibla kroppar.
Generellt sett.
Jag tycker det är så jävla trist att skriva om sånt här, om generella fysiska skillnader mellan män och kvinnor ur ett perspektiv där det manliga attributet är det bättre.
Och det är ju just därför jag tycker det är viktigt att hålla dom åtskilda.
Så att dom kan utvecklas parallellt mot ett jämställt värde.
Om vi börjar slå ihop klasserna i vissa sporter kommer det ju pratas om vilka sporter som kvinnor är dugliga nog att konkurrera med männen i och i vilka dom helt enkelt är för dåliga i för att få vara med.
På ETC.se skriver Klara Strandberg att:
Kvinnor och män får inte heller tävla sida vid sida i grenar som är oberoende av fysisk styrka.Jag vet inte. Om man börjar bunta ihop kvinnor och män i vissa sporter så kommer kvinnorna alltid vara andra gradens utövare i dom andra sporterna.
Om man säger att kvinnor är för dåliga för att tävla med männen i vissa sporter så säger man att kvinnor är sämre.
Jag har på sistone pratat en hel del om att vägen mot jämställdhet går genom att sluta se mannen som norm.
Jag ser dock mannen som norm inom sporten och att det är kvinnorna som ska få vara med dom och tävla.
Inte tvärtom.
Det är lite problematiskt eftersom jag bygger hela min argumentation här på mannen som norm. Det kan hända att jag tänker fel. Jag ser brister som jag inte riktigt kan hitta bra svar på i mitt tänk.
Men jag ser inte hur jämställdheten ökar bara för att man låter män och kvinnor tävla tillsammans i vissa sporter.
Män kommer ju dominera för det mesta.
Om det är pga biologiska, kulturella eller sociala anledningar kan man spekulera i.
Men män kommer ändå dominera.
Säkerligen kommer kvinnor att vinna då och då. Och kanske är det på lång sikt utvecklande för jämställdheten om man har det så.
Men som jag ser det är det idag då förutsättningarna är så olika ha det uppdelat, inom alla sporter.
På så vis säga att vi är olika och har olika förutsättningar, men vi är jämlika.
Vi presterar på våra egna villkor.
I en kommentar skriver Tommy Månevik om vilka sporter gymnasieungdomar generellt sett tycker män och kvinnor borde tävla tillsammans i, dom är:
Golf, skytte, ridsport, curling, bowling, bordtennis, tennis, biljard, skidor, gymnastik, motorsport, schack, segling, slalom och bågskytte.
Golf: Män är starkare, längre och kan därmed slå längre utslag.
Curling: Män är starkare och kan få mer kraft och ha en fördel vad gäller utslagsspelet.
Bowling: Kraft i klotet spelar roll, män är starkare.
Skidor: Skidor? Män är starkare och kommer ha ett övertag i styrkedelar av loppet.
Gymnastik: Män är starkare och kommer behärska vissa styrkeövningar bättre.
Osv.
Sen kan man ju också prata om att kvinnor har fördelar som i gymnastiken t.ex med mer flexibla kroppar.
Generellt sett.
Jag tycker det är så jävla trist att skriva om sånt här, om generella fysiska skillnader mellan män och kvinnor ur ett perspektiv där det manliga attributet är det bättre.
Och det är ju just därför jag tycker det är viktigt att hålla dom åtskilda.
Så att dom kan utvecklas parallellt mot ett jämställt värde.
Om vi börjar slå ihop klasserna i vissa sporter kommer det ju pratas om vilka sporter som kvinnor är dugliga nog att konkurrera med männen i och i vilka dom helt enkelt är för dåliga i för att få vara med.
Ett litet experiment, sex, knulla, fitta, bröst,
Jag har ofta förundrats lite över vissa utav dom sökningar som kommer hit och funderat på att experimentera lite. Det här var inspirationen jag behövde för att faktiskt göra det.
En liten analys av porr: Det var analsex hit, munknull dit. Rakade fittor här, håriga fittor där. Stora kukar, små kukar, jättekukar, mellankukar, hårda kukar, slaka kukar, sprutande kukar, icke-sprutande kukar. Det var snygga tjejer som fick kuk i röven, det var kåta blondiner som fick kuk i munnen, det var lesbiska flickor som knullar, det var sexiga kåta brunetter som sög kuk, män knullade flickor, flickor knullade flickor, tjejer knullade tjejer. Det var små fittor, det var stora fittor och det var bullfittor. Det var nakna tjejer med tatueringar, det var nakna flickor utan tatueringar. Det var nakna tjejer med håriga ben, det var nakna tjejer med släta ben. Det var bröst, tuttar, rumpor, rövar, skinkor. Det var stora bröst, det var små bröst. Det var kukar som runkades, det var fittor som slickades. Det var naket, sexigt. Det var våta fittor, det var hårda kukar, det var kåta fittor, det var härliga fittor. Det var rövknull, det var strap-on knull. Det var lesbiska tjejer som knullar, det var bisexuella tjejer som knullar, det var knull och sug och slick. Det var doggystyle, det var missionären, det var massa saker. Det var stora snoppar, det var små snoppar.
En liten analys av porr: Det var analsex hit, munknull dit. Rakade fittor här, håriga fittor där. Stora kukar, små kukar, jättekukar, mellankukar, hårda kukar, slaka kukar, sprutande kukar, icke-sprutande kukar. Det var snygga tjejer som fick kuk i röven, det var kåta blondiner som fick kuk i munnen, det var lesbiska flickor som knullar, det var sexiga kåta brunetter som sög kuk, män knullade flickor, flickor knullade flickor, tjejer knullade tjejer. Det var små fittor, det var stora fittor och det var bullfittor. Det var nakna tjejer med tatueringar, det var nakna flickor utan tatueringar. Det var nakna tjejer med håriga ben, det var nakna tjejer med släta ben. Det var bröst, tuttar, rumpor, rövar, skinkor. Det var stora bröst, det var små bröst. Det var kukar som runkades, det var fittor som slickades. Det var naket, sexigt. Det var våta fittor, det var hårda kukar, det var kåta fittor, det var härliga fittor. Det var rövknull, det var strap-on knull. Det var lesbiska tjejer som knullar, det var bisexuella tjejer som knullar, det var knull och sug och slick. Det var doggystyle, det var missionären, det var massa saker. Det var stora snoppar, det var små snoppar.
Vad i helvete?!?!?!
Via Hoe-looking-man hittade jag det här. Och jag kan inte annat än gapa förbluffat över följande mening:
Men vad sjuttsiken menar dom med biologiska varelser? Människan kan aldrig bli en rent biologisk varelse så länge vi har ett samhälle att leva i. Och vi kommer alltid att vara en delvis biologisk varelse. Så jag vet inte alls vad dom menar.
Sen förutsätter dom en tvåsamhet också vilket gör att deras analys och lösning på dagens relationsproblem känns ännu fattigare och substanslös.
För att inte tala om hur dom skriver om hur andra är på ett sätt som tar för givet att dom vet om den sanna bilden, som den här godbiten:
Men sen är det ju så att jämställda par bråkar mer än andra, som jag skrev en kortis om här. Så visst vore det lättare om man hade ett förhållande där mannen faktiskt levde upp till det idealet och kvinnan, ja, hon stod ut med det helt enkelt.
När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?Jag har sett slag över munnen på nära håll, det var ingen ömhet i det. Ingen alls. Kan det finnas det? Jag vet inte, antagligen. Den magnifika kraften i ett försoningsknull? Jag vet inte ens vad det betyder, jag hade nog inte förstått det mindre om det varit skrivet på kinesiska. Allt deras prat om "biologiska varelser" och "riktiga män" gör mig bara illamående också. Inte ens där dom börjar skriva något jag håller med om kan jag hålla magen i skick.
Så länge vi förtränger våra djupaste önskningar, tiger om våra fantasier, inte vågar ge oss hän inför varandra, kan vi aldrig bli två levande biologiska varelser.Jag tycker också det är fel att förtränga mina djupaste önskningar och fantasier och att inte ge mig hän inför mina älsklingar. Men det är ju så jag är, det är vad jag tycker, för mig. Och jag gör ju det. Det är läskigt i början då man är så van med känslan av att sex öht är något lite fult som ska göras i skymundan och hållas privat och framförallt sånt som faller utanför normen. Men när jag börjar visa allt och inte blir dömd för det utan tvärtom blir uppskattad och älskad så kände jag inte bara en stor lättnad och frihet inför andra utan också inför mig själv.
Men vad sjuttsiken menar dom med biologiska varelser? Människan kan aldrig bli en rent biologisk varelse så länge vi har ett samhälle att leva i. Och vi kommer alltid att vara en delvis biologisk varelse. Så jag vet inte alls vad dom menar.
Sen förutsätter dom en tvåsamhet också vilket gör att deras analys och lösning på dagens relationsproblem känns ännu fattigare och substanslös.
För att inte tala om hur dom skriver om hur andra är på ett sätt som tar för givet att dom vet om den sanna bilden, som den här godbiten:
Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat.Är det så det är? Jag vet inte, men det gör inte dom heller. Visst har dom rätt i att den manliga rollen blivit mer komplex på senare tid, men är inte det bra? Jag tycker det är jävligt trist om det finns ett enkelt mansideal som alla män ska leva upp till. Och det mansideal dom verkar tycka om verkar vara ett riktigt jävla svin. Hustrumisshandlare, otrogen, inte ta hand om barn, inte hjälpa till med hushållssysslor.
Men sen är det ju så att jämställda par bråkar mer än andra, som jag skrev en kortis om här. Så visst vore det lättare om man hade ett förhållande där mannen faktiskt levde upp till det idealet och kvinnan, ja, hon stod ut med det helt enkelt.
måndag, augusti 25, 2008
Alliansens skolpolitik...
Tänkte först skriva att det här var intressant läsning men tillfredsställande ligger nog närmre sanningen...
Det är lätt att bli förblindad av ens ideologi och tappa verklighetsuppfattning.
Det är lätt att bli förblindad av ens ideologi och tappa verklighetsuppfattning.
söndag, augusti 24, 2008
Förbjuda rasistiska organisationer?
Jag hade visst helt missat att FN menar att Sverige bryter mot en FN-konvention då "rasistiska organisationer" ska förbjudas enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Man kan läsa mer om det hela, i ETC, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Uppsalas Nya Tidning och här och här och här.
I sin rapport föreslår FN-förbundet bland annat det här:
"Hets mot folkgrupp" är ett gränsfall som jag inte har tillräckligt detaljerad uppfattning om för att uttala mig ordentligt, som idé tycker jag det funkar då man förbjuder uppmaning till brott. Jag har svårt att uttala mig om hur lagen fungerar i praktiken då det enda fall jag har ens lite koll på är Åke Green och där är jag lite kluven, precis som våra domstolar. Men hur vidrigt jag än tycker hans predikan var och hur gärna jag än hade velat se honom straffad så tycker jag nog ändå rätt att han blev friad.
Jag tycker det enda sättet att verkligen utvecklas som samhälle och gå vidare är att vara konsekvent och rationell i dom grundläggande principer man bygger samhället på.
I praktiken blir det alltid en del kompromisser, gråzoner, överträdelser och sådär och det är ok. Ibland måste man göra lite fel för att det är det minst dåliga alternativet t.ex.
Som i det här fallet är den grundläggande konsekventa grejen för mig åsiktsfrihet.
Om det nu är rätt att förbjuda en obekväm åsikt, varför är det fel att förbjuda en annan?
(Ja, jag likställer förbud mot att yttra en åsikt och förbud mot åsikten i sig.)
Om det är rätt av oss att förbjuda rasistiska organisationer, vad är det för fel av "diktaturer" att förbjuda demokratiska organisationer?
Om vår moral säger: "Det är ok att förbjuda organisationer som ger uttryck för, enligt makthavarna, obekväma åsikter" så ger vi samtidigt det vi kallar dikaturregimer rätten att bekämpa demokratiska organisationer.
Det är på samma sätt som USA säger att det är fel med tortyr, när någon annan gör det.
Eller att det är fel att invadera ett land, när någon annan gör det.
Så länge vi hela tiden kommer bygga att vi har "rätt" och dom "fel" kommer världen alltid vara full av konflikter. Det kommer aldrig hända, och det är heller inget jag vill sträva efter, att alla är överens om allting.
Dom principer vi ska sträva efter är dom där motstridiga åsikter ändå kan existera tillsammans.
Jag har diskuterat på nätet med rasister som vill bevara den vita ariska rasen och hålla isär rasblandingen. Dom vill jobba för det på demokratisk väg med upplysning, information osv.
Vad är det för fel med det?
Jag tycker själv det är förjävligt, men det är ju inte "fel" och jag tycker absolut inte vi har någon som helst rätt att förbjuda det.
Det vi har rätt att förbjuda är när det leder till våldsdåd t.ex men våldsdåd är i sig redan förbjudet, och det är även brottsplanering.
Jag är också skeptisk till just hatbrott men jag vet inte så noga hur det fungerar rent juridiskt. Om vi pratar misshandel så tycker jag oprovocerad misshandel är värre och ska dömmas hårdare än om två personer börjar gruffa med varandra t.ex. Brottet ska dömmas för sig tycker jag och jag kan inte föreställa mig två likartade fall där jag ser att förövaren ska dömmas hårdare bara för att han gjorde det pga att offret var homosexuell eller hade annan hudfärg eller vad det nu kan vara.
Dessutom tycker jag man till viss del gör saken värre genom att särskilja personer som avviker från normen på det sättet.
Till viss del är det också ok då man får anpassa sig till verkligheten och kompromissa lite som jag pratade om tidigare.
Men nu kom jag av mig lite och in på helt fel spår.
Men jag blev också nyfiken på vad FN menar med "rasistiska organisationer" och googlade lite men hittade inget.
Läste deklerationen om dom mänskliga rättigheterna och hittade inget där som ens långsökt förbjöd rasistiska organisationer, snarare tvärtom.
Hittade också FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering från 1965 som det här förslaget grundar sig i där följande var dom viktigaste punkterna:
En av dom viktiga sakerna som står här tycker jag är "lämpliga medel" vilket jag tycker går rakt emot vissa andra uppmaningar.
Sen känns det ganska godtyckligt vad som menas med "organiserad propaganda [...] som främjar och uppmanar till rasdiskriminering". Enligt min bedömning skulle folkpartiet, eller rättare sagt hela Alliansen, förbjudas isåfall.
Och inte mig emot.
Men jag tycker inte man kan inte föra politik och samhällsfrågor på det sättet, det är inte bättre än andra odemokratiska medel som har använts av "onda diktatorer" genom världshistorien.
Det är ingen skillnad mellan oss om vi båda vill förbjuda obekväma åsikter vi inte håller med om.
Man kan läsa mer om det hela, i ETC, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Uppsalas Nya Tidning och här och här och här.
I sin rapport föreslår FN-förbundet bland annat det här:
– Sverige måste följa FN:s rekommendationer och införa ett förbud mot rasistiska organisationer och deras propaganda.Jag blev ganska förvånad och rätt paff till en början. Jag trodde, och tycker, att åsiktsfrihet, yttrandefrihet och så är väldigt grundläggande och viktigt att man ska vara jävligt försiktig med att inskränka det.
– Rättsväsendet måste, för att garantera rättssäkerheten och vinna förtroende bland minoriteter, öka andelen anställda med utländsk bakgrund.
– Samernas rättigheter måste garanteras genom att Sverige undertecknar ILO-konventionen 169.
– Utsatta kvinnor i minoritetsgrupper måste få samhällets stöd.
"Hets mot folkgrupp" är ett gränsfall som jag inte har tillräckligt detaljerad uppfattning om för att uttala mig ordentligt, som idé tycker jag det funkar då man förbjuder uppmaning till brott. Jag har svårt att uttala mig om hur lagen fungerar i praktiken då det enda fall jag har ens lite koll på är Åke Green och där är jag lite kluven, precis som våra domstolar. Men hur vidrigt jag än tycker hans predikan var och hur gärna jag än hade velat se honom straffad så tycker jag nog ändå rätt att han blev friad.
Jag tycker det enda sättet att verkligen utvecklas som samhälle och gå vidare är att vara konsekvent och rationell i dom grundläggande principer man bygger samhället på.
I praktiken blir det alltid en del kompromisser, gråzoner, överträdelser och sådär och det är ok. Ibland måste man göra lite fel för att det är det minst dåliga alternativet t.ex.
Som i det här fallet är den grundläggande konsekventa grejen för mig åsiktsfrihet.
Om det nu är rätt att förbjuda en obekväm åsikt, varför är det fel att förbjuda en annan?
(Ja, jag likställer förbud mot att yttra en åsikt och förbud mot åsikten i sig.)
Om det är rätt av oss att förbjuda rasistiska organisationer, vad är det för fel av "diktaturer" att förbjuda demokratiska organisationer?
Om vår moral säger: "Det är ok att förbjuda organisationer som ger uttryck för, enligt makthavarna, obekväma åsikter" så ger vi samtidigt det vi kallar dikaturregimer rätten att bekämpa demokratiska organisationer.
Det är på samma sätt som USA säger att det är fel med tortyr, när någon annan gör det.
Eller att det är fel att invadera ett land, när någon annan gör det.
Så länge vi hela tiden kommer bygga att vi har "rätt" och dom "fel" kommer världen alltid vara full av konflikter. Det kommer aldrig hända, och det är heller inget jag vill sträva efter, att alla är överens om allting.
Dom principer vi ska sträva efter är dom där motstridiga åsikter ändå kan existera tillsammans.
Jag har diskuterat på nätet med rasister som vill bevara den vita ariska rasen och hålla isär rasblandingen. Dom vill jobba för det på demokratisk väg med upplysning, information osv.
Vad är det för fel med det?
Jag tycker själv det är förjävligt, men det är ju inte "fel" och jag tycker absolut inte vi har någon som helst rätt att förbjuda det.
Det vi har rätt att förbjuda är när det leder till våldsdåd t.ex men våldsdåd är i sig redan förbjudet, och det är även brottsplanering.
Jag är också skeptisk till just hatbrott men jag vet inte så noga hur det fungerar rent juridiskt. Om vi pratar misshandel så tycker jag oprovocerad misshandel är värre och ska dömmas hårdare än om två personer börjar gruffa med varandra t.ex. Brottet ska dömmas för sig tycker jag och jag kan inte föreställa mig två likartade fall där jag ser att förövaren ska dömmas hårdare bara för att han gjorde det pga att offret var homosexuell eller hade annan hudfärg eller vad det nu kan vara.
Dessutom tycker jag man till viss del gör saken värre genom att särskilja personer som avviker från normen på det sättet.
Till viss del är det också ok då man får anpassa sig till verkligheten och kompromissa lite som jag pratade om tidigare.
Men nu kom jag av mig lite och in på helt fel spår.
Men jag blev också nyfiken på vad FN menar med "rasistiska organisationer" och googlade lite men hittade inget.
Läste deklerationen om dom mänskliga rättigheterna och hittade inget där som ens långsökt förbjöd rasistiska organisationer, snarare tvärtom.
Hittade också FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering från 1965 som det här förslaget grundar sig i där följande var dom viktigaste punkterna:
Artikel 2.1 b) Varje konventionsstat åtar sig därför att inte främja, försvara eller stödja rasdiskriminering från enskilda personers eller organisationers sida.Jag tycker det hela låter ganska bra på många sätt men samtidigt är det mycket som känns tveksamt.
Artikel 2.1 d) Varje konventionsstat skall därför förbjuda och med alla lämpliga medel, däribland genom sådan lagstiftning som påkallas av omständigheterna, göra slut på rasdiskriminering som utövas av enskilda personer, grupper och organisationer.
Artikel 4
Konventionsstaterna fördömer all propaganda och alla organisationer som grundar sig på föreställningar eller teorier att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg eller visst etniskt ursprung skulle vara överlägsen någon annan grupp eller som söker rättfärdiga eller främja rashat och diskriminering i någon form och åtar sig att vidta omedelbara och konkreta åtgärder som syftar till att utrota all uppmaning eller utövande av sådan diskriminering. I detta syfte skall konventionsstaterna, med vederbörligt beaktande av de principer som omfattas av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av de rättigheter som uttryckligen anges i artikel 5 i denna konvention, bland annat
a) förklara som brottslig gärning som är straffbar enligt lag allt spridande av idéer grundade på rasöverlägsenhet eller rashat, uppmaning till rasdiskriminering, liksom alla våldshandlingar eller uppmaning till sådana handlingar mot en viss ras eller en grupp av personer av annan hudfärg eller annat etniskt ursprung och även lämnande av stöd i någon form till rasistiska aktiviteter, inklusive finansiering av sådana aktiviteter,
b) olagligförklara och förbjuda organisationer samt organiserad propaganda och all annan propaganda som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i sådana organisationer eller i sådan verksamhet som brottslig gärning som är straffbar enligt lag, samt
c) inte tillåta offentliga myndigheter eller offentliga institutioner, vare sig nationella eller lokala, att främja eller uppmana till rasdiskriminering.
En av dom viktiga sakerna som står här tycker jag är "lämpliga medel" vilket jag tycker går rakt emot vissa andra uppmaningar.
Sen känns det ganska godtyckligt vad som menas med "organiserad propaganda [...] som främjar och uppmanar till rasdiskriminering". Enligt min bedömning skulle folkpartiet, eller rättare sagt hela Alliansen, förbjudas isåfall.
Och inte mig emot.
Men jag tycker inte man kan inte föra politik och samhällsfrågor på det sättet, det är inte bättre än andra odemokratiska medel som har använts av "onda diktatorer" genom världshistorien.
Det är ingen skillnad mellan oss om vi båda vill förbjuda obekväma åsikter vi inte håller med om.
fredag, augusti 22, 2008
Det här med Kinas os-gymnastflickor och andra OS-tankar...
Ja, som man kan läsa om i t.ex Aftonbladet (nän där borde förövrigt lägga till digg i sin rss läsare så dom inte är så sena med sina nyheter) så pratas det en hel del om He Kexin som påstås vara 14 men som enligt hennes officiella uppgifter är 16.
Framförallt är det i USA det pratas väldigt om det här och "experter" får analysera ansiktsdrag i TV och komma med "fakta" och "vetenskap" som bevisar att hon inte är 16.
När man ser det här i samband med Amerikansk medias nya sätt att räkna medaljer på vänder det sig lite i magen och känns verkligen bara som propagandakrig på en nivå som jag trodde var förbi.
Nu tror jag ju att hon är 14 och att det är propagandakrig från Kinas sida också, men där är det mer uppenbart och det är svårt för mig att bli upprörd på samma sätt. Kina påstår sig knappast stå för frihet, demokrati osv. som USA gör.
Det är trist när sporten inte får stå på egna ben utan blandas in i sån där vidrig smörja, fråna bådas håll.
Sen undrar jag lite över det här med åldersgränser, det talas alltid om flickorna på något sätt känns det som.
När man pratar om hur Usain Bolt slog junior-världsrekord som 15-åring är det ju inte med den fördömmande ton det pratas om i andra sammanhang.
Jag vet inte riktigt hur jag känner om det här med barnutövare i OS.
Man har ju hört skräckhistorier om hur det sett ut på t.ex rumänska gymnastikskolor och så ska det naturligtvis inte få gå till.
Men annars ser jag inte vad det är som är fel med unga utövare.
Lite andra intryck jag fått av OS så här långt är att svenskarna gnäller för mycket, vissa har rätt i sitt gnäll, Ara t.ex, andra känns bara gnälliga.
Sen sade en kommentator under Carolina Klüfts längdhoppning då amerikanskan med 8e platsen skulle hoppa något i stil med: "om vi ska ses på det här med Klüfts ögon så hoppas vi att amerikanskan inte ökar." och det gjorde mig lite arg.
Jag tror inte Carolina Klüft någonsin hoppas att någon av hennes medtävlanden ska göra ett dålgit resultat. Med Carros ögon skulle man snarare hoppas på världsrekord. Men samtidigt hoppas att man gör ett ännu bättre resultat själv.
Och av dom olika synerna på sport så ställer jag mig till det andra.
Framförallt är det i USA det pratas väldigt om det här och "experter" får analysera ansiktsdrag i TV och komma med "fakta" och "vetenskap" som bevisar att hon inte är 16.
När man ser det här i samband med Amerikansk medias nya sätt att räkna medaljer på vänder det sig lite i magen och känns verkligen bara som propagandakrig på en nivå som jag trodde var förbi.
Nu tror jag ju att hon är 14 och att det är propagandakrig från Kinas sida också, men där är det mer uppenbart och det är svårt för mig att bli upprörd på samma sätt. Kina påstår sig knappast stå för frihet, demokrati osv. som USA gör.
Det är trist när sporten inte får stå på egna ben utan blandas in i sån där vidrig smörja, fråna bådas håll.
Sen undrar jag lite över det här med åldersgränser, det talas alltid om flickorna på något sätt känns det som.
När man pratar om hur Usain Bolt slog junior-världsrekord som 15-åring är det ju inte med den fördömmande ton det pratas om i andra sammanhang.
Jag vet inte riktigt hur jag känner om det här med barnutövare i OS.
Man har ju hört skräckhistorier om hur det sett ut på t.ex rumänska gymnastikskolor och så ska det naturligtvis inte få gå till.
Men annars ser jag inte vad det är som är fel med unga utövare.
Lite andra intryck jag fått av OS så här långt är att svenskarna gnäller för mycket, vissa har rätt i sitt gnäll, Ara t.ex, andra känns bara gnälliga.
Sen sade en kommentator under Carolina Klüfts längdhoppning då amerikanskan med 8e platsen skulle hoppa något i stil med: "om vi ska ses på det här med Klüfts ögon så hoppas vi att amerikanskan inte ökar." och det gjorde mig lite arg.
Jag tror inte Carolina Klüft någonsin hoppas att någon av hennes medtävlanden ska göra ett dålgit resultat. Med Carros ögon skulle man snarare hoppas på världsrekord. Men samtidigt hoppas att man gör ett ännu bättre resultat själv.
Och av dom olika synerna på sport så ställer jag mig till det andra.
söndag, augusti 17, 2008
Jag drar mitt strå till stacken...
Maria-Pia Boëthius skriver i ETC om att det är bra att bloggarna finns och kan utmana traditionella medier och bredda utbudet men att det ändå finns många saker som går oss förbi. Precis som hon skriver så är det svårt att skriva om saker när man inte är särskilt insatt så istället får man länka och uppmärksamma saker andra skriver.
Och det försöker jag göra, så att ni mina kära läsare (båda två) också får ta del av saker jag tycker är intressant och viktigt.
Och det försöker jag göra, så att ni mina kära läsare (båda två) också får ta del av saker jag tycker är intressant och viktigt.
lördag, augusti 16, 2008
Könsuppdelning inom sport...
Sitter och kollar på Olssons Studio och Anna Sjödin argumenterar mot könsuppdelningen inom sporten. Varför ska man ha den uppdelningen? Dom argument som används för att upprätthålal det är "undermåliga" säger hon.
Joacim Cans säger att ja men när det blir fysiskt så blir det ju orättvist som i hockey t.ex kommer männen ha ett stort övertag.
Anna Sjödin kontrar rappt något i stil med: "Det spelar ju ingen roll om man har mixade lag."
Sen avbryts diskussionen.
Jag undrar hur genomtänkt det egentligen är.
Ska man ha i reglerna att hälften av spelarna på planen måste vara män och hälften kvinnor då? Eller ska man helt slopa könsuppdelning inom sporten och helt enkelt låta dom bästa spelarna spela?
Jag blir nyfiken på vad och hur hon har tänkt sig.
Om det skulle vara i reglerna med hälften hälften vet jag inte vad jag tycker om att en 110kilos person tacklar en 70kilos person som är där pga sitt kön och inte sin skicklighet.
Det känns inte riktigt som en sport jag skulle vilja titta på.
Skillnaden skicklighet, storlek och styrka skulle bli alldeles för stor i allt för många fall. Det skulle bli rätt absurt.
Så på det sättet tror jag knappast hon har tänkt sig att det ska göras.
Och om alla personer skulle tävla på lika villkor i samma tävlingar oavsett kön så blir det ju bara ett tydligt exempel på att män faktiskt är bättre än kvinnor. Få kvinnor skulle ens komma med till mästerskap eller OS.
Genom att lägga män och kvinnor i samma kategori säger man att män är bättre.
Genom att däremot faktiskt dela upp så säger man att dom är annorlunda. Män och kvinnor har olika förutsättningar för att prestera i idrottssammanhang. Både biologiskt/fysiskt och socialt/kulturellt.
På så sätt blir det mer jämställt att dela upp det eftersom man har olika förutsättningar tävlar man också på olika sätt.
Sen pratas det om att det är dumt att ha könsuppdelning bland sporter där fysiken har mindre betydelse, som skytte, curling och andra sporter.
Om man skulle slå ihop det i vissa sporter tycker jag bara det säger att i vissa saker är kvinnor lika bra som män men i det mesta är ju män bättre.
Män och kvinnor är olika och har olika förutsättningar. Genom att låta dom tävla i olika tävlingar medger och accepterar man det.
Inte särskilt genomtänkta tankar men ändå några jag ville skriva ner, kommer nog en uppföljning på det här inom några dagar...
Joacim Cans säger att ja men när det blir fysiskt så blir det ju orättvist som i hockey t.ex kommer männen ha ett stort övertag.
Anna Sjödin kontrar rappt något i stil med: "Det spelar ju ingen roll om man har mixade lag."
Sen avbryts diskussionen.
Jag undrar hur genomtänkt det egentligen är.
Ska man ha i reglerna att hälften av spelarna på planen måste vara män och hälften kvinnor då? Eller ska man helt slopa könsuppdelning inom sporten och helt enkelt låta dom bästa spelarna spela?
Jag blir nyfiken på vad och hur hon har tänkt sig.
Om det skulle vara i reglerna med hälften hälften vet jag inte vad jag tycker om att en 110kilos person tacklar en 70kilos person som är där pga sitt kön och inte sin skicklighet.
Det känns inte riktigt som en sport jag skulle vilja titta på.
Skillnaden skicklighet, storlek och styrka skulle bli alldeles för stor i allt för många fall. Det skulle bli rätt absurt.
Så på det sättet tror jag knappast hon har tänkt sig att det ska göras.
Och om alla personer skulle tävla på lika villkor i samma tävlingar oavsett kön så blir det ju bara ett tydligt exempel på att män faktiskt är bättre än kvinnor. Få kvinnor skulle ens komma med till mästerskap eller OS.
Genom att lägga män och kvinnor i samma kategori säger man att män är bättre.
Genom att däremot faktiskt dela upp så säger man att dom är annorlunda. Män och kvinnor har olika förutsättningar för att prestera i idrottssammanhang. Både biologiskt/fysiskt och socialt/kulturellt.
På så sätt blir det mer jämställt att dela upp det eftersom man har olika förutsättningar tävlar man också på olika sätt.
Sen pratas det om att det är dumt att ha könsuppdelning bland sporter där fysiken har mindre betydelse, som skytte, curling och andra sporter.
Om man skulle slå ihop det i vissa sporter tycker jag bara det säger att i vissa saker är kvinnor lika bra som män men i det mesta är ju män bättre.
Män och kvinnor är olika och har olika förutsättningar. Genom att låta dom tävla i olika tävlingar medger och accepterar man det.
Inte särskilt genomtänkta tankar men ändå några jag ville skriva ner, kommer nog en uppföljning på det här inom några dagar...
Könsneutralt äktenskap, vem är för och vem är emot?
Sitter och slösurfar lite olika saker, kollar in Bevara Äktenskapet för att se om dom skrivit något intressant på sistone.
Det hade dom faktiskt, en lista på vilka remissinstanser som är för eller emot könsneutralt äktenskap angående Äktenskap för par med samma kön - Vigselfrågor (SOU 2007:17).
Remissinstanser som vill bevara äktenskapet
1. Bevara äktenskapet*
2. Nätverket för partnerskap*
3. Svenska kyrkan*
4. Svenska alliansmissionen*
5. EFS*
6. Evangeliska frikyrkan*
7. Frälsningsarmén*
8. Romersk-katolska kyrkan*
9. Sveriges kristna råd*
10. Missionsprovinsen
11. Filadelfiaförsamlingen i Uppsala
12. Filadelfiaförsamlingen i Bankeryd
13. Filadelfiaförsamlingen i Alvesta
14. Pingstförsamlingen i Västerås
15. Pingstförsamlingen i Gävle
16. Simrishamnsbygdens Frikyrkoförsamling (SMK)
17. Salemkyrkan i Vargön (EFK)
18. Gullbranna Frikykorförsamling (SAM)
19. Björntorpskyrkan i Oskarström (Pingst)
20. Kristdemokrater i Svenska kyrkan
Remissinstanser som inte vill bevara äktenskapet
1. JO*
2. Domstolsverket*
3. Socialstyrelsen*
4. Barnombudsmannen*
5. HomO*
6. Länsstyrelsen i Skåne län*
7. Länsstyrelsen i Stockholms län*
8. Uppsala universitet*
9. Lunds universitet*
10. RFSU*
11. RFSL*
12. Humanisterna*
13. EKHO*
14. Judiska Centralrådet i Sverige*
15. Vännernas samfund i Sverige
16. EKHO-präster i Göteborg
17. EKHO Göteborg
Lite kul att varende en av alla "remissinstanser" mot könsneutralt äktenskap är en kristen organisation. Varenda en. Inte en enda organisation utan kristna rötter har varit emot. Jag trodde ju faktiskt att det fanns en eller ett par andra konservativa organisationer eller nått som varit emot det hela men där hade jag ju fel. Det är BARA kristna. Men det finns kristna som är för också.
På ett cyniskt humör känns det lite positivt att det ändå är så få rörelser som är emot, men det är fan tragiskt att dom ändå är så många som dom är.
Det hade dom faktiskt, en lista på vilka remissinstanser som är för eller emot könsneutralt äktenskap angående Äktenskap för par med samma kön - Vigselfrågor (SOU 2007:17).
Utredningen konstaterar att den traditionella betydelsen av äktenskapet som en heterosexuell relation inte kan vara avgörande för om äktenskap ska öppnas också för par med samma kön. Man anser inte heller att den invändning som rör reproduktivitet - dvs. att äktenskapet är en samhällelig institution där barn ska födas och växa upp - är relevant, då barnafödande inte är något krav för äktenskap. Utredningen föreslår således att partnerskapslagen upphävs samtidigt som par med samma kön får möjlighet att ingå äktenskap.Och så då över till listan, härifrån med kommentaren "en liten majoritet förordar att begreppet äktenskap bevaras för man-kvinna-relationen.", som jag tyckte var lite intressant:
Remissinstanser som vill bevara äktenskapet
1. Bevara äktenskapet*
2. Nätverket för partnerskap*
3. Svenska kyrkan*
4. Svenska alliansmissionen*
5. EFS*
6. Evangeliska frikyrkan*
7. Frälsningsarmén*
8. Romersk-katolska kyrkan*
9. Sveriges kristna råd*
10. Missionsprovinsen
11. Filadelfiaförsamlingen i Uppsala
12. Filadelfiaförsamlingen i Bankeryd
13. Filadelfiaförsamlingen i Alvesta
14. Pingstförsamlingen i Västerås
15. Pingstförsamlingen i Gävle
16. Simrishamnsbygdens Frikyrkoförsamling (SMK)
17. Salemkyrkan i Vargön (EFK)
18. Gullbranna Frikykorförsamling (SAM)
19. Björntorpskyrkan i Oskarström (Pingst)
20. Kristdemokrater i Svenska kyrkan
Remissinstanser som inte vill bevara äktenskapet
1. JO*
2. Domstolsverket*
3. Socialstyrelsen*
4. Barnombudsmannen*
5. HomO*
6. Länsstyrelsen i Skåne län*
7. Länsstyrelsen i Stockholms län*
8. Uppsala universitet*
9. Lunds universitet*
10. RFSU*
11. RFSL*
12. Humanisterna*
13. EKHO*
14. Judiska Centralrådet i Sverige*
15. Vännernas samfund i Sverige
16. EKHO-präster i Göteborg
17. EKHO Göteborg
Lite kul att varende en av alla "remissinstanser" mot könsneutralt äktenskap är en kristen organisation. Varenda en. Inte en enda organisation utan kristna rötter har varit emot. Jag trodde ju faktiskt att det fanns en eller ett par andra konservativa organisationer eller nått som varit emot det hela men där hade jag ju fel. Det är BARA kristna. Men det finns kristna som är för också.
På ett cyniskt humör känns det lite positivt att det ändå är så få rörelser som är emot, men det är fan tragiskt att dom ändå är så många som dom är.
En tanke om OS...
Det är bra att man läser sånt här så man inte glömmer vad OS egentligen handlar om.
Små men ändå stora besvikelser...
Ibland bygger jag upp så här stora förhoppningar på små små saker och självklart blir jag jättebesviken när den lilla saken inte direkt utvecklar sig till något jättebra på en gång. Jag är så medveten om det här men jag kan ändå inte låta bli och hindra mig själv. Det blir också jävla jobbigt när jag i situationer som sådana inte kan fokusera på saken i sig utan bara tänker på hur jag vill det ska utveckla sig. Vilket i sig är jävligt dumt då alla saker som faktiskt utvecklat sig sådär bra är saker där jag bara tagit det som det kommit och det är enkelt att i efterhand se varför. Eller nått. Men det är irriterande att jag ska bli så besviken på saker som jag redan vet kommer hända och som i sig egentligen är positivt, bara inte positivt nog snart nog. Och den som gapar efter mycket... Bah! Det ska nog bli bra till slut ändå.
Och på tal om besvikelser, Ara Abrahamians OS-guld borde vara verklighet vid det här laget.
Och på tal om besvikelser, Ara Abrahamians OS-guld borde vara verklighet vid det här laget.
Fri kärlek ÄR den stora grejen...
...för mig. Och vissa andra. Angående Johan Hakelius snart två år gamla Aftonbladet kolumn jag postade precis innan här.
Jag har, inte helt oväntat, en del invändningar.
För det första, vad i allsin dar menar han med "Den stora grejen nu är polyamori."? Så vitt jag vet är den stora grejen nu, som då, monoamori. Att komma och prata om något så marginellt som polyamori som "den stora grejen just nu" känns i sig ganska absurt. Men det är väll så konservativa höger-gubbar ser på allt "nymodigt" dom inte förstår. Det är bara en fluga, det är en modegrej osv. Är man så trångsynt och oempatisk att man inte kan ta till sig och lyssna på vad hur riktiga människor faktiskt känner och lever så är det väll ganska lätt att bara vifta bort det. Varför anstränga sig och skaffa sig något verkligt att relatera till när man bara kan snegla på det och vifta bort det som en fluga?
Eller det här när "[...]någon av männen eller, oftast, fruarna blivit tillräckligt förbannad för att glömma ideologin och skrika: "Dra åt helvete!"". Nu känner inte jag jättemånga eller har inte ens pratat med jättemånga polysar men det är ändå en del och jag är en själv och jag vet ingen som sätter ideologin före känslorna. "Ideologin" blir ett förhållningssätt till dom känslorna man har. Man upptäcker att den här mononormen som styr nästan alla förhållanden inte passar en, man försöker skapa sig ett system med överenskommelser som funkar istället. Det enda "ideologin" säger är att man ska vara ärlig och kommunicera sina känslor och viljor istället för att bara följa en norm och sen dölja sina lustar och leva ut dom i hemlighet "i svaga stunder" eller vad det nu brukar heta när folk är otrogna.
Det är inte en ideologi som alla måste följa, men det är iaf något som jag tycker verkar vettigt och som jag ser som väldigt viktigt i mina relationer.
Sen får andra organisera sina relationer som dom vill. Men att komma och påstå att min "ideologi" gör mina älsklingar förbannade men att dom håller det hemligt tills dom inte kan stå ut längre är ju inget annat än ett sjukligt beteende från Hakelius.
Det som hålls så viktigt är ju att man delar med sig av sina känslor och att man hanterar dom tillsammans. Det är raka motsatsen mot det som Hakelius försöker projicera på mig. Men självklart, han är ju faktiskt skribent, han vet bättre hur mina relationer fungerar än jag gör. Han har ju en del "liknande" exempel från 70-talet som slutade illa och dom har ju jag ingen koll på så då har han ju kanske rätt. För han säger ju det.
"Så sluter det nog den här gången också."
Varför inte ta reda på det istället för att dra liknelser till exempel från 70-talet och säga att det nog slutar så den här gången också?
Jag menar, dom provade ju det här med folkval i tyskland på 30-talet och nazisterna vann. Så slutar det nog den här gången också så vi ställer in alla folkval i fortsättningen.
Konstruktiv argumentation från höger-hakke...
Sen den avslutande skojigheten, "Men vad ska man då säga om tron att det finns två, tre eller till och med fem personer som vill se dig äta frukost varje morgon? Vilken härlig optimism."
Fyndigt Johan, kom du på den helt själv?
Jag känner sån frustrations inför det att jag inte ens vet var jag ska börja.
Ska jag börja med att kritisera hur han definerar kärlek åt alla andra, eller hur hans exempel inte är riktat mot för poly utan finns lika mycket i mononormen, eller hur han menar att en optimistisk syn på kärlek är något dåligt, eller helt enkelt bara hur substanslöst det är. Det är en massa ord som låter bra ihop bara. En fyndig replig som har väldigt lite med verkligheten att göra.
Jag har, inte helt oväntat, en del invändningar.
För det första, vad i allsin dar menar han med "Den stora grejen nu är polyamori."? Så vitt jag vet är den stora grejen nu, som då, monoamori. Att komma och prata om något så marginellt som polyamori som "den stora grejen just nu" känns i sig ganska absurt. Men det är väll så konservativa höger-gubbar ser på allt "nymodigt" dom inte förstår. Det är bara en fluga, det är en modegrej osv. Är man så trångsynt och oempatisk att man inte kan ta till sig och lyssna på vad hur riktiga människor faktiskt känner och lever så är det väll ganska lätt att bara vifta bort det. Varför anstränga sig och skaffa sig något verkligt att relatera till när man bara kan snegla på det och vifta bort det som en fluga?
Eller det här när "[...]någon av männen eller, oftast, fruarna blivit tillräckligt förbannad för att glömma ideologin och skrika: "Dra åt helvete!"". Nu känner inte jag jättemånga eller har inte ens pratat med jättemånga polysar men det är ändå en del och jag är en själv och jag vet ingen som sätter ideologin före känslorna. "Ideologin" blir ett förhållningssätt till dom känslorna man har. Man upptäcker att den här mononormen som styr nästan alla förhållanden inte passar en, man försöker skapa sig ett system med överenskommelser som funkar istället. Det enda "ideologin" säger är att man ska vara ärlig och kommunicera sina känslor och viljor istället för att bara följa en norm och sen dölja sina lustar och leva ut dom i hemlighet "i svaga stunder" eller vad det nu brukar heta när folk är otrogna.
Det är inte en ideologi som alla måste följa, men det är iaf något som jag tycker verkar vettigt och som jag ser som väldigt viktigt i mina relationer.
Sen får andra organisera sina relationer som dom vill. Men att komma och påstå att min "ideologi" gör mina älsklingar förbannade men att dom håller det hemligt tills dom inte kan stå ut längre är ju inget annat än ett sjukligt beteende från Hakelius.
Det som hålls så viktigt är ju att man delar med sig av sina känslor och att man hanterar dom tillsammans. Det är raka motsatsen mot det som Hakelius försöker projicera på mig. Men självklart, han är ju faktiskt skribent, han vet bättre hur mina relationer fungerar än jag gör. Han har ju en del "liknande" exempel från 70-talet som slutade illa och dom har ju jag ingen koll på så då har han ju kanske rätt. För han säger ju det.
"Så sluter det nog den här gången också."
Varför inte ta reda på det istället för att dra liknelser till exempel från 70-talet och säga att det nog slutar så den här gången också?
Jag menar, dom provade ju det här med folkval i tyskland på 30-talet och nazisterna vann. Så slutar det nog den här gången också så vi ställer in alla folkval i fortsättningen.
Konstruktiv argumentation från höger-hakke...
Sen den avslutande skojigheten, "Men vad ska man då säga om tron att det finns två, tre eller till och med fem personer som vill se dig äta frukost varje morgon? Vilken härlig optimism."
Fyndigt Johan, kom du på den helt själv?
Jag känner sån frustrations inför det att jag inte ens vet var jag ska börja.
Ska jag börja med att kritisera hur han definerar kärlek åt alla andra, eller hur hans exempel inte är riktat mot för poly utan finns lika mycket i mononormen, eller hur han menar att en optimistisk syn på kärlek är något dåligt, eller helt enkelt bara hur substanslöst det är. Det är en massa ord som låter bra ihop bara. En fyndig replig som har väldigt lite med verkligheten att göra.
"Fri kärlek" är den stora grejen
Den stora grejen nu är polyamori. Det låter som en mjukplast, kanske sådan de gör gladpack av, men det är det inte. Polyamori är "en livsstil där de inblandade öppet och respektfullt har flera kärleksrelationer samtidigt".Sådant som genom åren kallats allt möjligt från månggifte till "fri kärlek", alltså.
Det görs radiodokumentärer om polyamori. Det finns hemsidor, nyhetsbrev och rådgivning. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, har tillsatt en särskild arbetsgrupp om polyamori. Kanske ska homo-, bi- och transpersoner, hbt,
i fortsättningen bli hbtp. Det finns redan en regnbågsfärgad papegoja, Polly, som symboliserar de polyamorösas kamp för erkännande.
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet kommer säkert att dra i gång var sin inkännande artikelserie om polyamori under hösten. Sedan är det dags för de första kändispolysarna: tre fyra älskande som kan ge polyamorin ansikten. Gamle statsministern Per Albin, som i all tysthet hade två familjer, kommer att få en renässans.
Det dröjer väl något år än, men sedan kommer förstås de vanliga diskussionerna. Varför ska bara TVÅ personer få gifta sig med varandra? Varför inte tre, eller fyra, eller fem? Och varför ska maximalt två personer få adoptera samma barn? Är det inte bättre att ha tre bra föräldrar än att inte ha någon alls? Eller, för den delen, två halvtaskiga, som de flesta har? Va, va, VA?
Ja, ni vet.
Det doftar sena rödtjutskvällar och grundkurser i socialantropologi och idéhistoria om alltihop. Små föredrag om den västerländska kulturens snäva normer och den amerikanska kulturimperialismens gulligullfilmer, som lurar i oss att det finns EN rätt.
Det är Sartre och Bloomsburygruppen och alla dessa radikaler som försökt äta kakan och ha den kvar, tills någon av männen eller, oftast, fruarna blivit tillräckligt förbannad för att glömma ideologin och skrika "Dra åt helvete!"
Så slutar det nog den här gången också. Men en sak måste man beundra de polyamorösa för: de brukar säga att tvåsamhetens romantiska idé - den om att det finns en person som är gjord för dig - är svår att tro på. Det är ju sant.
Men vad ska man då säga om tron att det finns två, tre eller till och med fem personer som vill se dig äta frukost varje morgon? Vilken härlig optimism.
fredag, augusti 15, 2008
Propaganda på 2000-talet...
Jag såg den här bilden på digg:
Och det kan tyckas som en liten petitess att amerikanska medier vinklar medaljligan i OS för att få USA som #1 men jag tycker det är ett så tydligt och enkelt exempel på hur amerikansk media och i förlägningen det amerikanska samhället fungerar. Man utgår ifrån att USA är #1 och sen tolkar man världen på det sättet som sätter USA som #1.
Det gäller andra politiska, ekonomiska och sociala saker också. Det är inte konstigt att ett land inte utvecklas och inte kan hantera motgångar om man tror att man är #1 hela tiden.
Sen känns det lite lagom 70-80 tal med supermakterna som använder sporten för att propagera för sina länder. Och i det perspektivet vänder sig min mage när jag ser att amerikanska medier fortfarande gör på det viset.
Och det kan tyckas som en liten petitess att amerikanska medier vinklar medaljligan i OS för att få USA som #1 men jag tycker det är ett så tydligt och enkelt exempel på hur amerikansk media och i förlägningen det amerikanska samhället fungerar. Man utgår ifrån att USA är #1 och sen tolkar man världen på det sättet som sätter USA som #1.Det gäller andra politiska, ekonomiska och sociala saker också. Det är inte konstigt att ett land inte utvecklas och inte kan hantera motgångar om man tror att man är #1 hela tiden.
Sen känns det lite lagom 70-80 tal med supermakterna som använder sporten för att propagera för sina länder. Och i det perspektivet vänder sig min mage när jag ser att amerikanska medier fortfarande gör på det viset.
torsdag, augusti 14, 2008
Tråkdag...
Sitter och slösurfar och skjuter upp att ta tag i saker jag borde. Det är ju gott om tid.
Iaf så sitter jag och googlar lite på polyamorös och hittar en del mer eller mindre intressanta saker.
Tyckte det här var ett ganska tydligt exempel på en vanlig frågeställning:
Om jag har en vän som jag är kär i, varför ska jag låta bli att vara kär i den? Varför ska jag avstå från en kärleksrelation med den personen? Jag kan inte förstå det. Hur kan man argumentera för mindre kärlek?
Eller om jag har en vän som jag hade en stark sexuell attraktion till och den till mig. Och vi hade fantastiskt sex. Vi klickade jättebra och sexet var jättebra. Varför ska vi låta bli att ha sex med varandra då? Jag förstår inte hur man utgår ifrån att kärlek och sex är något som ska undvikas.
Känns som jag upprepar mig ganska mycket, men det är svårt för mig att förstå.
Sen var det den här bloggposten som faktiskt kändes väldigt egen och som argumenterade emot poly på ett för mig helt nytt sätt.
Att poly-förhållanden på något sätt skulle vara något som propagerades av den styrande makten för att lukra upp pöbelns makt och göra dom lättare att kontrollera.
Det känns förbluffande absurt.
Jag menar, ligger inte motsatsen mycket närmre till hands?
Hur stor del av alla musik på radion handlar om mononormativ kärlek? I hur många filmer är mononormativ kärlek en stor del av handlingen? I hur många tv-program och tv-serier skildras mononormativ kärlek? I hur många relations- och sex-frågespalter besvaras frågorna utifrån en mononorm? Propagandan för mononormativitet är extrem.
Och hur får man ett lydigt folk? Jo, man gör dom upptagna med annat.
Föräldrarna måste jobba så dom har råd att försörja familjen, när dom jobbar har dom inte tid att ta hand om barnen så mycket som dom kanske hade behövt, barnen blir mer påverkade av utomstående krafter, marknadsföring mot barn får barn att bli allt bättre konsumenter, föräldrarna måste jobba mer för att ha råd att försörja familjen då barnens konsumtion blir allt dyrare, föräldrarna får ännu mindre tid med barnen som i sin tur blir allt mer påverkade av utomstående krafter och allt bättre konsumenter som kräver allt mer pengar och föräldrarna måste jobba ännu mer osv. Och att det är meningen med livet fortsätter propageras genom media i både film, tv, böcker, tidningar och musik.
Så får man föräldrarna för upptagna med jobb för att orka engagera sig politiskt eller ta hand om barnen ordentligt och pöbeln gör precis det man vill. Konsumera utan att bry sig särskilt.
Känns inte det som en mycket troligare konspirationsteori?
En där man dessutom kan se polyamori som en räddning, där man går ihop flera. Där man kan hjälpas åt och avlasta varandra mer. Där barnen får mer stöd och intryck av fler vuxna än bara dom där två som är upptagna med eller trötta av jobbet. Osv.
Bara en liten tanke jag ville skriva av mig.
Iaf så sitter jag och googlar lite på polyamorös och hittar en del mer eller mindre intressanta saker.
Tyckte det här var ett ganska tydligt exempel på en vanlig frågeställning:
Att hävda att det handlar om att ingen kan uppfylla alla ens behov? Nej, visst är det så, men måste man ha en kärleks- eller sexuell relation med varje person som är "rätt" på något sätt?Och det är ju sant. Man MÅSTE ju inte ha en kärleks- eller sexuell relation med alla som känns rätt. Men varför ska man låta bli? Jag tycker den frågeställningen är helt bakvänd. Varför ska man låta bli? Det förstår jag inte och jag kan inte för mitt liv hur man kan utgå ifrån att kärlek, och sex, är något som är fel och dåligt. Är det något man ska försöka låta bli så mycket som möjligt? Jag fattar inte. Kärlek och sex är underbara saker, varför ska man inte ägna sig år det så mycket som möjligt?
Om jag har en vän som jag är kär i, varför ska jag låta bli att vara kär i den? Varför ska jag avstå från en kärleksrelation med den personen? Jag kan inte förstå det. Hur kan man argumentera för mindre kärlek?
Eller om jag har en vän som jag hade en stark sexuell attraktion till och den till mig. Och vi hade fantastiskt sex. Vi klickade jättebra och sexet var jättebra. Varför ska vi låta bli att ha sex med varandra då? Jag förstår inte hur man utgår ifrån att kärlek och sex är något som ska undvikas.
Känns som jag upprepar mig ganska mycket, men det är svårt för mig att förstå.
Sen var det den här bloggposten som faktiskt kändes väldigt egen och som argumenterade emot poly på ett för mig helt nytt sätt.
Att poly-förhållanden på något sätt skulle vara något som propagerades av den styrande makten för att lukra upp pöbelns makt och göra dom lättare att kontrollera.
Det känns förbluffande absurt.
Jag menar, ligger inte motsatsen mycket närmre till hands?
Hur stor del av alla musik på radion handlar om mononormativ kärlek? I hur många filmer är mononormativ kärlek en stor del av handlingen? I hur många tv-program och tv-serier skildras mononormativ kärlek? I hur många relations- och sex-frågespalter besvaras frågorna utifrån en mononorm? Propagandan för mononormativitet är extrem.
Och hur får man ett lydigt folk? Jo, man gör dom upptagna med annat.
Föräldrarna måste jobba så dom har råd att försörja familjen, när dom jobbar har dom inte tid att ta hand om barnen så mycket som dom kanske hade behövt, barnen blir mer påverkade av utomstående krafter, marknadsföring mot barn får barn att bli allt bättre konsumenter, föräldrarna måste jobba mer för att ha råd att försörja familjen då barnens konsumtion blir allt dyrare, föräldrarna får ännu mindre tid med barnen som i sin tur blir allt mer påverkade av utomstående krafter och allt bättre konsumenter som kräver allt mer pengar och föräldrarna måste jobba ännu mer osv. Och att det är meningen med livet fortsätter propageras genom media i både film, tv, böcker, tidningar och musik.
Så får man föräldrarna för upptagna med jobb för att orka engagera sig politiskt eller ta hand om barnen ordentligt och pöbeln gör precis det man vill. Konsumera utan att bry sig särskilt.
Känns inte det som en mycket troligare konspirationsteori?
En där man dessutom kan se polyamori som en räddning, där man går ihop flera. Där man kan hjälpas åt och avlasta varandra mer. Där barnen får mer stöd och intryck av fler vuxna än bara dom där två som är upptagna med eller trötta av jobbet. Osv.
Bara en liten tanke jag ville skriva av mig.
fredag, augusti 08, 2008
Tjejsex....
The Local skriver om att fler unga tjejer har haft samkönat sex än unga killar. Det är en undersökning som Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har gjort där man intervjuat 440st 17-åriga killar och tjejer.
6.1% av tjejerna och 1.7% av tjejerna uppges ha provat på samkönat sex.
Men vad är siffrorna vad gäller sex med partner öht?
Har inga många fler 17-åriga tjejer haft det öht oavsett om det är samkönat eller inte?
Då är det väll inte så konstigt att så många fler även har experimenterat och provat på samkönat. Sen är det ju ingen hemlighet att det är mer tabu med killsex än tjejsex.
Att bara tjejer kan vara bisexuella är inte en helt ovanlig uppfattning. Kommentarer som: "Gillar du att få kuk i röven är du bög. Så är det bara. Inget mellanting där inte." är ju inte direkt sällsynt t.ex. Och när synen är sån så är det klart att färre killar provar. Det är också mer stigmatiserat att vara bög än flata och verkar generellt sett vara svårare för killar att acceptera sin läggning.
Sen undrar jag precis som hoe-looking man hur det kommer sig att man läser artiklar om just tjejsex sådär varannan vecka eller nått. Vari ligger nyhetsvärdet?
Men jag bloggar ju om det så något intressant är det väll...
6.1% av tjejerna och 1.7% av tjejerna uppges ha provat på samkönat sex.
Men vad är siffrorna vad gäller sex med partner öht?
Har inga många fler 17-åriga tjejer haft det öht oavsett om det är samkönat eller inte?
Då är det väll inte så konstigt att så många fler även har experimenterat och provat på samkönat. Sen är det ju ingen hemlighet att det är mer tabu med killsex än tjejsex.
Att bara tjejer kan vara bisexuella är inte en helt ovanlig uppfattning. Kommentarer som: "Gillar du att få kuk i röven är du bög. Så är det bara. Inget mellanting där inte." är ju inte direkt sällsynt t.ex. Och när synen är sån så är det klart att färre killar provar. Det är också mer stigmatiserat att vara bög än flata och verkar generellt sett vara svårare för killar att acceptera sin läggning.
Sen undrar jag precis som hoe-looking man hur det kommer sig att man läser artiklar om just tjejsex sådär varannan vecka eller nått. Vari ligger nyhetsvärdet?
Men jag bloggar ju om det så något intressant är det väll...
torsdag, augusti 07, 2008
Broder Daniel...
Markus Larsson skriver bra om bandet i Aftonbladet, jag får gåshud och blir inspirerard:
Broder Daniel har alltid haft en lite speciell plats i mitt hjärta och betydelsen av bandet för mig kan nog ses mer i Håkan Hellströms solokarriär, Theodor Jensens The Plan eller rent av Anna Ternheims cover på Shoreline än i Broder Daniel själva. Men dom har alltid legat där som en grund, som något att gå tillbaka till. Något som betyder så mycker mer än bara musiken man lyssnat på. När Anders Göthberg tog livet av sig i våras kändes det på något vis inte så mycket för mig. Hans död blev bara mer en bekräftelse på all smärta och alla känslor som förmedlats genom deras musik. Jag trodde att musiken var ett utlopp för känslorna och en gemenskap där smärtan inte behöver döljas eller tas bort genom död. I helgen gör dom sin sista spelning på Way Out West. På sätt och vis önskar jag att jag var där, på sätt och vis nöjer jag mig fint med att inte vara det. Få band har nog varit så inflytelserika över sin publik som Broder Daniel, någonsin. Eller om det är tvärtom.
Jag vill väll avsluta med ett tack, tack Broder Daniel, tack Teodor Jenssen, tack Håkan Hellström, tack Henrik Berggren, tack Anders Göthberg, tack Daniel Gilbert, Johan Neckvall och tack Lars Malmros. Ni har haft en underbar karriär och jag hoppas ni gör en magisk spelning imorgon.
Tänkte avsluta med en video, bland låtar som Shoreline, When We Were Winning, Underground, What Clowns are We osv så är det ändå den här som känns given på något vis.
Broder Daniel har alltid haft en lite speciell plats i mitt hjärta och betydelsen av bandet för mig kan nog ses mer i Håkan Hellströms solokarriär, Theodor Jensens The Plan eller rent av Anna Ternheims cover på Shoreline än i Broder Daniel själva. Men dom har alltid legat där som en grund, som något att gå tillbaka till. Något som betyder så mycker mer än bara musiken man lyssnat på. När Anders Göthberg tog livet av sig i våras kändes det på något vis inte så mycket för mig. Hans död blev bara mer en bekräftelse på all smärta och alla känslor som förmedlats genom deras musik. Jag trodde att musiken var ett utlopp för känslorna och en gemenskap där smärtan inte behöver döljas eller tas bort genom död. I helgen gör dom sin sista spelning på Way Out West. På sätt och vis önskar jag att jag var där, på sätt och vis nöjer jag mig fint med att inte vara det. Få band har nog varit så inflytelserika över sin publik som Broder Daniel, någonsin. Eller om det är tvärtom.
Jag vill väll avsluta med ett tack, tack Broder Daniel, tack Teodor Jenssen, tack Håkan Hellström, tack Henrik Berggren, tack Anders Göthberg, tack Daniel Gilbert, Johan Neckvall och tack Lars Malmros. Ni har haft en underbar karriär och jag hoppas ni gör en magisk spelning imorgon.
Tänkte avsluta med en video, bland låtar som Shoreline, When We Were Winning, Underground, What Clowns are We osv så är det ändå den här som känns given på något vis.
Paneldebatten...
För er som inte var på plats så kan ni se paneldebatten jag pratade om tidigare här nedan. Del 2 följer efteråt om man klickar på More.
Länkar: Tanja Suhinina, Vi Som Aldrig Sade Sexist.
Länkar: Tanja Suhinina, Vi Som Aldrig Sade Sexist.
Top 10: Things Only Men Can Do
Top 10: Things Only Men Can Do
No.10 - Go topless
Sure, women can go topless on the beach, but we can do it whenever and wherever we please. Walking down the street? Off. Mowing the lawn? Off. Street ball? Skins. Rollerblading -- women can try it, but it might be painful. Still in doubt? What gender do you think is responsible for “No Shirts. No Shoes. No Service.”? Useless nipples and the lack of oversized sweat glands are the reasons for this entry on our list of things only men can do.
Useless nipples? Mina bröstvårtor kan vara bra till mycket, alltifrån att amma till att användas sexuellt. Mycket orättvist att kvinnor inte kan göra det här iofs, det är ju sant.
No.9 - Hold our liquor
Sorry ladies, we’re genetically wired to pack it away a lot better than you. Men produce more of the protective enzyme alcohol dehydrogenase, which breaks down alcohol. This ultimately means that while you’re buzzing off one Cosmo and saying “I love this song” for five songs straight, we can enjoy another two whisky sours and continue to debate whether or not the world can be saved from global warming.
Mmm, män är oftast tyngre och behöver dricka mer alkhol för att få samma promillehalt. Och det är mer accepterat för män att göra bort sig totalt på fyllan så gränsen för var man inte längre "kan hålla sin sprit" är ju inte direkt rättvis. Men visst, det finns ju faktiskt ingen kvinna som kan hantera alkohol. Oh, and if you couldn't tell, I was being sarcastic.
No.8 - Manscape
The playoff beard, the love canal, the Fu Manchu, and the goatee are strictly male innovations, and growing them are things only men can do. Plus we can wear chest, underarm, leg, ear, and nose hair as proudly and loudly as we like. Women? Sure they can imitate our Sasquatch look, but like the Sasquatch, they might limit their survival to a small band of tree huggers, who also share their “natural” beauty.
Jag vet inte om dom ironiserar över dom absurda kvinnoidealen med "natural" beauty kommentaren, men, jag tvivlar.
No.7 - Navigate spatially
Men are much better at seeing things as they really are -- in 3-D. True, the fact that we can see Spy Kids 3-D in focus is no reward, but our superior ability to see shapes also improves our abilities in geometry and math. This explains why more men are math geniuses than women. Sure, the journal Science declared otherwise in 2008 and we are socialized to believe girls are less competent in this realm, but tradition is a hard thing to beat.
Mmmm, tradition är svårslaget.
No.6 - Shave our heads
Sure, Natalie Portman, Sigourney Weaver and Demi Moore all sheared their locks for Hollywood, but as a true lifestyle choice in everyday society, guys have mastered the bald top. From Michael Jordan to David Beckham to Samuel L. Jackson guys wear bald better. Still need more proof? Just look at bald Britney. Result: Shaving our heads is something only men can do.
Jasså? En bild säger mer än tusen ord:
No.5 - Play real sports
Be honest; which of these would you prefer to watch: WNBA or NBA? NHL or women’s hockey? NFL or women’s rugby? MLB or softball? We understand that women play plenty of sports and, yes, they are good athletes, but their sports are a snoozefest to watch. An example, in the WNBA a slam dunk stops the presses, while in the NBA, unless it’s a back reverse through three defenders, it’s just another two points.
Om man med "real sport" menar "mans sport" så ok. Oftast är det ju sant även om det finns undantag.
No.4 - Fertilize eggs
Call it mankind, humankind or peoplekind, we have fertilized history. Yes, our swimmers are under siege from early scientific studies that show women can create sperm from their own bone marrow. And of course, studies are also underway to grow babies out of the womb. Are these studies headed by lesbians? Anyway, until our offspring are named 1765A and 1766B, our tadpoles will continue to hit the target.
Ordlös, "our swimmers are under siege"...?
No.3 - Pee standing up
Full bladder, but there’s a line for the urinal? Just step outside and pee behind a dumpster. On a camping trip? Pee and lean against a tree to steady your flow. While women have to unzip, pull down and crouch before they can go, our process is pretty simple: Find some cover, unzip and go. And if we want to write our name in the snow, we can see exactly what we’re doing.
*applåderar lite sarkastiskt* You must be soooo proud!
No.2 - F*** things
Yep, we can stick ourselves into the middle of things better than anything else. Of course, some of us can do it better than others, but no amount of plastic pegs, rods or mambas can come close to our natural technique.
Hur definerar dom "fuck"? *slår upp fuck i en engelsk ordbok*
Definiton 1: Fuck, "to have sexual intercourse with" och så vitt jag vet kan både tjejer och killar ha det med ganska mycket saker.
Definition 2: Fuck, "To take advantage of, betray, or cheat; victimize" kanske är vanligare att killar gör men jag tror nog både tjejer och killar kan göra det.
Men nä, dom menar nog inte så. Dom verkar mena "sexuellt penetrera". Jag tvivlar på att dom flesta kvinnor är så jätteförtjusta i den där "naturliga tekniken" om den nu innebär. Stoppa in den, jucka tills man får utlösning, dra ut. Men jag kanske bara är fördomsfull.
No.1 - Age well
Sorry ladies, all your creams, moisturizers and youth-in-a-bottle remedies have nothing on us. Our male hormones give us thicker skin, which means we get fewer wrinkles and our skin stays younger longer. While women have Joan Rivers to look forward to, we have Sean Connery. Keith Richards? Well, we’ll just count him as a genetic anomaly.Ja, kvinnoideal kontra mansideal har ingen betydelse. Det är helt genetiskt och hormonellt.
Update: Äh, vad fånigt och okonstruktivt det mesta blev. Det som jag egentligen vill ha sagt med det här inlägget är att jag är så van med att se världen idag på ett sätt, se vår utveckling och våra värderingar på ett sätt att jag behöver hälsa på i verkligheten ibland.
Det är 2008 och jag tror gärna att vi (västvärlden) strävar mot jämställdhet mellan könen. Dom jag pratar mest med och dom diskussioner jag följer mest får det att verka så. Det får det också att se bra ut, nivån på debatten och så är ganska hög. Men i den stora världen, inte min lilla bubbla, ser det inte lika positivt ut.
Visst ska kvinnor och män ha lika lön för lika arbete. Men kvinnan har ju varit borta en tid pga graviditet och förlossning och då är det ju lika naturlgit att hon stannar hemma och tar hand om barnet fortsättnignsvis också. Och då har hon ju mindra arbetslivserfarenhet än manliga kollegor och då är det ju klart att hon ska ha lite mindre i lön. Det har ju inget med hennes kön att göra, så är det ju bara. Har man jobbat mindre får man lite mindre i lön. Kvinnor ska ju inte särbehandlas, det är ju inte jämställdhet.
Sen så är det ju inte jämställdhet man är ute efter om man vill höja lönerna för "kvinnoyrken", det finns ju män som jobbar där också och dom tjänar ju inte bättre än kvinnorna. Eller jo, lite, men det har ju som jag just gått igenom att göra med deras frånvaro på arbetsmarknaden. Det har ju inte med deras kön att göra. Vissa jobb, fabrik, bygg, är viktigare och bättre än andra, sjukvård, barnvård, och är mer eftertraktade på arbetsmarknaden. Det är klart att lönerna ska vara högre där. Har ju inget med jämställdhet mellan könen att göra.
Det är klart att det ska vara jämställt, men kvinnor ÄR ju faktiskt sämre på vissa saker. Det är ju faktiskt så att kvinnor är sämre på sport och idrott t.ex. Så är det ju bara, det kan man ju inte argumentera emot. Då kan man ju inte ge kvinnor samma resurser som män. Ville ni inte ha det jämställt? Då ska man väll ge resurser efter prestationer? Och eftersom män presterar bättre ska väll dom ha mer resurser?
Klart vi vill ha det jämställt, men det är ju bättre och effektivare att stå upp och kissa. Vi har ju inget att säga till om där. Knäpp upp byxorna lite, fram med kuken och kissa. Mycket enklare än allt krångel ni kvinnor behöver gå igenom. Vi är lite bättre, enklare och effektivare. Så är det bara. Vi kan ju inte låtsas som något annat bara för att det ska vara jämställt. Ni kvinnor är lite sämre på vissa punkter, så är det bara.
Det jag vill säga är helt enkelt att så länge man utgår ifrån en mansnorm kommer kvinnor alltid vara lite sämre.
Att tjejer pressas till sex trots smärtor
Att tjejer pressas till sex trots smärtor, bra eller anus?
Anus!
Anus!
måndag, augusti 04, 2008
Film...
Alltså, jag ser för lite BRA film.
Många tekniska motgångar har iofs kommit i vägen, först gick min TV sönder, sen när den var lagad upptäckte jag att dvd-spelaren gått sönder. Sen gick min dator sönder så jag måste se på film på laptopen. Säga vad man vill, men 32" är bättre än 14 när det kommer till filmtittning. Nu har jag en fungerande dvd-spelare iofs, men alla mina filmer är på annan ort tillsammans med fjärrkontrollen så jag kan inte välja språk t.ex.
Jag fattar ändå inte varför jag slötittar på en kass dussinkomedi från USA istället för den där spännande sydkoreanska filmen av den där regissören jag älskar. I'm a Cyborg, But That's OK av Chan-wook Park syftar jag på där. Det finns många sånna filmer som vill se men helt enkelt inte orkar.
Det är så synd för jag hade nästan glömt bort hur mycket jag älskar att se på riktigt BRA film. Men lyckligtvis kom In Bruges och räddade mig lite. Helt underbar film som fick mig att komma ihåg den där härliga känslan av en riktigt riktigt bra film.
Efter jag såg den bestämde jag mig för att anstränga mig lite mer för att se på bra film, har jag gjort det? Nej!
ARGH!
Jag behöver en trevlig filmtittningspartner som sparkar mig i ändan känner jag, är du intresserad? Hör av dig!
Många tekniska motgångar har iofs kommit i vägen, först gick min TV sönder, sen när den var lagad upptäckte jag att dvd-spelaren gått sönder. Sen gick min dator sönder så jag måste se på film på laptopen. Säga vad man vill, men 32" är bättre än 14 när det kommer till filmtittning. Nu har jag en fungerande dvd-spelare iofs, men alla mina filmer är på annan ort tillsammans med fjärrkontrollen så jag kan inte välja språk t.ex.
Jag fattar ändå inte varför jag slötittar på en kass dussinkomedi från USA istället för den där spännande sydkoreanska filmen av den där regissören jag älskar. I'm a Cyborg, But That's OK av Chan-wook Park syftar jag på där. Det finns många sånna filmer som vill se men helt enkelt inte orkar.
Det är så synd för jag hade nästan glömt bort hur mycket jag älskar att se på riktigt BRA film. Men lyckligtvis kom In Bruges och räddade mig lite. Helt underbar film som fick mig att komma ihåg den där härliga känslan av en riktigt riktigt bra film.
Efter jag såg den bestämde jag mig för att anstränga mig lite mer för att se på bra film, har jag gjort det? Nej!
ARGH!
Jag behöver en trevlig filmtittningspartner som sparkar mig i ändan känner jag, är du intresserad? Hör av dig!
Försenade pride-polykommentarer
Jag hade många fler tankar i huvudet sådär efter föreläsningarna, paneldebatten osv men jag hade inte riktigt energi nog att skriva ner dom då så dom kommer nu istället.
Jag minns inte vem det var som sade det men någon sade iaf att ett lyckat resultat av en mononormativ kärleksrelation är att man dör.
Det är först då man kan se att relationen var lyckad.
En relation som tar slut eller en relation där man är med någon annan under tien är en misslyckad relation alltså är döden efter fullständig monogami den enda lyckade utgången.
Man vet alltså inte om relationen kommer vara en lyckad relation förrens den tar slut och det enda sättet den kan ta slut på utan att bli ett misslyckande är när man dör.
Jag förklarar ganska dåligt tycker jag, han som sade det här sade det mycket bättre.
Men det fick mig iaf att tänka och dra religiösa paralleller.
Där ska man inte heller veta, man ska tro. Man ska tro på en högre makt som någon annan har talat om för en hur den ser ut. På samma sätt som man ska tro på kärleken som ser ut på ett sätt som någon annan har talat om för en hur den ser ut.
Det finns inget sätt att i nuet veta om det man tror på är sant, för att få ett svar på frågan måste man dö.
Med lite historiskt perspektiv kan man också jämföra synen på gudstro och kärlekstro ännu mer.
Förr fanns gud, så var det bara. Det var ingenting att tro på, hans fanns, så var det bara.
På samma sätt var det med kärleken, man skaffade sig en make/maka, skaffade barn, dog. Så var det bara.
Det var liksom inte så mycket att tjafsa om. Det var bara så helt enkelt.
Men allt eftersom våra perspektiv har breddats så funkar det inte längre med "så är det bara". Istället är det mycket fokus på tro, att om du har tro så har du mening i ditt liv.
På liknande sätt tycker jag det är med kärleken, har du tro på kärleken som något du bara delar med en människa för resten av ditt liv har du mening i ditt liv.
Men precis som jag med religion inte alls känner någon mening med att tro på något känner jag ingen mening med att tro på kärleken på det viset.
Jag upplever saker och upplever kärlek istället.
Jag behöver inte tro att en relation jag är i kommer vara lyckad, jag vet att den är det för jag känner det.
Jag behöver inte ha tro på en högre makt för att ha mening i mitt liv och jag behöver inte ha tro på den monogama livslånga kärleken för att ha mening i mitt kärleksliv.
Det var kanske inte så mycket konstruktivt där men det var tankar jag hade som jag ändå vill skriva ner.
Sen är det också med det här att allt handlar om sex för polysar. Det gör mig så arg att folk faktiskt tänker så.
Jag minns inte vem det var som sade det här heller men jag tyckte det var ganska fyndigt. Hur monosar faktiskt deklarerar helt öppet vem det är dom har sex med för tillfället. Det förutsätts om man presenterar någon som sin partner, då har man sex.
Jag kan ha älsklingar som jag har sex med, eller inte, eller nånting mittemellan beroende på hur man definerar "sex".
Det blir lite lustigt att man blir beskyld för att vara för sexfoksuerad när man inte baserar sina kärleksrelationer på sex.
Så nä, det handlar om kärlek.
Sex är sex, kärlek är kärlek.
Kärlek och sex tillsammans är underbart, men det kan dom vara var för sig också.
Tack till Hanna, Andie, Tanja, Jon och Helena för en bra paneldiskussion och ni andra för bra föredrag. Synd bara att jag inte minns alla mina andra tankar som väcktes...
Jag minns inte vem det var som sade det men någon sade iaf att ett lyckat resultat av en mononormativ kärleksrelation är att man dör.
Det är först då man kan se att relationen var lyckad.
En relation som tar slut eller en relation där man är med någon annan under tien är en misslyckad relation alltså är döden efter fullständig monogami den enda lyckade utgången.
Man vet alltså inte om relationen kommer vara en lyckad relation förrens den tar slut och det enda sättet den kan ta slut på utan att bli ett misslyckande är när man dör.
Jag förklarar ganska dåligt tycker jag, han som sade det här sade det mycket bättre.
Men det fick mig iaf att tänka och dra religiösa paralleller.
Där ska man inte heller veta, man ska tro. Man ska tro på en högre makt som någon annan har talat om för en hur den ser ut. På samma sätt som man ska tro på kärleken som ser ut på ett sätt som någon annan har talat om för en hur den ser ut.
Det finns inget sätt att i nuet veta om det man tror på är sant, för att få ett svar på frågan måste man dö.
Med lite historiskt perspektiv kan man också jämföra synen på gudstro och kärlekstro ännu mer.
Förr fanns gud, så var det bara. Det var ingenting att tro på, hans fanns, så var det bara.
På samma sätt var det med kärleken, man skaffade sig en make/maka, skaffade barn, dog. Så var det bara.
Det var liksom inte så mycket att tjafsa om. Det var bara så helt enkelt.
Men allt eftersom våra perspektiv har breddats så funkar det inte längre med "så är det bara". Istället är det mycket fokus på tro, att om du har tro så har du mening i ditt liv.
På liknande sätt tycker jag det är med kärleken, har du tro på kärleken som något du bara delar med en människa för resten av ditt liv har du mening i ditt liv.
Men precis som jag med religion inte alls känner någon mening med att tro på något känner jag ingen mening med att tro på kärleken på det viset.
Jag upplever saker och upplever kärlek istället.
Jag behöver inte tro att en relation jag är i kommer vara lyckad, jag vet att den är det för jag känner det.
Jag behöver inte ha tro på en högre makt för att ha mening i mitt liv och jag behöver inte ha tro på den monogama livslånga kärleken för att ha mening i mitt kärleksliv.
Det var kanske inte så mycket konstruktivt där men det var tankar jag hade som jag ändå vill skriva ner.
Sen är det också med det här att allt handlar om sex för polysar. Det gör mig så arg att folk faktiskt tänker så.
Jag minns inte vem det var som sade det här heller men jag tyckte det var ganska fyndigt. Hur monosar faktiskt deklarerar helt öppet vem det är dom har sex med för tillfället. Det förutsätts om man presenterar någon som sin partner, då har man sex.
Jag kan ha älsklingar som jag har sex med, eller inte, eller nånting mittemellan beroende på hur man definerar "sex".
Det blir lite lustigt att man blir beskyld för att vara för sexfoksuerad när man inte baserar sina kärleksrelationer på sex.
Så nä, det handlar om kärlek.
Sex är sex, kärlek är kärlek.
Kärlek och sex tillsammans är underbart, men det kan dom vara var för sig också.
Tack till Hanna, Andie, Tanja, Jon och Helena för en bra paneldiskussion och ni andra för bra föredrag. Synd bara att jag inte minns alla mina andra tankar som väcktes...
Handla mat med dina kläder bak och fram
Jag står på ICA och försöker hitta något i bokväg att läsa. Det är mördade barn och landsortspoliser som gäller i år också. Kommer ut med en Piggelin i stället. På stranden snyltläser jag dotterns Kamratposten. Två tjejer har blivit intervjuade efter att de har provat tidningens 101 sommarlovs–tips på saker man kan göra; Vi satte på oss alla kläder och glasögonen bak och fram och sedan gick vi ner till Konsum för att se om någon stirrade. Vi la oss i badkaret med snorkel och provade att säga bokstaven Ö.
Där har ni något som man aldrig har provat. Och det finns 99 tips till. Sminka er som Lordi. Byt namn med varandra för en dag. Häng upp banderoller utanför fönstret för något som ni tror på.
Jag kommer att tänka på Sandra Dahlbergs relationstips i somras till en man som kände prestationsångest för att han var tvungen att leverera sexuellt under semestern.
Hon förslog att han skulle ta med sig ”sin käresta” på picknick och mata henne med plockmat. Alternativt ta med henne på en ”roddtur på en blank sjö”. Jag tror mer på gemensam Lordisminkning eller att dra ner på Konsum och baklängeshandla mat med kläderna bak och fram.
Hur blev vi så konformativa? När blev det så oerhört enkelt och samtidigt så hopplöst omöjligt att sticka ut? Att måla en trävilla randig.
Att spraya nåt bra på sin egen bil.
En sexåring fick frågan ”hur leker vuxna?” häromdagen, och sexåringen svarade: ”De pratar och dricker öl”. Efter KP:s 101 sommarlovstips låter det hyfsat torftigt.
Samtidigt är det ju så det är. Lekar kräfva dessa drycker. Det måste vara i rätt ordning. Man kan inte börja med att fråga sina gäster om man ska lägga sig och snorkla tillsammans i badkaret. Då går folk hem och undrar om man är manodepressiv.
Dricker man en massa öl kan man å andra sidan göra nästan vad som helst. Ställa sig och skaka bilar på väg till ett fotbollsderby och skrika ”Pissa på bilen Kenneth! Pissa på bilen Kenneth!” Sätta kläderna bak och fram. Skriva sitt namn i sanden när man kissar och ropa på de andra så att de också ska se. ”101 sommarlovstips för vuxna människor som inte har druckit varannan vatten”. Och där sitter det ju inte direkt fast.
Så när passerar man den här magiska åldern när man plötsligt måste ha alkohol för att leka med sina polare?
Barn putar med magen i stället för att dra in den. Barn testar gränser och barn kan leka med varandra utan att dricka ett sexpack först. Men en dag finns den bara där. Den plötsligt påkomna oron för creddighet och för hur man ser ut och för hur det skulle se ut. Självmedvetenheten som växer till sig under puberteten.
Jag minns en historia som en polare berättade en gång. Han hade varit ute och tågluffat och redan på väg ner mot Tyskland hade han och hans kompis fått sällskap av en tredje kille som hade hakat på. Killen hade varit som en golden retriever. Sällskapssjuk, glad och entusiastisk. I tajta, röda Adidasshorts (som var tajta på ett kvarglömt och fastvuxet sätt) välkomnade han sig själv i gänget.
Planen var att de skulle försöka skaka av sig honom i första bästa stad. Vilket var lika lätt som att skaka sig av Lassie. Någonstans nere i södra Tyskland blev de desperata. Stämde träff med honom på stan samtidigt som de satte sig på ett tåg söderut. De hade rätt sorts shorts, och rätt sorts världsvana uttryck. Det hände inte så mycket. De träffade inga människor. De satt på caféer i olika städer och tittade på torg och människor.
Överallt stötte de ihop med killen i de röda shortsen. Satt de i en grekisk hamn kom han omgiven av en grekisk storfamilj. Var de i Italien kom han gående i sina röda shorts med ett gäng sjungande italienare.
De var den svartvita bakgrunden i en Truffautfilm och killen i de röda shortsen var det kolorerade inslaget i en Judy Garlandmusikal.
Så oerhört töntig. Och så oerhört glad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
